I följande avsnitt diskuterar jag undersökningens resultat utifrån frågeställningen. Alla resonemang är baserade på empirin, samt de teorier som studien stödjer sig på. Syftet med avsnittet är således att försöka besvara frågeställningen så konkret som möjligt.
Under sista rubriken i detta avsnitt redogör jag för hur jag upplever att min gestaltning mottagits under Vårutställningen.
Varför tenderar personer inom historiskt återskapande att ha så hög motivation till lärande inom sitt intresseområde?
Under ”Bearbetning och Analys” tar jag upp ett flertal faktorer jag identifierat som
motivationsskapande för personer som sysslar med historiskt återskapande. Jag vill mena att dessa faktorer även går att applicera på många andra kunskapsområden, både inom informellt och formellt lärande. Nedan listar jag dessa faktorer.
• Att vara delaktig i ett socialt sammanhang där lärande och kunskapsutbyte uppmuntras.
• Att personer som lär ut är kunniga, engagerade och entusiastiska. • Att förstå hur något verkligen såg ut, användes eller gick till. • Att få praktisk användning av sina kunskaper och hantverk. • Att vara nöjd med något man skapat, för sin egen skull. • Att vilja vara lika cool själv.
För att sammanfatta kan man säga att känslan av att ha användning av sina kunskaper, att få en anknytning till verkligheten, är en stor bidragande orsak till ökad motivation. Dock verkar det viktigaste av allt vara att människor känner sig delaktiga och välkomna i ett socialt
sammanhang där kunskapande uppmuntras och ständigt pågår. Att ha tillfällen att fråga någon som vet mer än en själv, att få bekräftelse eller konstruktiv feedback från andra som är insatta i samma kunskapsområde som du. För på det sättet har du möjlighet att komma vidare och lära dig mer. Tröskeln för att lära något nytt blir inte så hög om du kan få stöd i ditt lärande från andra som är lika, eller mer, passionerade kring området som du är.
Vilka nyckelfaktorer vid motivation till lärande kan studien identifiera och hur kan dessa användas inom ramen för bildundervisning?
Genom att utgå ifrån de nyckelfaktorer jag listat ovan kommer jag nu resonera kring hur dessa skulle kunna gå att använda för att förbättra min egen bildundervisning, och skolundervisning i stort. Mina resonemang är att betrakta som förslag, inte några beprövade lösningar, eftersom att jag inte haft chans att testa dem i min faktiska undervisning ännu. I viss mån kan de räknas som önsketänkande, då tidsbrist eller liknande kan begränsa.
För att ge alla elever största möjliga chans att orka och vilja lära sig i skolan så anser jag, med stöd av Gärdenfors, att lärare bör arbeta med olika undervisningsmetoder eftersom att olika elever kommer att föredra olika sätt att studera.31 Så genom att skapa variation ökar läraren sannolikheten för att alla elever ska hitta ett arbetssätt som fungerar för just dem. Följande förslag och resonemang är alltså tänkta att vara en del av en varierad undervisning.
Autentiska uppgifter
För att eleverna ska känna att det de lär sig och arbetar med i skolan är meningsfullt och engagerande skulle jag vilja, i största möjliga mån, utforma autentiska uppgifter som direkt knyter an till ett konkret användningsområde.32 Eleverna ska veta vad de lär sig, varför, och vad de kan använda kunskaperna till – oavsett om det gäller vidare studier, yrkeslivet, eller livet i allmänhet.
Val vs tvång
Det framgår tydligt genom framförallt undersökningens intervjuer, men även fältstudierna, att motivationen till lärande är så stor bland utövare av historiskt återskapande just på grund av att de själva valt att syssla med något de är genuint intresserade av. Där finns det en svårighet i skolundervisningen, eftersom att alla elever måste studera samma ämnen i viss utsträckning, även om gymnasiet erbjuder en något större möjlighet att inrikta sig på det man själv är intresserad av i förhållande till grundskolan. Dock kvarstår faktumet att elever i grund- eller gymnasieskolan aldrig själva har full valmöjlighet när det kommer till vad de ska lära sig. Här faller det på läraren att, i den mån det går, skapa utrymme i sin undervisning för eleverna att inrikta sig på saker de tycker är spännande, för att på så vis förhoppningsvis öka motivationen hos eleverna. Inom bildundervisningen skulle det exempelvis kunna fungera så att eleverna får ett tema att arbeta med, men får välja teknik/medie själva, eller vice versa.
Skapa utrymme för eleverna att lära ut till varandra
Genom att förklara något för andra bekräftar du dina egna kunskaper för dig själv - du får syn på vad du faktiskt kan, och kan därigenom förhoppningsvis få ökat självförtroende och större motivation till vidare lärande. Det skulle vara spännande att testa att utforma uppgifter där det finns utrymme för eleverna att lära ut saker till varandra. Helst sådant de själva känner att de är bra på. Eller något som ingen kan, så att alla är på samma nivå. Det kunde vara ett sätt att plocka in den typ av mer informellt lärande, som jag observerat under studien, in i
klassrummet. Om jag undervisade gymnasieelever som gick Estetiska programmet med inriktning Bild och Form skulle jag kunna tänka mig att ha en workshop där varje elev fick välja ett medie eller en teknik de själva använder sig av, och bilda små grupper där eleverna får lära ut till sina klasskamrater i dessa grupper. Jag kunde arrangera grupper så att varje grupp får största möjliga variation på val av tekniker eller medier. Givetvis hade jag även
behövt se till att allt material fanns tillgängligt så att eleverna fick chans att testa själva. Om jag istället undervisade högstadieelever i bild hade de kunnat få undersöka och testa varsin teknik under en lektion, för att sedan visa sina gruppkamrater tekniken följande lektion. På så vis får eleverna möjlighet att lära sig många nya tekniker på kort tid, och därefter i kommande undervisning ha större möjlighet att avgöra vilka tekniker som lämpar sig bäst för aktuella uppgifter, samt vilka tekniker de själva föredrar. Från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv skulle man kunna säga att gruppen genom ett sådant projekt tillsammans förhandlar kring vilka kunskaper de anser vara värdefulla, och därigenom skapar en gemensam kunskapsbas.
Att vara väl förberedd som lärare
Det går inte att bortse ifrån vikten av att den undervisande läraren är påläst och kunnig. För att kunna förmedla kunskaper behöver du själv ha en tydlig förståelse för ämnet i fråga. Däremot är inte lärarens kunskapsnivå i sig självt det enda som krävs för en givande undervisning. Läraren måste också kunna dela med sig av kunskaperna på ett sätt som fångar elevernas intresse. Här kommer berättandets kraft in. Om jag som lärare har förberett ett spännande sätt att introducera ett ämne eller en uppgift, har jag större chans att inspirera mina elever. Jag skulle exempelvis kunna inleda en uppgift med att besöka en utställning med eleverna, låta dem experimentera med nya tekniker, eller kanske göra något annat som kan sätta fart på fantasin. Om vi skulle arbeta med exempelvis sagoillustrationer hade jag kunnat släcka ner i klassrummet, dra ihop alla bord i mitten av rummet och täcka över dem med tyger, lägga kuddar under och låta eleverna sätta sig där samtidigt som jag spelade stämningsfull musik och läste en del av en fantasybok eller en saga. Eller på annat vis skapa en stämning som gör ett starkt intryck på eleverna för att på så vis få igång deras kreativa tankeprocesser.
Gruppdynamik
För att en undervisningssituation ska fungera bra så krävs en öppen och tillåtande
gruppdynamik. Elever som känner sig trygga och bekväma med sina studiekamrater tenderar att må bättre och därigenom lära sig mer och prestera bättre i skolan. Läraren har givetvis ett ansvar att försöka skapa en arbetsmiljö där eleverna behandlar varandra med respekt och förståelse, men det är även önskvärt att sträva längre än så – mot att eleverna ska tycka om varandra, inte bara acceptera varandra. Det går såklart inte att bestämma att alla elever ska gilla varandra, och det kommer alltid finnas individer i en grupp som inte kommer överens, men i den mån det går skulle jag vilja lägga in moment i min undervisning där eleverna får
möjlighet att lära känna varandra bättre, och ha roligt tillsammans. Ett exempel på detta skulle kunna vara små teambuildingövningar som man kan genomföra på 5-10 minuter i början av lektionen, eller, om möjlighet finns, att ta med eleverna på en teambuildingdag – kanske i samarbete med idrotten som friluftsdag. Genom att arbeta med att försöka bygga upp ett gemensamt språk, förhandla kring hur gruppen vill bemöta varandra och vilka regler som ska gälla inom gruppen kan vi skapa goda förutsättningar för ett fungerande socialt sammanhang där eleverna kan fokusera på att må bra och lära sig.
Gestaltningen
Under Vårutställningen visades mina fotografier från Årsunda tillsammans med ljud från de intervjuer jag genomfört under studien. För att ytterligare levandegöra gestaltningen satt jag under en hel dag (2019-05-20 från 12.00 till 19.00) och hantverkade på golvet under mina foton. Vid ett flertal tillfällen kom besökare fram till mig och ställde frågor angående vad jag ställde ut, vilket gav mig möjlighet att berätta om hur jag studerat informellt lärande och motivation till lärande genom historiskt återskapande. Jag upplevde att de som stannade och pratade med mig hade lättare att sätta sig in i undersökningens fokus och syfte. Något som jag märkte under dagen var också att det tyvärr var få som lyssnade på gestaltningens ljudspår, vilket gör att de inte tillgodogör sig hela gestaltningen och missar flera av mina pedagogiska poänger. Givetvis är det så en utställning fungerar – jag som utställare kan inte välja hur besökare ska uppleva mitt verk, och de kan välja att ta del av hela eller delar av verket. Min dräkt drog till sig en del uppmärksamhet, och jag vill mena att den underlättade för mig att göra besökarna nyfikna på min gestaltning, samt gjorde att jag lättare fick kontakt med dem.
Bild 5. Jag hantverkar under mina fotografier på Vårutställningen och blir därmed en del av gestaltningen. Foto: Gabriella Kjellqvist.
Slutdiskussion
I detta avsnitt sammanfattar jag vad studien resulterat i, samt ger förslag på vidare forskning.
Genom denna studie av informellt lärande inom ramen för historiskt återskapande har jag fått syn på vissa nyckelfaktorer som jag anser kan bidra till ökad motivation för lärande. Dessa inkluderar bland annat att ha en engagerad lärare som med hjälp av berättandes kraft kan inspirera till nyfikenhet och kunskapstörst, att ha en social gemenskap där man kan få stöd, information och uppmuntran i sitt lärande och skapande, att känna att det finns faktiska användningsområden för kunskaperna man tillgodogör sig, samt att känna en inre
tillfredsställelse med det man själv skapat eller lärt sig. Baserat på dessa faktorer har jag gett förslag på hur jag som bildlärare kan utforma min undervisning för att i den mån det är möjligt bidra till att öka mina elevers motivation till lärande. Exempel på dessa förslag är bland annat att arbeta med autentiska uppgifter där eleverna får en tydlig verklighetskoppling för det de lär sig, att låta eleverna, i den utsträckning det går, vara med och välja vad de vill inrikta sig på i olika uppgifter, samt låta elever lära ut till varandra för att skapa en känsla av att de är kompetenta och kunniga.
Om det hade funnits tid hade jag gärna gått vidare med att undersöka hur dessa förslag på undervisningens utformning tas emot av mina elever, och se om de har någon inverkan på elevernas motivation. En sådan studie skulle kunna genomföras med hjälp av att eleverna får göra muntliga eller skriftliga utvärderingar – kanske i någon form av dagböcker eller vloggar. Jag kunde sedan anpassa kommande uppgifter baserat på elevernas återkoppling, och se om de kände en ökning i sin studiemotivation.