Tillgångsstruktur

Studiens resultat finner ett signifikant positivt samband mellan materiella anläggningstillgångar och långfristig skuldsättning. Relationen antyder att industriföretagen finansierar sina materiella anläggningstillgångar i högre utsträckning med långfristiga skulder. Detta är i linje med Kraus och Litzenberger (1973) och trade-off teorin, och även majoriteten av tidigare empiriska studier (Maes et al 2016; Hall, Hutchinson, & Michaelas, 2004; Heyman, Deloof & Ooghe 2008). De menar att materiella anläggningstillgångar är relativt enkelt att omsätta till likvida medel vilket reducerar risken för konkurs vilket i sin tur gör kreditgivare mer villiga att tillhandahålla lån till dessa företag. Företag med högre andel materiella anläggningstillgångar ställer därmed dessa som säkerheter för att få långfristiga lån, vilket kan tänkas reducera behovet av kortfristiga skulder.

Resonemanget ovan styrks av den negativa relationen mellan kortfristig skuldsättning och materiella anläggningstillgångar som kan utläsas i tabell 11. Den negativa relationen betyder att industriföretag med mer materiella anläggningstillgångar tenderar att ha lägre andel kortfristiga skulder, men kan även tolkas som att företag med mindre andel materiella anläggningstillgångar tenderar att ha högre andel kortfristiga skulder. Samtidigt kan tänkas att företag med lägre andel materiella anläggningstillgångar inte har möjlighet till långfristig belåning och istället substituerar långfristiga skulder med kortfristiga lån. Det negativa sambandet mellan materiella anläggningstillgångar och kortfristig skuldsättning styrks av empiriska studier (Dasilas & Papasyriopoulos, 2015; Degryse, Goeij & Kappert, 2012).

Å andra sidan resulterade studien inte i något signifikant samband mellan materiella anläggningstillgångar och total skuldsättning vilket anses vara i linje med Titman och Wessels (1988) resultat, även om de använder en annorlunda approximation för den totala skuldsättningen. Det går dock att urskilja att det finns vissa tendenser till att förhållandet skulle kunna vara negativt. Det skulle i så fall innebära att bolag med högre andel materiella anläggningstillgångar innehar lägre total skuldsättning. Det negativa sambandet mellan total skuldsättning och materiella anläggningstillgångar skulle tala för ett omvänt förhållande än vad som förväntades. Det kan bero på att bolag med högre andel materiella anläggningstillgångar finansieras i högre utsträckning med långfristiga lån och med mindre andel kortfristiga skulder vilket då inte får någon effekt på total skuldsättning.

Sammanfattningsvis stärker den positiva relationen mellan långfristig skuldsättning och materiella anläggningstillgångar prediktionerna i trade off teorin samt den övervägande delen av empiriska resultat som vi relaterar till (Rajan & Zingales 1995; Frank & Goyal, 2003; Houng & Song 2006;

Heyman, Deloof & Ooghe, 2008; Chen & Yu, 2011; Maes et al., 2016). Alternativhypotesen H1 kan således antas då vi kan påvisa att det finns samband mellan materiella anläggningstillgångar och långfristig skuldsättning. Vad gäller total skuldsättning fann vi inte några signifikanta samband och studiens nollhypotes H02 som säger att det inte förekommer ett samband mellan total skuldsättning och materiella anläggningstillgångar kan således inte förkastas.

5.1.2 Företagsstorlek

Resultatet från regressionsanalysen tyder på att det finns ett positivt samband mellan företagsstorlek och totala samt långfristiga skulder vilket är i paritet med prediktionerna i trade-off teorin. Det kan med andra ord antas att industriföretagen strävar mot en optimal kapitalstruktur vilken minimerar kapitalkostnaden som ökar företagsvärdet. Resultatet styrker således upptäckterna i tidigare studier som även de funnit stöd för positiva samband mellan företagsstorlek och skuldsättning (Jõeveer, 2012; Lópéz-Gracia & Sogorb-Mira, 2008; Chittenden, Hall & Hutchinson, 1996; Michaelas Chittenden & Poutzioris, 1999).

Det positiva sambandet pekar på att företag med en större omsättning tenderar att finansiera verksamheten i högre utsträckning med långfristiga skulder, vilket skulle kunna förklaras av utnyttjandet av skattereducering i enlighet med Kraus och Litzenberger (1973). Vidare kan detta förstås genom att större, mer väletablerade företag innehar ett bättre rykte hos kreditgivare (Frank & Goyal, 2009) samt stabilare kassaflöden relativt mindre bolag genom en högre grad av diversifiering (Titman & Wessels, 1988). På de sätten minskar risken för konkurs och bidrar till förmånligare lånevillkor vilket skapar möjlighet, samt ökar incitamenten för större företag att skuldfinansiera sig genom banklån. Man kan också tänka sig att industriföretag, till skillnad från teknologibolag, har ett större behov av finansiering till följd av mer investeringar i maskiner och byggnader et cetera. Detta tänkbara utfall dementeras dock av resultaten från vår studie som inte visar någon signifikant skillnad när teknologibranschen inkluderas i regressionsmodellerna.

För att sammanfatta finner vi positiv relation mellan företagsstorlek och långfristig samt total skuldsättning vilket därmed gör att vi kan förkasta nollhypoteserna. Istället kan alternativhypoteserna antas och vi kan påvisa att det finns samband mellan företagsstorlek och lång och total skuldsättning.

5.1.3 Lönsamhet

Som framgår av resultaten från regressionsanalysen är lönsamhet negativt korrelerad med total skuldsättning. Den negativa regressionskoefficienten bör tolkas som att företag med relativt hög lönsamhet innehar lägre total skuldsättning vilket är i enlighet med pecking order teorin och empiriska studier (Rajan & Zingales, 1995; Fama & French, 2002; Frank & Goyal, 2008; Heyman, Deloof & Ooghe, 2008). Mer lönsamma företag finansieras således företrädesvis med eget upparbetat kapital framför skuldfinansiering. Det negativa sambandet kan också förklaras av Titman & Wessels (1998) som hävdar att mer lönsamma företag ofta använder interna medel för att betala av sina skulder. Noterbart är att när teknologi inkluderas finner vi inte lika tydliga samband mellan lönsamhet och långfristig skuldsättning. Det tyder på att den oregelbundna variationen ökar när teknologisektorn inkluderas vilket innebär att sambandet inte kan förklaras på ett giltigt sätt utifrån studiens kriterier om en signifikansnivå på 0,05.

Förklaringarna bakom den negativa relationen mellan lönsamhet och långfristig skuldsättning kan vara att mer lönsamma bolag strävar efter att minska problem förknippade med asymmetrisk information (Myers, 1977; Myers & Majluf, 1984). Det innebär att om det i företaget finns interna vinstmedel att

extern finansiering antas, enligt pecking order teorin, mer lönsamma företag, vilka innefattas av lägre informationsasymmetri, företrädesvis välja nyemitterat aktiekapital framför lånefinansiering. Under bilagor i tabell 8.1–8.4 framgår att 21 procent av industriföretagen och 13 procent inom teknologisektorn emitterat nya aktier under perioden för studiens insamlade data. Det tyder på att majoriteten av företagen tar hänsyn till informationsasymmetri och föredrar därför finansiering med egenintjänade medel i linje med pecking order teorins prioriteringsordning.

Vi finner således stöd för pecking order teorin med våra upptäckter om att lönsamhet korrelererar negativt med lång skuldsättning. Studien kan dock inte bekräfta Cosh, Cumming och Hughes (2009) utsagor om att mer lönsamma bolag ersätter långfristig skuldfinansiering med kortfristiga lån för att undvika uppbundna lånekostnader i strävan mot högre flexibilitet. Detta eftersom vi inte finner att lönsamhet är positivt korrelerad med kortfristig skuldsättning. Sammantaget kan vi förkasta nollhypoteserna som säger att det inte finns något samband mellan lönsamhet och lång, samt total skuldsättning och påvisa att lönsamhet och skuldsättning korrelerar negativt.

5.1.4 Export

Regressionsresultatet indikerar att finns det ett negativt samband mellan exportaktiviteter och kortfristiga skulder bland företagen i industribranschen. Detta motsäger studiens alternativhypotes H6 och Maes et als. (2016) resultat vilka menar att exportaktiviteter vanligen kräver högre andel kortfristiga skulder. Resultatet i vår studie indikerar snarare på att företag som i större utsträckning exporterar har lägre andel kortfristiga skulder. En möjlig tolkning av detta är att de ekonomiskt stabila företagen som exporterar kan finansiera dessa aktiviteter med egna upparbetade medel. Det avvikande resultatet kan tänkas bero på att den aktuella studien baseras på större publika bolag till skillnad från Maes et al. (2016) vilka undersöker mindre privata bolag. Resultatet visar även att exportaktivitet har en negativ effekt på den totala skuldsättningen vilket underbygger argumentet att det är ekonomiskt stabila företag som väljer att exportera och som inte är i behov av lånefinansiering. I motsats till tidigare utsagor kan vår studie inte utläsa något signifikant samband mellan långfristiga skulder och exportaktivitet. Flera forskare visar stöd för negativa samband mellan internationell handel och långfristig skuldsättning (Fatemi, 1988; Lee & Kwok, 1988; Burgman, 1996; Chen et al., 1997; Doukas & Pantzalis, 2003; Singh & Nejadmalayeri, 2004; Aggarwal & Kyaw, 2010). Det negativa förhållandet från tidigare studier förklaras bland annat av svårigheter att erhålla förmånliga lån genom mer riskfyllda affärer vilka ökar risken för misslyckanden. Även en mer svåröverskådlig verksamhet hos exporterande företag skapar större krav på övervakning. Argumenten leder till ökade risker och tilltagande informationsasymmetri vilket innebär att kreditgivare förkortar löptiderna på lånen för att mildra problemen med detta.

Då inget samband hittades mellan långfristig skuldsättning och export samtidigt som ett negativt förhållande förelåg mellan exportaktivitet och kortfristig samt total skuldsättning, kan idén om att mer exporterande bolag är tillräckligt lönsamma för att finansiera sig på egen hand. En förklaring som stärks av Greenaway, Guariglia och Kneller (2007) som menar att de mest produktiva också är de som ger sig ut på export då de kan övervinna de handelshinder som följer internationell handel. Vidare finner även Helpman, Melitz och Yeaple (2004) att exporterande företag är mer produktiva, relativt icke exporterande. Denna produktivitet visar sig vara positivt korrelerad lönsamhet vilket kan öka möjligheten att spara interna vinstmedel för finansiering av exportaktiviteter vilket stärker sambanden i den aktuella studien.

Avslutningsvis kan studiens prediktioner om att ökade exportaktiviteter borde leda till högre andel kortfristiga skulder inte styrkas. Nollhypotesen, H06 som säger att det inte finns ett samband kan ändå förkastas då det framkommer en signifikant, negativ relation. Hypotes H07 kan inte förkastas då resultaten inte finner signifikanta samband mellan exportaktivitet och långfristig skuldsättning. Detta betyder att vare sig ett företag tar på sig mer eller mindre långfristiga skulder kan inte exportengagemang förklara detta inom industribolag på den svenska stockholmsbörsen.

5.2 Sammanfattande analys

Undersökningsperioden, 2014–2016 omfattas av en konjunkturuppgång och en tilltagande efterfrågan i ekonomin (Konjunkturinstitutet u.å.). Från den deskriptiva statistiken i tabell 5 och 6 kan en ökning i lönsamheten utläsas under de tre åren. Vi kan också observera att andelen långfristiga skulder både hos industri- och teknologibolagen har ökat något under åren vilket kan tänkas förklaras av det låga ränteläget. Man kan tänka sig att företagen under perioden väljer belåning för att nyttja den låga räntan och på så vis skapa hävstångseffekt. Ett resonemang vilket styrks av Barry, Mann, Mihov och Rodriguez (2008) som finner stöd för att företag tenderar att ta på sig mer skulder när ränteläget, i relation till historiska nivåer, är lågt.

Studiens resultat visar att lönsamhet och export korrelerar negativt med långfristig, kortfristig och total skuldsättning, med undantag för långfristiga skulder och export där inget samband kan utläsas. Det antyder att företagen inte tar hänsyn till exportaktiviteter när de beslutar om långfristig skuldfinansiering. Det negativa sambandet indikerar att export och lönsamhet tenderar att minska skuldsättningen. Tänkbara förklaringar till detta utfall är dels att lönsamma företag använder vinstmedel till att amortera på sina skulder (Titman & Wessels, 1988). De antas även ha ett mindre behov av extern finansiering varpå de istället finansieras med internt kapital såsom balanserade vinstmedel. En sannolik förklaring kan vidare vara att det är de mer lönsamma företagen med relativt mer interna medel som väljer att utöka sina exportaktiviteter, och följaktligen inte behöver lånefinansiera dessa aktiviteter. Detta ger således stöd för prediktionerna i pecking order teorin (Myers, 1977; Myers & Majluf, 1984) framför de som framförs i trade-off teorin. När teknologibolagen inkluderas uppvisar export och lönsamhet även då en negativ korrelation med enbart marginella skillnader. Det går således inte att påstå att det skiljer sig mellan branscherna vad gäller dessa två variabler när företagsledningen beslutar om kapitalstrukturen.

Resultaten visar också att det finns en positiv relation mellan företagsstorlek, materiella anläggningstillgångar och lång samt total skuldsättning, med undantag för total skuldsättning och materiella anläggningstillgångar där det inte går att påvisa något samband. Den positiva relationen indikerar att företagsstorlek och materiella anläggningstillgångar tenderar att öka skuldsättningen vilket är i linje med Kraus och Litzenberger (1973) och prediktionerna i trade-off teorin. En möjlig förklaring till detta samband är vad Frank och Goyal (2009) framhäver. De menar att det för långivare är relativt okomplicerat att värdera materiella anläggningstillgångar framför immateriella tillgångar, vilket resulterar i att företag med mer materiella anläggningstillgångar har enklare att få beviljade lån. Å andra sidan finns den möjliga förklaringen att företag med ett behov av mer materiella anläggningstillgångar finansierar dessa med långfristiga lån.

Analysmodellerna i studien visar en varierande förklaringsgrad med värden mellan 0,20 och 0,45. Det betyder att variationen i skuldsättningen (kort, lång och total) förklaras av 0,20–0,45 procent utifrån variationen i studiens förklaringsvariabler. Dessa värden kan tyckas låga då det betyder att många andra variabler kan förklara variationen i skuldsättningen. Vi anser ändå detta vara acceptabla

nivåer när vi ställer dessa i relation till tidigare forskningsresultat som visar på allt ifrån 0,09–0,42 procents förklaringsgrad. Dessutom kan poängteras att medvetenhet funnits om att andra variabler haft betydelse men ändamålet i vår studie har inte varit att hitta samtliga variabler som kan förklara skuldsättningen. Snarare har strävan varit att finna samband mellan de specifikt utvalda variablerna och skuldsättningen.

Av studiens sju alternativhypoteser kan fem accepteras, vilket talar för att finansieringsteorierna i hög utsträckning kan förklara kapitalstrukturen hos svenska industribolag noterade på Stockholmsbörsen. Följande alternativhypoteser kan accepteras: H2: Det finns samband mellan materiella anläggningstillgångar och långfristig skuldsättning, H3: Det finns samband mellan företagsstorlek och långfristig skuldsättning, H4: Det finns samband mellan företagsstorlek och total skuldsättning, H5: Det finns samband mellan lönsamhet och total skuldsättning, H6: Det finns samband mellan export och kortfristig skuldsättning.

Beträffande relationen mellan materiella anläggningstillgångar och total skuldsättning samt export och långfristiga skulder kunde inga signifikanta samband urskiljas. Vi kan med andra ord därav inte uttala oss huruvida det finns något samband. Studien kan således inte acceptera följande alternativhypoteser: H1: Det finns samband mellan materiella anläggningstillgångar och total skuldsättning. H7: Det finns samband mellan export och lång skuldsättning Sammanfattningsvis presenteras studiens förväntade och faktiska utfall i nedanstående tabell 13.

KAPITEL 6

Slutsats

Syftet med studien var att undersöka hur de befintliga finansieringsteorierna, pecking order och trade-off teorin kan användas för att förklara skuldsättningen i svenska industriföretag noterade vid Stockholmsbörsen på Small, Mid, och Large Cap under perioden 2014 – 2016. Vidare ämnade studien att komplettera tidigare forskning i ämnet genom att undersöka huruvida det förelåg ett samband mellan exportaktiviteter och skuldsättning.

Vi finner att de finansiella teorierna i hög utsträckning kan förklara de undersökta företagens skuldsättning, då vi kan acceptera fem av studiens totalt sju alternativhypoteser. Den genomförda studien kan konstatera att materiella anläggningstillgångar och företagsstorlek har betydelse för den långfristiga skuldsättningen, vilket stärker prediktionerna i trade-off teorin. Detta tyder på att stora industriföretag med relativt stor andel materiella anläggningstillgångar tenderar att ha högre långfristig skuldsättning. Detta anser vi inte vara helt överraskande med begrundan i studiens urval av industriföretag samt tidigare empiriska utfall som till större delen, även de, funnit dessa samband. Då företagsstorlek och materiella anläggningstillgångar har en positiv effekt på skuldsättningen kan det antas, i enlighet med trade-off teorin, att bolagen i den angivna populationen strävar mot en optimal kapitalstruktur vilken reducerar kapitalkostnaden och samtidigt ökar företagsvärdet.

Det något mer oväntade utfallet var att teknologibolagen, trots mindre andel materiella anläggningstillgångar, visade på likartad skuldsättning vilket motsäger prediktionerna i trade-off teorin. Å andra sidan belyser upptäckterna att kapitalstrukturen inte nödvändigtvis behöver skilja sig mellan branscher, vilket innebär att branschtillhörighet kan vara en mindre bra indikator på skuldsättningen.

Studien fastställer ett negativt samband mellan lönsamhet och långfristig skuldsättning vilket stödjer pecking order teorin och tidigare empiriska studier. Detta är ett tecken på att mer lönsamma industriföretag tenderar att ha lägre andel räntebärande skulder. Sambandet indikerar att företag använder sig av upparbetade interna medel som finansiering snarare än skulder. Vidare kan den negativa relationen tyda på att mer lönsamma företag använder de interna medlen för att amortera ned sina skulder.

Sambandet mellan skuldsättning och materiella anläggningstillgångar respektive företagsstorlek tycks förklaras av trade-off teorin. Anmärkningsvärt är att lönsamhetens förhållande till skuldsättning bäst förklaras av pecking order teorin. Även om vi på förhand kände till kontrasterna finner vi detta mycket intressant, då detta innebär att trade-off teorin brister i att förklara hur företagsledningen hos mer lönsamma företag beslutar om kapitalstrukturen. Orsaken till att trade- off- teorin predicerar att mer lönsamma företag innehar högre skuldsättning är till följd av strävan efter att reducera skattekostnader. En tänkbar orsak till att det positiva sambandet inte förekommer är dels att det finns andra åtgärder att vidta, om skattereducering är syftet. Samtidigt som behovet av extern finansiering kan tänkas vara lägre för mer lönsamma företag. Det negativa sambandet mellan skuldsättning och lönsamhet tyder heller inte på att mer lönsamma industriföretag använder

ytterligare skuldsättning som hävstång, trots det låga ränteläget som ägt rum under perioden för undersökningen.

I studien framhävs inga stöd för att industriföretagen beaktar exportaktivitet vid beslut av långfristig skuldsättning. Tidigare forskning som menar att exportaktivitet och internationell handel är mer riskfyllt vilket får långivare att bli mer restriktiva, verkar inte stämma överens med utfallet i vår studie. Denna avvikelse kan bero på att exportengagemang, till följd av globalisering, inte nödvändigtvis innebär ett ökat risktagande. Studien fastställer en negativ relation mellan kortfristig skuldsättning och export vilket anses något överraskande då förhållandet står i kontrast till studiens förväntning och upptäckterna i Maes et als. (2016) studie. Att exportaktivitet inte har någon effekt på långfristig skuldsättning och negativ effekt på kortfristig skuldsättning, tyder på att företagen som ger sig ut på export i högre utsträckning kan finansiera ökade handelskostnader med interna medel.

KAPITEL 7