Tillförlitlighet och giltighet

Tillförlitlighet och giltighet är två begrepp som används inom forskning och är andra ord för reliabilitet och validitet (Thurén 2007). Reliabilitet innebär att frågorna är utformade på ett sätt där det inte finns utrymme för slumpmässiga fel, exempelvis spontana frågor. De frågor som ställs vid en intervju bör ställas på ett sätt som inte gör det möjligt att skapa egna frågor under intervjuns gång (Långström & Viklund 2010). För att öka reliabiliteten i denna studie finns förutbestämda intervjufrågor som ställs till varje fritidslärare, detta eftersom intervjuerna ska ske under samma villkor. Även Thurén (2007) påpekar detta och beskriver att alla deltagare i intervjun ska utgå från samma villkor. För att få en hög validitet vid intervjuer bör intervjufrågorna vara utformade så att de verkligen mäter det som ska mätas. Segolsson (2011) talar om det hermeneutiska perspektivet där han beskriver att förståelsen av en annan människas perspektiv ökar i möte med andra människor. Hermeneutiken blir en ingångsvinkel vid

utformningen av intervjufrågorna då studien syftar till att ge deltagaren utrymme för att tala om tidigare upplevelser, erfarenheter och åsikter kring hur fritidshemmet arbetar med det särskilda stödet.

För att säkerställa att en viss frågeställning har hög validitet utformas intervjufrågorna utifrån studiens syfte, detta för att garantera att studien får de svar som krävs (Långström & Viklund, 2010). Validitet eller giltighet innebär att de som genomför studien verkligen forskar efter det som studien strävar att få svar på. Detta innebär att intervjufrågorna anpassas till syftet och frågeställningarna (Thurén, 2007). Tillförlitligheten i genomförandet av denna studie stärks eftersom valet av respondenter utgår ifrån samma villkor. Med samma villkor menas att alla respondenter är verksamma samt har legitimation för att arbeta som lärare med inriktning mot arbete i fritidshem.

RESULTAT

I följande kapitel redovisas resultatdelen kopplat till studiens syfte, vilket belyser fritidshemmets förutsättningar för att arbeta med elever i behov av särskilt stöd. I denna del redovisas delar av de transkriberade intervjuerna där det framgår vad de sex respondenterna sagt. För att redovisa resultaten av intervjuerna används följande kategorier:

Specialpedagogiskt stöd, Möjligheter till kunskapsutveckling, Anpassningar - arbetsmetoder

och Skolan i jämförelse med fritidshem. Dessa kategorier har sin utgångspunkt i studiens frågeställningar och syfte, där det redovisas citat från vad som sagts av respondenterna under intervjuerna. I följande text anonymiseras respondenternas namn och kommer att benämnas utifrån följande namn: Jason, Emma, Adam, Josefina, Gabriel och Emilio.

Specialpedagogiskt stöd

När fritidslärarna blir tillfrågade om huruvida de har tillgång till stöd från en specialpedagog svarade fyra fritidslärare att de hade tillgång till en specialpedagog och att de överlag kunde erbjudas handledning om svårigheter uppstår med att tillgodose elever som är i behov av särskilt stöd på fritidshemmets verksamhet.

Vi har också ett samarbete med våran specialpedagog som kommer ut och informerar, tidigare så har vi även haft en bokcirkel kan man säga där vi ha läst om olika diagnoser och haft diskussionsforum om hur vi bemöter dessa (...) vi har ju alltid personal och EHT har ju mycket att göra men jag tycker absolut att vi får stöd av dem och specialpedagogen finns alltid att prata och diskutera med så det tycker jag absolut att vi får.

(Jason) Vi får hjälp av EHT, specialpedagog och kurator som vi kanske kan ta vissa fall och diskutera så vi kan hjälpa varandra hur man ska tänka, dem förstår problematiken eftersom jag är med i utvecklingsgruppen.

(Emma) I dagsläget så har vi ju ingen specialpedagog och det har vi haft innan och då hade vi mycket kontakt med henne. Hon kunde sitta med i undervisningssituationer och man kunde bolla men vi har elevhälsoteamet överlag som vi kan vända oss till hela tiden.

(Adam) Vi har blivit erbjudna att bli handledd av specialpedagogen vi kan alltid be om det att bli handledd (...) EHT är ju väldigt drivande i den faktum att dem tar in skolpsykologer ibland som har gett mig handledning.

(Josefina) Vill vi ha handledning så får vi ju specialpedagog eller kurator eller psykolog eller skolsköterskan som kommer och så får man ju då prata om hur man upplever gruppen.

(Gabriel) Alltså det är lite bristfälligt just när det riktar till fritids. Nu har vi en elev under utredning och då ska faktiskt psykolog komma och även observera fritids och det är nästan första gången någon kommer och tittar på fritidsdelen (...) Det har det hänt att specialpedagog och logoped har kommit in lite för att liksom föreläsa till oss vid vissa tillfällen.

(Emilio)

Den större delen av de fritidslärare som intervjuades ges någon form av stöttning från antingen specialpedagog, EHT, kurator eller skolpsykolog. I vissa fall erbjuds även handledning för att kunna stödja fritidslärarna i arbetsprocessen med att hitta strategier och anpassningar. Detta kan i sin tur stödja elevens lärande i undervisningen. Majoriteten av respondenterna svarade att det finns möjligheter att få stöd av en specialpedagog, men att stödet för fritidslärare inte

enbart kommer från specialpedagoger utan även kan tilldelas från andra håll, exempelvis EHT eller skolpsykolog.

Adam lyfter fram att skolan i dagsläget inte har någon anställd specialpedagog, men anser ändå att de kan vända sig till elevhälsoteamet om problem uppstår. I Adams fall är den specialpedagogiska tjänsten för tillfället indragen vilket innebär att de istället går att vända sig till EHT vid svårigheter. En tolkning utifrån Adams utsaga påvisar att rektorn inte prioriterar att skolan ges tillgång till en specialpedagog eftersom de har elevhälsoteamet att vända sig till. Nackdelen med detta är att en specialpedagog besitter andra kunskaper än EHT, vilket kan leda till att det framträder brister i skolan och fritidshemmets undervisning. En tanke med att det inte finns en tillsatt specialpedagog kan bero på ekonomiska faktorer, exempelvis resursfördelningen. Däremot skiljer sig detta mot Emilio som påpekar att det finns brister i fritidsverksamheten, men att det för första gången sker en utredning kring elever i svårighet även på fritids. Utifrån Emilios utsaga ses en potentiell förändring inom fritidshemmets verksamhet som nu påvisar att specialpedagogiken allt mer börjar komma in i fritidsverksamheten. En möjlig tolkning utifrån det som Emilio lyfter fram är att det uppmärksammas att fritidshemmet börjar professionalisera sig, vilket kan bero på att fritidshemmet börjar få en högre status. Den 1 juli 2019 infördes ett beslut från riksdagen om att införa krav på legitimation för undervisning i fritidshem (Lärarförbundet, 2019). Kravet på legitimation kan vara en tolkning som visar på att legitimationskravet bidragit till att fritidshemmets status ökat. Den ökade statusen på fritidshemmet har påverkat elevers möjligheter till att även ges utredning på fritidstiden.

Sammanfattningsvis påvisar citaten att fritdislärare till en större del ges möjlighet till stöd, men att stöd inte alltid ges från en specialpedagog utan även kan ges på andra håll i verksamheten, exempelvis EHT eller skolpsykolog. Överlag finns det ett samarbete mellan de olika yrkeskategorierna. Detta stöd har professionaliserats mer eftersom styrdokument och lagar sätter krav på att verksamheterna ska anpassas efter elevernas behov (Skolverket, 2018).

Möjligheter till kunskapsutveckling

När vi ställde frågan om fritidslärarna har möjligheter till kunskapsutveckling inom det specialpedagogiska fältet, det vill säga möjligheter till utvecklingsdagar där fritidslärare ges möjlighet till att få utveckla sina kunskaper, exempelvis funktionsnedsättningar, svarade informanterna på följande vis:

Fått gå en extra utbildning med autism och vi har också sagt till så att dem flesta av våra fritidspedagoger vi har här nu då har gått en e-autismutbildning som går på nätet för att lära sig om diagnosen och vad dem här eleverna kan ha för behov (…) det ju synd då att dem här elevassistenter som har eleverna att dem inte riktigt alltid kan vara med på de här kompetensutvecklingsdagarna om deras elever är på fritids för då behövs ju dem där.

(Jason) Det är rätt tydliggörande pedagogik, lågaffektivt bemötande.

(Emma) Jag har faktiskt inte varit med på någon än men jag har som sagt inte varit här super länge heller men jag vet att det är en utbildning på gång från skolpsykolog.

(Adam) Det kommer nästa en hela tiden alltså det handlar ju nästan bara om vilken organisering skolan har och vad rektorn väljer och se som viktigt.

(Josefina) Kommunen hade ju ett projekt med autism spektrumet och där gick vi och sen har vi fyra gånger per år kring barn och barn i behov av särskilt stöd och sen får i föreläsningar ofta och nu i juni så ska vi ha elevhälsan flyttar in i klassrummet.

(Gabriel) Just det här läsåret har vi i skolan övergripande arbetat med NPF och fått utbildning i det i fem olika block. Och då har vi fått en gemensam grupp både skola och fritids, alla har varit med på det och då har vi fått lära oss väldigt mycket om bildstöd, lärmiljöer och hur man kan tänka kring det så vi jobbar mycket med bildstöd på fritids.

(Emilio)

En stor del av de intervjuade fritidslärarna har möjligheter till kunskapsutveckling i form av föreläsningar där en del av föreläsningarna anordnas av kommunen. Flera av dessa kompetensutvecklingsdagar handlar om elever som är i behov av särskilt stöd, exempelvis diagnoser inom autismspektrumet. Däremot nämner en av fritidslärarna att all personal inte kan delta på kompetensutvecklingsdagarna eftersom de fritidslärare som är elevassistenter under ordinarie skoltid missar möjligheten till att delta på utbildningar.

Gabriel nämner att kommunen erbjuder olika kompetensutvecklingsdagar, exempelvis inom autismspektrumet. Josefina påpekar liknande tankar där hon lyfter fram att det handlar om vilken organisering skolan har och vad rektorn väljer att se som viktigt. En tolkning utifrån Josefinas utsaga läggs det mer fokus på vad rektorn ser som viktigt, hon men att det i själva verket inte är rektorn som är ute och ser verksamheten utan att det är fritidslärarna som ser elevernas behov. Tolkningen visar på att fritidslärare behöver engagera sig mer på att se helheten, att fritidslärare själva behöver uppmärksamma vad för kompetensutveckling de behöver för att kunna anpassa verksamheten till elevernas behov.

Jasons citat lyfter fram att de på sin fritidsverksamhet erbjuds personalutbildning inom autismspektrumet, men att de som är elevassistenter under ordinarie skoltid inte får delta under utvecklingsdagarna eftersom de behövs på skolan. Detta kan leda till att de fritidslärare som är elevassistenter inte får den kunskap som behövs för att kunna anpassa fritidsverksamheten efter elevernas behov och förutsättningar. Det går att tyda att det finns en problematik kring resursfördelningen där rektorn inte prioriterar att sätta in vikarier som kan ersätta de fritidslärare som är elevassistenter under ordinarie skoltid. Detta blir ett problem för fritidslärare då det inte ges möjligheter till att få en ökad kompetens kring elever i behov av särskilt stöd. Majoriteten av fritidslärarna anser att de erbjuds utbildningar. Däremot håller inte Adam med eftersom han endast har arbetat på skolan i ett år och inte blivit erbjuden någon utbildning ännu. Adam nämner däremot att det finns utbildningar som är på gång utav skolpsykologen. Eftersom Adams verksamhet inte har någon tillsatt specialpedagog läggs en del ansvar kring möjligheter till kunskapsutveckling hos skolpsykologen.

Utifrån det som lyfts fram ovan kan det tolkas som att fritidshemmen överlag ges rätt till kompetensutveckling, men att de utbildningar som ges beror på vilka behov eleverna har på skolorna. Överlag påverkas skolans möjlighet till kompetens utifrån vilken organisering verksamheten har, skolans resursfördelning och vilka behov eleverna har.

Anpassningar – arbetsmetoder

I intervjuerna beskriver en del fritidslärare vilka arbetsmetoder fritidshemmet använder för att stödja elever som är i behov särskilt stöd under fritidstiden. Nedanför lyfts citat fram kring hur

arbetsmetoderna skiljer sig mellan olika fritidshem och hur de anpassar fritidsverksamheten utefter elevernas behov:

Vi har också gjort så att de elever som har en elevassistent under skoltid har inte den elevassistenten på fritids förutom en av eleverna utan vi försöker skapa en trygghet med alla pedagoger (...) Vi har bildstöd, jag kan ju även lite tecken, men vi använder mycket bildstöd där dem väljer på tavlan har vi stationstavla där dem väljer vad dem ska göra under dagen så det blir tydligt för dem att nu har jag valt lego nu sätter jag upp mig på lego så att dem ser vad finns det att göra idag (...) Vi försöker skapa rum i rummen så att alla elever även dem med stöd får möjlighet till en lugn plats eller att delta i mindre grupper.

(Jason) Det blir väl ett hinder att anpassa undervisningen men just på den avdelningen jag jobbar på nu så har vi börjat mer med valfrihet innan var det så att vi dela upp, en pyssla en ska till idrottshallen och en ska vara ute. Men nu har dem en större valfrihet och det har gynnat dem barnen framförallt som kan bli störda när man ska göra, alla ska göra (...) Vi har inte det moment där alla ska vara med det är borta för det är inte bara dem barn med särskilt stöd som gynnar utan klart man ska locka barnen på att prova på så mycket som möjligt (...) Bildstöd har vi haft, men på nått sätt det rinner ner till sanden det här med bildstöd. Jag vet inte varför. (Emma) Det är inte så uppstyrd i dagsläget, det är dock något vi lyfter väldigt mycket. Så vi försöker ha en metod liksom att de inte ska vara beroende av en person (…) I och med att vi har rätt begränsade lokaler så jobbar vi mycket i grupper och då är dem grupperna väldigt genomtänkta på vilka elever som är i behov av särskilt stöd hamnar med för med vissa funkar det superbra med inga problem medan andra uppstår det friktion att man kanske stör sig lätt eller att man helt enkelt inte kommer överens. Så det finns alltid en tanke med placering om vart man hamnar, det ska inte bli slumpmässigt. Vi har ett visst bildstöd, sen använder vi oss av lågaffektivt bemötande men vi diskuterar mycket vad lågaffektivt bemötande är (…) vi kan planera framåt så vi inte behöver gå i dem här fällorna och det kan vara tydlighet vad som kommer härnäst är ju oftast väldigt viktigt för elever som är i behov av särskilt stöd. Så att vi är med och ligger några steg före så att vi inte halkar efter.

(Adam) Vi spenderar väldigt mycket tid här på skolan bland oss fritidspedagoger att definiera vårt kärnuppdrag som vi tänker ändå är vår huvudsakliga kompetens att kunna bemöta dessa barn och då handlar det kanske inte mer om vad du gör för specifika anpassningar just för dem på fritids utan det handlar mer om vilken grundstruktur du sätter för den organisering du har i verksamheten och av erfarenhet så gör ju det som största skillnad för när du börjar sätta in särskilda anpassningar på fritids så blir det oftast ett bakslag på det viset att man anpassar inte verksamheten efter deras förutsättningar utan man gör förutsättningar utefter sig själv (…) vi sätter en grundstruktur som gör så att barnen sätter sina egna rutiner så jag har lagt jätte hårt arbete för det.

(Josefina) Jag kör ju aldrig tävlingslekar till exempel det är ju en slags anpassning kan man ju tänka, eller aldrig någon om jag har lekar till exempel där en blir liksom vinnare utan jag brukar avbryta när det är två tre kvar så man aldrig utser någon. Det gör vi ju för att vi har flera elever som inte klarar av det.

(Gabriel) Vi arbetar med bildstödet. Hitta rum för kreation, för vila och sådana saker. Så där har vi ju fått stöd i. Det är inte kontinuerligt stöd, ingen som kommer in hit hela tiden.

(Emilio)

Majoriteten av fritidslärarna arbetar utifrån givna ramar där eleverna ges möjligheten till att vara självbestämmande, eleverna får forma sin egen dag. Större delen av de arbetsmetoder som fritidshemmen väljer att arbeta med utgår oftast från vad eleven själv väljer att göra. Oavsett

om eleven har möjlighet till valfrihet eller inte så framkommer det att den vanligaste arbetsmetoden är bildstöd. Att arbeta i mindre grupper är också en arbetsmetod som lyfts fram för att minska uppkomsten av svårigheter i en stor elevgrupp på fritids.

På Jasons fritidshem finns det elever som är i behov av elevassistenter under ordinarie skoltid, men endast en av dessa elevassistenter följer med under fritidstiden. Jason påpekar att fritidshemmet försöker skapa en trygghet där eleven känner förtroende för alla pedagoger. Det går att tyda att fritidshemmet vill undvika att elever som är i behov av stöd inte ska fastna för en pedagog eftersom de vill skapa en trygghet med hela personalstyrkan.Det handlar inte om vilket behov eleven har utan främst om pedagogernas kompetens för att kunna möta elever med svårigheter så att eleven inte anpassas efter verksamheten utan tvärtom. Fokus ligger på att skapa en trygghet med all personal där all personal arbetar mot att skapa gemensamma arbetsmetoder för hur fritidshemmet ska arbeta förebyggande. Emma och Adams fritidshem arbetar utifrån valfrihet där eleverna fritt får välja och utforma hur de vill att deras fritidstid ska se ut. Josefina lägger vikten på att det handlar om fritidshemmets struktur där eleverna sätter sina egna rutiner. Utifrån vad Emma, Adam och Josefina lyfter fram, blir det tydligt att den mest förekommande arbetsmetoden är elevernas självbestämmanderätt till att valfritt få välja vad de vill göra under fritidstiden. Det går att tolka att valfriheten är den lättaste arbetsmetoden för de flesta fritidshemmen, vilket gör att fritidslärare blir alltmer bekväma i utformningen av hur fritidsdagen ser ut. Valfrihet blir en tillgänglig metod för att undvika att elevers svårigheter ges mycket utrymme. Med detta menas att fritidshemmen behöver motivera val av arbetsmetoder för att kunna följa upp och utvärdera. Det verkar samtidigt finnas ett stort förtroende mellan pedagoger och elever, vilket bidrar till att eleven själv har kännedom kring vad som fungerar för hen.

Jason, Adam, Emma och Emilio använder bildstöd som metod för att beskriva vad som kommer att ske under fritidstiden. Däremot lyfter Emma fram att de tidigare har använt bildstöd som metod. Hon fortsätter att berätta att bildstödet aldrig håller och att hon inte vet varför. Detta går att tolka som om att bildstöd som stödinsats ofta blir det typiska valet, men att exempelvis Emmas skola inte utvärderar och följer upp om bilstödet underlättar elevens möjlighet till att delta i fritidsverksamheten eller inte. Ingen av fritidslärarna lyfter fram att de utvärderar, dokumenterar eller följer upp vilka anpassningar som ges under fritidsverksamheten. Ingen fritidslärare framhåller att det sker utvärderingar när stödanpassningar införs eller att det följs upp för att kunna se om elevers stödanpassningar har bidragit till förbättringar eller ökade svårigheter under fritidstiden.

Utifrån vad respektive fritidslärare har lyft fram går det att tyda att fritidshemmet arbetar utifrån de förutsättningar de har, exempelvis bildstöd om inget extra stöd ges. Däremot nämner ingen fritidslärare att det finns en utarbetad dokumentation kring val av vilka arbetsmetoder som fritidshemmet har. Arbetsmetoderna verkar inte följas upp eller utvärderas, vilket i sin tur leder till att elevernas valfrihet blir det lättaste valet.

Skolan i jämförelse med fritidshem

En fråga som riktades till fritidslärarna var om de anser att elever i behov av särskilt stöd ges samma stöd under fritids i jämförelse med ordinarie skoltid. Här uttryckte informanterna följande:

Ja och nej, en del elever får ju med sina elevassistenter, det beror ju helt på hur du utvecklar ditt fritidshem och hur du väljer att bedriva ditt fritidshem (…) Det skulle vara en jättestor fördel att ta del av dem och speciellt att vara med på alla dem här samtalen som sker med föräldrar och specialpedagoger och lärare att man får vara en del av det för att det är