Vi har tolkat resultaten utifrån de teorier som diskuterats i kapitel två, nämligen motivation och behov, nostalgi, individ eller familj samt stigma och diskriminering
4.2.1 Skolan
Under samtalet med Nursen och Maria framkom det att de inte var tillfredsställda med lärarnas kompetens och storleken på klasserna. Maria påpekade att hon inte förstod sin lärare på Lernia. Läraren använde enligt henne ett svårt språk och pratade bara om olika situationer i samhället.
När jag började i Lernia kurs, sfi kurs, min lärare prata bara samhäll, olika situationer, använde svårt språk. Jag viste inte, jag förstår inte. Jag ville studera fakta, fakta, och jag säger nej, jag vill inte.
Hon hade även studerat på Komvux och poängterade att läraren undervisade på ett ointressant sätt. Detta gjorde att hon avbröt sina studier på Komvux. Datalingua däremot var en helt annan sak menade hon. Lärarna var engagerade och de lärde ut på ett underhållande sätt. Maria trivdes jättebra här.
Nursen tyckte det var jobbigt med komvux eftersom skolan var stor och det gick många elever där. Hon kände sig trött efter skoldagen. Där hon studerar nu anser hon att gruppen i klassen är för stor. Det blir trångt och hon kan inte koncentrera sig på
undervisningen. Så här säger hon under samtalet ” Det är bra och det funkar… Vad ska man säga? Det är lite jobbigt. Vi är många och det var trångt. Det svårt att koncentrera hela tiden”.
Sfi bedrivs ofta, i många kommuner, åtskiljt från andra utbildningsinstitut, eftersom det är en egen utbildningsform. Detta kan innebära att lärarna inte får möjlighet att utnyttja de fördelar som ett större kollegium kan innebära, t.ex. kompetensutveckling, arbete i arbetslag och samarbete över ämnesgränserna (SOU a.a., s. 363). Till skillnad från de flesta andra vuxenutbildningar, har Sfi-läraren oftast ett ensamt ansvar för gruppen studerande. Detta betyder att läraren kan vara den enda och/eller centrala förbindelsen med samhället, vilket kan frambringa en avhängighet och orsaka svårigheter att vidmakthålla en professionell inställning. Att vara sfi-lärare innebär, i många
kommuner, att man saknar medarbetare eller att man bara har enstaka arbetskamrater som arbetar inom samma skolform. Hösten 2002 fanns det bara en sfi-lärare per utbildning i 60 av landets kommuner (SOU 2003:77, s. 364).
Inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande och gymnasial nivå arbetar cirka 1 000 lärare med vuxna inom ämnet svenska som andraspråk. Den pedagogiska och ämnesmässiga kompetens som dessa lärare behöver sammanfaller till största delen med den som sfi-lärare bör ha. Förutom denna gemensamma kompetens behöver dock sfi- läraren större kunskaper i samhälls- och arbetslivsorientering. Sfi-utbildningen innebär också att läraren möter helt nyanlända studerande utan några förkunskaper om det svenska samhället, vilket ställer stora krav på lärarens kompetens (SOU, a.a., s. 368).
4.2.2 Kulturkrock
Samtliga kvinnor uttryckte under samtalens gång att de upplevt en kulturkrock när de flyttade till Sverige. De ansåg att de största kulturkrockarna de mötte var språket, människors sociala beteende och samhället. En av kvinnorna förklarar:
Det var svårt för mig, för jag kunde inte prata svenska. Jag kan inte berätta om mig själv. Jag känner mig mycket, mycket… som handikappad i hela kroppen. Kan inte prata.
Att invandra till ett annat land, innebär många olika förluster för individen. En av de största är ofta en förlust av autonomi, d.v.s. självständigheten. En annan förlust är språket. För att kunna delta i det nya samhället måste man lära sig språket. Det egna språket uppfattas av omvärlden som mindre betydelsefullt. Skolbetygen från
fosterlandet är ofta inte likvärdiga med svenska. Andra förluster som förlust av hälsa eller egendom, är lättare att förklara och få andra att förstå än förlusten av språk och yrkesstatus. Att byta land, innebär inte bara att helt och hållet byta samhälle, utan också en förlust av ens identitet (Franzén, 2001, s. 60-61).
4.2.3 Rättigheter och skyldigheter
Flera av kvinnorna uttryckte i samtalen att de fanns en brist på ingående omfattande information om rättigheter och skyldigheter i samhället för nyanlända invandrare. De visste ingenting när de kom till Sverige och de fick ingen hjälp när de sökte information
från olika instanser. Bristen på information kan skapa förvirring och osäkerhet för nya invandrare som ska orientera sig i samhället.
Det är oumbärligt för invandrare att få verktyg för att hantera existentiella frågor. Detta påpekar speciellt Anna i sitt samtal. Hon pratar mycket om barns uppfostran och hur invandrarkvinnor inte vet hur det fungerar i Sverige, d.v.s. efter svenska normer och regler. Om kvinnorna går och bär på en oro kring sina barn, utlöst av att de inte vet vilka gränser de kan sätta upp för sina barn, då skapar det en oro och otrygghet hos den individen. Detta kan enligt oss leda till en minskad motivation för studierna, om
individen dessutom har andra problem kanske det leder till ett avbrott (Imsen, 1992, s 59-60). Med andra problem menar vi t.ex. isoleringen och ensamheten som våra informanter upplevt, eller rädslan för myndigheter, familjeliv, sjukdom o.s.v. Anna är väl medveten om vilka rättigheter hon har som mor och vilka rättigheter hennes barn har. Hon påpekar dock att många kvinnor hon träffar på sfi inte känner till lagarna och att de inte vågar söka information hos myndigheter p.g.a. att de tror socialen eller försäkringskassan kommer att ta deras barn ifrån dem. Anna tror att hon skulle ha varit klar med sina studier fram tills nu, om hon hade fått snabbare hjälp med sina döttrar. Hade hon bara fått information om vad hon som ensamstående mor till två
handikappade barn har för rättigheter, angående stöd och hjälp o.s.v., så hade hon inte behövt slösa tid med att gå ifrån sina studier för att hjälpa sina barn och leta efter lösningar eller som hon uttrycker sig: ”hitta nyckeln” till det här tunga livet. Anna har p.g.a. detta avbrutit sina studier flera gånger.
4.2.4 Motivation
Alla våra informanter visar en tydlig motivation till att studera idag. Det som har motiverat personerna är allt ifrån att de vill lära sig språket för att kunna bli
självständiga och inte behöva vara beroende av andras hjälp till att kunna använda sina kunskaper för att hjälpa sina barn med läxor. Några av kvinnorna uttryckte att de var mycket intresserade av att studera vilket, enligt Imsen (1992), tyder på en inre motivation. Andra uttryckte att de studerade för att uppnå ett annat syfte som t.ex. vidare studier eller en förväntning att bli mer självständiga, vilket tyder på en yttre motivation. Något som kan förhindra deras motivation för studierna är att inte känna trygghet och social gemenskap i sin tillvaro, vilket vi tycker tydligt framkommer att
4.2.5 Hinder
Nostalgiskt tänkande
Maria berättade att något som hindrade henne från att studera var tanken att hon ville åka tillbaka till sitt hemland igen. Hon saknade sin kultur, sina vänner och släktingar. Hon såg ingen mening med att lära sig svenska om hon ändå inte skulle bo kvar här och därför avbröt hon sina studier på sfi.
Något som är normalt förekommande under anpassningstiden i en invandrares liv är den ”psykologiska representationen av den forna miljön och önskan om att återvända dit”, d.v.s. nostalgiskt tänkande. Detta tänkande kan vara nödvändigt ”för att inte förlora fotfästet på okänd mark”. Går det nostalgiska tänkandet dock över till att bli en nostalgisk fixering kan individen inte längre fungera lämpligt. Individen lever
uteslutande genom överskattade erinringar från det förgångna, ”och upplever nuet med en viss distans”. Samtidigt slutar individen att lära sig av verkligheten och kan därför inte anpassa sig till den (Ahmadi, 2003, s. 166).
Så länge man håller drömmen om återvändandet mer levande än den verklighet man lever i, är det svårt att effektivt planera sin framtid i det nya landet. Om man kan lära sig att tillvarata den nya tillvaron som en möjlighet har man förmodligen en fördel för att klara den på ett bättre sätt. Maria har idag en ny syn på Sverige. Hon trivs här och för henne är detta möjligheternas land och nu har hon inget som hindrar henne från att vilja studera sfi, utan hon gör det med glädje och drivkraft.
Familjekulturen
En av våra kvinnor kom till Sverige med sin man p. g. a. krig i sitt hemland. De fyra andra kom till Sverige för att de gifte sig med män som bor i Sverige. Här kan man säga att majoriteten kom till Sverige p. g. a. familjen. Alla kvinnor berättade om hur mycket de älskar sin familj och hur mycket de kämpar för att familjen ska få en bra framtid.
Många av kvinnorna gick på en öppen förskola med sina barn, men inte bara för att de själv skulle lära sig svenska eller lära känna nya människor, utan också för barnens skull. Fatima har som mål att få en utbildning för att kunna erbjuda sina barn läxhjälp hemma. Kvinnorna känner ett stort ansvar för sin familj, som gör att de glömmer att ta hand om sig själva. Alla kvinnor förutom Maria hade någon gång avbrutit sin utbildning
p.g.a. att de fick barn. Utöver detta så har två av kvinnorna fått sitt studieavbrott förlängt för att de inte fick någon dagisplats till deras barn. Nursen säger: ”jag bara tänker på mina barn”. Denna kvinna kunde vid ankomsten till Sverige inte börja studera eftersom hon skulle följa sin familjs normer. Hennes man ville inte att hon skulle studera, utan vara hemma och sköta om sin familj och hans släkt. Hos vissa av
kvinnorna ser vi att den patriarkaliska familjestrukturen dominerar. Detta innebär som nämnt i teoriavsnittet att mannen är överhuvudet i sin familj och har ansvar för
familjens ekonomi och enskilda relationer. Han är även en representant för familjen.
Anna, en ensamstående mamma säger såhär:
Innan min man han skriver allt och jag tänker inte på när kommer posten, jag gav honom och jag tänker inte vad posten är, han skriver. Jag tänker han har ansvar. Men efter jag har ansvar. Jag tänker måste gå på svensk skola . Jag måste lära mig språket. Jag hade
problem med studierna p.g.a. min döttrar, de var på sjukhuset ofta. Jag har inte så mycket tid.
När vi i samtalen pratade om återvändandet till hemlandet, var det en dröm för alla kvinnorna. Alla kvinnorna ville tillbaka till hemlandet, men väljer att stanna i Sverige p. g. a. sina barn. Detta är också faktorer på att kvinnorna tänker på sina barn och familj innan de tänker på sig själva. Hanan säger:
Det är bra att man lever med sin familj. Man ska inte känna som att man delar sig själv… Mina barn har lärt sig svenska. Jag tänker på hur min barndom var i Libanon och tänker på mina barn. Hur ska jag ta dem från här? De lever den här tiden här. Jag vill inte att de ska känna det samma som jag känner när jag kom till Sverige. Det är tur att jag kom hitt, för där är det alltid krig, men jag saknar mitt land. Det är min öde. Nursen säger:
Jag vill tillbaka. Min man och mina barn, nej. De vill studera vidare. Min man fick jobb och han vill spara penga och få bra lön. Han vill starta pizzeria. Här är bra, demokrat land.
Fatima menar att hon kommer att förstöra sina barns framtid om hon flyttar tillbaka till hemlandet. ”Mina barn kan inte läsa och skriva arabiska. De har lärt sig svenska och har svenska kompisar. De lever i ett svenskt samhälle”. ”Jag älskar mitt land!” var ord vi ofta hörde i våra samtal.
Många invandrare bor i stora städer, där individuella livsformer härskar. Det tolkas ofta som ghettoisering om invandrare söker sig till trakter där det bor många från samma land. Det kan också vara ett naturligt och positivt sätt att skapa ett nätverk, en kollektiv livsform eller att få gruppens stöd. I en kollektiv familj mönster ska individen i alla situationer göra det som är bäst för hela gruppen, (Franzén, 2001, s. 132-133).
Kontakt med myndigheterna
Under våra samtal framkom det att alla kvinnorna på någon tid vid ankomsten till Sverige, har varit missnöjda med mötet med myndigheterna. Vissa menade att de behövde information om samhället, rättigheter och skyldigheter som de inte viste om. De menade dock också att de själv fick ta reda på denna information.
Möten mellan myndigheter och invandrare har alla förutsättningar att bli mera avgörande och dramatiska än möten mellan myndigheter och infödda. Invandraren saknar ofta kunskaper om myndighetskulturen och är i desperat behov av grundläggande resurser för sin överlevnad och av information och kontakter för att orientera sig i en ny och okänd miljö, (Broomé, Carlson & Kiwi, 2001, s. 4).
Två av kvinnorna tycker inte det finns rättvisa hos vissa av myndigheterna. Hanan säger ”Det är viktigt att man följer regler. Att man ser alla människor på samma sätt”. Nursen menar att hon på någon myndighet kände hat mot invandrare. Enligt kvinnan sa personalen på en myndighet ”ni lever här i Sverige. Ni måste veta allt. Om ni vet penga, ni måste kunna annat”.
Sverige har byggt upp en mängd myndigheter med syfte att ta hand om människors problem och hjälpa dem på vägen i livet. Detta har också kommit att styra
invandrarpolitiken. Ibland har det visat sig väldigt svårt för invandrare att ta det första steget in på arbetsmarknaden eller att börja studera. Det finns många förklaringar för dessa svårigheter. En sida av saken är samspelet mellan myndigheterna och
invandrarna. En människas ställning i nutiden kan bero på händelser i det förgångna och påverkas av omdömen och händelser i det förgångna. Den som har arbetslivserfarenhet eller utbildning bakom sig, ser ofta ljust på sina möten med myndigheterna, som medför en positiv situation. Den som inte har arbetslivserfarenhet eller utbildning från sitt hemland, ser ofta negativt på situationen (Broomé, Carlson & Kiwi, 2001, s. 3-4). Två
av våra fem informanter hade avslutat en gymnasieutbildning i deras hemländer, medan tre hade gått nio år i skolan eller mindre innan de kom till Sverige. Detta kan förklara deras negativa syn på myndighetsmöte, men man får inte glömma att detta bara är en orsak av många möjliga orsaker. Man bör se saken utifrån dess kontext.
Vissa myndigheter kan ha till uppgift att t.ex. ge människan ekonomiska resurser som socialbidrag, information om rättigheter, skyldigheter, utbildningar eller kontakter med t.ex. skolor och arbetsgivare. Andra myndigheter kan ha till uppgift att övervaka människor och ha makt över dem (så att hon t ex lever upp till sina skyldigheter). Detta kan skapa frihet men också ofrihet för invandrare, särskilt om det finns behov för ett långvarigt beroende av myndigheternas resurser (Broomé, Carlson & Kiwi, 2001, s. 4).
Nursen berättar om sin mammas bortgång i hemlandet. Hon fick inte åka, eftersom hon fick socialbidrag. Enligt henne sa personer på socialmyndighen ”nej, ni ljuger. Varje semester är det pappan eller mamman som dör”. För att hon skall kunna ha råd med att studera, måste hon erhålla socialbidrag, vilket gör att hon blir bunden till en myndighet och inte har den friheten hon behöver. Detta kan enligt oss medföra en risk för
studieavbrott om individen vill ha frihet. Möten är ofta beroende av människans bakgrund och nuvarande situation. ”Roller, normer, värden, attityder, fördomar” o.s.v. som de man möter har och som vi själva har, påverkar också våra möten med varandra. Möten berörs också av vår sociala och kulturella bakgrund samt det förhållande som mötet äger rum i (Angelöw & Jonsson, 2000, s. 102).
Kvinnorna ser dock också positivt på möten med myndigheterna. De menar att många personer på olika myndigheter var hjälpsamma. Fatima säger:
Det första året är svårt… hela tiden tolk och papper, papper, papper… svårt här i socialen. Min handläggare vill jag jobba eller praktik. Till mig det är inte lätt… då jag kan inte svenska… nu det är lätt. Det blir bättre och bättre.
Maria menar ”Alltid dom vill papper, papper, papper, papper, papper, ja… Till mig… jobbigt, jobbigt, jobbigt… Man måste säga allt. Men var bra, eh… jag har inte problem med dom.”
Diskriminering
Begreppet diskriminering förkom under mer än tre av samtalen. Kvinnorna har känt sig diskriminerade vid olika tillfällen. Mest känner de sig diskriminerade p.g.a. de bär slöja. Fatima menar att hon har svårt att hitta eller få ett arbete och säger:
Jag har sjal. Det är jätte svårt. Några vill inte mig… ni vet. Det är en katastrof för muslim. Men jag har hand, jag har fot, jag kan jobba som andra.
Om man jämför personer som har lika lång utbildning eller arbetslivserfarenhet, har personer med utländsk bakgrund i genomsnitt lägre inkomster och svårare att hitta arbete än personer med svensk bakgrund. Dessa skillnader mellan grupperna kan vara ett tecken på att personer med utländsk bakgrund diskrimineras i det svenska samhället. Flera möjligheter är tänkbara för uppkomsten av diskriminering. Till exempel uppstår diskriminering p.g.a. skillnader i kultur eller språk. Andra tänkbara möjligheter för uppkomsten av diskriminering kan t.ex. vara p.g.a. skillnader i kultur eller språk. En tänkbar möjlighet är också att personer diskrimineras p.g.a. deras ”icke svenska utseende” (IFAU, Dnr 133/00).
Hanan säger att hon känner sig accepterad för den hon är, men att det i vissa situationer, av vissa människor förkommer diskriminering. Hon säger ”till exempel så träffa man en gammal kvinna som kan säga jävla invandrare, varför ni kommer här”.
Vi anser att om man upplever sig som chanslös att få jobb p.g.a. att man känner sig diskriminerad så är det möjligt att man inte ser någon mening med sina studier. Att känna sig diskriminerad kan då leda till bristande motivation för studier eftersom man inte förväntar sig en tillräcklig utdelning av sina ansträngningar.
5. SLUTDISKUSSION
Man kan inte sluta att häpnas över kvinnornas livshistorier och deras stora styrka. Varje individuell historia berör ens innersta djupt. Att flytta till ett nytt land, oavsett orsak, medför en individuell kris. Inte nog med att man förlorar en del av sin identitet, som behöver byggas upp igen, så möter man även olika motgångar som försvårar ens individualiseringsprocess. Hur ska dessa kvinnors integration till samhället fungera snabbt och smidigt när det enligt oss finns tydliga strukturella brister. Skolan är, som arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, en av de arenor där integration borde äga rum. De borde förmedla normer, kunskap och värderingar. En av de större bristerna
framkommer i samtalen där de flesta kvinnor talar om frånvaro av ingående samhällsinformation. Med samhällsinformation menar vi information om t.ex.
rättigheter och skyldigheter. För att kunna förstå informationen som kvinnorna pratade om, behövs det enligt oss en viss språkkunskap i svenska. För att kunna lära sig
svenska, krävs det motivation. Vid ankomsten till Sverige var vissa av kvinnorna inte motiverade för att lära sig svenska, eftersom en del av dem inte hade räknat med att stanna kvar i Sverige. En del ville hitta jobb så snabbt som möjligt och en fick inte studera p.g.a. grupp normer i hemmet. Enligt oss blev kvinnorna ”rädda” för att inte kunna klara sig själva p.g.a. att de inte kunde det svenska språket. Nu när alla kvinnorna har bestämt sig för att stannat kvar i Sverige är motivationen att lära sig språket hög. Kvinnorna vill lära sig så mycket som möjligt för att kunde klara sig i framtiden och ge sin familj/barn en bra framtid.
En dikt som är skriven av Fred Klasen återger enkelt dessa upplevelser på ett bra sätt. Samtidigt uttrycker den även en positiv livssyn (Franzén, 2001, s. 29).
Jag är ett barn igen
Jag är ett barn igen. Jag är ett barn igen. De har tagit mitt språk. Men jag ville komma hit. Jag kan inte längre uttrycka Jag kunde inte längre stanna