En tolkningsram

4.3.1 Två prejudikattyper

Hittills har Swedavia-fallet beaktats utifrån två aspekter avseende fallets inverkan på rättsläget. De frågor som fallet ger upphov till, exempelvis de som behandlats ovan, öppnar upp för ytterligare en aspekt nämligen fallets roll som tolkningsram. Tidigare i uppsatsen har prejudikat behandlats. För att avgöra huruvida Swedavia-fallet ska tolkas som ett fall där HD istället sätter en tolkningsram för MB:s prejudikat i avtalsförhållanden, är det av vikt att göra skillnad på två prejudikattyper. De prejudikat vilka innehåller ett principiellt uttalande eller en regel, utgör prejudikat med en rättsgrundsats och benämns som principiella eller generella prejudikat. Karaktäristiskt för prejudikattypen är att rättsgrundsatsen som finns i prejudikaten, kan tillämpas i flera fall och inte endast i liknande fall. Den andra prejudikattypen är

prejudikat vilka enbart grundas på bedömningen av det konkreta fallet, så kallade kasuistiska prejudikat. De kasuistiska fallen är svårbedömda gällande att tolka fram en generell princip, eftersom den oftast inte går att utläsa ur domskälen.139

135 _{Se punkt 2. i domskälen i T 3191-18.}

136 _{Jfr 21 § 2. punkten samt 34 § lag (2006:412) om allmänna vattentjänster.}

137 _{https://www.svensktvatten.se/va-chefens-verktygslada/juridik/oversikt-regelverk/avtal-for-va-verksamheten/}

(Hämtad 10/2-20 12:49), se även proposition till lag (2006:412) om allmänna vattentjänster prop. 2005/06:78 s. 108.

138 _{Swedavia-fallet T- 3191-18.}

139 _{Bernitz, Ulf, Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, Fjortonde upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017,}

4.3.2 Det principiella Swedavia-fallet

I Swedavia-fallet ställdes den principiella frågan huruvida avtalsförhållanden utesluter tillämpningen av 32 kap. MB. Domslutet innebar att avtalsförhållandet i detta fall uteslöt tillämpningen av 32 kap. MB. För att tolka fallet ur den principiella aspekten, måste HD:s

domskäl studeras närmare samt de rättsfakta som varit avgörande för domslutet.140 Den

avgörande rättsfaktan i fallet bestod dels av att parterna i betydande utsträckning avtalat om situationer som kan leda till rättsliga anspråk, dels av att parterna genom att intagit en uttrycklig skadeståndsbestämmelse i avtalet. På grund av de två omständigheterna ansåg HD att skadan i fallet, hade en anknytning till avtalets centrala förpliktelser och skulle därmed

uteslutande regleras genom avtalet.141 De nämnda omständigheterna är de som är av betydelse

i målet. Den större delen av HD:s domskäl, är generellt formulerade och belyser hur

rättsfrågan bör hanteras vid rättstillämpningen i allmänhet, inte bara i det förevarande fallet. Genom en sådan formulering av domskälen, kommer fallets principiella egenskaper till uttryck.142 En annan faktor som också tyder på att fallet kan luta åt ett principiellt prejudikat är den potentiella rättsgrundsatsen, det vill säga huruvida avtal utesluter tillämningen av reglerna i 32 kap. MB.143

Att identifiera rättsgrundsatsen är lättare i principiella prejudikat och den återfinns ofta i HD:s domskäl. Det förevarande fallet utgör inte något undantag från det nu sagda. Viktigt att inte blanda ihop i Swedavia-fallet, är HD:s svar på principfrågan och rättsgrundsatsen. Avtalets uteslutande verkan, utgör HD:s svar på fallets principfråga. Den generella principen som HD slagit fast, är att tillämpningen av 32 kap. MB i avtalsförhållanden ska avgöras genom avtalets utformning och ytterst genom en tolkning av avtalet. Fallet har hittills behandlats utifrån det principiella perspektivet och vilka skäl i domen som talar för att det utgör ett principiellt prejudikat.144

140 _{Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, Tionde upplagan, Iusté, Uppsala, 2018, s. 180.} 141 _{Se punkt 19 Swedavia-fallet T 3191-18.}

142 _{Bernitz, Ulf, Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, Fjortonde upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017,}

s.147.

143 _{Bernitz, Ulf, Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, Fjortonde upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017,}

s. 146-147.

4.3.3 Det kasuistiska Swedavia-fallet

En annan aspekt att tolka fallet ur, är den kasuistiska. Som tidigare nämnts ligger

bedömningen i det enskilda fallet i fokus i de kasuistiska prejudikaten. En kasuistisk tolkning av Swedavia-fallet innebär, till skillnad från den principiella, att HD inte avsett att formulera någon rättsprincip. HD:s uttalanden gäller utifrån en sådan tolkning, enbart för Swedavia- fallet. Swedavia-fallet kan anses vara av sådan karaktär, att det inte finns någon möjlighet för HD att formulera en rättsgrundsats. De specifika omständigheterna i fallet, kan vara växlande och skilda vilka i sin tur påverkar bedömningen och utgången. HD rubricerade de avslutande punkterna i domskälen, med att skriva bedömningen i detta fall och anförde hur det konkreta fallet skulle bedömas. Bedömningen avslutades genom att HD ordagrant anförde att avtalets uteslutande verkan, gäller just i det förevarande fallet. Med en sådan formulering lämnar HD utrymme för att fallet ska tolkas som kasuistiskt, i den meningen att de avgörande faktorerna i fallet ligger i de konkreta omständigheterna, vilka kan skifta och skilja sig från fall till fall.145

I fallet anför HD inte någon generell tillämpningsmodell, för när ett avtal ska anses ha uteslutande verkan. Den slutgiltiga bedömningen HD gör, baseras på avtalets innehåll och tolkningen av vad parterna avtalat avseende skadestånd och ansvarsfördelning. För det fall Swedavia-fallet ska tolkas som ett kasuistiskt sådant, innebär det att domen får en begränsad verkningskrets. Det kasuistiska perspektivet innebär att fallet inte ger upphov till någon generell rättsprincip utan principen, eller någon form av enhetlig uppfattning, måste tolkas fram utifrån de omständigheter HD ansett vara avgörande för bedömningen. Vad gäller fallets begränsade verkningskrets, innebär det inte att fallet inte kan medföra något till rättsläget. Istället kan det anses vara lika klargörande som ett principiellt fall, fast riktat till ett snävare område, exempelvis området för miljöskadestånd i avtalsförhållanden.146

145 _{Se punkt 18-19 T 3191-18.}

146 _{Bernitz, Ulf, Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, Fjortonde upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017,}

4.3.4 Sammanfattning

Av vad som hittills framgått finns det såväl principiella som kasuistiska inslag i Swedavia- fallet. Domskälen är oftast inte enbart kasuistiska eller enbart principiella, däremot är det numera allt vanligare att HD väljer ena riktningen framför den andra, vilket är den

principiella. I litteraturen diskuteras både för- och nackdelar med de olika prejudikattyperna. Den gemensamma, men också avgörande, nämnaren, oberoende av vilken prejudikattyp domen faller in under, är verkningskretsen och vad fallet innebär för rättsläget och

rättstillämpningen. Vilken verkningskrets Swedavia-fallet får, utgör den viktiga frågan för rättsläget i stort. HD har antingen formulerat en rättsprincip och därmed klargjort rättsläget i en större utsträckning, eller gjort en snäv bedömning som enbart klargör Swedavia-fallet och lämnar rättsläget mer eller mindre opåverkat.147 En tolkningsram är ett resultat oavsett vilken prejudikattyp Swedavia-fallet, ska betraktas som. Genom att tolka fallet utifrån de två

riktningarna, leder det till en ökad förståelse för HD:s resonemang och en klarare uppfattning av hur fallet ska hanteras och vilken vägledingsram det sätter för rättstillämpningen i

framtiden.148

147 _{Bernitz, Ulf, Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, Fjortonde upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017,}

s. 148-149.