Trend i rättspraxis att färre arbetstagare vinner tvister i domstol om tillräckliga

Carin Ulander-Wänman, docent vid juridiska institutionen vid Umeå Universitet, har gjort en undersökning av tvister i AD rörande rekvisitet tillräckliga kvalifikationer från LAS tillkomst år 1974 fram till augusti år 2015. Undersökningen belyser 90 domar där en jämförelse görs mellan periodens första 20 år och de senare 20 åren.129 Undersökningen visar på en skillnad i AD:s domar under de första 20 åren jämfört med de senaste 20 åren vad gäller rekvisitet tillräckliga kvalifikationer. Bland annat framgår det av undersökningen att AD endast i tre av domarna har underkänt kvalifikationskraven då de inte varit grundande på sakliga skäl, samtliga domar ägde rum under de första 20 åren.130

Vidare prövades också utfallet för de 90 domarna vid prövning av huruvida arbetstagare uppfyller tillräckliga kvalifikationer vid samma eller liknande arbetsuppgifter i relation till helt eller delvis nytt arbete. Under de första 20 åren bedömdes det i 70 procent av fallen att arbetstagaren uppfyllde kvalifikationskraven för samma eller liknande arbetsuppgifter medan det under de senare 20 åren endast bedömdes i 35,3 procent av fallen. Rättsfall där

arbetstagare ansågs uppfylla kvalifikationskraven för helt eller delvis nya arbetsuppgifter utgjorde 56,25 procent av fallen under de första 20 åren medan det för de senare 20 åren utgjorde 40,7 procent av fallen. Undersökningens resultat visar således på att arbetstagare – i de tvister som prövades av domstolen – allt mer sällan ansågs uppbära tillräckliga

kvalifikationer under perioden 1995-2015.

För den senare perioden har det också visat sig att bedömningen av kravet på tillräckliga kvalifikationer i relation till helt eller delvis nya arbetsuppgifter förekom i fler fall än under de första 20 åren. Under de första 20 åren prövades det 16 gånger medan det under år 1995-2015 prövades 27 gånger. Ulander-Wänman för en diskussion om att detta kan indikera på att

128 SCB, Trender och prognoser, 2017, s. 7 ff. 129 Ulander-Wänman, 2016, s. 74 ff.

befattningar i högre grad ändras vilket gör det svårare för arbetstagare att uppfylla de nya kvalifikationskraven.131

Studiens resultat visade också på en skillnad i rättstillämpningen mellan tjänstemän och arbetare. För tjänstemän var det lika vanligt att arbetstagare bedömdes sakna tillräckliga kvalifikationer under den första perioden som under den senare perioden. För arbetare skiljde det sig dock väsentligt. Under studiens första period dömdes arbetstagare sakna tillräckliga kvalifikationer i två fall, jämfört med 13 fall under den senare perioden. För tjänstemän var det ungefär lika vanligt att arbetstagarens otillräckliga kvalifikationer hänfördes till bristande utbildning eller erfarenhet medan det för arbetare var vanligare att det gällde utbildning.132

I de fyra domar som behandlat tillräckliga kvalifikationer vid arbetsbristuppsägningar efter Ulander-Wänmans studie har utfallet i 75 procent av fallen resulterat i att arbetstagare bedömts sakna tillräckliga kvalifikationer. Ett av fallen gällde två lektorer i sociologi som sagts upp på grund av arbetsbrist, då högskolan beslutat om ändrat utbildningsutbud och därav behövt göra personalnedskärning inom ämnet sociologi. Tvistefrågan gällde huruvida de två lektorerna ansågs ha tillräckliga kvalifikationer för omplacering till lediga befattningar i ämnet omvårdnad/vårdvetenskap. De lediga befattningarnas krävde både utbildning och erfarenhet. AD ansåg att kvalifikationskraven var grundade på sakliga skäl och att de således inte var obefogade eller överdrivna. AD bedömde att de båda lektorerna saknade de

akademiska kvalifikationer befattningarna krävde och fann mot den bakgrund att de båda arbetstagarna inte hade tillräckliga kvalifikationer.133

I ett senare fall sades en kyrkvaktmästare upp från Finska församlingen som tillhör Svenska kyrkan. Av verksamhetsskäl hade en organisationsförändring gjorts som innebar att

anställningen som vaktmästare ersattes med en anställning som husmor/vaktmästare. I domen prövade AD om arbetstagaren haft tillräckliga kvalifikationer för den nya tjänsten och även för en ledig befattning som kommunikatör. AD fann att arbetstagaren saknade utbildning och praktisk erfarenhet för de båda tjänsterna och att arbetstagaren inte ens efter viss

upplärningsperiod skulle erhålla tillräckliga kvalifikationer för någon av befattningarna.134

131 Ulander-Wänman, 2016, s. 74 ff. 132 Ulander-Wänman, 2016, s. 78. 133 AD 2016 nr 15.

Det senaste fallet var AD 2018 nr 41. I domen framhålls att arbetet som journalist hade

breddats efter omorganisering. Inom branschen kallades tjänsten för ”multijournalist” då yrket krävde bland annat redigering av text, publicering på olika plattformar och kunskap om fotografering. AD fann att fotografen i det aktuella målet hade begränsad erfarenhet inom skrivande journalistik och därav inte skulle kunna erhålla tillräckliga kvalifikationer ens under rimlig upplärningstid. Samtliga tre domar gällde således helt eller delvis nya arbetsuppgifter och i samtliga tre domar fann AD att kvalifikationskraven var grundade på sakliga skäl. Endast i AD 2015 nr 49 ansågs arbetstagaren erhålla tillräckliga kvalifikationer för en nya befattning som teamledare. AD fann att en arbetstagare på ett tvätteri efter rimlig

upplärningstid skulle erhålla tillräckliga kvalifikationer för den lediga befattningen då arbetstagaren hade de erfarenheter som kvalifikationskraven innebar. Även här rörde det sig om helt eller delvis nya arbetsuppgifter.

Enligt AD:s meddelade domar under 2000–talet, som har gjort gällande tillräckliga kvalifikationer enligt 22 § eller 25 § LAS, har AD endast i tre av elva domar funnit att arbetstagaren haft tillräckliga kvalifikationer. I samtliga tre domar har kvalifikationskraven gjort gällande erfarenhet och personliga egenskaper. I de tre domarna har inget arbete krävt formella kvalifikationer.135 I de åtta andra domarna har AD funnit att arbetstagaren saknat tillräckliga kvalifikationer. Arbetstagarna i de aktuella domarna har då saknat antingen

utbildning eller erfarenhet – alternativt har erfarenheten legat för långt tillbaka i tiden – för att arbetstagaren ska ansetts ha tillräckliga kvalifikationer.136

135 AD 2011 nr 5 (företrädesrätt till återanställning), AD 2013 nr 11 (turordning) och AD 2014 nr 42 (Turordning).

136 AD 2004 nr 39 (Turordning), AD 2005 nr 75 (Turordning), AD 2009 nr 92 (Företrädesrätt till

återanställning), AD 2010 nr 34 (Turordning), AD 2011 nr 39 (Turordning), AD 2012 nr 86 (Företrädesrätt till återanställning), AD 2013 nr 67 (Företrädesrätt till återanställning) och AD 2018 nr 41 (Turordning).