Då kvalitativa intervjuer användes i arbetet uppkom det ett stort problem på vägen, vilket var trovärdighetsproblemet. Ett sätt att lösa detta problem var att visa att den empiriska data som samlats ansågs som trovärdig och relevant för den aktuella problemställningen (Trost 2010). Intervjuerna genomfördes hos respondenternas arbetsplats och kontor, detta resulterade i en hög datainsamling av anteckningar och bandupptagningar, och att den intervjuade kände sig trygg och hade då lättare att prata om känsliga ämnen som då gynnade trovärdigheten. Eftersom respondenterna erbjöds anonymitet ökade det trovärdigheten då svaren blev mer sanningsenliga och korrekta. Respondenterna gav sitt samtycke att spela in intervjuerna och det ledde till att risken minskade för att sammanställa intervjun felaktigt (Jacobsen 2002).
Många påståendefrågor och ”jag-förstår yttranden” försöktes att undvikas på grund av att dessa uttalanden under intervjun skulle begränsa trovärdigheten. Istället användes samma intervjuguide till alla respondenter och många öppna frågor samt följdfrågor ställdes med hänseende till de svar som togs upp under intervjuens gång, för att på så sätt öka trovärdigheten. För att intervjuerna skulle bli så strukturerade som möjligt hade en av författarna hand om att sköta intervjun och den andra författaren anteckningarna och bandupptagningarna (Trost 2010).
De respondenter som valdes var auktoriserade och godkända revisorer från fyra stora revisionsbyråer. Dessa personer hade den erfarenheten och kompetensen som krävdes för ge de svar som berörde problemområdet, då de var verksamma i den dagliga
trovärdigheten på deras svar ha en hög trovärdighet. Besöksintervjuerna resulterade i att ansiktsuttryck och kroppsspråk kunde tydas från respondenterna, vilket påverkade uppsatsens trovärdighet positivt (Jacobsen 2002).
3.5
Källkritik
Genom arbetets gång har författarna kritiskt granskat källorna. Det är viktigt att man förhåller sig kritisk till dokumenten när man gör en bedömning om faktan man använder sig av är relevant. Det är av stor vikt att man utforskar och tar reda på att dem källor man använder till sin uppsats har en hög tillförlitlighet och trovärdighet (Patel & Davidsson 2011). Vi har grundat oss på de fyra olika källkritiska principerna. De fyra kriterierna är äkthet, tidssamband, oberoende och tendensfrihet. Med äkthet menas att källan ska vara det den utger sig för att vara. Tidssamband innebär att ju mer det har gått mellan en händelse och källans berättelse om denna händelse, ju mer tvivlar man på källan. Med oberoende menas det att källan ska stå för sig själv, och ska inte vara ett referat eller avskrift av en annan källa. Det sista kriteriet, tendensfrihet, innebär att källan inte ska vara påverkad av bland annat författarens pesonliga, ekonomiska och politiska intressen (Thurén 2003).
Källorna till teoretiska referensramen har utgjorts av tillförlitlig information. En del av informationen kom ifrån FAR i olika sammahang, FARs samlingsvolym, FAR INFO och tidsskriften Balans. FAR anses som en tillförlitlig källa då dem är den största revisorsorganisationen i Sverige, och som står för normgivande rekommendationer inom svensk redovisningsprofession. Tidsskriften Balans anses som högst tillförlitlig på grund av att den är skriven av kunniga och verksamma personer inom revisionsbranschen. En annan del av referensramen har utgjorts av lagar och rekommendationer som anses som högst tillförlitliga. Dem övriga källorna har kommit ifrån vetenskapliga artiklar och tryckt kurslitteratur som anses ha en hög trovärdighet. Artiklarna behandlar revisorns oberoenede, revisorsrotaion och konsultationer, dessa artiklar har kommit ifrån Högskolan i Skövdes databaser ABI/Inform, LibHub, Emerald, Scopus och Science Direct. Artiklar har även hämtats från Högskolan i Jönköpings databas Business Source Premier. Dessa artiklar har en hög akademiskt trovärdighet och har en stark koppling till problemområdet. Författarna har även uppmärksammat information som hämtats från internetkällor och andra examensarbeten, där innehållet kan vara subjektivt och därmed innehålla personliga åsikter och tankar. Detta anses inte ha en lika hög tillförlitlighet som exempelvis FAR, lagstiftningen och vetenskapliga artiklar.
4 Empiri
I detta empiriavsnitt kommer det att redogöras för de svar som har framförts under de intervjuer som har genomförts med revisorerna på de olika revisionsbyråerna.
4.1
Mattias Svensson, KPMG
Mattias Svensson har jobbat på KPMG i åtta år, är för tillfället godkänd revisor och har varit det dem senaste fyra åren.
4.1.1 Revisorns oberoende
Mattias Svensson definierar oberoendet som hur en extern eller en utomstående person betraktar honom som revisor, och vad den externa personen betraktar som oberoende. En oberoendesituation för Mattias behöver inte betyda en oberoendesituation för någon annan person. Han påpekar att hans roll som en obeoende revisor handlar om hur en utomstående person bedömer vad en oberoendesituation är. Mattias definierar vidare att ordet oberoende är synonymt med objektivitet, självständighet, att man tar egna beslut och att man inte tänker på vad den externa parten har för åsikter och synpunkter. Han betonar att rollen som revisor bygger mycket på trovärdighet och om någon skulle se honom i en beroendeställning gentemot en klient skulle han tappa sin trovärdighet mot den externa omgivningen. Därför är det extremt viktigt att man är faktiskt och synbart oberoende i sin profession som revisor, framförallt från en extern parts synvinkel att revisorn håller sig oberoende gentemot klienten.
Mattias menar vidare på att vara totalt oberoende i sin roll som revisor är en svår balansgång då rollen som revisor bygger mycket på relationer, och får man en alltför stark relation kan det påverka oberoendet. Risken för ett vänskapshot kan då skapas när revisorn och klienten får en alltför stark relation med varandra. I slutändan är det individens professionella bedömning som gör att man kan vara totalt oberoende. Känner man att det inte går att vara totalt oberoende i sin roll som revisor, måste man ta beslutet att slutföra sitt uppdrag och låta ens kollega ta över den rollen i det bolaget. Han menar att det kan det vara svårt att hålla sig opartisk och självständig vid revisionsbeslut, då man kan utsättas för påtryckningar från personer som vill att man ska ta vissa beslut, och i dem lägerna är det viktigt att man tänker till om man verkligen är opartistk eller om man har fallit för klientens påtryckningar. Men i slutändan handlar det om att stå för det man tror på och för dem beslut man tar, menar Mattias.
4.1.2 Konsultation
Mattias menar på att, utförs konsulttjänsterna och skatterådgivningen inom lagens ramar hotas inte revisorns oberoende. Han menar inte att konsulttjänster inte är ett problem, men han tror att det i media har blivit alldelses för uppförstorat, att revisionsbyråer granskar sig själva. Han menar istället att det är ett led i revisionen, att kunden frågar revisorn om rådgivning. Konsultation är en fråga inom lagens normer och regler.
gör det proaktivt än att man i efterhand kommer och säger att klienten gjort massa fel och som måste rättas till, menar Mattias. Det är bättre att man har en löpande dialog med klienten, att klienten kommer till KPMG och frågar om rådgivning och på det sättet ges rådgivning på den ställda frågan, som i sin tur resulterar i en konsultation. Revisionen och konsultationen hänger oftast ihop, och det är oftast en led i revisionen. Om man inte får utföra konsultation kommer man ändå att tycka på ett visst sätt, menar Mattias.
Gränsen för vilka konsulttjänster en revisionsbyrå får erbjuda för att inte påverka revisorns oberoende negativt, är att byrån erbjuder sådana konsulttjänster som ryms inom- och har anktnytning till revisionsuppdraget, och att tjänsten har anknytning till att göra revisionen effektiv för att ge kunden de svar som behövs för att göra rätt för sig. Men vad en utomstående part tycker om det kan vara svårare att förklara och motivera. Mattias menar då på att den externa parten kan ifrågasätta revisorns oberoende när det ingår konsulttjänster inom revisionsuppdraget, men han hävdar att så länge man är professionell i sitt yrke, och vill att kunden skall göra rätt för sig, kommer oberoendet inte att hotas.
Problemen som kan uppstå med att revisorn har dubbla roller kan kopplas med vad analysmodellen tar upp. Ett av hoten kan vara att revisorn får en form av egenintresse. Problemet kan bli att motivera till varför det är acceptabelt att fortfarande ha kunden där egenintresse råder, man måste i den situationen se sig som, det är inte alltid enkelt, då den externa omgivningen har en ifrågasättande uppfattning mot revisorns oberoenedställning gentemot klienten, menar Mattias. Han menar vidare på att, sitter revisorn på dubbla roller, där denne sköter bokslut och löpande redovisning, blir det till något som kallas för självgranskningshot. Hotet innebär att man granskar de siffror som revisorn själv har upprättat, eller att man granskar en kollega som sitter på samma kontor, och det är ett problem som en yttre betraktare kan ställa sig medans man som revisor inte tycker att det är ett större problem med att rådgiva kollegan att göra rätt för sig. Mattias lyfter alltså fram att när revisorn har dubbla roller kan egenintresse och självgranskning uppstå som hot. Han menar slutligen att man som revisor måste vara så oberoende som möjlig. Under revisionsuppdraget kan det skapas en vänskaplig relation till kunden, men det viktiga i de situationerna är att, om det skulle vara något som revisorn står för och något denne tror på men kunden säger någonting annat, att revisorn står för sin ståndpunkt och låter sig inte påverkas av vad kunden säger.
4.1.3 Analysmodell
Mattias säger att analysmodellen är ett verktyg som fyller sin funktion och som gör att man tänker till. Tidigare, då analysmodellen inte var framtagen, hade man inte ett lika stort fokus på de frågor som analysmodellen lyfter fram. I början när analysmodellen kom fram visste man inte hur man skulle använda sig av den och hantera den, då analysmodellen var en ny förteelse. Men han menar på den blivit mer inarbetad och att man är van vid modellen på ett annat sätt. Man vet på ett ungefär vilka frågor och vilka
hot det handlar om samt hur man ska försöka eliminera hoten också. Anlaysmodellen är mer accepterad idag och han tycker inte att analysmodellen är för stor eller för komplex att tillämpa, utan påpekar på att den fyller sin funktion. Han fortsätter med att säga att analysmodellen får en att tänka till på frågorna och ta ställning till dem, och att man gör en bedömning att allt känns okej. Men han betonar att man inte ska överarbeta den heller, utan den har en plats och den bör finnas kvar, för att den får en att ta ställning. Det handlar om att tänka till i situationerna, ta ställning, och motivera och dokumentera ens ställningstaganden för att man ska kunna gå tillbaka i efterhand för att säkerställa att allt stämmer.
Analysmodellen är ett verktyg som används löpande för att säkerställa revisorns oberoende, samt att identifiera hoten mot oberoendet och på så sätt eliminera dem hoten, menar Mattias. KPMG använder analysmodellen i början av ett uppdrag där dem går igenom analysmodellen och när uppdraget är klart gör dem om samma process för att säkerställa att inga hot har uppkommit under uppdragets gång. I inledningsskedet har man en uppfattning om vilka eventuella hot som kan finnas och när man börjar arbeta med klienten kan saker och ting hända på resans gång, däför gör KPMG även en analysmodell i slutet av uppdraget.
Analysmodellens roll är att KPMG använder den två gånger om året, att den har en viktig roll i alla revisionsuppdrag, samt att det är det viktigaste verktyget för att kunna bevisa varför revisorerna har motiverat till varför dem tycker att dem är oberoende. Det är vitalt att alltid dokumentera till varför man tycker någonting, exempelvis varför man tycker det inte finns något hot, och varför det finns ett hot, menar Mattias. KPMG använder sig även av interna processer för att identifiera alla kunder för att se om hur bolaget ser ut och för att bedöma om dem kan göra utföra tjänsterna på det här bolaget utan att oberoendet hotas. KPMG använder dessa interna processer för att kontrollera att det inte finns vissa konflikter mellan olika bolag och det är en process som hela KPMG och världen har, som måste göras för varje kund. Den processen kanske inte endast är knuten till oberoendet, men oberoendet kommer in i den. Det handlar om att man vill säkerställa att det ej råder några konflikter mellan vad man får göra och inte får göra mellan olika bolag. KPMG har vissa processer som måste göras för att säkerställa att inga konflikter eller hot uppstår för det bolaget som revisorn är aktiv inom, vid sidan om analysmodellen. KPMG har även interna processer för jäv där man har processer för att säkerställa att man inte är jävig. Jävsreglerna är starkare än analysmodellens regler, då de är svårare att konkretisera och svårare att bevisa reglerna kring analysmodell, medans jävsreglerna är lättare att bevisa. Det är även upp till revisorns professionella bedömning, att revisorn gör en professionell bedömning för att säkerställa oberoendefrågan, och analysmodellen är ett verktyg för det, menar Mattias.
Mattias tog även upp svårigheten med att objektivt bedöma sig själv utifrån analysmodellen, det handlar mycket om hur man är i sin professionella bedömning. Att
två viktiga aspketer för att på ett effektivt sätt kunna bedöma sig som oberoende gentemot klienten, menar Mattias. Är man inte professionell i sin roll som revisor kan man exempelvis ha en vänskap med en av kunderna, men någonstans måste man vara professionell och dokumentera att det finns det ett vänskapshot. Ingen kan se att man inte har noterat ett vänskapshot förräns något allvarligt händer, poängterar Mattias.
När jag granskar mig själv måste jag tänka objektivt utifrån hur andra ser och uppfattar min roll som revisor och min oberoende ställning. Det landar på en själv som revisor i hur professionell man är i sin bedömning.
Godkänd revisor Mattias Svensson, KPMG.
4.1.4 Revisorsrotation
Mattias menade på att revisorsrotation kan vara en alternativ åtgärd till att säkerställa revisorns oberoende ställning när en revisor har varit ansvarig för ett bolag i många år. Ur ett utomståendes perspektiv kan det se väldigt märkligt ut om revisorn varit aktiv hos klienten i många år, det får den utomstående parten att tänka till på vad dem har för vänskap och om revisorn verkligen är i oberoende ställning gentemot klienten. Samtidigt kan man som revisor se en annan aspekt i denna situation, har man varit revisor i ett bolag ett antal år, kan man bolaget väldigt väl, man vet direkt om det när något som är fel, för man vet vilka risker som finns i det bolaget, det är då väldigt enkelt och effektivt att se om det är någonting som inte stämmer. Men om revisorn är ny i ett bolag är allt väldigt nytt, man har inte den kunskapen, erfarenheten och den historiken i bolaget. På så sätt kan det vara en fördel att vara revisor i samma bolag i ett flertal år, för man hittar felen lättare, revisorn blir mer effektiv på grund av att revisorn känner bolaget mer och vet vart riskerna ligger någonstans, till skillnad mot en revisor som är ny och har varit revisor i bolaget ett fåtal år, menar Mattias. Dock menar han att det ser misstänksamt ut när en revisor har haft samma klient i många år, att det kan ses som att revisorn inte riktigt är oberoende ur ett utomståendes perspektiv. För den externa personen kan det ses som bättre att det inte är samma revisor som är ansvarig för en klient under många år, utan att det genomförs en revisorsrotation.
Revisorsrotation är en mer effekiv åtgärd i större bolag än vad det är i mindre bolag. I ett mindre bolag är revisorn både en granskare och en stöttespelare för den klienten. Oftatst, i ett mindre bolag, har dem inte den ekonomiska kunskapen, då behöver klienten en stöttespelare. Medans det i ett större bolag har dem en mer kunnig personal som sitter på en ekonomiavdelning där det blir mer revisionsjobb, menar Mattias. Han anser även att mandatperioden på sju år är lagom mycket och ska inte vara kortare än sju år. Motiveringen till detta är att det tar något år eller ett par år för revisorn att sätta sig in i verksamheten ordentligt. Man får en förståelse för verksamheten på en gång men det tar i dem större bolagen sin tid att sätta sig in i det ordentligt och därför måste man ge revisorerna något år eller ett par år att att anpassa sig i verksamheten, samt att revisorn har ett par år att försöka komma med förbättringar, menar Mattias. Tar man längre än sju år, till 10-12 år, då sitter revisorn för länge och då kan revisorns oberoende
ifrågasättas. I dem mindre bolagen ser Mattias inte dem bekymren att som revisor sitta ett flertal år, för i ett mindre bolag finns inte den publicitet som finns i ett större bolag, samt att det inte är många externa intressenter till ett mindre bolag. Men i ett börsbolag är det betydligt fler intressenter som är intresserade av dem ekonomiska aspekterna, där kan det kännas betydligt viktigare att man har revisorsrotation, poängerar Mattias.