Michael Hauser: Traditional Inuit Songs
from the Thule Area. Köpenhamn: Museum
Tusculanum Press, 2010 (Meddelelser om
Grønland CCCXLVI). 827 + 729 s., ill., notex.,
CD. ISBN 978-87-635-2589-3
Forskningsresandet är en särskild tradition med månghundraåriga anor. I Skandinavien har vi traditioner från bl.a. Linné och hans lärljungar, men senare också genom Sven Hedin, Henning Haslund-Christensen, Fridtjof Nansen, Roald Amundsen, samt flera mer eller mindre lyckade polarexpeditioner. Exotiska och outforskade områden tycks ha en enastående dragningskraft på den urbana människan.
Många är de författare, geologer, läkare, fotografer, polarforskare, zoologer etc. som vistats på Grönland under längre tid och läm- nat vittnesbörd om traditionell sång. Några försökte också notera melodierna, t.ex. den amerikanske polarforskaren Elisha Kane redan 1856. Den första större samlingen av upp- teckningar gjordes av den tysk-amerikanske etnologen Robert Stein 1902.
en ljudande kartläggning av tidigare okända musiktraditioner. Fonografinspelningar gjordes bl.a. av norrmannen Christian Leden som besökte östra Grönland 1910 och 1926 och spelade in sammanlagt 78 sånger. Men fram- för allt är det danska etnologer som naturligt nog intresserat sig för den grönländska kulturen. Den främste var arkeologen och folkloristen Erik Holtved (1899–1901). Det är hans 134 ljudupptagningar från 1937 av inu- itisk sång i Thule som utgör utgångpunkten för den danske musiketnologen Michael Hausers imponerande verk, Traditional Inuit Songs from
the Thule Area. Holtveds insamling har senare
följts upp av Hauser själv i samarbete med Dansk Folkemindesamling 1962 och 1989. Det är främst detta material som transkriberats och analyserats av Hauser, men också fono- grafinspelningar av Leden. Som jämförelsema- terial ingår också inspelningar av inuitsånger gjorda i Canada och Alaska.
Men det är Thule som står i fokus för Hausers dokumentation och analys. För oss utomstående kan det vara bra att upplysa om att den lilla kommunen Thule ligger på en landtunga i nordvästra Grönland och hade på 1990-talet 880 invånare. Huvudorten heter Qaanaaq och det är också där de flesta inspel- ningarna gjorts.
Utgåvan består av två stora volymer, där den andra innehåller fullständiga trans- kriptioner av materialet samt en omfattande melodi- och formanalys. Som alltid, när det gäller folklig sång, kan transkriptionerna inte göra rättvisa åt själva sångsättet. Men trans- kriptionerna behövs som ett arbetsmaterial för att närmare kunna studera melodimaterial, tonsystem och struktur i sångerna. För att få grepp om sångsättet krävs att man lyssnar på den medföljande CD:n. Lyssningen visar ifråga om sångsättet slående likheter med en annan urbefolkning som står oss nära, nämligen samernas jojk.
Den första volymen inleds med en redo- görelse för dokumentationen av folkliga sång- traditioner på Grönland. En längre och mycket detaljerad diskussion kring transkriptions- och analysproblem i den inuitiska sångtraditionen utgör bokens kapitel 2. Läsaren orienteras där också om melodimotiv som utgör byggstenar i sångerna.
I den intressanta presentationen av Holtveds traditionsbärare i det tredje kapitlet får läsaren ta del av sångarnas släktskaps- förhållanden samt huruvida de är första eller andra generationens invandrare från inuitbefolkningar i Canada och Alaska. Detta är viktigt, menar Hauser, eftersom en viss sångrepertoar introducerats av invandrarna. Sångerna är strofiska och den största delen av sångerna tillhör samma melodityp, en melodi- typ som skiljer sig från dem som förekommer i inspelningarna från 1962. Här lämnas också en utförlig beskrivning med notexempel av samlingarnas olika form- och melodityper, vilket också följs upp i det följande kapitlet om sångernas musikaliska parametrar.
I det femte avsnittet lär vi känna de mil- jöer som sångerna lever i och hur de framförs. Det konstateras att det huvudsakligen är fråga om solosång, ofta med ackompanjemang av en trumma, s.k. trumsånger. Här får läsaren en ingående beskrivning av olika trumtyper med fina bildillustrationer. Men vi möter också sångdueller och någon gång parallellsång. Sångerna förekommer i många sammanhang – rituella trumsånger, nid- och skämtramsor och vaggvisor. Som helhet ett spännande kapitel med massor av upplysningar om en för oss främmande musikvärld.
I de 6:e och 7:e kapitlen jämför Hauser sångtraditionerna i Thule med dem i andra delar av Grönland, men också med de hos inuitbefolkningar i Canada (främst Baffin Island) och Alaska, varifrån många invandrat till Thule. Genom att analysera repertoarernas
melodi- och formstruktur kan han visa på kulturell samhörighet, men också särskiljande drag. En jämförelse mellan 1937 års inspel- ningar och de från 1962 visar inte oväntat på inflytande från andra kulturer på sång- traditionerna i Thule. De äldre inspelningarna uppvisar en mycket mer homogen repertoar ifråga om form och melodityp, något som också framkommer i det avslutande avsnittet där Hauser sammanfattar sin forskning kring sångtraditionerna i Thule.
Den andra volymen utgörs, som nämnts, av fullständiga transkriptioner av Erik Holtveds samling samt musikalisk analys av detta ma- terial och inspelningarna från 1962. Analysen omfattar melodi, tonmaterial, rytm och form. Det framgår att sångerna överlag är penta- toniska. Den medföljande CD:n är ett viktigt komplement och lyssnaren får där ta del av en representativ samling sånger inspelade inte bara i Thule utan också i de inuitiska områ- dena i Canada och Alaska.
Som helhet är detta en oerhört gedigen och genomarbetad utgåva, som krävt en enorm arbetsinsats av Hauser. Att han bärs av ett brinnande intresse, en glöd för ämnet går inte att ta miste på. Det kan tilläggas att utgåvan trots sin storlek är lätt att ta till sig. Layouten är föredömlig med stickord i marginalen som vägleder läsaren. Utgåvan är illustrerad med fina foton av sångarna.
Märta Ramsten