Tredje analysen – Osäkerhet och otydlighet

Det tredje utmärkande fenomenet som utmärkt sig i och med studiens analysarbete är att Anders Tegnells kommunikation i en del situationer kan framstå som mer osäker, otydlig och tvekande i jämförelse med hur hans kommunikation i vanliga fall ser ut. Detta fenomen utmärker sig på olika sätt och skiljer sig lite åt i olika situationer, det kan dels handla om hur journalisten ställer sin fråga och hur det påverkar svaret som Tegnell ger, det kan också handla om formen på svaret som Tegnell ger, alltså hur långt svaret är eller hur lång tid det tar att svara på frågan. En kommunikativ resurs som kan utmärka sig vid osäker kommunikation eller otydlig kommunikation är det som Lindström (2008) kallar för reparation. En reparation av tal kan utmärka sig som en resurs som används för att upprätthålla förståelsen under interaktionens gång och för att modifiera yttrandes struktur och produktion. Reparationen kan ses som en process som tillämpas i sekvenser där förståelsen måste förbättras eller där ett yttrandets innehåll inte är komplett, reparationen kan ske både genom talaren och den andra deltagaren. En reparation utmärks ofta genom sekvensens innehåll av tvekljud som ”ee”, samt fördröjningar av yttranden genom pauser.

Det är några kommunikativa resurser som har varit utmärkande i Anders Tegnells kommunikation inom fenomenet osäkerhet och otydlighet. Det handlar dels om sekvenser när journalistens fråga kan uppfattas som osäker då omstruktureringar görs och tvekljud används, ämnet upplevs möjligtvis svårt eller otydligt och det kan i en del fall bidra till att Anders Tegnells svar också är otydligt. Tegnells otydliga svar kan utmärka sig på flera sätt, dels handlar det om hur hans svar är strukturerat, han kan i flera fall svara med en lång sekvens som först inte direkt handlar om frågan och så kommer hans svar långt in i svaret. Ytterligare en tydlig kommunikativ resurs som också i en del situationer visar på osäkerhet är Anders Tegnells användning av ”ja/jag” i stället för ”vi” som han annars använder i sin roll som myndighetsföreträdare. När han använder ”jag” snarare än ”vi” så görs det också i samband med en del tvekljud och pauser i yttrandet. Sammanfattningsvis så kan man se att inom de osäkra och otydliga yttranden som Anders Tegnell ibland gör att en reparation oftast eftersträvas genom att han trots allt tydliggör sina yttranden så att de resulterar i någon form av slut.

Nedan presenteras fem utdrag på olika sekvenser som visar på när Anders Tegnells kommunikation kan framstå som osäker eller otydlig. Vid varje utdrag beskrivs händelseförloppet i sekvensen mer ingående.

I sekvensen nedan i excerpt 9 så ställer journalisten en fråga om munskydd och under frågans gång så omformulerar han sig och tvekar lite genom att säga ”ee” tre gånger.

Excerpt 9: Från pressträffen den 3 november.

När Anders Tegnell sedan svarar på frågan så gör han det först tydligt genom användningen av ”vi” som myndighetsföreträdare. Det man dock kan se i svaret är att han pausar mer än vanligt, dock är det inte pauser som innebär att han byter riktning på svaret och yttrandet. Det man kan se på rad 12 är sedan att han övergår från ”vi” till ”ja” i hans svar, detta är inte något som han vanligtvis gör och genom detta uttalande övergår hans kommunikation från att vara myndighetsföreträdande till en mer privat tanke eller åsikt. Det svar som ges kan därför ses som tvådelat, dels med hans svar om hur Folkhälsomyndigheterna inte kan se någon skillnad från studier som studerar användningen av munskydd. Dels med Tegnells avslutning i svaret till en mer personlig koppling då han yttrar sig om att han personligen inte tror att det går att införa munskydd i de miljöerna som smittspridningen sker mest. Detta kan framstå som lite otydligt då det blir som ett svar från två perspektiv, dels myndighetens sida, dels Anders Tegnells sida som en mer kunnig person inom detta ämne i jämförelse med den personen som ställer frågan.

I sekvensen nedan i excerpt 10 så kan journalistens fråga först antas handla om munskydd inom äldreboenden, men hon utvidgar sedan frågan till att hon snarare undrar över är hur Folkhälsomyndigheten tänker kring yrken där det inte går att hålla avstånd och om det finns några tankar om att införa rekommendationer inom sådana yrken.

Excerpt 10: Från pressträffen den 3 november.

När Anders Tegnell sedan börjar på sitt svar så inleder han med att bemöta ämnet om munskydd på äldreboenden genom att förklara hur munskydd på äldreboenden regleras. Han förklarar först en gång från rad 07–11, sedan börjar han om genom användningen av ”såatt” som kan tolkas som en reparation och förklarar ytterligare en gång samma sak igen med en ny formulering. Det är inte förrän på rad 17 som han kommer fram till ämnet om munskydd för andra verksamheter som frågan till största del handlade om. Anders Tegnells kommunikation i denna sekvens består alltså av en relativt lång utläggning om det allmänna ämnet som frågan nämner, för att sedan i slutet besvara den faktiska frågan. Att

hans svar är upplagt så här kan betraktas som osäkert i och med att det ämne som frågan egentligen handlar om inte besvaras direkt. Svaret består i stället av mer allmän information om ämnet, innan själva svaret kommer på de fem sista raderna.

I sekvensen nedan i excerpt 11 så kan journalistens fråga om flockimmunitet först upplevas som lite tvekande då hon tar en del pauser i frågan.

När Anders Tegnell sedan besvarar frågan så gör han det på ett relativt normalt sätt genom att grundläggande förklara hur läget ser ut gällande flockimmuniteten. Han gör detta genom att använda sig av ”vi” och genom att utläggande förklara flera aspekter om ämnet. Det som vanligtvis kan betraktas som osäkerhet eller otydlighet, som användningen av tvekljud eller reparationer inträffar inte så mycket i denna sekvens. Det som i stället är utmärkande i denna sekvens är hur långt Anders Tegnells svar är och att det därför kan upplevas som otydligt. Själva yttrandet innehåller väldigt mycket information i form av en del upprepningar. Kommunikationen kan därför upplevas som otydligt i och med att det är så mycket att lyssna på och förstå.

I sekvensen nedan i excerpt 12 så får Anders Tegnell en fråga om antalet personer som får vistas i en biosalong, journalisten vill att han ska ge ett förtydligande för att det under de senaste uttalandena har varit lite olika information som har sagts.

Excerpt 12: Från pressträffen den 17 november.

I motsats till excerpt 11 då Anders Tegnell svarar långt och utläggande så är svaret på denna fråga i stället kort. Utmärkande är också att han använder ”ja/jag” snarare än ”vi” genom hela uttalandet. I Anders Tegnells roll som myndighetsföreträdare så uttalar han sig vanligtvis genom att säga ”vi”, men när han som i denna sekvens i stället säger ”ja” så går det att tolka som att det inte finns ett genomtänkt svar och därmed osäkert. Det han säger är dock tydligt för att han avstår från att vidare kommentera det frågan handlar om, för att han inte har tillräckligt med information om det. Men man kan ändå säga att han inte ger ett svar på frågan utan ämnet lämnas öppet och osäkert.

I sekvensen nedan i excerpt 13 så undrar journalisten om det finns någon diskussion eller något besked gällande nedstängningar av gymnasieskolor.

Excerpt 13: Från pressträffen den 17 november.

I Anders Tegnells svar så använder han sig en del av kortare pauser och tvekljudet ”ee”. I en del av de sekvenser som tvekljudet används så görs det i samband med att en reparation sker, alltså att Anders Tegnell strukturerar om svaret och hur han uttalar sig. Svaret följer alltså inte någon rak linje och kan därför uppfattas som lite tvekande. Journalisten ställer sedan en följdfråga för att hon önskar ett förtydligande, vilket också tyder på att det första svaret inte var tydligt nog, och då svarar Tegnell kortare så att det han säger ska bli så tydligt som möjligt.

5 Diskussion

I det här avsnittet följer en diskussion kring studiens resultat och analyser. Samt studiens val av metod och material. Avsnittet är uppdelat enligt rubrikerna resultatdiskussion och metoddiskussion.

5.1 Resultatdiskussion

Studiens analyser visar att Anders Tegnells kommunikation på pressträffar i mångt och mycket följer en viss typ av standard genom att utförligt besvara de frågor han får och genom att tydligt kommunicera utifrån den roll han har som myndighetsföreträdare för Folkhälsomyndigheten. Analyserna visar också att det finns en del utmärkande fenomen för hur kommunikationen ibland kan skilja sig från det som betraktas som standarden. De kommunikativa resurser som utmärkt sig är främst hur journalisternas form på frågor kan ha en påverkan på hur Anders Tegnell sedan svarar. Även att Anders Tegnells kommunikation i en del situationer kan upplevas som mer osäker och otydlig. Med utgångspunkten att förutsättningslöst undersöka hur Anders Tegnells kommunikation ser ut så är dessa analyser huvudresultatet för studien.

Att resultatet ser ut som de gör kan bero på flera faktorer. En stor påverkande faktor är vilken typ av samtal det är man studerar och vad det har för betydelse för samtalets och interaktionens innehåll. De pressträffar som analyserats är av typen institutionella samtal, då det finns ett förbestämt ämne och för att samtalets struktur följer förbestämda strukturer, i form av fråga-svar sekvenser mellan journalister och Anders Tegnell. De institutionella samtalen har ofta en specifik typ av struktur och kontext, vilket bidrar till att kommunikationen oftast ser ut på ett specifikt sätt (Lindström, 2008). Detta har utmärkt sig i studiens resultat då analyserna har visat att kontextens inverkan spelar roll. Då pressträffar är det som analyserat och resultatet har visat att fråga-svar strukturen tydligt följs i de flesta fall. Anders Tegnells användning av ”vi” snarar än ”jag” har också varit utmärkande för att förtydliga den roll han representerar i kontexten pressträffar. Vidare intresserar sig samtalsanalysen sig av allt som sker under samtalets gång, för att försöka förstå dess innehåll och hur det är meningsskapande (Ekström & Johansson, 2019). Detta har utmärkt sig i studiens resultat i och med att utmärkande fenomen har uppmärksammats i samtalens innehåll och uppbyggnad. Dess fenomen, som riktade frågor, följdfrågor,

osäkerhet och otydlighet är alla något som kan kopplas till hur ett samtal skapas och sedan utvecklas genom olika faktorer.

I de sekvenser då analyserna har visat på att kommunikationen är mer osäker eller otydlig kan kopplingar göras till Saeed (2016) talhandlingsteori. Då kommunikation genom samtal och yttranden kan betraktas som handlingar, så är målet med dessa handlingar att försöka skapa en grundläggande förståelse genom samtalet och interaktionen. Om handlingarna då är otydliga genom att till exempel ämnet frångås eller att informationen som förmedlas är motstridigt så påverkar det samtalets förståelse och kan därför upplevas som osäkert eller otydligt. Talhandlingen mellan samtalets deltagare kan också påverkas av användandet av tvekljud och reparationer som har visat sig förekomma mer i de sekvenserna där osäkerhet eller otydlighet sker. Dessa handlingar har visat sig påverka samtalet och interaktionen genom att följdfrågor ställs och att talakten uppfattas som osäker eller otydlig. I de sekvenser då analyserna har visat på att kommunikationen påverkas av följdfrågor och riktade frågor så kan kopplingar göras till det Goodwin (1979) refererar till som den sociala

ordningen i ett samtal. Det innebär att turtagningen som utspelar sig förhåller sig till

normer och konventioner. De sekvenser som denna studie analyserat omfattas samtal mellan journalister och Anders Tegnell i rollen som statsepidemiolog och myndighetsföreträdare. Den sociala ordningen i den interaktionen påverkas av att Anders Tegnell är en expert inom det område han svarar för och att journalisternas uppgift är att ställa frågor och ta till sig information. Detta innebär att normen för dessa samtal regleras av ett tydligt syfte och en tydlig turtagning. När den sociala ordningens norm för turtagning i detta sammanhang frångås och blir mer överskridande med överlappande tal eller många följdfrågor så påverkar det samtalet och interaktionen. Detta har visat sig genom att journalister frångår den sociala ordningen till exempel genom att de ställer riktade frågor eller genom att de avbryta Anders Tegnell, vilket inte alltid är lämpligt på pressträffar. Detta för att interaktionens och samtalets sociala ordning har som syfte att skapa ömsesidig förståelse genom dess kommunikation och handlingar.

Studiens resultat visar på att det finns en del likheter och skillnader i Anders Tegnells kommunikation som myndighetsföreträdare. De likheter som utmärkt sig är att han i de flesta fall kommunicerar genom utförliga svar och i de flesta situationer formulerar sin kommunikation på så sätt att han i största möjliga mån ser till att besvara den fråga han får. Kommunikationens skillnader utgörs av de fenomen som utmärkt sig, alltså hur formen

på en fråga ställs och om ett svar är osäkert eller otydligt. Studiens resultat av dessa likheter och skillnader måste dock sättas i ett större perspektiv än bara denna studie för att kunna generaliseras.

Syftet med studien har varit att undersöka och ge en bild av hur en myndighetsföreträdare kommunicerar på pressträffar. Utifrån detta så har analyserna resulterat i att en ”standard” för hur kommunikationen vanligtvis ser ut har presenterats. Även utmärkande kommunikativa resurser har identifierats och analyserats. Det utmärkande fenomenet att Anders Tegnells kommunikation kan skilja sig i situationer då följdfrågor uppstår och när journalisten ställer frågor som upplevs som riktade kan kopplas samma med vad Lindström (2008) skriver om samtalets turtagningar. I ett institutionellt samtal så är vanligtvis strukturen ordnad och tydlig. När situationer med följdfrågor då uppstår så bryts den vanliga institutionella strukturen, vilket kan bidra till att kommunikationen ser annorlunda ut. Detta kan kopplas samman med Göran Erikssons (2011) studie som undersökte följdfrågor på presskonferenser med politiker. Studien visade på att följdfrågor ofta förekommer och att majoriteten av följdfrågorna, i motsats till tidigare studier, inte syftade till att journalisterna ämnade att utmana politikern med sin följdfråga. Den här studiens resultat går i samma spår som Erikssons (2011) studie, för att det visats sig att följdfrågorna från journalisterna till Anders Tegnell i de flesta fall syftar till att få ett förtydligande på det som Anders Tegnell tidigare sagt, inte att utmana eller konfrontera.

Att utöka den här studiens omfång, med till exempel ett mer omfattande datamaterial, och genomföra en ny undersökning inom liknande forskningsfält hade varit intressant för att validera de resultat som denna studie presenterar. Även om den här studiens analyser har visat på att det finns en del likheter och skillnader i Anders Tegnells kommunikation så skulle utökade studier bidra till forskningen och legitimera denna studies fynd.

Sammanfattningsvis så anser jag att det är av stor relevans att undersöka hur interaktionen och kommunikationen ser ut för en myndighetsföreträdare. Detta för att få en bättre förståelse och förhoppningsvis bidra med nya insikter i hur kommunikationen utformas och anpassas. Jag är medveten om att denna studie är begränsad, då arbetet har utförts inom en tidsram och omfång. Trots detta är mina förhoppningar att studien har resulterat i en ökad förståelse för området och att det möjligtvis kan inspirera till ny framtida forskning.

5.2 Metoddiskussion

Denna studie är av kvalitativ metod och grundar sina analyser genom samtalsanalysen och interaktionsanalysen. Det innebär att studien baseras på studieledarens personliga tolkningar. Detta i jämförelse med studier av kvantitativ metod som bygger på data som är mätbar. Kvantitativ metod hade varit lämpligare för denna studie om syftet hade varit att undersöka till exempel antalet förekommande fenomen av ett specifikt slag i interaktionen. Att undersöka det som kvalificerats sig som standard jämfört med icke-standard hade alltså blivit mycket tydligare genom en kvantitativ datainsamling och metod. Men i och med att syftet främst varit att undersöka hur en myndighetsföreträdare kommunicerar så utgick studien från ett kvalitativt tillvägagångsätt. Studiens frågeställningar hade dock kunnat besvaras genom båda kvalitativa och kvantitativa datainsamlingar.

Som tidigare beskrivet under metodavsnittet så finns det alltid risk för att analyser som bygger på egna tolkningar eventuellt kan leda till generalisering och därmed skiljer sig från person till person. Analyserna som genomförts i förhållande till studiens syfte kan alltid riskera att påverka att man ser det man vill se och på så sätt påverkas också resultatet. Men genom att hela tiden försöka angripa materialet med en så neutral utgångspunkt som möjligt och genom att försöka koppla analyserna till litteratur har ett så opartiskt perspektiv som möjligt antagits.

I den här studien så har enbart interaktionen i samtalet och det talade språket studerats. Detta innebär att mycket av det som ingår i kommunikationen och som också är meningsskapande kan förbises. Till exempel så exkluderas användandet av gester och ansiktsuttryck. Att inte analysera det multimodala i en interaktionsanalys bidrar givetvis till att faktorer som påverkar samtalet utesluts och att analysen därför inte kan ses som helt fullständig och representativ för hur kommunikationen utspelar sig. Att undersöka gester och liknande hade bidragit till en ytterligare dimension av kommunikationen, men i och med studiens omfattning så gjordes avgränsningen att utesluta detta. Avgränsningen att utesluta det multimodala i det analyserade datamaterialet grundar sig också i att gester i stor utsträckning inte användes eller var framträdande i kommunikationen eller interaktionen som har analyserats. Denna studie undersöker också endast situationer i miljön på pressträffar och dess frågestunder. Denna kontext, det institutionella samtalet i form av fråga-svar sekvenser på en myndighets pressträff, har i och med studiens

avgränsningar uppmärksammats. Detta bidrar till att denna studie endast är representativ för denna kontexts kommunikation.

Det datamaterial som studien utgår från består endast av frågestunderna från Folkhälsomyndigheternas pressträffar. Detta innebär att den kommunikation som studeras är relativt ensidig. Studiens datamaterial är inte representativ för hur kommunikationen ser ut i olika kontexter och i olika samtal. Det som hade kunnat förbättra detta är om man i stället hade utformat studien genom att studera olika typer av material, till exempel intervjuer och tal. Då hade syftet i stället kunna vara att undersöka hur kommunikationen skiljer sig mellan olika kontexter och göra en jämförelse. Jag anser trots allt att det datamaterial som valts ut för studiens syfte fungerar bra, i och med att det är frågestunderna som analyseras så ser kommunikationen lite olika ut utifrån vad för frågor som ställs, och därmed kan materialet trots allt betraktas som representativt. Datamaterialet som studiens analys utgått från kan alltså anses tillräckligt för att besvara studiens frågeställningar genom att en mättnad kan anses vara uppnådd. Att analysera 1 eller 2 till pressträffar från november månad hade troligtvis inte resulterat i andra resultat till studiens analys, därför kan en mättnad för november månad anses uppnådd. Det är dock viktigt att poängtera att detta inte innebär att en mättnad för hur resterande kommunikation under pandemitiden kan se ut eller fungera anses uppnådd.

En övergripande svårighet med studiens metod är hur urvalet av materialet och upplägget av analysen bör utformas, då det inte finns någon tydlig etablerad procedur som man kan