Min tredje hadra deltog jag i veckan efter min andra hadra. När jag kom till zawiya var det en av männen som jag träffade sist som hälsade mig välkommen. Hans lilla dotter visade mig en blomma och vi pratade lite om livet i allmänhet. Efter en kort stund ursäktade han sig med att han skulle förbereda teet och jag fortsatte att prata med hans dotter om blommor. Hon visade mig var hennes mamma var och jag försökte prata med mamman och den andra kvinnan som satt i rummet. Det visade sig att den lilla flickans mamma bara pratade arabiska, så tyvärr kunde vi inte kommunicera mer än att vi båda pratade med flickan.
När hadran började satte jag mig i ett hörn i mellanrummet (nr 2) så att jag kunde studera vad som hände i männens rum (nr 3). Fyra män satt på knä i det innersta rummet och reciterade Guds 99 namn och stycken på arabiska som jag uppfattade som att det var ur Koranen. De tände lampan och därmed började själva hadran. Först satt de ner i två rader med ansiktena mot varandra med ca två meters mellanrum. På kortsidan satt tre män. Lampan befann sig mitt i rummet.
Figur 4.
Efter en stund reste de sig och sången blev allt högre. En man klappade i händerna på ett bestämt sätt vilket skapar en takt. Samtidigt som vissa män sjunger och en man klappar i händerna är det andra män som andas på ett speciellt sätt som hörs tydligt. När detta har pågått en stund i en allt snabbare takt följer ett långsammare tempo innan det blir helt tyst. Denna ljudbild skapas återigen och det enda som bryter är vid några tillfällen när de reciterar texter och Guds 99 namn. Under den senare delen av hadran var det ytterligare en man som klappade i händerna enligt samma mönster som den förste mannen.
I de rörelser som gjordes hade de olika männen sitt sätt att göra dem på, t.ex. tog de ut den svängande rörelsen med överkroppen på olika sätt. I de gungande rörelserna var det några män som valde att hoppa lite medan andra hade kontakt med fötterna vid golvytan hela tiden. Under de sjungande och reciterande stunderna var det vissa som sjöng högre än andra. De flesta männen blundade större delen av tiden. Jag upplevde det att det fanns ett tydligt mönster för hur saker skulle göras och att alla hade sin roll i detta mönster.
Förutom själva ritualen under hadran hände det mycket annat i rummet. Fler och fler män kom till zawiya. Innan de gick in i det innersta rummet för att delta i dhikr bad de. Några valde att be under en lång stund och de utförde en bön där de växlade kroppsläge mellan att först stå upp och sedan sätta sig på knä och därefter luta pannan mot golvet. Från att pannan lutades mot golvet satte de sig på knä igen och reste sig sedan upp. Hur många gånger de gjorde denna procedur varierade. Andra män valde att luta huvudet i händerna medan de stod upp och be en snabb bön innan de gick in i dhikr. Flera av männen lade sina mobiltelefoner bredvid lampan. En stund deltog en pojke i dhikr tillsammans med de vuxna. Flera barn lekte i mellanrummet och gick in till sina fäder. En liten flicka stod länge och tittade på männens ritual. Ingen kvinna valde denna gång att sitta i det rum som jag satt i, utan alla befann sig bakom draperiet. Hadran avslutades med samma bönestund som vid förra tillfället jag var där.
Efter hadran gick jag till rummet med sofforna (nr 1) och pratade lite med kvinnorna och de äldre barnen som var där. Mona visade olika tricks som man kan göra med händerna samt en
koncentrationsövning där man står upp och snurrar foten åt ett håll i en cirkel och sedan ska försöka snurra handen åt motsatt håll. Liknande samtal och aktiviteter pågick i hela rummet. Både män och kvinnor tog hand om de mindre barnen. Denna gång kände jag att stunden efter själva hadran verkligen är en stund för social samvaro för dem i församlingen.
Mona hade fått låna sin systers bil denna kväll och erbjöd mig skjuts till tågstationen. Rama och hennes yngsta dotter åkte också med en bit på vägen. I bilen pratade vi bland annat om betydelsen av religion i livet och hur olika religionen kan vara i sin praktik. Rama är född katolik och konverterade till islam när hon gifte sig. Hon berättade att hon upplevde sin barndomstro som för fixerade vid de yttre tingen och att hon i islam och som sufi har hittat den gudskärlek som hon saknade i barndomen.
För min egen del kände jag mig mer utanför denna gång än vad jag gjorde under min andra hadra. Jag tror att det beror på att jag satt själv i rummet under hadran och att männen var inne i sin ritual. När jag satt i kvinnornas rum blev jag välkomnad som en av dem och min roll som en utomstående observatör var inte lika tydlig eftersom vi alla satt stilla på dynorna på golvet. När jag observerade männen var jag bara observatör. Den manliga sfären var inte tillgänglig för mig som kvinna.
5.5 Intervjuer
5.5.1 Gudssyn
Den Gudssyn som mina informanter har, präglas av en tro på Gud som något som finns överallt. Ahmed ser Gud som skaparen och har valt att följa ”the sufi way” för att kunna vara en god muslim. Han ser islam som den enda sanna tron och att islam är Gud. Gudskärleken är sättet att vara. Den skillnad som finns mellan islam och att vara muslim är att islam är själva läran och att muslim är sättet att vara. Genom att älska Gud blir du en god muslim för då älskar du allt i skapelsen.96Karim pratar om att det är viktigt att älska allt i skapelsen eftersom det är Guds skapelse och att om du inte älskar allt Gud har skapat älskar du inte heller Gud helt. Den enskilda bönen är det viktigaste verktyget för att kunna hitta kärleken till allt.97
Amina ser allt som en ”reflection” av Gud och poängterar att Gud vill att du ska uppskatta vad du har i livet och att göra de saker annorlunda som går att göra annorlunda. T.ex. är medicinen en Gudsskapelse och då är det meningen att vi ska använda den. Hade inte Gud menat att vi skulle göra allt som står i vår makt att göra hade vi inte fått förmågan att göra det. Vi
96 Minnesanteckningar från samtalet med Ahmed innan hadran den 3 maj 2007. 97 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007.
kan göra saker annorlunda och ska göra det. Det är även viktigt att ta tillvara på de resurser som Gud har gett oss.98
Vilken betydelse sufimästaren har kan beskrivas av Karims uttalande ”he´s everything”.99 Sufimästaren är ingen person som befinner sig mellan Gud och sufin, utan är snarare en lärare som har de rätta verktygen för att kunna nå gudsnärheten. Det handlar om att bli en bättre människa och sufimästaren vet hur en god människa är och kan därför leda sufin på vägen. Karim berättar om en metafor som deras sufimästare brukar hänvisa till när frågan om hur du ska leva som en sufi ställs. Metaforen handlar om en man som har ett fel på sin bil och som inte går till doktorn utan till bilmekanikern. Doktorn kan inte fixa den trasiga bilen men det kan bilmekanikern. Det handlar med andra ord om att söka hjälp för att kunna lösa problemen på rätt ställe. Sufimästaren har svaret på de religiösa frågorna.100
För Rama är det just gudskärleken och den inre fokuseringen som hon känner är sann. Den Gud som hon är uppväxt med är en annan Gud än den hon har mött i ”Sufiorden”. I ”Sufiorden” har hon funnit en gemenskap och en äkthet i synen på vad Gud är och hur man ska leva som troende.101
5.5.2 Människosyn och genus
Under själva hadran är det en skillnad på kvinnornas och männens sektioner. I männens sektion är det religiösa utövandet aktivt och i den kvinnliga är det passivt. För en utomstående kan det se ut som att kvinnorna inte gör något och jag frågade därför mina informanter om detta. Under gruppintervjun pratar vi om draperiet som skiljer kvinnornas avdelning från männens och jag frågar om varför det måste finnas där. Amina beskriver att det hjälper till att fokusera när du vet att du inte blir betraktad av en man och du själv inte kan bli distraherad av någon som du finner attraktiv. Draperiet finns där för kvinnornas skull, för att de ska kunna få avskildhet från männen.102 Betydelsen av scarfen under hadran handlar mycket om att kunna avskilja omvärlden för att kunna fokusera på den andliga upplevelsen både för Amina och Mona. Det är deras eget val att använda den. Båda två påpekar att inte alla kvinnor i ”Sufiorden” använder slöja/scarf.103
En annan tydlig skillnad mellan kvinnornas och männens sektioner är att det är barnen som står för de aktiviteter som sker i rummet som kvinnorna befinner sig i, medan de i männens rum mer observerar vad männen gör eller deltar i själva dhikr. Under samtalet med Mona på
98 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007. 99 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007. 100 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007.
101 Minnesanteckningar från samtalet med Mona och Rama efter hadran den 10 maj 2007. 102 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007.
tåget berättar hon att det på kvinnornas sida inte enbart handlar om det religiösa utan att barnen också måste ses efter. Det är även de kvinnor som kommer dit bara för det sociala, för att umgås.104
Både Amina och Karim betonar att det handlar om att det är en enhet när det gäller det kvinnliga och det manliga. Det spelar ingen roll om man är man eller kvinna eftersom alla hjälps åt. De anser inte heller att det finns någon värdering i den uppdelning som finns mellan kvinnor och män. Amina säger att det lika gärna hade kunnat vara kvinnorna som utförde den aktiva delen av hadran eller att det kunde ha varit både män och kvinnor tillsammans, men att nu har det blivit den indelning som är och att de inte har någon anledning att ifrågasätta den. Hon påpekar att detta är den indelning de har i denna sufiorder och att det finns sufiordnar där kvinnorna är aktiva under den religiösa ritualen.105
5.5.3 Religionens kontext
Alla mina informanter betraktar sig som muslimer som följer ”the sufi way”. För dem är sufismen en väg till gud inom islam. I vilken mån de berättar om sin religion och att de är medlemmar i en sufiorden är lite olika. Karim pratar inte om religion mer än att han berättar för sina arbetskamrater att han ska på en mässa. För honom är religionen något privat och det är endast i sammanhang som i zawiya och i den intervju som jag genomför som han kan tänka sig att prata om sin religiösa övertygelse.106 Amina är ganska öppen om sin religionstillhörighet och vad hon tror på.107 Mona berättar bara om sin religionstillhörighet om hon blir frågad om det. Orsaken att hon väljer att inte berätta om sin religionstillhörighet är att många människor inte känner till så mycket om den.108
Karim tar upp frågan om relationen mellan kultur och religion, att de många gånger blandas ihop fast att religionen inte har med kulturen att göra. Amina faller in i resonemanget och anger att det är ett problem med bilden av islam i media. Den gör det svårare att prata om islam och att vara muslim eftersom många tror att muslimer är terrorister och fundamentalister.109
En viktig del i budskapet från sufimästaren är att medlemmarna ska delta i samhället genom att utbilda sig och skaffa ett bra arbete på samma gång som de ska leva ett liv i enlighet
104 Minnesanteckning från samtalet med Mona efter hadran den 3 maj 2007. 105 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007.
106 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007. 107 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007. 108 Enskild intervju genomförd den 10 maj 2007. 109 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007.
med islam och ”Sufiordern”. Detta gäller både kvinnor och män. Inom ”Sufiordern” betraktar sig medlemmarna som bröder och systrar.110
Huruvida ”Sufiorden” befinner sig i en dansk kontext eller inte har de lite olika syn på. Amina säger utan tvekan att det finns en danskhet i atomsfären i zawiya. För Karim är det först efter att han hört Aminas resonemang som han håller med henne.111 Mona upplever kontexten som totalt internationell och att alla är välkomna på de sätt som just de är. Hon ger ett exempel på att ingen kommenterar hur du väljer att klä dig och att det finns många olika nationaliteter bland medlemmarna i ”Sufiorden”.112 Amina poängterar att "our doors are always open”.113
Under gruppintervjun pratade vi om vilka aktiviteter som orden har. Karim och Amina berättade att de varje vecka har hadran på torsdagar och att på fredagskvällar är det undervisning. De har tidigare haft samlingar på måndagskvällar där de diskuterade poesi och Koranen, men den sista tiden har det inte varit så mycket med dessa samlingar. De är ungefär 150 medlemmar i denna zawiya. I de aktiviteter som sker varje vecka brukar det vara cirka 50 – 60 vuxna personer som deltar. I de större arrangemangen vid t.ex. firande av högtider kommer nästan alla medlemmar. De brukar även arrangera resor till Tyskland och Sudan varje år. Hur många som åker med på dessa resor skiljer sig åt, men de som har möjlighet att åka åker. När de är i Tyskland är det en annan sak än när de är i sitt lokala zawiya. Karim säger att det är ”another picture, a wider picture”. Amina håller med om detta.114
Mona berättar om att hon första gången kom till zawiya för fem år sedan, men att det var först för tre år sedan som hon verkligen accepterade att vara sufi. Hon är född muslim och hennes föräldrar var först emot att hon gick med men att de nu har sett att det inte är något farligt eller skadligt. Hon uttrycker att hon har hittat en inre ro och uttrycker att hon känner sig mer som en muslim nu.115
På frågan hur sufismen skulle kunna förklaras för en elev i den svenska grundskolan tycker Karim och Amina att det är viktigast att förmedla att det är hjärtats väg inom islam och att det sociala är en mycket viktig del av deras tro. Amina påpekar att det måste exemplifieras med att det är just denna "Sufiorder" som står för detta och att det inte är en generell bild av sufismen som denna sufiorder kan ge.116 Mona tycker att det är viktigt att framföra att det
110 Enligt vad informanterna har berättat om sin sufiorden under mina observationer och intervjuer. 111 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007.
112 Enskild intervju genomförd den 10 maj 2007. 113 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007. 114 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007. 115 Enskild intervju genomförd den 10 maj 2007. 116 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007.
handlar om att välja och beskriver att det handlar om en ”inner struggle” att välja att vara och klara av att vara sufi.117
5.5.4 Religiösa påbud
De religiösa påbud som finns inom ”Sufiordern” kan delas in i frivilliga och obligatoriska. De obligatoriska påbuden är att be till och erinra Gud och att arbeta med sig själv. Mona uttrycker det på följande sätt: “The most important thing is to develop your self.” och “We help each other.”.118
De frivilliga påbuden handlar dels om hur man som sufi ska leva sitt liv och dels om det religiösa utövandet. Det är frivilligt hur ofta du deltar i de aktiviteter som ”Sufiorden” har och vilka du väljer att delta i. Som kvinna väljer du själv om du vill använda slöja; vissa kvinnor bär alltid slöja och vissa använder det aldrig, men många väljer dock att ha en slöja/scarf under själva hadran.
Sufimästaren anser det vara viktigt att medlemmarna i ”Sufiorden” utbildar sig och deltar i samhället. Karim berättar om ett uttalande som sufimästarens farbror gjorde en gång när han besökte zawiya. De var några stycken som stod utanför zawiya när en man cyklade förbi. Mannen som cyklade hade ett barn i en vagn på cykeln. På samma gång som han cyklade tog han hand om barnet och pratade i mobiltelefon. Sufimästarens farbror sa då: Så ska ni leva som sufier, det gäller att kunna göra alla sakerna på en gång.119
Amina beskriver “to practice is hard” men uttrycker även att “sufism is a pleasure”. Det viktigaste med att vara med i ”Sufiorden” är den sociala biten och hur de behandlar varandra inom orden.120
5.5.5 Den personliga upplevelsen
Både Karim och Amina uttrycker att dhikr handlar om att ”be in my self”. Karim säger att det inte går att förklara sufism utan att det måste prövas, för att citera honom: ”feel it with your heart”. För Amina är det ljudet och dynamiken som skapar en känsla. Hon beskriver det som att ”the moment disappears”, att det är ”eternal”.121
Mona beskriver känslan under dhikr som en ”journey”. Hon säger att det handlar om att lära sig fokus, att meditera, och att ljuden hjälper dig att fokusera. Det handlar om ”being in the moment”. För henne är hadran den viktigaste händelsen i veckan. Ordet ”struggle” återkommer
117 Enskild intervju genomförd den 10 maj 2007. 118 Enskild intervju genomförd den 10 maj 2007. 119 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007. 120 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007. 121 Gruppintervju genomförd den 6 maj 2007.
ofta när hon pratar, både när det gäller att lära sig att meditera och när det gäller att ta sig till zawiya. Hon berättar att det länge var svårt för henne ta sig till zawiya för att delta i hadran eftersom hon var tvungen att ta sig både dit och därifrån ensam. Hon använder ordet ”lonely” och pratar om att det egentligen var ”the issue of loneliness” som hon var tvungen att bearbeta innan hon kunde känna enbart glädje för att ta sig till zawiya och hadran.122