Sammanvägning av den bevisning som åberopats till stöd för åtalet
Eitan Netanyah har på ett detaljerat och utförligt sätt beskrivit händelseförloppet den aktuella kvällen. Hans berättelse är logisk och innehåller inga svårförklarliga moment.
Det är besvärande att han ljugit om att han blivit av med en klocka vid tillfället, men det är uppgifter som han tagit tillbaka under förundersökningen och han har lämnat en förklaring till varför han sade som han gjorde. Det förtar inte värdet av hans uppgifter om händelsen, uppgifter som får stöd av utredningen.
Inledningsvis kan konstateras att Eitan Netanyahs uppgifter stöds av övervakningsfilmerna. Av filmen från Arenagatan framgår det att han faller, närmast flyger, till marken, uppenbarligen av ett slag. Eitan Netanyah har vidare direkt efter händelsen berättat om den för sin fru Awara Ahmed. Med hänsyn till att hon är närstående till målsäganden finns det skäl att värdera hennes uppgifter med viss försiktighet. Hon har dock lämnat sina uppgifter under ed och hon har också berättat
att Eitan Netanyah var mycket rädd och chockad när han kom hem. Eitan Netanyah har också samma kväll berättat för Muhammed Mahdi vad han varit med om. Muhammed Mahdi har varit vag i sina uppgifter vid huvudförhandlingen om vad Eitan Netanyah sagt till honom och det är uppenbart att han inte velat berätta utförligt om händelsen.
Han har distanserat sig från målsäganden och det har framkommit att han bl.a. beskyller Eitan Netanyah för att han själv varit misstänkt för utpressning. Hans uppgifter vid huvudförhandlingen måste därför värderas med försiktighet. Han har dock i förhör under förundersökningen mer detaljerat redogjort för vad Eitan Netanyah berättat om händelsen för honom och har vid huvudförhandlingen bekräftat att det var så Eitan Netanyah berättade. Han har också uppgett att Eitan Netanyah var rädd och chockad när de träffades på natten och han såg skador på denne. Eitan Netanyah har även i polisanmälan dagen efter lämnat samma uppgifter.
Eitan Netanyahs uppgifter stöds vidare av de åberopade samtalslistorna och meddelandena: meddelandena där han varnat Muhammed Mahdi från att komma, meddelandet som skickats på natten till Naqibulla Amiri om att han har en ”lösning på pengarna”, meddelandet till Muhammed Mahdi dagen efter där Eitan Netanyah skriver
”han har inte svarat på sms” samt av det meddelande som refererats till som ”det engelska meddelandet” där detaljer om händelsen framgår.
Eitan Netanyahs berättelse är också väl förenlig med vad som framkommer av rättsintyget och tandläkarens anteckningar.
Även åtalet för olaga hot (åtalspunkten 1) bygger på målsägandens uppgifter. Det finns ingen anledning att ifrågasätta Eitan Netanyahs uppgifter i den delen heller. Den stödbevisning som har åberopats är beslaget av en kniv hemma hos Naqibulla Amiri.
Det ger visst stöd för Eitan Netanyahs uppgifter, liksom de två sms som han skickade till Muhammed Mahdi om att denne inte skulle komma, vilket tyder på att det varit hätsk stämning redan i lägenheten. Av vittnesmålen framgår inte att Eitan Netanyah skulle ha berättat för vittnena om den delen av händelseförloppet. Händelsen i lägenheten måste dock ses i ljuset av vad som framkommit om det följande händelseförloppet. Enligt tingsrättens mening är åklagarens bevisning även i den delen tillräcklig.
Mot den bakgrunden ska Eitan Netanyahs uppgifter läggas till grund för den fortsatta bedömningen.
Är Shahenshah Amiri en av gärningsmännen?
Eitan Netanyah har uppgett att den person som kom till platsen i en Volvo var Shahenshah Amiri, vilket denne har förnekat. Eitan Netanyah har till sin fru och till Muhammed Mahdi uppgett att Naqibulla Amiris bror varit med under kvällen och varit en av dem som utsatt honom för brott. I polisanmälan dagen därpå har han uppgett att det var Naqibulla Amiri och hans bror Shahin. Han har i polisförhör lämnat ett signalement på den person som han menar var Shahenshah Amiri som stämmer överens med hur denne såg ut och var klädd. Han har visserligen inte sagt att denne hade krulligt hår, men det kan konstateras att Shahenshah Amiri på de bilder som finns från kvällen har keps på sig. Det har också framkommit att Eitan Netanyah i signalementet av en av de övriga personerna inte nämnt att denne hade skägg, vilket var framträdande. Även i det s.k. engelska meddelandet talas om Naqibulla Amiris bror.
Shahenshah Amiri bodde vid tidpunkten på hotellet Quality Hotel View i Hyllie. Han var tillsammans med de två personer som strax efter anslöt till målsäganden och de övriga på McDonald’s. De personerna gick sedan med till lekplatsen. Naqibulla Amiri och Shahenshah Amiri hade kontakt på Snapchat strax innan de tog taxin från Naqibulla Amiris bostad och i anslutning till att taxin kom fram till Hyllie. Det framstår som en märklig omständighet att sällskapet med målsäganden skulle bege sig till just Hyllie där Shahenshah Amiri befann sig, om det inte var för att träffa denne, särskilt som Naqibulla Amiri och Shahenshah Amiri hade kontakt både i samband med att de åkte dit och i anslutning till att de kom fram. Varför de åkte till Hyllie har varken Naqibulla Amiri eller Milad Safi kunnat lämna någon trovärdig förklaring till. Enligt Naqibulla Amiri var det vidare en slump att de stötte på de två personerna på McDonald’s som precis innan hade umgåtts med hans bror. Det framstår som helt osannolikt och kan lämnas utan avseende.
På övervakningsfilmen syns att en av gärningsperson två och tre går och tittar bakåt längs vägen medan de går. Vid samma tidpunkt har den personen ringt Shahenshah
Amiri två gånger, detta minuterna innan bilen kommer till platsen. När sällskapet från lekplatsen återvänder till hotellet är Shahenshah Amiri tillsammans med dem.
Shahenshah Amiri har inte velat uppge var eller med vem han ska ha befunnit sig vid tidpunkten för de åtalade gärningarna.
Sammanfattningsvis är det enligt tingsrättens mening ställt utom rimligt tvivel att det var Shahenshah Amiri som kom till platsen i Volvon och att han har deltagit i brotten mot Eitan Netanyah.
Tingsrätten finner att åklagaren genom den åberopade bevisningen fullgjort sin bevisbörda och att det är utrett att målsäganden genom händelseförloppet utsatts för olaga hot, olaga frihetsberövande, rån och försök till utpressning. Tingsrätten övergår nu till att granska om vad som anförts som motbevisning kan förta styrkan i bevisningen på ett sådant sätt att det föranleder tingsrätten göra en annan bedömning.
De tilltalades motbevisning
Shahenshah Amiris uppgift om att han inte varit delaktig i händelsen är som framgår ovan motbevisad.
Naqibulla Amiris berättelse är i flera delar ologisk och märklig. Han har bl.a. berättat att han blev så chockad av det Eitan Netanyah berättade om att Muhammed Mahdi var farlig att han inte ville stanna i sin lägenhet. Enligt honom ska dock Muhammed Mahdi vid ett tidigare tillfälle försökt tvinga honom att köpa en revolver av honom och större mängder narkotika, men det var först då han blev rädd för denne. Han har också gjort upprepade försök att nå Muhammed Mahdi under kvällen och ville träffa denne. Han har inte berättat för sin bror om planerna på att mörda denne. Hans uppgifter om att han och Eitan Netanyah skulle träffat en överenskommelse om en polisanmälan är mycket märkliga och framstår som en ren efterhandskonstruktion. Det ska framhållas att detta är en uppgift som han lämnat först vid huvudförhandlingen. Han har heller inte kommit med någon förklaring till varför han skickar vidare det s.k. engelska meddelandet till Eitan Netanyah. Naqibulla Amiri har vidare uppgett att det inte var personerna i
hissen som kom till McDonald’s utan några helt andra. Hans uppgift i den delen är motbevisad av utredningen.
Milad Safis berättelse framstår som tillrättalagd och innehåller även den märkliga moment. Enligt honom skulle de åka till Hyllie för att den McDonald’s-restaurangen där hade godare mat än den i närheten av Naqibulla Amiris lägenhet och Muhammed Mahdi skulle skjutsa dem. Samtidigt har han uppgett att de var rädda för Muhammed Mahdi och ville träffa denne på bensinmacken eftersom det var upplyst där och fanns kameror.
Det resonemanget går inte ihop. Han har vidare uppgett att han inte sett vad som hände när Eitan Netanyah blev slagen till marken på Arenagatan, fast han befann sig alldeles intill denne.
Naqibulla Amiris och Milad Safis uppgifter förklarar inte heller Eitan Netanyahs skador.
Det har från försvarets sida gjorts gällande att Eitan Netanyah haft möjlighet att lämna platsen vid flera tillfällen. Att det kan ha funnits människor och någon bil runt sällskapet har inte inneburit att det inte har varit fråga om ett olaga frihetsberövande. Eitan Netanyah har förklarat att han redan i samband med taxiresan kände att han inte hade något annat val än att följa med eftersom de annars skulle komma hem till honom och hans familj då det var personer som visste vem han var och var han bodde. Ute i Hyllie har det varit först fyra sedan fem personer mot honom. Det framstår vidare som helt uteslutet att Eitan Netanyah skulle ha valt att frivilligt följa med övriga till en mer undanskymd plats efter att han blivit nedslagen.
Milad Safis delaktighet
Flera personer kan vara gärningsmän samtidigt trots att inte alla, och kanske inte ens någon av dem, självständigt uppfyller hela brottsbeskrivningen i en straffbestämmelse.
Det förutsätter att de tillsammans gör att brottsbeskrivningen uppfylls. De har i sådana fall tillsammans utfört gärningen. Av rättsfallet NJA 2002 s. 489 framgår att det även i fall där det inte går att i detalj utröna vad olika medverkande personer har gjort kan vara möjligt att med tillräcklig säkerhet dra slutsatsen att de utfört en brottslig gärning gemensamt och i samråd. En utgångspunkt är dock att man beträffande var och en av
de inblandande kan konstatera att de medverkat i brottets utförande på ett sådant sätt att de är att betrakta som medgärningsmän. Även den som mer perifert har deltagit i själva det brottsliga tilltaget kan dömas som gärningsman förutsatt att gärningen begåtts i samverkan.
Åklagaren har gjort gällande att de tre tilltalade begått gärningarna tillsammans och i samförstånd. Milad Safi har varit med under hela händelsen, redan hemma hos Naqibulla Amiri. Hans roll har uppenbarligen varit att hålla utkik och förstärka det numerära överläget. Han har hållit målsägandens telefon. Han har uppgett att han haft uppsyn över lekplatsen. Han kan därmed inte ha undgått att se vad som hände där och har sedan följt med Eitan Netanyah tillbaka mot McDonald’s. Även om han inte på något sätt har varit drivande i händelseförloppet så har hans insats varit en nödvändig del och han har agerat tillsammans och i samförstånd med de andra inblandade.
Sammanfattande slutsatser
Det är på grund av vad som nu redovisats ställt utom rimligt tvivel att Naqibulla Amiri, Shahenshah Amiri och Milad Safi tillsammans och i samförstånd utsatt Eitan Netanyah för olaga frihetsberövande, rån och försök till utpressning samt att Naqibulla Amiri innan dess hotat Eitan Netanyah.
Ska rånet bedömas som grovt?
Något om rån och kvalifikationsgrunderna för grovt rån
Rånbrottet regleras i 8 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken. Det bör framhållas att redan rånbrott av normalgraden är ett allvarligt brott. I 8 kap. 6 § brottsbalken finns en uppräkning av omständigheter som särskilt ska beaktas och som kan kvalificera brottet som grovt, s.k.
kvalifikationsgrunder. Dessa är att våldet varit livsfarligt, att gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars har visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning, eller att gärningen har varit av särskilt farlig art. Lagens kvalifikationsgrunder är inte uttömmande och det krävs att domstolen gör en helhetsbedömning av samtliga omständigheter vid brottet. Lagens exemplifiering innebär inte heller att det är nödvändigt att bedöma
brottet som grovt när någon av kvalifikationsgrunderna föreligger eller att det är uteslutet att göra det i andra fall (se rättsfallet NJA 2018 s. 767 I och II).
Kriteriet livsfarligt våld aktualiseras i första hand när det våld som har utövats innefattar grov eller synnerligen grov misshandel. Att våldet är livsfarligt avser inte skadornas omfattning och karaktär utan att våldet har utförts med risk för den utsattes liv. Exempel på att våldet är livsfarligt kan vara att det är ett angrepp med skjut- eller eggvapen på ett sådant sätt att gärningsmannen saknar egentlig kontroll över vilken skada som angreppet kan komma att medföra.
Vad gäller kvalifikationsgrunden tillfogande av svår kroppsskada avses tillfogande av sådan skada som är bestående, t.ex. förlust av tal, syn eller hörsel eller svårt lyte. Hit hör även fall där våldet har varit kraftigt och inneburit långvarig smärta eller stark dödsångest.
Exempel på att gärningsmannen annars har visat synnerlig råhet kan vara att tortyrliknande våld använts eller att långvarigt frihetsberövande skett.
När det gäller att bedöma om gärningsmannen på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning kan hänsyn tas både till offrets allmänna möjligheter att försvara sig och till om offret har utsatts för våld av flera personer. Äldre personer, personer med funktionsnedsättning och barn hänförs också i allmänhet till kategorin skyddslösa och utsatta vid rånbrott. I rättstillämpningen har bl.a. bankpersonal och taxichaufförer ansetts befinna sig i en utsatt ställning.
Vidare kan det vid bedömningen också beaktas att gärningen varit av särskilt farlig art.
Den grunden tar bl.a. sikte på faktorer som innebär att gärningen ytterst kan bli systemhotande, att gärningen kan påverka samhällets funktionssätt, att gärningen på grund av gärningsmännens organisationsgrad utövas på ett skickligare sätt och med större resurser än annars eller att gärningen är mer svårupptäckt på grund av att den delvis sker inom ramen för legala strukturer.
Det är fråga om rån av normalgraden
Rånet mot Eitan Netanyah har utan tvekan varit mycket allvarligt. Det har varit flera gärningsmän mot en ensam målsägande. Han har förts till en enskild plats och utsatts för flera slag och hotats med kniv och med en revolver som stuckits in i munnen på honom.
Det har emellertid inte varit fråga om livsfarligt våld. Det kan inte heller anses att gärningsmännen tillfogat honom svår kroppsskada eller visat sådan synnerlig råhet som krävs för att det ska vara fråga om grovt rån. Inte eller de i övrigt angivna kriterierna som räknas upp i bestämmelsen är aktuella här. Vid en sammantagen bedömning – och utifrån den återhållsamhet som präglat rättstillämpningen när det gäller att anse rånbrott som grova – anser tingsrätten att det är fråga om rån av normalgraden, dock med ett straffvärde som med råge överstiger straffminimum.
Ska utpressningsförsöket bedömas som grovt brott?
Något om utpressning och kvalifikationsgrunderna för grov utpressning
Utpressningsbrottet regleras i 9 kap 4 § brottsbalken. Även det brottet är gradindelat och av andra stycket framgår omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet ska bedömas som grovt. Dessa är att gärningen har innefattat våld av allvarligt slag, att gärningen har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på våldskapital eller som annars har varit av allvarligt slag eller att gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.
Med kriteriet våld av allvarligt slag avses i första hand sådant våld som avses i bestämmelsen om grov misshandel. När det gäller kvalifikationsgrunden hot som påtagligt har förstärkts av vapen etc. avses förutom knivar och skjutvapen även andra föremål som kan användas för att skada eller döda människor och hotet ska ha varit ägnat att inge brottsoffret uppfattningen att det finns stark anledning att räkna med att hotet kommer att verkställas. Med kriteriet att gärningen annars varit av särskilt hänsynslös eller farlig art avses gärningar som utförs mot en person som befinner sig i en skyddslös ställning eller i numerärt underläge.
Enligt förarbetena bör en utpressning bedömas som grov när situationen varit snarlik en rånsituation såsom när hotet skett med skarpladdat vapen och förmögenhetsöverföringen skett vid en senare tidpunkt (se prop. 2009/10:147 s. 40).
Likaså bör utpressningen bedömas som grov när gärningsmannen har hotat att utöva allvarligt våld mot ett barn eller någon annan närstående till brottsoffret.
Det är fråga om försök till grov utpressning
Försöket till utpressning mot Eitan Netanyah har inneburit hot om allvarligt våld mot honom och hans familj som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen. Det har varit fråga om en situation som varit snarlik en rånsituation och Eitan Netanyah har befunnit sig i numerärt underläge. Brottet ska därför bedömas som grovt.
PÅFÖLJD