ETT TORG SKAPAS

Kapitlet nedan går igenom Dragarbrunns torgs genomförande via uppsatsens tre aspekter samverkan, funktion och upplevelse tematiserade efter rubrik. Kapitlet grundar sig på de sammanställda intervjuerna och det är åsikter och synvinklar fram-komna därifrån som ligger till grund för informationen om hur Dragarbrunns torgs

86

Intervju med Sven-Erik Asp 101210 och Jan-Olof Hasselborn 101208.

87

Uppsala kommuns hemsida: Hämtade den 29 december 2010: Rubrik, Dragarbrunns torg:

http://www.uppsala.se/sv/Kulturfritid/Arrangera-evenemang/Utomhusevenemang/Dragarbrunns torg/.

88

Uppsala nya tidning hemsida: Hämtad den 29 januari 2010: Rubrik Dragarbrunns torg

invigs två gånger: http://www.unt.se/uppsala/Dragarbrunns

torg-invigs-tva-ganger-306280.aspx.

24

omvandling gått till. Där känslig information belyses kommer jag att hänvisa till den som informanterna har nämnt eller som har framkommit i intervjuerna. Anledningen är att jag i vissa fall blivit ombedd att inte citera informanterna men där det ändå har framkommit information som är relevant för uppsatsens tre aspekter. För att förenkla texten nedan presenteras informanterna första gången de nämns vid för- och efter-namn samt titel för att sedan nämnas enbart med efterefter-namn. ·

5. 1 Samverkan

Större projekt inom Uppsala kommun berörs av flera instanser och bland de högsta återfinns de demokratiskt valda kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Direkt under finns kommunledningskontoret vilka verkställer deras beslut samt har rollen att vägleda de kommunala uppdragskontoren i ungefär samma riktning. Därmed blir det kommunledningskontorets ansvar att förmedla uppdragen kommunstyrelsen be-slutat om nedåt i organisationen. Instanserna ska godkänna de olika delarna av stads-utvecklingsprojekten och därmed se till att det kan genomföras utan att alltför myck-et tid eller pengar går till spillo. Samtidigt som dmyck-et krävs beslut från kommunfull-mäktige eller kommunstyrelsen så krävs det också beslut på lägre nivå. De nämnder som berörs vid Dragarbrunns torg är främst kulturnämnden och gatu- och trafik-nämnden men även till en viss del byggnadstrafik-nämnden vilka alla har tillhörande upp-dragskontor som verkställer deras beslut. Precis som kommunledningskontoret är de ansvariga för sin del av genomförandet i projekten de får i uppdrag att utföra. En viss samverkan sker mellan olika instanser såväl på den kommunala nivån som med ut-omstående privata aktörer.⁸⁹

För processen med Dragarbrunns torg har samverkan dessutom skett på nationell nivå genom projektet - ”Den goda staden”. Lena Hartwig menar att det är viktigt att inte enbart ha en kommunal organisation där politikerna träffas utan också att tjänst-männen är delaktiga. Hartwig anser att det finns en intressekonflikt mellan politiker och tjänstemän och frågar sig var makten ligger och vem som egentligen bestämmer. Mötena för ”Den goda staden” har ibland blivit mer en avrapportering än fungerat som en styrgrupp menar hon och har därför varit svår att hålla ihop.

För projektet Dragarbrunnsgatan har det hållits flera samråds- och informations-möten där allmänheten tyckt till om projektet. Bland annat så har handikapporganisa-tionerna gett sin syn på hur gestaltningen och utformningen bäst ska anpassas för att ge god tillgänglighet för alla. Ledstångsplattorna i marken är en sådan ambition lika-så de halvcirkelformade upphöjningar som markerar kanten på slipsen. Hartwig me-nar att det går att göra mer för att förankra och nå ut med information om olika stadsbyggnadsprojekt. Hon jämför med Norrköpings kommun som också deltagit i

89

Uppsala kommuns hemsida: Hämtad den 29 december 2010: Rubrik: Kommunens

organi-sation: http://www.uppsala.se/sv/Kommunpolitik/Kommunens-organisation/och Intervju

25

projektet - ”Den goda staden” och klarat sig från att få ett enda överklagande vid sitt delprojekt om spårvagnsutbyggnad.⁹⁰

Hartwig menar att i Norrköping lyckades de nå detta med nya medel och mycket kaffe och kanelbullar. Samråden kan enligt Hartwig moderniseras även i Uppsala men det kräver lite nytänkande. Ett sätt att nå ut till människor menar hon kan vara att känna av temperaturen i olika frågor med hjälp av sociala medier för att få en in-dikation på vad som är på gång. Inne på en liknande linje är Karin Åkerblom på kommunledningskontoret, hon menar att informationen kan förbättras om det ges tillfälle att verkligen förankra och förklara processens gång för berörda parter. Sam-tidigt som det ska påpekas vid informationsmöten att det är en process och därmed vara noga med att tala om att saker och ting inte ligger fast utan att de går att ändra på så det framkommer tydligt. Hon menar att ”det finns ett sug efter våra offentliga rum” och därför ska platserna skapas för alla människor även om det kräver att det ges utrymme för till exempel skateboardåkande tonåringar.

Samverkan för att skapa Dragarbrunns torg

Initiativet till att sätta igång omvandlingen av Dragarbrunnsgatan började hos fastig-hetsägarna som ville ha bort busstrafiken från gatan. Det fanns önskemål om att kun-na förändra fasaderkun-na och bygga om husen men också utöka handeln i området med en ny galleria. Det resulterade i fastighetsägarnas utformningsprogram och vision för att belysa hur de ville att gatan skulle omvandlas. ⁹¹

Lisa Thörn, cityledare på Uppsala citysamverkan AB företräder fastighetsägarna och menar att de aldrig kunnat initiera projektet helt ensamma. Hon betonar att det är viktigt att alla är med och utvecklar Uppsala tillsammans och bidrar ekonomiskt. Thörn tycker att de haft mycket att säga till om även med detaljplaneringen gällande torget och att de haft ett nära samarbete med konstnären Ebba Matz. De har även finansierat delar av projektet men kan inte svara på hur mycket utan att det är budge-terat som en del av deras arbete att jobba för stadsutveckling i Uppsala. Vissa av in-formanterna tycker att det har gett en intressant vinkel till projektet att det var fastig-hetsägarna som tog det första initiativet att sätta igång med själva omvandlingen och Åkerblom säger att hon ser till att försöka uppmuntra dem till att fortsätta.

Åkerblom blev delaktig i projektet efter att det redan hade satts igång. Som pro-cessledare är det hennes jobb att se till att informationen nått ut till alla samt från att de nödvändiga mötena för projektgruppen är inplanerade till att ordna alla inköpen och se till så de blivit gjorda. Åkerblom säger att hon jobbar i en politisk organisation och att hon verkställer politikernas beslut men nämner att det är angeläget för kom-munledningen att hålla politikerna lite i tyglarna då de pekar ut riktningen för dessa projekt.

90

En god stadsutveckling– exempel från Uppsala, Norrköping och Jönköping (2010). s. 6-9.

91

26

I stadsutvecklingsprocessen är det väsentligt att vara ganska överens med övriga ak-törer. Åkerblom menar att grundprinciperna är att hålla ordning genom att inte enbart försvara att det behövs mer cykelställ utan också övertyga om att det kanske behövs lite uteserveringar också. När andra argumenterar emot är det en del av hennes jobb att balansera intressena emot varandra. Samverkan bör ske via den stadsförnyelse-grupp där projektets olika faser diskuteras enligt Åkerblom och de som varit med och betalat notan bör också få möjlighet att ha något att säga till om. Balansen mellan de kommunala och privata aktörerna ska samtidigt vägas mot allmänhetens perspektiv eftersom de indirekt finansierar projekten via skattemedlen enligt henne.

Sven-Erik Asp, exploateringsingenjör på gatu- och trafikkontoret, som har varit projektledare för entreprenaden gällande Dragarbrunnsgatan bedömer att det mesta till slut ändå handlar om pengar, framförallt för fastighetsägarna längs gatan där eko-nomin styr vad som är möjligt att genomföra. Ansvarig för Dragarbrunns torgs ge-nomförande var projektledare Jan-Olof Hasselborn från gatu- och trafikkontoret. Han menar att materialvalet blev dyrt och tog stor del av budgeten för projektet. Lisen Hessner, kulturstrateg, på kulturkontoret menar emellertid att det är ett led i en håll-bar utveckling att välja material och kvalitet som får kosta en del om de ska hålla i trettio – fyrtio år och att det borde vara en självklar del av all nyprojektering. Detta är även någonting som det kulturpolitiska programmet tar upp att ekonomin inte ska förhindra att kvalitet och estetiska värden prioriteras högt inom gestaltningen.⁹²

Hessner var den som inledde samarbetet med Ebba Matz och tog in henne till-sammans med White arkitekter i projektet. Hon menar att det är viktigt att de är överens inom gruppen för att undvika missförstånd. Något som gäller både samarbe-tet mellan de som har hand om konstverken och de övriga inom styrgruppen samti-digt som det är viktigt att alla är lyhörda för varandras olikheter. Matz upplevde att samarbetet med kommunen periodvis var ganska komplicerat eftersom det var väl-digt många aktörer att förhålla sig till där alla tycke olika saker och det fanns flera ekonomiska budgetar att ta hänsyn till. Matz menar att det är svårt att uppnå konsen-sus om vad de estetiska aspekterna anses vara speciellt om de är många i gruppen. Men även ekonomin spelar in och Matz menar att det var svårt att veta vilken budget som styrde vilka delar i processen. Enligt Åkerblom gäller det att hitta en medelväg när kommunen väljer att arbeta med en konstnär eftersom kommunen inte har möj-ligheten att underhålla konstverken i samma utsträckning som ibland kanske förvän-tas. Det är en angelägenhet att inte enbart företräda konstnären utan det handlar hela tiden om kompromisser parterna emellan.

En svårighet som projektet stötte på var när White arkitekter avsattes mitt i an-läggningsarbetet eftersom det då inte var planlagt och avsatt pengar till belysning och plantering varpå budgeten inte räckte till. Hessner menar att detta var ett misstag och mycket arbete med detaljer och de ändringar som nu måste göras hade kunnat undvi-kas. Matz menar att det inte fanns några direkta samarbetsproblem men att arbetet för

92

27

hennes del försvårades när White arkitekter försvann. Hon som konstnär har inte den kunskap som till exempel arkitekter har om belysningsarmatur eller markbeläggning.

Konsekvensen av det avbrutna samarbetet var att till exempel mittlinjen som tor-get skulle ha blev tio och en halv meter bred istället för tio meter bred. Utformningen med rorschachplumparna utgick ifrån mittlinjen och när mittlinjen inte stämde säger Matz att ”det blev lite panik” eftersom konstverken byggde på en jämn mittlinje. Problemet löstes genom att de kallade in White arkitekter igen men Matz menar att om White arkitekter inte avsatts så hade problemet inte uppstått.

Hasselborn menar att konsulterna har svårt att förstå att kommunen har ett annat sätt att tänka omkring budgeten och att de därmed inte har samma förhållningssätt till hur mycket saker och ting får kosta. Han menar att gatu- och trafikkontoret kan ändra i förslagen som konsulterna eller konstnären ger men endast om det i sådana fall är nödvändigt för driften och underhållet av platsen. Asp säger att Matz var den som ordnande firman som fräste graniten åt dem vilket i sin tur var ”lite av ett pillgöra” för gatu- och trafikkontoret att passa in rorschachplumparna i betongplattorna som utgör markbeläggningen. Han ser det som positivt att jobba med en konstnär och att samarbetet dem emellan fungerade bra. Asp säger sig inte se några låsta positioner mellan personerna i referensgruppen men att gatu- och trafikkontoret ansvarar gent-emot allmänheten att se till att driften av stadsrummets platser fungerar.

Kommunikationen mellan aktörerna

Projektet Dragarbrunns torg har präglats av en del kommunikationssvårigheter och det har framkommit i intervjuerna att vissa meningsskiljaktigheter har uppstått mel-lan parterna. Vissa av informanterna menar att det beror på att gatu- och trafikkonto-ret jobbar enligt ett traditionellt kommunalt mönster och att det kan ha bidragit till problemen men det har även framkommit att det uppstått missförstånd i projektgrup-pen för Dragarbrunns torgs omvandling med en del beställningar som aldrig blivit gjorda trots att de blivit försäkrade om att så ska ske.

En del av informanterna menar att gatu- och trafikkontoret inte har varit lyhörda för andras synpunkter, vissa menar att det kan bero på en brist på respekt från gatu- och trafikkontorets sida för övriga kompetenser inom både den privata och kommu-nala organisationen. Det som enligt informanterna verkar ligga gatu- och trafikkonto-ret i fatet är att de i sammanhanget är underbemannade och inte har de personalresur-ser som krävs för att driva dessa projekt samtidigt som det också kan bero på en ova-na att driva större stadsutvecklingsprojekt där många aktörer är inblandade. Vissa av informanterna menar ändå att problemet ligger i att byggledningen inte orkat hålla i projektet ordentligt och inte har gjort den nödvändiga programhandling som informe-rar om vad som ska göras. Flera av informanterna är överens om att en del av pro-blemen som bör åtgärdas blivit lite av en prestigefråga för några av de inblandade parterna vilket inte gynnar samverkan dem emellan.

28

För Dragarbrunnsgatans sista etapper har numera en extern projektledare tagits in, Michael Eriksson är enhetschef på Ramböll Uppsala och projekt- och byggledare i Dragarbrunnsgatans fortsatta utbyggnad. Han menar att det bästa receptet på samver-kan är att de olika parterna som jobbar med projektet sitter tillsammans. Eriksson betonar även ”Vikten av att projektledningen har mandat. I etapp 4 har jag haft det och detta i kombination att vi har haft en "arena" för kommunikation med företagare och boende i form av Baptistförsamlingens lokal på Bangårdsgatan, har resulterat i att projektet hittills har gått smärtfritt”. Han menar att det är viktigt att ge projektle-daren de befogenheter som krävs för att kunna ta viktiga beslut som rör utbyggnaden men även att engagera allmänheten i dem så att de blir väl förankrade, helt enkelt att samverka med berörda parter.

5. 2 Funktion

Trafiklösningen på Dragarbrunns torg kan beskrivas mer som ett ordnat kaos än ett uppdelat klassiskt trafikrum med bilister och oskyddade trafikanter var för sig. Enligt Hartwig är ett gemensamt trafikrum en del i att skapa en attraktivare trafikmiljö. Tra-fiken omkring torget kan tyckas förvirrande för gångtrafikanter och bilar men hon tror att det är en mental process för trafikanterna då de kommer att lära sig hur det fungerar samtidigt som det tar tid att vänja sig vid förändringar.

Att trafiksituationen på Dragarbrunns torg är omdiskuterad är något som flera av informanterna tar upp. Det råder delvis en politisk splittring om hur Dragarbrunns torg ska skyltas och hos informanterna uttrycks olika åsikter om vilket utrymme vis-sa trafikslag ska få på gatan. Tanken var från början att skylta den som gångfartsgata. Gatu- och trafiknämnden i Uppsala kommun har i nuläget tagit beslut om att inte skylta torget som gångfartsgata och biltrafik är tillåten i båda riktningarna vilket Lena Hartwig uttrycker som lite ledsamt. Både hon och Liv Hahne från Moderaterna har varit delaktiga i referensgruppen för projektet ”Den goda staden”. Därför menar hon att det är lite konstigt att när en ny skyltning ska tas fram så väljer nuvarande politiska majoritet att inte följa projektets riktlinjer.

Det är flera av informanterna som uttrycker missnöje med den nuvarande situatio-nen på gatan eftersom den är gestaltad utifrån att vara en gångfartsgata men inte är skyltad som en. Men många menar också att det kan komma att ändras eftersom den politiska majoriteten kan komma att förändras så småningom vilket innebär att leda-möterna i de olika nämnderna kan bytas ut. Asp menar att de lever i fyraårsperioder på kontoren men tror inte att den politiska majoriteten kommer att ändra sig under denna mandatperiod. Åkerblom nämner i intervjun att tanken med trafiklösningarna vid torget är att det ska råda låg framkomlighet med hög tillgänglighet.⁹³

93

En god stadsutveckling– exempel från Uppsala, Norrköping och Jönköping (2010). s. 6 - 9 Eriksson konstaterar istället att möbleringen av gatan blir mycket lättare om gatan skyltas om då gångfartsgata är ett juridiskt bindande begrepp vilket en ickereglerad intention som ”Shared space” inte är med undantag för de generella trafikreglerna.

29

Dragarbrunnsgatan kantas av flera parkeringsgarage och Thörn menar att trafiken in till de centrala delarna av Uppsala inte får hindras alltför mycket då alla ska ha möj-lighet att ta sig in till staden. Cykelställen placerade utmed hela Dragarbrunnsgatan tjänar också som hinder för bilisterna och de har kanske begränsat utrymmet för mycket för dem vilket skapar irritation, något som inte är gynnsamt för stadsutveck-lingen menar hon.

Kanten på diabasplatten eller slipsen är svår att upptäcka och det har skett ett par olyckor bland annat så ramlade en äldre man med rullator nedför kanten som är runt trettio centimeter.⁹⁴

Delar av slipsen är i skrivande stund avspärrad på grund av olyckan men också för att stålkonstruktionen som täcker fontänen blir hal och slipprig vintertid. Kanten körs också på regelbundet, något som Hessner säger att hon pekade ut som ett problem tidigt i byggprocessen men att det inte blivit åtgärdat. Matz menar att om de måste åtgärda kanten kanske trappsteg upp på plattan kan vara en lösning; - tanken är att människor ska kunna sitta där men bygger de ett staket runt om som varit på förslag försvinner den funktionen.

Eftersom det hänger ihop med handikappanpassningen så tar Asp och Hasselborn det allvarligt och menar att kanten på något sätt måste åtgärdas. Båda menar att det är viktigt att värna om att alla kan ta sig fram i staden och att det är en rättighet. När det kommer till handikappanpassningen är det samtidigt ett kompro-missande menar Asp då olika grupper har olika behov till exempel synskadade behö-ver kanter i stadsrummet jämfört med rullstolsburna som vill ha bort dem. Hartwig tycker också att kanten är för hög och konstigt gjord; hon säger att det är viktigt att man inte skapar en miljö där stora grupper blir uteslutna från den.

Ett annat problem som framkommit av intervjuerna är de trafikhinder som place-rats ut på torget i form av stora svarta blomkrukor. Enligt Asp är blomkrukorna en tillfällig lösning tills de hittar något bättre och menar att bilarna inte ska bli så hårt straffade att de förstörs när de kör på gatan, något som blev fallet med de vita puck-arna som stod där förut. Tanken är snarare att bilisterna ska tänka efter innan de väl-jer just Dragarbrunnsgatan.

Åkerblom tycker istället att bilarna kanske får ta för stor plats på torget och me-nar att bilen inte är den självklara frihetssymbol den var förut. Hon meme-nar även att vi måste tänka efter vilket slags norm vi planerar efter och att många idag väljer andra färdsätt. Samtidigt menar hon att trafikindelningen måste utgå från att gångtrafikan-terna är prioritet ett i stadsrummet och intentionen med torget är att det ska ske på gångtrafikantens villkor. Hon poängterar att om de trafikhinder i form av vita puckar plockas bort enbart för att en del bilar kör på dem blir det lätt att bilarnas villkor prio-riteras, vilket också gäller för stadens ytor om de delas upp och ger bilarna oförtjänt mycket utrymme. Det är dags för nytänkande omkring trafikplaneringen och inte

94

Uppsala nya tidning: Hämtad den 9 januari 2011, Rubrik: Olika meningar om

Dragar-brunns torg: http://www.unt.se/uppsala/olika-meningar-om-DragarDragar-brunns

30

bara följa sjuttiotalets trafiksepareringsnorm enligt Åkerblom som trots att trafiklös-ningen inte implementerats helt tycker att torget har blivit bra.

Ett annat problem som skulle lösas vid omvandlingen av torget var frågan om an-talet cykelställ. Resultatet blev en kompromiss där cykelställen på torget blev kvar