CIVILFÖRSVARETS NEDMONTERING
En kvalitativ analys av argumenten bakom Sveriges
nedmontering av det civila försvaret.
Wilhelm af Ugglas Linder
Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp, VT 2021
Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet
Handledare: Thomas Persson
Uppsatsen tillägnas Hans Linder.
Innehållsförteckning
1.INLEDNING ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte & Frågeställning ... 2
1.3 Avgränsning ... 3
2. TIDIGARE FORSKNING ... 3
3. TEORI ... 6
3.1 Farrell och Terriffs tre kategorier. ... 6
4. METOD ... 7
4.1 Analysschema och operationalisering ... 8
4.2 Typiska argument för respektive kategori ... 9
4.3 Beslut som tas i riksdagen ... 9
4.4 Material ...10
4.5 Källkritik ...11
5. UNDERSÖKNING & RESULTAT ...11
5.1 Mitten 1990-tal:...12
5.1.1 FÖRSVARSPROPOSITION 1995/96: 12 TOTALFÖRSVAR I FÖRNYELSE ...12
5.1.2 MOTION 1995/96:FÖ5 (Vänsterpartiet) ...15
5.1.3 MOTION 1995/96:FÖ11 (Kristdemokratiska Samhällspartiet)...15
5.1.4 FÖRSVARSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 1995/96:FÖU01 ...16
5.1.5 POLITISK STRID ELLER KONSENSUS? ...17
5.1.6 FÖRSVARSPROPOSITION 1996/97: 4 TOTALFÖRSVAR I FÖRNYELSE - ETAPP 2 ....18
5.1.7 MOTION 1996/97:Fö12 (Centerpartiet) ...20
5.1.8 MOTION 1996/97:Fö25 (Socialdemokraterna) ...21
5.1.9 MOTION 1996/97:Fö50 (Kristdemokraterna) ...21
5.1.10 MOTION 1996/97:Fö52 (Vänsterpartiet) ...21
5.1.11 FÖRSVARSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 1996/97:FÖU01 ...22
5.1.12 POLITISK STRID ELLER KONSENSUS? ...23
5.2 Tidigt 2000-tal: ...23
5.2.1 FÖRSVARSPROPOSITION 1999/2000:30 DET NYA FÖRSVARET ...23
5.2.2 MOTION 1999/2000:Fö 32 Totalförsvaret (Kristdemokraterna) ...25
5.2.3 MOTION 1999/2000:Fö 205 Totalförsvaret (Vänsterpartiet) ...25
5.2.4 MOTION 1999/2000:Fö 212 Totalförsvaret (Kristdemokraterna) ...26
5.2.5 FÖRSVARSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 1999/2000:FöU2 ...27
5.2.6 POLITISK STRID ELLER KONSENSUS? ...27
5.2.7 FÖRSVARSPROPOSITION 2001/02:10 FORTSATT FÖRNYELSE AV TOTALFÖRSVARET ...28
5.2.8 MOTION 2001/02:Fö2 (Moderaterna) ...30
5.2.9 MOTION 2001/02:Fö6 (Kristdemokraterna) ...30
5.2.10 MOTION 2001/02:Fö7 (Moderaterna) ...31
5.2.11 FÖRSVARSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 2001/02:FöU2 ...31
5.2.12 POLITISK STRID ELLER KONSENSUS? ...32
6. SLUTSATS & DISKUSSION ...32
1
1.INLEDNING
1.1 Bakgrund
Det svenska totalförsvaret är all den verksamhet som har till uppgift att skydda Sverige under kris och eller krig. Det svenska totalförsvaret omfattar två huvudgrenar som var och en ansvarar för olika delar av försvaret och krishanteringen i landet. Den första av dessa två är Försvarsmakten som står för den militära delen inom totalförsvaret och är den myndighet som ska stå för det militära försvaret av landet. Därutöver har vi det civila försvaret som till skillnad mot Försvarsmakten inte är en enskild myndighet. Det civila försvaret inbegriper all den verksamhet som ska värna och skydda civilbefolkningen samt upprätthålla viktiga samhällsfunktioner i tider av kris eller krig. Civilförsvaret inkluderar därmed allt från statliga myndigheter till näringslivet, men också frivilliga organisationer, kommuner och regioner (MSB 2021).
Att Sverige idag ska dras in i krig är en tanke som troligtvis ligger långt ifrån realiteten. Även om omvärlden kan uppfattas som hotfull eller aggressiv är chansen till att ett krig ska utbryta på svenskt territorium inte speciellt hög. Det svenska militära försvarets demontering sedan Kalla Kriget kan på så sätt förstås då det till synes inte finns ett behov av ett omfattande nationellt invasionsförsvar.
Men vad gäller då kriser i fredstid? Föreställ er att Sverige får en ny Estoniakatastrof, nya enorma skogsbränder eller ett nytt terrordåd som skakar hela landet. Eller varför inte föreställa sig en global pandemi som resulterar i nationell och internationell kris. Med vetskapen om att kriser kan uppstå under de lugnaste utav tider är det centralt med en väl fungerande krisberedskap som kan skydda det civila samhället. Ändå har den civila beredskapen och det civila försvaret i Sverige monterats ned på samma gång som det militära försvaret under 1990- och 2000-talet. Beredskapslager, skyddsrum med mera har prioriterats bort (Det civila
försvarets utgångspunkt i krisberedskapen 2017, s. 11). Inte minst ser vi konsekvenserna av
detta under skogsbränderna 2018 då Sverige på egen hand inte kunde klara av släckningsarbetet utan i stället var beroende av hjälp från andra länder. Men att vara beroende av hjälp från andra stater tenderar att bli svårt i tider av kriser som drabbar flera stater än den egna samtidigt. Mycket tydligt har det visat sig under den nu pågående Corona pandemin när ingen skyddsutrustning funnits i beredskapslager och där dessutom hjälp från andra länder varit
2
mycket begränsad då övriga världen också drabbats av samma pandemi. Det har alltså kommit att visa sig att den nedmontering av det civila försvaret och beredskapen som Sverige genomfört i cirka tjugo års tid varit ofördelaktig. Tider av kris kan komma oanat och kräver då en nationell krisberedskap för att kunna ta itu med de utmaningar som kan tänkas uppstå.
Den 14 oktober 2020 presenterade utrikesminister Mikael Damberg en satsning på 1 miljard kronor till det Civila försvaret för budgetåret 2021. Damberg sade själv att: “Detta är den största satsningen på civilt försvar i modern tid. Sveriges förmåga att hantera höjd beredskap och ytterst krig måste stärkas på bred front.” (Regeringen 2020). På Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB), hemsida står det att ett återupptagande av Totalförsvaret skall genomföras. Det gäller både det militära och det civila försvaret som nu uppfattas som angeläget att rusta upp (MSB 2021). Att Sverige gått från ett omfattande totalförsvar till att montera ned i tjugo års tid, för att därefter vilja påbörja en uppbyggnad skapar onekligen en del frågor. Dessutom att det Civila försvaret inte bara kan utnyttjas under krig utan även i kriser under fredstid får nedmonteringen av det samma att framstå som uppseendeväckande. Ett samhälle kan alltid drabbas av kriser och torde stå förberett för sådana utmaningar. Mot bakgrund av detta kommer denna uppsatt därmed fokusera på nedmonteringen av det Civila försvaret i Sverige och varför det skedde.
Tidigare forskning har försökt förklara och visa hur militära förändringar såsom militär nedrustning kan motiveras med en teori av Farrell och Terriff. Teorin tar avstamp i tre kategorier av förklaringar som de menar ligger bakom försvarsomställningar för militären. Vi kommer i denna uppsats att använda oss av denna teori avsedd för militära förändringar för att se om den även är relevant för att förstå och tydliggöra civilförsvarets förändring i Sverige.
1.2 Syfte & Frågeställning
Som beskrivet i bakgrunden har Sverige gått från ett omfattande totalförsvar med ett stabilt och fungerande militärt försvar samt ett etablerat civilförsvar, till att montera ned båda dessa. Detta trots att det civila försvaret har uppgifter som syftar till samhällsskydd och beredskap i fredstider. På senare år har Sverige återigen börjat sätta fokus på att etablera ett starkt civilförsvar och detta skapar naturligt frågan om varför valet att montera ned kom från första början. Syftet med följande uppsats är således att undersöka hur det kommer sig att det civila
3
försvaret i Sverige kom att monteras ned och dessutom ta reda på om det fanns politiska motsättningar eller om det rådde enighet kring besluten. Därtill ämnar undersökningen att titta närmare på om en teori för militär nedrustning även kan visa sig vara relevant för att förklara civilförsvarets nedmontering i Sverige. Frågeställningarna som skall besvaras är därmed följande:
- Vilka argument låg till grund för Sveriges nedmontering av det civila försvaret? - Rådde det politisk enighet eller konflikt vid dessa beslut?
1.3 Avgränsning
Denna uppsats kommer inte att kunna täcka varje enskild förändring som gjorts av civilförsvaret sedan det Kalla kriget, det finns helt enkelt inte utrymme för en så pass omfattande studie. Därför kommer det här att fokuseras på två formativa händelser för nedmonteringen av det svenska civilförsvaret. En sådan period är i mitten av 1990-talet och den andra är precis i början av 2000-talet. Uppsatsen kommer därmed att fokusera på att studera två regeringspropositioner från mitten av 1990-talet, 1995/1996 och 1996/1997 samt två stycken från tidigt 2000-tal, 1999/2000 och 2001/2002. Till varje proposition kommer de motioner som lagts av övriga riksdagspartier med anledning av propositionen i fråga som berör civilförsvarets nedmontering att analyseras. Slutligen kommer försvarsutskottets betänkande som behandlar propositionerna och motionerna att undersökas. Viktigt att notera här är att det enbart är argument för nedmonteringen av det civila försvaret som kommer att analyseras. Därmed kommer inte delar av varken propositionerna, motionerna eller betänkandena från försvarsutskottet som rör det militära försvarets nedmontering att tas i beaktande. Med det sagt förekommer det skrivelser som rör totalförsvaret som helhet och därmed direkt berör även det civila försvaret. Dessa argument kommer att tas hänsyn till i analysen.
2. TIDIGARE FORSKNING
Denna uppsats ämnar till att se närmare på de argument som låg till grund för Sveriges nedmontering av det civila försvaret. Det tycks inte ha genomförts någon liknande studie som har sitt primära fokus på enbart civilt försvar och dessutom med uppmärksamhet på argumentationen bakom de besluten som lett till nedmontering. Freds- och konfliktforskaren samt historikern Wilhelm Agrell är en av de som i sin bok Ett samhällsskydd för alla väder
4
(1988) skriver om Sveriges Civilförsvar och hur det har utvecklat från det andra världskriget och vidare fram till slutet av 1980-talet. Agrells bok täcker dock inte in den period som vi i denna uppsats kommer att studera. Nämligen tiden efter det kalla krigets slut. Det finns emellertid tidigare forskning som berör demilitarisering samt nedmontering av totalförsvaret. Wilhelm Agrell har även på detta område skrivit boken Det säkra landet?: Svensk försvars-
och säkerhetspolitik från ett kallt krig till ett annat (2016). I denna bok behandlar Agrell
faktiskt tiden efter det kalla kriget och Sveriges förändrade säkerhetspolitik. I boken berör han teman som bland annat den militära nedrustning som Sverige drev igenom och hur totalförsvaret som helhet monterades ned. Vidare finns det fler studier på området och dessa studier har då beröringspunkter med den undersökning som genomförs i denna uppsats då de också vidrör nedmontering.
En första undersökning som gjorts på området är Markus Larssons kandidatuppsats som ämnar att förklara varför det svenska totalförsvaret nedrustats. Studien är från 2020 och använder ett material i form av fem försvarsbeslut. Han väljer att titta närmre på försvarsbesluten för 1992, 1996, 2000, 2004 och 2009. Analyserna av försvarsbesluten kompletteras därefter med en kvalitativ intervju med före detta försvarsministern Anders Björck. Larssons studie har teoretisk utgångspunkt i teorier som rör säkerhetisering, risker samt hot (Larsson 2020). Huvuddelen av analysen som sker utgår från Rational Actor Model (RAM) som presenteras i boken “Essence of decision: explaining the Cuban missile crisis” av Allison och Zelikow (1999). Teorin förklarar hur stater/regeringar agerar i beslutsfattande. Beslut som fattas av stater och dess regeringar tar ständigt avstamp i vilka mål som de vill uppnå. Mål och målsättningar är därmed en stor del av fokus i de beslut som slutligen fattas. Vad som sedan bedöms vara ett rationellt beslut avgörs med hänsyn till omständigheter där parametrar som alternativ och konsekvenser måste vägas in (Ibid., s. 23). Genom den kvalitativa innehållsanalysen av de fem försvarsbeslut som Larsson analyserar och med den intervju som genomfördes med tidigare försvarsministern Anders Björck dras slutsatsen att nedmonteringen av totalförsvaret i Sverige beror på främst tre faktorer. Dessa tre är att det blev ett förändrat säkerhetsläge, det fanns en uppfattning om att EU skulle lösa många av de problem som skulle kunna uppstå och slutligen pekar Larsson på att en bristande förståelse för historien medverkat till beslut om nedrustning (Ibid.,).
Även om inte Markus Larssons undersökning tittar på argumenten bakom nedmonteringen av det civila försvaret specifikt, går det efter hans studie att få någon typ av bild och idé om vad
5
det kan vara för bakomliggande faktorer och argument som kan återfinnas i analysen av även denna uppsats.
Ett ytterligare arbete som gjorts på området är Magnus Peterssons artikel Defense
Transformation and Legitimacy in Scandinavia after the Cold War: Theoretical and Practical Implications (2011). För att förklara militär förändring använder han sig av en teori av Theo
Farrell och Terry Terriff. Teorin försöker förklara hur stora militära förändringar genomförs och varför. I Farrell och Terriffs teori som Petersson använder så finns det tre kategorier. Dessa tre kategorier förklarar orsaker till varför en viss typ av beslut tas i anslutning till försvarsomställningar. De tre kategorierna är: Kulturbaserade-, Politisk-strategiska- och Teknologibaserade förklaringar. Farrell och Terriff är tydliga med att det inte enbart behöver vara en av de tre som är förklaringen utan att de kan samverka och fler kategorier kan gå in i varandra (Petersson 2011, s. 705–706). Petersson väljer dessutom, utöver Farrell och Terriffs tre kategorier för försvarsomställningar, att lägga till ytterligare parametrar. Nämligen en skala som sträcker sig från materiella förklaringar till immateriella förklaringar. Petersson motiverar detta med att det gör förklaringarna tydligare och mer kompletta. Därmed får Petersson in Farrell och Terriffs tre kategorier på sin skala, där teknologibaserade förklaringar hamnar längst ut på materiella sidan och kulturbaserade förklaringar längst bort på skalans immateriella sida. I mitten av skalan återfinns då Politisk-strategiska förklaringar (Ibid., s. 706).
Erika Granströms kandidatuppsats DEN SVENSKA FÖRSVARSOMSTÄLLNINGEN Teknologi,
politik eller kultur – en kvalitativ motivanalys från 2018 använder sig även av Farrell och
Terriffs kategorier. Granström väljer i sin studie att undersöka proposition 2014/15:109
Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020 för att förklara den svenska
försvarsomställningen. Hon använder då kategorierna Kulturbaserade-, Politisk-strategiska- och Teknologibaserade förklaringar utifrån Farrell och Terriff som förklaringsmodell (Granström 2018). Erika Granström väljer däremot i sin undersökning att inte använda sig av Peterssons skala på materiella orsaker och immateriella orsaker. Hennes förklaringsmodell utgår därmed enbart från Farrell och Terriffs tre kategorier (Ibid., sid. 9). Slutsatsen för uppsatsen landar i att Granström finner Farrell och Terriffs tre förklaringsfaktorer som funktionella i förklaringen av Sveriges försvarsomställning. Granström pekar dock på att försvarsomställningar är stora och omfattande beslut som kan vara svåra att med en teoretisk utgångspunkt söka svar på. Hon lyfter därtill också ändå en styrka i att Farrell och Terriffs tre kategorier kan gå in i varandra och på så sätt öka bärkraften hos teorin (Ibid.)
6
Farrell och Terriffs tre kategorier kommer att begagnas i även denna uppsats, de tre kategorierna kommer att förklaras i mer detalj i teoriavsnittet. Då denna uppsats enbart ämnar att se närmre på vilka argument som låg till grund för att man valde att montera ner det civila försvaret kommer vi här likt Granström (2018) enbart att använda oss av Farrell och Terriffs tre kategorier. Det upplevs inte finnas något behov eller anledning i denna uppsats att utöka och använda den materiella-immateriella skalan som Petersson (2011) tagit fram. Med Farrell och Terriffs tre kategorier kommer vi här kunna kategorisera olika typer av argument som lyfts fram i propositioner, motioner samt betänkanden.
3. TEORI
Trots att Farrell och Terriffs teori, med sina tre kategorier är ämnad att förklara militära förändringar, och inte som i denna uppsats där vi studerar civila försvarets förändring, uppfattas denna teori som adekvat att använda i även sammanhanget för denna uppsats. Eftersom det civila försvaret i Sverige var en del av det så kallade totalförsvaret är det nära sammankopplat med den militära delen. Dessutom behandlas de politiska förändringar som görs för civilförsvaret i samma propositioner, motioner och betänkanden som det militära försvaret. Det är alltså nära sammankopplat, behandlas i samma sammanhang och det är samma beslutsfattare som tar besluten för det militära försvaret och det civila försvaret. Därav bör rimligtvis dessa kategorier som egentligen skall appliceras på militära förändringar även gå att bruka på civilförsvars förändringar.
3.1 Farrell och Terriffs tre kategorier.
Kulturbaserade argument
Den första kategorin i Farrells och Terriffs teori är den som behandlar kulturbaserade förklaringar. Vad denna kategori i stort sett inbegriper är att de kulturella normerna som finns i ett samhälle kan styra i vilken riktning beslut kommer att fattas i. Detta eftersom beslutsfattarna även själva befinner sig i samhället och omges av de normer och tankar som är aktuella för stunden. Kulturella normer kan alltså därmed påverka möjligheterna och även syftet bakom beslut (Petersson 2011, s. 705).
7 Politisk-strategiska argument
Vidare har vi de politisk-strategiska förklaringarna som handlar om det politiska läget runt om i världen och runt staten i fråga. Vad det egentligen handlar om här är att utomstående och externa förhållanden påverkar de beslut som beslutsfattarna i en stat tar. Det vill säga, är det en orolig och instabil omvärld kommer en viss typ av beslut att tas jämfört med om det är en lugn, fredlig och stabil omvärld. Det första scenariot bör troligen leda till upprustning och den sistnämnda till nedrustning (Ibid.).
Teknologibaserade argument
Den sista kategorin av förklaringar är den teknologibaserade. Innovationer och förändringar i krigsföring kommer också leda till en annan typ av sätt att organisera försvar på. Farrell och Terriffs utgångspunkt ligger här i hur det militära försvaret organiseras och förändras i relation till teknologisk utveckling (Ibid., s. 705–706). Men även civilt försvar anpassar sig efter hur krigföringen tar sig uttryck då det civila försvaret ska stå för civilt skydd och upprätthållande av samhällsfunktioner. Det kan då i hög grad tänkas påverkas av teknologisk militär utveckling precis som det rent militära försvaret.
4. METOD
Syftet med denna uppsats är som nämnts tidigare att titta närmare på nedrustningen av det civila försvaret och mer specifikt med vilka argument som detta gjordes med. För att kunna uppfylla syftet och besvara frågeställningen kommer vi därför att behöva analysera de propositioner, motioner och betänkande som regeringen, riksdagspartier, enskilda ledamöter och även försvarsutskottet lagt fram. Denna uppsats kommer därför att använda en kvalitativ textanalys som metod. Denna metod lämpar sig bäst för detta syfte då den kvalitativa textanalysen lägger sin vikt på innehållet i texter. Vad är det som sägs och hur sägs det. Texten som helhet och textens kontext tas hänsyn till och dessutom utifrån syftet är olika delar av texten mer centrala än andra (Esaiasson et al. 2017, s. 211). Som i detta fall där vi enbart ska titta på de argument som ligger till grund för nedmonteringen av det civila försvaret. Vi kommer därmed inte att lägga fokus på det militära försvarets utformning eller dylikt. Dessutom lämpar sig den kvalitativa textanalysen bra då den ger oss möjlighet att tolka texten. Vissa av dessa argument kanske inte uttrycks explicit utan kräver en noggrann läsning och förståelse för att begripa vad det är som faktiskt sägs och kommer fram (Ibid.).
8
Inom den kvalitativa textanalysens ramar finns det olika kategorier och vägar att gå. Det finns kritiskt granskande som innefattar argumentationsanalyser och kritisk analys och även om det är argument som vi ska analysera närmare här så är det inte specifikt en argumentationsanalys som genomförs. En argumentationsanalys tittar nämligen på styrkor hos argument, där de värderas och kritiskt granskas (Ibid., s. 214). I denna uppsats är det i stället vilka argument som förs fram som vi väljer att studera och vad för typ de är. I och med det är denna undersökning av karaktären systematiserande undersökning. Fokus är på att lyfta fram vilka argument och tydliggöra dessa och kategorisera dem (Ibid., s. 213). Studien som genomförs kommer vara av typen beskrivande undersökning med anledning av att vi söker svar på frågor av typen “vilka” och i detta fall vilka argument låg bakom nedmonteringen av det civila försvaret (Ibid., s. 37).
I all forskning är det viktigt med intersubjektivitet, det vill säga att undersökningen är forskaroberoende och värderingsfri. Viktigt är också att tydligt dela med sig av materialet och analysenheterna samt bibehålla transparens så att arbetsprocessen tydligt kan följas (Ibid., s. 25). Nödvändigt att ha i åtanke är att kvalitativa textanalyser av detta slag där texten ska analyseras kan få resultat mer eller mindre påverkade av författaren. Det vill säga texten kan tolkas på olika sätt av olika individer och därmed behöver inte samma undersökning alltid leda till samma resultat. I viss mån är detta oundvikligt när något skall tolkas men det är alltjämt viktigt att tänka på. I följande undersökning kommer argument analyseras och kategoriseras och vad som skulle kunna påverka reliabiliteten är precis kategoriseringen av argumenten. Men med det analysschema som är upprättat torde det inte råda några större meningsskiljaktigheter beträffande argumentations-kategoriseringen. Vad gäller validiteten, det vill säga om vi studerar det vi vill studera, så får den anses vara god. Då vi explicit endast tittar på förslag till civilförsvarets nedmontering och argumenten bakom dessa i officiella riksdagsdokument (Ibid., s. 58).
4.1 Analysschema och operationalisering
För att kategorisera de argument som kommer fram i undersökningen av propositionerna, motionerna och betänkandena så har här ett analysschema ställts upp för att tydliggöra hur detta går till. De argument som kommer att återfinnas i materialet som kommer att studeras ska också kategoriseras efter Farrell och Terriffs tre kategorier, Kulturbaserade-argument, Politisk-strategiska argument och Teknologibaserade argument. Men för att göra detta måste vi kunna ta dessa förklaringar som hittills endast presenterats teoretiskt och sedan operationalisera dessa
9
för att kunna kategorisera dessa praktiskt. Operationalisering är den process där de teoretiska definitionerna får operationella indikatorer som gör att vi i praktiken kan mäta eller kategorisera dem (ibid., s. 56). För att göra detta kommer vi här att lista typiska argument för att tydliggöra hur olika argument hamnar i respektive kategori. Viktigt att notera här är att de argument som vi kommer att studera i denna undersökning alla mynnar ut i nedmontering och därmed mindre ekonomiska utgifter. Därför kommer det inte finnas någon renodlad ekonomisk kategori för argument då samtliga argument i slutändan någonstans har ekonomiska aspekter kopplade till sig.
4.2 Typiska argument för respektive kategori
Kulturbaserade-argument - Typ-argument
- Sverige kan med anledning av det europeiska medlemskapet lita på samarbete stater emellan. Varor, material och resurser ska inte längre behöva vara den enskilda statens ansvar utan den nya tidens normer är att stater ska kunna lösa problem tillsammans.
Politisk-strategiska argument - Typ-argument
- Det rådande världsläget efter det Kalla kriget gör att hotbilden mot Sverige ser annorlunda ut. Det finns inte längre ett Sovjetunionen som skapar ett öst och västblock som Sverige står emellan. Omvärldsläget är därmed stabilt.
Teknologibaserade argument - Typ-argument
- Den nya tidens krigföring ser inte längre ut som den en gång gjorde. Hela invasioner av länder är inte längre troligt och med moderna precisionsvapen kommer antagligen endast specifika och strategiskt viktiga delar av ett land drabbas.
4.3 Beslut som tas i riksdagen
För att förtydliga hur och varför materialet som denna undersökning grundar sig på valts ut kommer det här att gås igenom hur ett beslut i riksdagen går till. Eftersom vi ska titta på vilka argumenten var till att man monterade ned det civila försvaret måste vi följa besluten och
argumenten till dessa. Civilförsvaret behandlas i den svenska regeringens
försvarspropositioner. I dessa propositioner lägger regeringen fram de beslut som de vill se och få igenom till votering i Riksdagen. Därav finns det argument att titta närmare på i
10
försvarspropositionerna. Nästa steg i processen är att övriga partier och riksdagsledamöter kan besvara propositionen med motioner. I dessa motioner läggs i sin tur argument och beslut fram som motionen i fråga ämnar driva igenom. Därav kommer dessa också studeras. Därefter är det upp till riksdagens utskott att ge sin syn på frågan. Där tar de hänsyn till både regeringens proposition samt de motioner som lagts tidigare som svar. I detta fall är det försvarsutskottet som behandlar försvarspropositionen samt motionerna. I försvarsutskottets betänkande kommer ytterligare argument för hur de anser att besluten och motionerna står sig, därav ytterligare argument att kunna analysera. Efter dessa tre steg kan regeringens 349 ledamöter fatta beslut i Sveriges riksdag (Regeringen 2015).
4.4 Material
Valet av material som undersökningen är baserad på är valda utifrån två tidsperioder som kom att forma svenskt civilförsvar efter det kalla kriget. En sådan period är i mitten av 1990-talet och den andra är precis i inledningen av 2000-talet. För perioden mitten 1990-tal har två propositioner valts ut för att studeras och den första är försvarsproposition 1995/96: 12
Totalförsvar i förnyelse. Till denna proposition har sedan de motioner som lagts med anledning
av propositionen analyserats. Endast de motioner som direkt berör det civila försvaret kommer här tas med. Vilket för denna proposition är Motion 1995/96:Fö5 och Motion 1995/96:Fö11. Till detta har sedan till sist Försvarsutskottets betänkande 1995/96:FÖU01 valts ut då det är sista steget innan votering och beslut tas i riksdagens kammare.
Den andra försvarspropositionen för perioden mitten 1990-tal är Försvarsproposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2. Motionerna som sedan följer är Motion 1996/97:Fö12, Motion 1996/97:Fö25, Motion 1996/97: Fö50 och Motion1996/97:Fö52. Utskottets betänkande är 1996/97:FÖU01.
Därefter har vi den andra perioden, nämligen början på 2000-talet och även här har två propositioner med efterföljande motioner samt försvarsutskottets betänkanden analyserats. Den första är Försvarsproposition 1999/2000:30 Det nya försvaret. Med efterföljande motioner: Motion 1999/2000:Fö 32 Totalförsvaret, Motion 1999/2000:Fö 205 Totalförsvaret samt Motion 1999/2000:Fö 212 Totalförsvaret. Sedermera har vi också Försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU2.
11
Proposition 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret är den andra i perioden 2000-talet och även den sista för hela undersökning. De motioner som efterföljde denna proposition och som behandlade civilförsvaret var sedan Motion 2001/02:Fö2, Motion 2001/02:Fö6 och Motion 2001/02:Fö7 därefter har vi slutligen även försvarsutskottets betänkande 2001/02:FöU2
Det ska noteras här också att samtliga regeringspropositioner som analyserats lagts av Socialdemokraterna. Därav kommer det inte skrivas ut i analysen för varje proposition. Det är däremot värt att notera då de motioner som kommer att gås igenom kommer att hänvisas till respektive parti som lagt motionen i fråga. Detta för att kunna urskilja om det råder politiska meningsskiljaktigheter mellan regering och opposition eller om det är ett tillstånd av konsensus.
4.5 Källkritik
När det gäller tillförlitligheten hos materialet som undersökningen baseras på måste den sägas vara god. I relation till syftet och frågeställningen är källorna förstahandskällor. Eftersom det är argumenten bakom besluten som ska undersökas och det material som valts att analyseras närmare är officiella politiska dokument från de aktuella perioderna kan det inte bli mer nära i tiden. Att ifrågasätta äktheten hos källor är oerhört viktigt då det material som studeras annars riskerar att kunna vara falskt (Esaiasson et al. 2017, s. 291). I detta fall har propositionerna, motionerna samt utskottets betänkanden tagits från Sveriges riksdags officiella hemsida där de har offentliga dokument tillgängliga. Äktheten får således antas vara mycket god.
5. UNDERSÖKNING & RESULTAT
I denna del kommer argumenten från varje proposition med tillhörande motioner samt betänkanden att presenteras. Argumenten kommer sedan att kategoriseras utifrån vilken typ de är med utgångspunkt i Farrell och Terriffs tre kategorier. Kategorierna är som följer: Kulturbaserade-argument, Politisk-strategiska argument och Teknologibaserade argument. Propositionerna, motionerna och betänkandena kommer att presenteras i kronologisk ordning både tidsmässigt och beslutsmässigt. Det vill säga vi inleder här med dokumenten från mitten av 1990-talet och arbetar oss framåt genom materialet, samt att varje proposition kommer att presenteras först, därefter motionerna och sist försvarsutskottets betänkande.Det ska därtill här också tilläggas att de argument som läggs fram som går mot regeringens proposition och
12
därmed är för icke-nedmontering inte kommer att kategoriseras in i Farrell och Terriffs tre kategorier. Endast argument för nedmontering av civilförsvaret kommer att appliceras i kategoriseringen och övriga argument kommer tas hänsyn till för att avgöra om det råder politisk strid eller enighet kring besluten.
5.1 Mitten 1990-tal:
5.1.1 FÖRSVARSPROPOSITION 1995/96: 12 TOTALFÖRSVAR I FÖRNYELSE
Det Första tydliga argumentet kopplat till att regeringen vill rusta ned det civila försvaret handlar om att hotbilden är förändrad. De menar att eftersom hotbilden för krig inte ser likadan ut som den tidigare gjorde finns det utrymme för att kunna spara in ekonomiskt på ett antal områden kopplat till det civila försvaret. De ser inte längre behovet av ett beredskapsläge som ska utformas på samma sätt som tidigare när hotbilden var en annan. Regeringen:
“medger en viss nedtoning av de ekonomiska
resursanspråken. Detta gäller försörjningsområdena livsmedel och industrivaror samt befolkningsskyddet (skyddsrum).”
(Prop. 1995/96:12, s. 86).
Regeringen föreslår därmed besparingar på beredskapsvaror samt på skyddsrummen med motiveringen att:
“med hänsyn till dels de förändrade uppgifterna för det civila försvaret och den ändrade hotbilden vid väpnat angrepp”
(Ibid.).
Den typ av argument som här målas upp är att regeringen anser att världsläget och hotbilden mot Sverige inte längre ser ut på ett sådant sätt att det finns behov av att lägga resurser på varor kopplat till livsmedel och industri. Dessutom anser de inte heller skyddsrummen vara ett område som behöver prioriteras med hänvisning till omvärldsläget. Kopplar vi denna argumentation till Farrell och Terriffs kategorier så hamnar denna typ av argumentation från regeringens håll i propositionen under kategorin Politisk-strategiska argument. Det är alltså externa faktorer som ligger till grund för argumentationen att kunna spara in på utgifter till det civila försvaret (Petersson 2011, s. 705).
13
Regeringen fortsätter att argumentera för att behovet av befolkningsskyddet måste förändras. I praktiken betyder detta att mindre resurser ska läggas på befolkningsskydd och skyddsrum och därmed kommer färre av dessa att byggas.
“Utgångspunkten är en förändrad framtida hotbild med bl.a. mer
kortvariga krigsförlopp samt en ökad användning av precisionsvapen vid flygangrepp.”
(Prop. 1995/96:12, s. 87).
Regeringen gör här ett förändrat argument än det som nämndes tidigare som anledningen till att de vill spara in på resurser i anslutning till befolkningsskydd. Målet är detsamma, mindre resurser till befolkningsskyddet men argumentet ett annat. Här är det mer en fråga om att argumenten grundar sig i en förändrad typ av krigföring som de menar kommer att tas uttryck i kortare händelseförlopp i stället för som tidigare, då man alltid förberett sig på stora invasionsangrepp. Dessutom belyser regeringen i sin argumentation att den förändrade användningen av precisionsvapen vid flygangrepp också påverkar betydelsen och omfattningen av befolkningsskydd i form av skyddsrum. Med anledning av dessa precisionsvapen pekar regeringen på att endast vissa specifika strategiska områden kommer antas drabbas. Därav bör inte en omfattande utbyggnad av skyddsrum vara nödvändigt runt om i landet.
Typen av argument är nu i stället Teknologibaserat för att koppla det till Farrell och Tarriff (Petersson 2011, s. 705–706). Det är med anledning av den nya typen av innovationer både vad beträffar själva krisförloppet men även de precisionsvapen som enligt regeringen kommer att kunna användas för särskilda mål. Därav kommer inte hela landet att drabbas eller vara i behov av skyddsrum utan endast vissa specifika områden. Med de nya precisionsvapnen som utvecklats finns enligt regeringen ingen anledning att kunna beskydda hela befolkningen då endast vissa delar av landet i praktiken kommer att angripas.
Vidare i propositionen behandlar regeringen försörjningsberedskapen. Här får regeringens uppfattning, mål men även argumentation uppfattas som latenta. De är inte alls speciellt tydliga i sin kommunikation på området och menar att de kan se problematiken i att vissa varor vid tider av kriser kan komma att bli svåråtkomliga. De kommer dock inte med några förslag på att med anledning av omständigheterna genomföra några förändringar i beredskapen för
14
försörjning. De ser också hur beredskapen för oljelagringen tas över av oljebranschen själva och inte ligger på statens bord. Argumentationen i denna del av propositionen präglas av en underförståelse av att hotbilden mot Sverige inte längre ser ut som den en gång gjort. Därav en tafatt hantering av försörjningsberedskapen. Hade detta varit för regeringen ett reellt problem och ett område som man tagit på största allvar hade de med stor sannolikhet hanterat detta område på ett rakare och tydligare sätt (Prop. 1995/96:12, s. 88 - 89). Den latenta argumentationen för att inte tillsätta resurser till försörjningsberedskapen kan vi här kategorisera som Politisk-strategisk. Det är alltså omvärldsläget som gör att det inte uppfattas som angeläget att bibehålla beredskapen på en högre nivå.
Privatiseringar och bolagiseringar av verksamheter kopplade till det civila försvaret är ytterligare ett exempel på hur staten monterar ner. De ger ifrån sig ansvaret och får då loss pengar som de kan lägga på annat. Det vill säga, det rör sig om en prioriteringsfråga om var resurser ska läggas. I propositionen förklarar regeringen att:
“Från beredskapssynpunkt kan bolagiseringar och privatiseringar minska möjligheterna att upprätthålla en god beredskap...”
(Ibid., s. 90).
Regeringen har alltså här en uppfattning om att privatiseringar och bolagiseringar inte är den bästa vägen att gå i beredskapssynpunkt men de har inte heller några problem med att det genomförs. Regeringens uppfattning är här att behovet av ett omfattande civilförsvar inte är aktuellt, att sälja ut delar av verksamheten blir då lönsam då resurser frigörs att användas på annat håll. Att de ser att möjligheterna för en god beredskap minskar med bolagisering och privatisering samtidigt som de låter sådana beslut gå igenom tyder på en Politisk-strategisk argumentation. En minskad hotbild mot nationen ger möjlighet för utförsäljning av civilförsvaret och i praktiken en nedmontering av densamma (Ibid.).
Regeringen återkommer ytterligare en gång till argumentationen kring nedmontering av beredskapsresurser. De meddelar att:
“De statliga kostnaderna för oljelagringen kommer under den återstående delen av 1990-talet att successivt minska för att helt upphöra i samband med att
näringslivet övertar ansvaret för lagringen.” (Ibid., s. 91).
15
Att regering tydligt säger ifrån sig den statliga finansieringen av lagring av olja fastställer onekligen uppfattningen om att de inte ser några hotbilder mot nationen i överskådlig tid. De ser inte att Sverige kommer att hamna i ett sådant läge att staten ska behöva sitta på oljeresurser. Med hänvisning till omvärldsläget utan direkta hot mot Sverige är detta en typ av argumentation som också faller in i Politisk-strategisk argumentation.
5.1.2 MOTION 1995/96:FÖ5 (Vänsterpartiet)
Vänsterpartiets motion behandlar Totalförsvaret som helhet och inbegriper då även det civila försvaret. De skriver uttryckligen hur de också delar regeringens syn på att totalförsvaret ska förändras. Vänsterpartiet hänvisar likt regeringen till det säkerhetspolitiska läget när de säger att de vill se ytterligare “besparing med 2 miljarder kr utöver regeringens förslag.” (Motion 1995/96:Fö5). Vänsterpartiet vill alltså genomföra ännu kraftigare besparingar än vad regeringen föreslår i propositionen. Vänsterpartiets argumentation som vilar på den förändrade hotbilden faller även den in under kategoriseringen Politisk-strategiska argument. Utöver att Vänsterpartiet gärna ser en större minskning av civilförsvaret och totalförsvaret i allmänhet är det inga andra argument som framkommer från motionen.
5.1.3 MOTION 1995/96:FÖ11 (Kristdemokratiska Samhällspartiet)
Kristdemokratiska Samhällspartiet (senare Kristdemokraterna) är det enda partiet som lyfter upp en motion som kritiserar regeringens utformning av totalförsvaret i allmänhet och det civila försvaret i synnerhet. Kristdemokraternas argumentation mot regeringen bottnar mycket i att ett säkerhetspolitiskt läge snabbt kan förändras och att då montera ned och försvaga sin beredskap är oklokt. Kristdemokraterna menar i motionen att ett försvar måste ha långsiktighet och det kan inte bara nedmonteras när det upplevs passa.
“Att låta totalförsvarets ekonomiska ram åka upp eller ner alltför mycket skapar ingen trygghet vare sig i eller utanför
totalförsvaret.”
(Motion 1995/96:Fö11)
Som citatet visar tror inte Kristdemokraterna på metoden att ständigt förändra totalförsvaret då det skapar obalans, oreda och mindre tydlighet. I stället vill Kristdemokraterna satsa på det civila försvaret för att det ska kunna möta upp de hot och kriser som kan tänkas komma. I
16
motionen hänvisar de till hur samhället ständigt blir mer och mer komplext. Komplexa samhällen tenderar också att bli mer sårbara.
Angående att lägga resurser på totalförsvaret, som då inbegriper det civila försvaret, i stället för att skära i budgeten som regeringen föreslår säger Kristdemokraterna följande:
“Kostnaderna för vårt totalförsvar kan liknas vid en försäkring mot ofred. Den föreslagna minskningen av vår nationella försäkringspremie kommer att innebära ökad självrisk.”
(Ibid.).
Med andra ord menar Kristdemokraterna att ett starkt totalförsvar med en stark beredskap är värt de utgifterna som det kräver då det i längden skapar trygghet. Att nedmontera ökar sårbarheten och vid tider av kris kommer det att märkas. Motionen avslutas sedan med att de påpekar att det beslut som här kommer att fattas kommer att påverka svensk beredskap även in på nästa sekel (Ibid.).
Eftersom denna motion går mot regeringens beslut och inte vill se någon neddragning av resurserna till det civila försvaret samt totalförsvaret kommer argumenten här inte att kategoriseras efter Farrell och Terriffs kategorier. De förespråkar alltså ingen förändring av det civila försvaret utan de vill behålla den beredskap som Sverige tidigare förfogat över. Efterföljande motioner i analysen som även de går emot nedmonteringen kommer att behandlas på samma sätt som här och inte heller kategoriseras inom argumentationskategorierna.
5.1.4 FÖRSVARSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 1995/96:FÖU01
Försvarsutskottets betänkande med anledning av regeringens proposition samt med hänseende till de motioner som har lagts är mycket tydlig. Utskottet yrkar bifall på regeringens samtliga punkter. Detta betyder då att utskottet håller med regeringen i dess bedömningar och utformande av det civila försvaret. Att de håller med regeringen lämnar inte mycket utrymme för att det framkommer nya argument från försvarsutskottets sida. Utan utskottet instämmer med regeringens bedömningar och får således antas köpa och dessutom utgå ifrån lika argument som regeringen. Utskottet skriver följande:
17
“Mot bakgrund av att angreppshoten på kort sikt är små, och mot att uppväxten av nya hot bedöms vara märkbara och ta viss tid i anspråk, är det enligt regeringens mening möjligt att göra besparingar på totalförsvaret. Försvarsmaktens krigsorganisation kan därför reduceras, och begränsningar göras inom det civila försvaret.”
(Bet.1995/96:FÖU01)
Detta citat som är plockat från betänkandet visar tydligt på ett Politisk-strategiskt argument. Argumentationen bottnar i att hotbilden mot Sverige är mycket liten, det vill säga de externa omständigheterna möjliggör nedskärningar av resurser. Dessutom gör utskottet det tydligt att om hotbilden skulle komma att förändras skulle det ta en så pass lång tid att det i praktiken går att parera med senare åtgärder.
“Det är enligt utskottets mening avgjort bättre att ha en planlagd, övad och på andra sätt noggrant förberedd förmåga till styrkeuppbyggnad, än att behöva tillgripa oplanerade medel för att bygga upp ett totalförsvar som eroderat på ett oplanerat sätt.” (Ibid.).
Utskottet välkomnar de nedskärningar som görs och som de rubricerar som planerade. Återigen anser de hotbilden vara knapp och att totalförsvaret ska kunna återuppbyggas snabbt vid behov med den presenterade strategin. Vad dock utskottet menar med att totalförsvaret skulle erodera oplanerat är ett frågetecken. Skulle resurser fortsätta att satsas på totalförsvaret skulle det inte monteras ned och då inte heller erodera. Utskottet står dock, oberoende av vad de menar med oplanerad erodering, på regeringens sida och avslutar betänkandet med följande ord:
“Utskottet har ingen annan mening än regeringen och förordar därför att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om uppgifter för det civila försvaret.”
(Ibid.).
5.1.5 POLITISK STRID ELLER KONSENSUS?
Som går att notera lades inte många motioner med fokus på det civila försvaret. Majoriteten av motionerna berörde enbart det militära försvaret. Bara det vittnar om hur det största fokuset ligger på Försvarsmakten och inte civilförsvaret som uppenbarligen kommer i andra hand. Civilförsvarsfrågorna blir till synes en bisak som politikerna väljer att snabbt gå igenom. Det
18
fästs här med andra ord ingen vikt vid de beslut som rör det civila försvaret. De motioner som sedan väl berör det civila försvaret, som i detta fall enbart är två stycken, och dessutom där den ena inte är speciellt kritiska mot de förslag som regeringen föreslår i propositionen. Motionen som Vänsterpartiet lägger går i samma riktning som regeringen med skillnaden att de vill gå längre och minska på utgifterna för total- samt civilförsvaret ytterligare. Kristdemokraterna är det enda oppositionspartiet som lyfter upp en problematik med att börja montera ner det civila försvaret utöver dem är det knäpptyst från övrigt håll. Vad som då går att utläsa av detta är att kring försvarsproposition 1995/96:12 har det rått en enorm konsensus vad beträffar synen på det civila försvarets utformning. Tystnaden från övriga partier kan inte tolkas som annat än att de är överens med regeringens hållning.
5.1.6 FÖRSVARSPROPOSITION 1996/97: 4 TOTALFÖRSVAR I FÖRNYELSE - ETAPP 2 “Regeringen drar slutsatsen att det beslut som
riksdagen fattade år 1995 om säkerhetspolitikens mål och
försvarspolitikens inriktning, om anpassning samt om säkerhetspolitiskt motiverad besparing på totalförsvaret bör bestå.”
(Prop. 1996/97:4)
Detta citat är plockat direkt från inledningen av försvarspropositionen. Det åskådliggör hur regeringen vill fortsätta i samma spår som tidigare försvarsproposition stöpte. Nämligen att fortsatta ekonomiska nedskärningar ska genomföras. Motiveringen och argumentationen är densamma som flertalet gånger tidigare i förra propositionen. Det vill säga att det är av säkerhetspolitiska skäl som bantningen genomförs. De externa hoten uppfattas som mycket marginella och därav finns inte ett behov av att kunna möta upp större hot eller kriser. Argumentationen landar i kategorin Politisk-strategiska argument.
Regeringen gör en förändrad analys av privatiseringar och bolagiseringar av det civila försvaret än man gjorde i den första etappen av propositionerna. Då hette det att privatiseringar och bolagiseringar resulterar i försämrad beredskap (Prop. 1995/96:12, s. 90). I denna proposition meddelar regeringen i stället att de inte ser några hinder med sådana utförsäljningar (Prop. 1996/97:4, s.84). Det skulle gå att hävda att regeringens argument här enbart är ekonomiskt. Att de vill öppna upp för mer utförsäljning av civilförsvaret för att på så sätt slippa ta de kostnader som det annars skulle kräva. Å andra sidan skulle dessa utförsäljningar inte vara
19
möjliga om regeringen inte såg att de externa hoten mot landet var mycket små. Därav går det fortfarande att härleda även denna argumentation till Politisk-strategiska kategorin.
I propositionen föreslås också sänkningar i budgeten för civilt försvar med 250 miljoner kronor. Dessa utgiftsbegränsningar kan därefter komma att öka allteftersom. Argumentationen som regeringen använder sig av här grundar sig till stor del på ett politisk-strategiskt argument. Där hotbilden inte längre finns. Dessutom skriver regeringen att dessa utgiftsbegränsningar:
“kommer att genomföras genom effektiviseringar inom flertalet myndigheter inom utgiftsområdet.”
(Ibid., s. 229).
De talar alltså om effektiviseringar som ett argument bakom nedskärningarna i budgeten. Vad exakt dessa effektiviseringar innebär förklaras inte i detalj men argumentet i sig skulle kunna klassificeras som ett Teknologibaserat argument. Inte för att det inbegriper ny teknologi rent materiellt, utan med tanke på att det är någon form av förändring och omvandling som regeringen menar möjliggör ett effektivare arbete för mindre utgifter. Genom att se effektiviseringen som en typ av innovation eller nyskapelse går det att kategorisera detta argument utifrån ett teknologibaserat sådant.
Regeringen fortsätter sin argumentation utifrån den politisk-strategiska argumentations kategorin när de hänvisar till att de neddragningar och utgiftsbegränsningar som de vill genomföra kan bli möjliga. De skriver att:
“Regeringen gör for närvarande bedömningen att det säkerhetspoltiska läget medger att de i den ekonomiska vårpropositionen föreslagna utgiftsbegränsningama kan fullföljas.”
(Ibid., s. 230).
Befolkningsskyddet är ytterligare en punkt som tas upp i propositionen. Regeringen vill kraftigt minska på anslagen till befolkningsskyddet och vad detta i praktiken innebär är att en kraftig minskning av utbyggnad av skyddsrum förordas. Målet utmynnar i att det blir mer effektivt och dessutom billigare att inte ha ett omfattande skyddsrumsutbyggnadsarbete aktivt.
20
“Ett tydligare hänsynstagande till det lokala behovet av skyddsrum bör göras” (Ibid., s. 243).
Argumentationen bottnar här i att vissa områden troligtvis inte kommer att bli attackerade vid en väpnad konflikt eller angrepp mot Sverige. Moderna vapen möjliggör för främmande makt att noga välja ut strategiska punkter för sina angrepp. Sverige behöver då inte förfoga över skyddsrum för alla medborgare. Regeringen räknar följaktligen inte med febrila angrepp som kommer att drabba stora delar av landet. Detta sätt att argumentera på får lov att kategoriseras som Teknologibaserat argument.
Propositionen förespråkar en total avveckling av de beredskapslager som finns i besittning. Dessa beredskapslager som regeringen vill avveckla är knutna till livsmedel och jordbruksvaror. De upplevs inte längre relevanta och uttrycks vara onödiga i tider av fred.
“Det säkerhetspolitiska läget och de särskilda förhållandena inom livsmedelsområdet gör att regeringen anser att beredskapslagringen helt kan avvecklas. “
(Ibid., s. 268).
Som citatet illustrerar uppfattas hotbilden mot Sverige så pass liten att regeringen inte finner det försvarbart att upprätthålla beredskapslager. Argumentationen är Politisk-strategisk då de hänvisar till det säkerhetspolitiska läget i omvärlden.
5.1.7 MOTION 1996/97:Fö12 (Centerpartiet)
Centerpartiets motion läggs med anledning av den militära omorganisationen samt avvecklingen av marina helikopterdivisionen. Centerpartiet menar att detta är ett stort problem då helikopterdivisionen är av stort värde för det civila försvaret och beredskapen. En stor del av arbetet som den marina helikopterdivisionen utför är kopplad till civila räddningsuppdrag.
“Till skillnad från det militära säkerhetsläget har inte det civila säkerhetsläget förbättrats.”
(Motion 1996/97:Fö12).
21
Centerpartiet menar alltså att civila kriser ständigt kan uppkomma och att då dra ner på de militära resurser som i själva verket har enorm betydelse för den civila beredskapen är märklig.
5.1.8 MOTION 1996/97:Fö25 (Socialdemokraterna)
Denna motion är lagd av tre socialdemokratiska riksdagsledamöter och den följer i stort sett samma tema som Centerpartiets ovanstående motion. Dessa socialdemokrater går mot sitt partis förslag om att avveckla den marina helikopterdivisionen. Då de likt Centerpartiet menar att
“Denna har inte bara en militär betydelse utan är framför allt en viktig del i den civila beredskapen.”
(Motion 1996/97:Fö25).
5.1.9 MOTION 1996/97:Fö50 (Kristdemokraterna)
Denna motion handlar allmänt om ett missnöje med Socialdemokraternas proposition. Kristdemokraterna vill inte se de kraftiga besparingarna som regeringen föreslår för totalförsvaret. Det civila försvarets nedmontering anses vara obegripligt då det kommer att vara av oerhört betydande karaktär för Sverige vid ett eventuellt angrepp. Kristdemokraterna menar att de resurser som Sverige bygger upp och den förmåga som upprättas kommer vara avgörande och skall ses som en tillgång i stället för en ekonomisk börda (Motion 1996/97:Fö50).
5.1.10 MOTION 1996/97:Fö52 (Vänsterpartiet)
Vänsterpartiets motion påminner i stora drag om motionen som de lade i samband med den första etappen av Totalförsvar i förnyelse. Vänsterpartiet ser positivt på de nedskärningar som är tänkta att genomföras vad beträffar totalförsvaret. De använder sig av ett Politisk-strategiskt argument i sin argumentation till varför de finner nedskärningarna adekvata. Nedanstående citat är ett exempel på hur de formulerar sig på ett sådant sätt.
“Det säkerhetspolitiska läget har inte förändrats i något avgörande avseende sedan riksdagsbeslutet 1995. De ytterligare
22 kvarstår därmed.”
(Motion 1996/97:Fö52)
5.1.11 FÖRSVARSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 1996/97:FÖU01
Intrycket som försvarsutskottet ger av regeringens proposition är att de yrkar bifall på samtliga punkter beträffande det civila försvarets praktiska nedmontering. Försvarsutskottet ifrågasätter i stort sett inga av de förslag som presenteras i propositionen och lägger därför inte fram några konkreta argument för att motivera. Den argumentationen som regeringen fört i propositionen är den som upplevs gälla. Många av de skrivelser som utskottet gör på punkterna för civilförsvaret formuleras på följande vis.
“Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen nu anfört om målen för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. Således förordar utskottet att regeringens förslag angående målen för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. för försvarsbeslutsperioden bifalls av riksdagen.”
(Bet.1996/97:FÖU01).
För att förtydliga lägger inte utskottet själva fram argument till varför de håller med, utan de fattar sig mest utifrån att de inte har något att erinra angående en viss punkt. Därav har utskottet ingenting nytt att säga vad gäller de nedskärningar som görs i det civila försvaret, inte heller väljer de att yrka bifall på de motioner som bekymrar sig för helikopterdivisionens nedmonterings påverkan på det civila försvaret. Vad utskottet dock gör är att de anser att de nedskärningar som hittills genomförts på det civila försvaret drabbat Länsstyrelserna till den grad att de inte längre har kapacitet att fylla ut sina ansvarsområden. Utskottet påpekar även att de framtida besparingarna kommer att betyda liknande konsekvenser för Länsstyrelsens verksamhet. Utskottet uttalar sig på följande vis:
“Utskottet befarar nu att vissa uppgifter inom totalförsvaret som åligger länsstyrelserna inte kan fullgöras på grund av kraftiga besparingsåtgärder. Utskottet kommer att noga följa utvecklingen.”
23
Utskottet belyser här en problematik som de ser med direkta orsakssamband till nedskärningar. Ändå låter de besparingsåtgärderna gå igenom och verkställas.
Det blir besvärligt att försöka kategorisera argumenten som försvarsutskottet presenterar då de i praktiken inte lyfter fram några. Vad som däremot kan sägas är att försvarsutskottet får antas gå med på de argument som regeringen redan offentliggjort i propositionen. Det finns annars ingen rimlighet till varför försvarsutskottet i sitt betänkande skulle stödja regeringens proposition om de inte håller med om de argument som är fundamenten till förslagen.
5.1.12 POLITISK STRID ELLER KONSENSUS?
Även till denna proposition var det en majoritet motioner som lades fram som inte berörde det civila försvaret. Fokus låg likt tidigare proposition på det militära försvaret. Vad som dock kan sägas är att det faktiskt ändå lades fram tre motioner som kritiserade propositionens hantering av det civila försvaret. Centerpartiet, Kristdemokraterna och även tre ledamöter ur Socialdemokraterna belyste vad de ansåg vara felprioriteringar av regeringen. Om besparingar skall ske bör det vara på områden som inte är av stort värde för fler delar av totalförsvaret. Den marina helikopterdivisionens påverkan på det civila försvaret och beredskapen får lov att här sägas vara den största vattendelaren. Ser vi dock till helheten går det inte säga att det råder politisk strid eller att det är politisk oenighet som råder utan konsensus får vara det ordet som präglar civilförsvaret även här. Men det skall understrykas att fler kritiska röster höjdes kring proposition 1996/97:4 än för 1995/1996:12.
5.2 Tidigt 2000-tal:
5.2.1 FÖRSVARSPROPOSITION 1999/2000:30 DET NYA FÖRSVARET
Propositionen som regeringen lade för millennieskiftet inleds med ett förslag om att materiel för totalförsvaret kan sparas in. De hänvisar till omvärldsläget och hur det skapar möjligheten att dra ned på resurserna på framför allt försvarsmateriel. Försvarsmateriel är ett vitt begrepp och inbegriper allt från vapen till krigsmateriel men även beredskapsmateriell. Därav påverkar detta även den civila beredskapen och alltså det civila försvaret. I och med att regeringen vill dra ner på resurser ser de även hur självförsörjningen av material kommer att minska. För att på så sätt få tag på material som behövs föreslås att internationellt samarbete ska upprättas.
24
“Detta kan uppnås bl.a. genom en framsynt materielförsörjnings- och forskningsprocess i internationellt samarbete kombinerad med insatser för att säkra egna strategiska kompetenser.”
(Prop.1999/2000:30, s. 16).
Det finns två argument som görs i detta fall. Det första belyser omvärldsläget och kategoriseras därför in under Politisk-strategiska argumentationer. Det andra argumentet som görs för att kunna möjliggöra resursminskningar är att de belyser det internationella samarbetet som en lösning. Genom att ha internationellt samarbete behöver inte Sverige enskilt stå för kostnaderna för det material som de behöver. Argumentationen som görs här skulle kategoriseras som Kulturbaserade argument. I detta fall eftersom internationellt samarbete blivit normen sedan Sverige gick med i EU. Således ligger det i tiden att samarbete länder emellan är vägen framåt.
Fler Politisk-strategiska argument återkommer sedan i propositionen när regeringen föreslår att omvärldens utseende minskar behovet av ett lika omfattande civilförsvar. Vad de då praktiskt vill genomföra är en minskning av antalet totalförsvarspliktiga med civilplikt. De vill därtill också dra ned på antalet som blir utbildade inom det civila försvaret kraftigt (Ibid., s. 114–115). Vad detta praktiskt betyder är att allt färre blir utbildade och får en kompetens i vad civilt försvar och beredskap innebär. Detta är en del av avvecklingen av det civila försvaret som resulterar i att stora resurser kan omfördelas på andra politikområden. Sättet att argumentera kopplas till att behovet inte längre finns i en tid av fred.
Den mest omfattande och betydande förändringen som genomförs kopplat till det civila försvaret i denna proposition är att ledningsstrukturen helt görs om. Civilförsvaret hade på en högre regional nivå i landet Civilbefälhavare som var kopplade till varje civilområde. Dessa Civilbefälhavare var med andra ord de som skulle organisera det civila försvaret från högre nivå. I propositionen föreslås hur Civilbefälhavare kommer att avskaffas helt. Vad detta illustrerar är att civilförsvarets nedmontering verkligen tar fart genom att inte längre ha en central ledning som organiserar arbetet. Regeringen motiverar beslutet utifrån att civilförsvaret inte är en myndighet utan flertalet aktörer som måste samordnas. Att då ha civilbefälhavare kvar skapar en vertikal hierarki, med under- samt överordnade inom ledningen som regeringen menar att de inte längre vill se.
25
“den förändrade hotbilden ställer krav på en ny form av ledningsstruktur inom det civila försvaret.”
(Ibid., s 134).
På nytt ser vi hur regeringen motiverar den systematiska nedmonteringen av det civila försvaret med politisk-strategiska argument om att hoten från främmande makt har avtagit. De klär dessutom in förslagen som en omstrukturering om över- och underordnade när det i själva verket rör sig om rena ekonomiska åtstramningar av resurser.
5.2.2 MOTION 1999/2000:Fö 32 Totalförsvaret (Kristdemokraterna)
Kristdemokraterna ställer sig i denna motion kritisk mot de nedskärningar som görs av regeringen beträffande civilförsvaret. De upplever inte att regeringen gjort en tillräcklig konsekvensanalys av hur den stora nedskärningen samt omorganisation som civilförsvaret går igenom kommer att resultera i. Därav anser Kristdemokraterna att det måste tillsättas en parlamentarisk utredning som är mer omfattande än tidigare och som måste se närmre på civilförsvarets roll samt arbetsuppgifter, och dessutom hur beredskapen påverkas och står sig mot påfrestningar och kris. Kristdemokraterna lyfter en ytterligare detalj om problematiken med att många utländska bolag äger delar av vitala samhällsfunktioner som kommer att vara av stor vikt i tider av kris, krig eller andra angrepp. Inte minst pekar de på elförsörjning och transporter. Problematiken i att bibehålla infrastrukturen under kris när det till stora delar ägs av utländska bolag kan, enligt kristdemokraterna, komma att bli problematiskt (Motion 1999/2000:Fö 32). De lägger dock inga tydliga egna förslag förutom att de vill se en omfattande utredning kring civilförsvaret samt att de vill att
“civila försvaret måste bli tydligare beträffande elförsörjningens risker och hur de kan förebyggas.” (Ibid.).
5.2.3 MOTION 1999/2000:Fö 205 Totalförsvaret (Vänsterpartiet)
Vänsterpartiet står över lag på regeringens sida i arbetet med att montera ned totalförsvaret. De hänvisar till:
26
“Den positiva säkerhetspolitiska utvecklingen, som pågått under 1990-talet i Europa...” (Motion 1999/2000:Fö 205).
Vilket medför att argumentationen hos Vänsterpartiet grundar sig i ett Politisk-strategiskt sätt att argumentera på. Däremot, trots att Vänsterpartiet ser positivt på de ekonomiska nedskärningarna som genomförs framhåller de en del kritik i motionen. Vänsterpartiet tycker att regeringens prioriteringar i vad som först skall skäras ned upplevs som felaktiga. Vänsterpartiet förordar att det militära försvaret ska vara mål för de största nedskärningarna och inte civilförsvaret som de menar att regeringen föreslår. Vänsterpartiet är således mer angelägna att tydligare dra in på resurserna för det militära försvaret och samtidigt inte lika mycket på civilförsvaret. Den civila nedmonteringen anses ske i alltför hög takt i regeringens proposition. De besparingar som vill genomföras för befolkningsskyddet, det vill säga skyddsrummen, vill Vänsterpartiet ändå lyfta som klokt. De menar att ett invasionsförsvar inte längre är angeläget och en sådan argumentation kan härledas till Teknologibaserade-argument då angreppen i modern tid ser annorlunda ut och en del i det är att vapenteknologin förändrat krigsföringen.
5.2.4 MOTION 1999/2000:Fö 212 Totalförsvaret (Kristdemokraterna)
Kristdemokraterna lägger ytterligare en motion där de kritiserar regeringens syn och förslag till anslagen och strukturen för civilförsvaret. Kristdemokraterna lyfter hur de upplever det som oerhört märkligt att i samma stund som det militära försvaret görs om då även samtidigt passa på att nedmontera och vid samma tillfälle omstrukturera hela det civila försvaret. De finner detta sätt att hantera svensk säkerhets- och beredskapspolitik som obegriplig. Att regeringen dessutom inte låtit utreda de konsekvenser som de omfattande förändringarna kommer att leda till vill Kristdemokraterna återigen återkomma till. De påpekar också förslaget att om man vill göra totalförsvaret mer effektivt, då i stället koppla Försvarsmakten närmare Länsstyrelserna för att på så sätt få ett effektivare arbete där gemensamma resurser smidigare kan nyttjas. Kristdemokraterna finner regeringens proposition angående det civila försvaret som
“...ett intryck av osäkerhet
och en känsla av att läget inte är under kontroll.” (Motion 1999/2000:Fö 212).
27
5.2.5 FÖRSVARSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 1999/2000:FöU2
Som svar på hur regeringen anser att Sveriges civilförsvar skall utformas och organiseras, det vill säga som svar på regeringens proposition gällande det civila försvaret skriver försvarsutskottet i sitt betänkande följande:
“Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anför om det civila försvaret.” (Bet.1999/2000:FöU2, s. 197).
Citatet ovan är alltså det enda försvarsutskottet skriver om det civila försvaret. Utskottet håller därmed oavkortat med regeringen och de förslag samt argument som de lagt fram i propositionen. Betänkandet från försvarsutskottet behandlar så klart även underkategorier med mer specifika områden rörande det civila försvaret men i dessa avsnitt är det liknande formuleringar som ovan. Utskottet har ingenting ytterligare att tillägga angående anslagen till det civila försvaret som inte regeringen redan har presenterat. I och med detta uppkommer inga nya argument som kan utläsas och kategoriseras in. Utskottet finner på det sättet de argumentationer som regeringen använt sig av i propositionen som skäliga samt yrkar bifall på regeringens förslag.
5.2.6 POLITISK STRID ELLER KONSENSUS?
Med hänvisning till de få motioner som lagts fram med anledning av de förändringar regeringen vill se inom det civila försvaret får det här betraktas som att ett stort mått av konsensus råder. Kritiken mot nedmonteringen kan inte sägas vara omfattande trots att det till proposition Prop.1999/2000:30 lades tre kritiska motioner. Det vill säga fler än det lagts för tidigare propositioner i denna undersökning. Kristdemokraterna är återigen det parti som är mest högröstade i sin kritik, även om den inte är enorm utan snarare mer frågande och funderande över regeringens strategi och prioritering. Vänsterpartiet ställer sig även de mer kritiska än tidigare till regeringens prioritering när det gäller den snabba takten i att skära ner på civilförsvaret. Trots att det finns kritik riktat mot regeringens proposition är den alldeles för liten och inte påtaglig nog för att påstå att det råder politisk strid i frågan. Det civila försvaret är, som tydligt visas i antalet lagda motioner, inte det mest prioriterade på dagordningen. Majoriteten av de motioner som lades även vid denna försvarsproposition berörde i huvudsak endast det militära försvaret.
28
5.2.7 FÖRSVARSPROPOSITION 2001/02:10 FORTSATT FÖRNYELSE AV
TOTALFÖRSVARET
Försvarspropositionen för åren 2001/2002 inleds med ytterligare organisatoriska förändringar inom det civila försvaret. Förslaget som regeringen inledningsvis presenterar är att de vill lägga ned Överstyrelsen för civil beredskap. Myndighetens tidigare uppgift var bland annat beredskapslagring, industrivaruförsörjning samt transporter. Alla dessa uppgifter vill regeringen se upphöra med motiveringen:
“Mot bakgrund av den förändrade säkerhetspolitiska situationen” (Prop. 2001/02:10, s. 55).
Argumentationen för nedläggningen av Överstyrelsen för civil beredskap är sprungen ur den Politisk-strategiska argumentationskategorin. De yttre hotens minimala existens möjliggör för regeringen att lägga ned en hel myndighet avsedd för beredskap i tider av kris och krig.
Regeringen fortsätter på spåret att lägga ner funktioner kopplade till civil beredskap och krishantering. Tidigare berättar regeringen, med andra ord fram till propositionen i fråga, hur det funnits cirka 60 myndigheter på central nivå som haft specifika ansvar under höjd beredskap. Det kan vara exempelvis samordningsansvar eller dylikt. Regeringen ser att även dessa ansvar och funktionsindelningar hos myndigheterna upphör med hänvisning till det förändrade läget för krishantering och civil beredskap (Ibid., s. 80). Än en gång använder sig regeringen av Politisk-strategiska argument i motiveringen av nedskärningarna som genomförs.
I propositionen anser regeringen vidare att det inte behöver finns bemannade organisationer som är redo att hantera samordning och ledning under höjd beredskap i landet. Regeringen utvecklar med att skriva att de ser att det räcker med att det kan finnas en planering för hur dessa organisationer kan och ska komma att se ut. Förslaget är därmed att inte upprätthålla en krishanteringsförmåga i nutid utan att enbart arbeta ut en planering som sedan i en tid av anpassning till världsläget och vid behov, så ska de organisationer som behövs kunna etableras.
“I nuvarande omvärldsläge bedömer regeringen att det i sin helhet inte behöver finnas färdigställda och bemannade organisationer” (Ibid., s. 100).
