Trygghet och anknytning

Emma på förskola B anser att alla barn är i behov av kärlek och trygghet. Pedagogerna på förskola A framhäver att ett bra bemötande och en anknytningspedagog till nyinskolade barn är två viktiga aspekter för barnets trygghet i förskolan. Detta kan kopplas till vad som nämndes i avsnittet Anknytning där Erixon, Lindgren och Torro (2007) betonar att barn kan känna

32

sig trygga när de knyter an till en av pedagogerna. Att barnet ska ha en anknytningspedagog och även erhålla ett bra bemötande verkar vara två bidragande faktorer för nyanlända barns trygghet i förskolan. Även här betonar Cugmas (2011) i sin studie att ju mer barnet uttrycker en känsla av trygghet till pedagogen desto mer deltar barnet i lek och kommunicerar mer med sin omgivning.

Johanna i förskola A förklarar att de har rutiner som handlar om pedagogernas bemötande av nyanlända barn vid lämning och hämtning. Hon säger att:

På avdelningen måste föräldrarna ringa på ringklockan för att komma in. Då säger vi till barnets ansvarspedagog som går och öppnar och bemöter mamman eller pappan tillsam- mans med barnet. På så vis är det ansvarspedagogen som är i närheten av barnet i början och även som tröstar och skyddar barnet när anknytningssystem aktiveras.

I kapitlet Tidigare forskning nämner vi att Niss och Söderström (2006) betonar vikten av att anknytningssystem bör vara i viloläge. De menar att när barn känner sig rädda eller osäkra aktiveras anknytningssystemet hos de och därefter kommer barnets behov av skydd och tröst. När ansvarspedagogen som byggt en bra och känslomässig relation till barnet är i närheten får barnet sitt behov av tröst och skydd. Detta leder i sin tur till att barnet känner sig trygg och säker. På så sätt kan anknytningssystem vara i viloläge. Johanna berättar vidare att därefter kan andra pedagoger börja spendera mer tid tillsammans med det nyinskolade barnet för att peda- gogerna ska kunna bygga relationer under verksamhetens gång. Att ha en ansvarspedagog som skolar in det nyanlända barnet tycks vara av stor betydelse för att barnet ska känna sig tryggt hos alla pedagoger och även i verksamheten anser vi. Detta belyser även Broberg, Hagström och Broberg (2016) som skriver om att anknytningspedagogen är den pedagogen som har skolat in barnet under perioden som är över två veckor medan andra pedagoger kan bli barnens favo- ritpedagoger i andra sammanhang som till exempel lek. Enligt Evenshaug och Hallen (2001) skriver Bowlby att barn är förprogrammerade till att bygga en känslomässig relation till andra personer. Bowlby menar att barn knyter an till den person som är i fysisk närhet och som även kan skydda barnet mot fara.

Zeinab är vårdnadshavare i förskola A som berättar att:

Pedagogernas bemötande var väldigt bra. Varje dag bemöter de mig och mitt barn med glädje vilket gör att jag känner mig trygg och inte orolig för mitt barn som i sin tur visar tydligt att hen är trygg med anknytningspedagogen.

33 Trygga föräldrar leder till trygga barn.

Dessa beskrivningar av både vårdnadshavaren och även pedagogerna kopplas till Broberg, Hagström och Broberg som anser att barnet kan utvecklas optimalt i förskolan när de bygger anknytningsrelation med minst en pedagog som blir barnets anknytningspedagog. Därtill berät- tar Ali (vårdnadshavaren i förskola B) att:

Jag kände mig trygg och välkommen till förskolan. Ali berättar vidare att:

Pedagogerna tog väl hand om mitt barn, var väldigt lyhörda och hjälpsamma och visade förståelse för att jag hade svårt med att släppa mitt barn. Så småningom började mitt barn trivas med både barn och pedagoger på förskolan och då kunde jag lämna mitt barn i förskolan.

Wångersjö (2017) skriver att när föräldrar känner sig både välkomna och trygga i förskolans miljö förmedlar de dessa känslor till sina barn. Därtill kan det relateras till Niss och Söderström (2006) som skriver att det är förskolan som ska skapa samspel mellan barn och pedagoger vilket i sin tur underlättar barnets separation från föräldrarna. Detta kan tyda på att pedagogernas ly- hördhet, hjälpsamhet och närhet är en viktig aspekt för att underlätta separationen mellan de nyanlända barnen och deras föräldrar.

Pedagogerna i respektive förskolor hävdar att det finns två aspekter som även är viktiga för att nyanlända barn ska känna sig trygga. Den ena är pedagogernas veckomöte där de tar upp bland annat vad kartläggning handlar om. I kartläggningssamtalet pratar man om vad som är viktigt för just det här barnet och den här familjen samt vad det är som familjen behöver hjälp med. Detta är ett sätt som underlättar för pedagogerna att förstå barnets behov och på så vis närma sig barnet. Wångersjö (2017) skriver att ett kartläggningssamtal för nyanlända barnfamiljer ger familjerna möjlighet att berätta om sina och barnens erfarenheter och situationer. Genom det samtalet får pedagogerna den information som de behöver för att kunna anpassa verksamheten efter det barnet behöver. Kartläggningssamtal kan även ge pedagogerna möjlighet att berätta för familjer om förskolans verksamhet, arbetssätt och mål. Wångersjö anser att denna sorts samtal blir en bra grund till att bygga en bra relation med nyanlända barnfamiljer. Första aspekten kopplas även till Niss och Söderström (2006) som belyser att pedagogerna har det största ansvaret att närma sig barnet. Den andra aspekten är pedagogernas förberedelse innan barnets inskolning. Denna aspekt innefattar till exempel att barnet får sitt namn på hyllan och att barn och föräldrar blir informerade om att ett nytt barn ska börja på avdelningen. Dessutom

34

tittar pedagogerna på hur miljön ser ut och förbereder lekmaterial som är lämpliga och anpas- sade till barn som ska skolas in. Detta stämmer med vad Arnesson Eriksson (2010) skriver gällande vikten av pedagogernas samarbete och kommunikation med varandra och att pedago- gernas förberedelser inför nya inskolningar är viktig för att barnet ska känna sig välkommen. Därtill förklarar Arnesson Eriksson att förbereda en stimulerande miljö är av stor betydelse för att locka fram barn till lek och utforskande. Aspekterna som pedagogerna tog upp kan ses och tolkas som en viktig fördel som leder till en optimal inskolning för nyanlända barn i förskolan. Pedagogerna påpekar även att det är av betydelse att alla pedagoger följer samma rutiner, struk- turer och samlingsrutiner under hela dagen. På det sättet blir det lättare för de nyanlända barnen att förstå hur verksamheten fungerar. Arnesson Eriksson (2010) påpekar att pedagogernas för- hållningssätt är viktigt för ett fungerande arbete i förskolan. Detta belyser vikten av att pedago- gernas kommunikation dem emellan tycks vara en gemensam grund som leder till trygghet hos både barn och föräldrar.

6.3 Trauma

Alla pedagoger i studien lyfter fram vikten av att de måste känna till barnens bakgrund samt om barnen och deras familjer har varit med om traumatiska händelser. Dessutom är alla överens om att nyanlända barn är mer känsliga för att bli lämnade i förskolan. Vi har i tidigare avsnittet centrala begrepp nämnt att Ojala (2016) enligt socialstyrelsen redovisar att cirka tjugo till trettio procent av asylsökande och nyanlända barn har psykisk ohälsa. Detta betyder att ett stort antal av nyanlända barn har traumatiserande upplevelser i sitt bagage. Dock kan även nyanlända barn som inte varit med om traumatiserande händelser ha stress, rädsla och sorg i sin reaktion med omgivningen. Att barn har psykisk ohälsa innebär att pedagogerna måste ta hänsyn till barnets tidigare upplevelser. Detta leder till att pedagogerna bemöter varje barn utifrån deras behov på bästa sätt.

Emma från förskola B berättar:

Jag saknar utbildning om olika trauma. Jag vill lära mig hur jag ska bemöta barn med trauma? Jag känner att jag hade behövt gå på en utbildning som handlar om traumatise- rade barn. Det hade underlättat för mig att jobba med nyanlända barn.

35 Därtill berättar Maria från samma förskola att:

Sättet i hur barnen beter sig nu kan bero på vad de har varit med om innan. Vi behöver kanske stöd för att vi ska kunna hantera vissa situationer.

Vidare beskriver Maria en situation som hon hade varit med om för ett tag sedan. Hon berättar: En dag hade vi planering i personalrummet. Plötsligt kom en av personalen in till mig med ett barn som talade mitt språk. Barnet var ledsen. Hon frågade mig om jag kunde prata med barnet. Jag frågade barnet vad som hade hänt. Barnet grät och sa att hen har ont i magen och att hen drack blod (smoothies). När jag pratade med mamman berättade hon att barnet är rädd för blod på grund av krig och att barnet ser allt som är rött som blod. Jag tycker att vi behöver en specialist som hjälper oss att hantera sådana situationer. Enligt Wångersjö (2017) är det inte lätt att bestämma sig för att fly från sitt ursprungsland. Många familjer har redan utsatts för våld och svåra händelser innan de flydde. Den största risken för barn i krig och flykt är traumatiska händelser hävdar Wångersjö. Det vi kan konstatera att ovan nämnda exempel och teorier visar betydelsen av pedagogernas medvetenhet om de svå- righeter och traumatiserande erfarenheter som flyktingfamiljer kan ha upplevt.

Enligt Wångersjö (2017) är nyanlända barn de barn som oftast kommit till Sverige ofrivilligt i samband med krig men även barn som kommit till Sverige frivilligt med sina familjer som valt att flytta hit. Maryam från förskola A berättar:

Vi har erfarenhet om att även barn som kommer från icke krigsdrabbade länder också kan uppleva trauma. Vi har skolat in ett barn som har trauma på ett annat sätt än krigsbarn. Barnet var så fäst vid sin mamma eftersom att barnet hade haft en lång och svår resa till Sverige. Mamman och barnet var tillsammans under en lång tid och helt plötsligt ska barnet börja vistas här med oss och många andra barn. Dessutom så behärskar inte barnet det svenska språket. Därför tog barnets inskolning mer än två månader.

Detta tolkas som att förskolan har stor roll i att ge nyanlända barn en trygg vardag. Att ge barnen den tid som de behöver för att komma in i verksamhetens rutiner kan betyda mycket för barnens trygghet oavsett om nyanlända barnfamiljer har kommit till Sverige frivilligt eller på annat sätt. Pedagogerna i förskola A framhäver att vissa föräldrar inte vet vad trauma är för någonting eftersom att dessa upplevelser är normala för dem. Föräldrarna säger ofta att barnet inte har gått igenom något men därefter kan barnet eller föräldrarna berätta om en händelse som faktiskt är traumatiserande. Detta stämmer helt med Zeinabs berättelse om sitt barn. I vår intervju med Zeinab, vårdnadshavare till ett nyanlänt barn i förskola A, berättar hon att hennes barn var ett och ett halvt år när hen lämnade sina föräldrar och fick flyga med sin faster till Sverige. Detta var tre månader tidigare än familjens resa. Zeinab tycker inte att hennes barn har haft en svår upplevelse. Zainab hävdar att hennes barn var trygg med sin faster och klarade sig bra utan

36

föräldrarna. Wångersjö (2017) beskriver att även i de hotfulla händelserna kan barn leka och känna sig trygga i närheten av de vuxna som skyddar och älskar dem. En traumatisk händelse behöver inte alltid vara krig eller våld. Det kan även vara ett barn som har upplevt separationer från någon av föräldrarna eller båda föräldrarna. Pedagogerna är en av de mest betydelsefulla vuxna i barnets vardag. Pedagogerna bör vara medvetna om barnets behov och skapa en trygg lärmiljö utifrån deras intresse.

Fatima en vårdnadshavare från förskola B berättar att hennes barns inskolning tog ungefär två månader. Barnet hade tidigare blivit separerat från pappan vilket lämnade dåliga spår i barnets minne. Barnet vill inte uppleva separationskänslan igen och därför var det jättesvårt med in- lämning i förskolan. Fatima berättar även att hennes barn har separationsångest och saknar lekglädje. Wångersjö (2017) förklarar att minnesbilder efter en chockartad händelse kommer ibland några veckor, månader eller år senare. De dåliga minnesbilderna kan utlösas i samband med något som påminner om händelsen. Vidare beskriver Wångersjö att barn som har varit med om någon sorts trauma i sitt liv blir känsligare för separation, får fobier och vill inte leka. Därför kan dessa barns inskolning ta längre tid jämfört med andra barn. Detta uppfattar vi som att inskolning av nyanlända barn bör planeras utifrån deras tidigare erfarenhet. Pedagogerna bör därmed vara beredda på att det kan förekomma ett behov av en förlängd inskolning. Framför allt för barn som inte har gått i förskolan i sitt hemland.

6.4 Kultur

Vi har kunnat konstatera att pedagoger och vårdnadshavare har samma synsätt på kulturens betydelse vid inskolning av nyanlända barn. Pedagogerna i förskola A berättar att de har barn med olika nationaliteter vilket innebär att föräldrarna har olika kunskaper i hur inskolning fun- gerar. Vissa vet inte alls vad inskolning innebär. Pedagogerna tillägger att de flesta nyanlända barnfamiljer tror att när deras barn har fått plats i en förskola betyder det att barnet ska vara där långa dagar utan vårdnadshavare redan från första dagen. Sedan märker de att det inte fungerar på det sättet. Emma och Maria från förskola B lyfter fram samma problem vid inskolning av nyanlända barn. De påpekar att det är svårt att få in föräldrarna i inskolningen. Dels beror det på språket men även på att föräldrarna inte vet vilka riktlinjer och regler som gäller i en svensk förskola. Tidigare har vi refererat till Wångersjö (2017) och påpekat att den svenska förskolan är en monokulturell plats. Detta innebär att den svenska kulturen ses som en normkultur medan

37

de andra ses som avvikande kulturer. Det kan bero på att förskolan är en svensk och traditionell mötesplats där den svenska kulturen ses som en norm som ska utvecklas. Wångersjös påstående präglar verkligheten i en svensk förskola. Vi anser att detta inte behöver vara den optimala och rättvisa bilden av en svensk förskola. Det måste finnas en viss flexibilitet i svenska förskolor för att alla kulturer känner sig viktiga och välkomna.

Maria berättar att många nyanlända barnfamiljer inte vet att de måste säga hejdå till barnet innan de går, utan de bara försvinner. Hon och andra kollegor försöker förklara för barnfamiljer hur viktigt det är att säga hejdå till barnen innan de går. Ett annat exempel på kulturskillnad är att det är svårt för nyanlända barnfamiljer att acceptera att vi går ut varje dag oavsett väder och därför hämtar de inte varma vinterkläder eller vattentäta skor till barnen från början. Hon menar att det är viktigt att informera dem om allting som sker i förskolan. Även små detaljer som till exempel vilka sorts skor eller vantar som barnen behöver ha i förskolan. Dessa exempel visar hur viktigt det är att lämna information till nyanlända barnfamiljer vid inskolning samt att in- formationen ska ges på deras språk för att undvika missförstånd. Wångersjö (2017) framhäver att förskolan bör anpassa inskolningen efter nyanlända barnfamiljer. Hon menar att förskolan bör använda tolk eller ta hjälp av en flerspråkig personal under inskolningen. Wångersjö beto- nar även att den informationen som svensktalande vårdnadshavare brukar ta till sig under in- skolningen inte går fram på samma sätt om familjen och pedagogerna inte pratar samma språk. Det är viktigt att pedagogerna tänker på vilka information som behöver lämnas till vårdnadsha- varna utifrån deras bakgrund och kulturtillhörighet anser vi.

Alla intervjuade vårdnadshavare var tacksamma för en detaljerad information under inskol- ningen. Zeinab berättar:

När min dotter började här berättade en av pedagogerna allting. Hon berättade om hur inskolningen kommer att gå till, rutiner, aktiviteter, vilka kläder barnet behöver och så vidare. Det var saker som jag aldrig tänkt på. Det är så stor skillnad mellan förskolan i Sverige och förskolan i mitt hemland.

Maria från förskola B hävdar att:

Det är lättare att bemöta barn och föräldrar som har likadan kultur som jag har.

Wångersjö (2017) betonar att ett interkulturellt förhållningssätt är grunden till en bra relation med nyanlända barnfamiljer. Vidare förklarar hon att med ett interkulturellt förhållningssätt får pedagoger en uppfattning att nyanlända barn och deras hemkultur är lika viktig i den vardagliga verksamheten som den svenska kulturen.

38

Wångersjö (2017) anser att pedagoger som jobbar med nyanlända barn behöver fortbildning i interkulturellt förhållningssätt. Hon menar att många pedagoger ser världen utifrån sina egna kulturella glasögon. För att kunna förändra detta synsätt i verksamheten krävs ständigt på- gående diskussion i arbetslaget samt att alla pedagoger är överens om vad som behöver föränd- ras. Detta tolkar vi som att kännedom av nyanlända barnfamiljers kultur är en viktig aspekt som kan hjälpa pedagogerna att kunna ge goda förutsättningar för barn under inskolningen.

6.5 Sammanfattning

Studiens syfte är att visa fram några av de aspekter som bidrar till en optimal inskolning för nyanlända barn i förskolan. I denna sammanfattning redovisas de viktigaste slutsatserna gäl- lande de olika inskolningsaspekterna från både de intervjuade pedagogerna och vårdnadsha- varna att presenteras.

Alla respondenter i vår studie är överens om att språket är det som har varit svårast och som påverkat nyanlända barns inskolning mest. Det vill säga att nyanlända barn inte behärskar det svenska språket och detta leder till att deras inskolning tar längre tid. Pedagogerna anser att språket är den mest centrala och betydelsefulla aspekten för att nyanlända barn ska känna sig trygga i förskolan. Dessutom är språket viktigt för att nyanlända barn ska bygga en känslo- mässig relation till pedagoger vilket kan leda de nyanlända barnen till en optimal inskolning. Pedagogerna berättar att de inte har begränsat tiden för inskolning. Med detta menar de att barns inskolning får ta den tid den behöver. Pedagogerna påpekar att det är svårt att få in föräldrarna i inskolningen. Dels beror det på språket men även på att föräldrarna inte vet vilka riktlinjer och regler som gäller i en svensk förskola. Trots detta är pedagogerna noga med att få vårdnadsha- varnas deltagande i inskolningsperioden även om vissa vårdnadshavare inte anser att det är nödvändigt. Pedagogerna tycker att det är tacksamt att ha en kollega som pratar barnets språk. Även vårdnadshavarna tycker att det är betryggande då barnen oftast är mer uppmuntrade till att vara i förskolan när det finns någon som talar samma språk.

Pedagogerna i förskola A påpekar på vikten av att nyanlända barn ska ha en anknytningspeda- gog under barnets första tid i förskolan. Detta på grund av att alla barn, speciellt nyanlända barn, är i behov av kontinuitet och stabilitet för att de ska kunna utveckla tillit till pedagoger. Pedagogerna menar att ett bra bemötande och en anknytningspedagog till nyinskolade barn är

39

två viktiga aspekter för barnets trygghet i förskolan. Erixon, Lindgren och Torro (2007) betonar att barnet ska ha en anknytningspedagog och även erhålla ett bra bemötande av pedagogerna. Detta verkar vara två bidragande faktorer för nyanlända barns trygghet i förskolan.

Både pedagoger och vårdnadshavare anser att de olika traumatiserande händelserna som ett barn upplever både i krigsländer eller icke krigsländer kan påverka barnets separation från sin förälder under inskolningen. Wångersjö (2017) påpekar att tidigare traumatiska och nuvarande upplevelser av barnets separation med sina föräldrar kan påverka barnets hälsa. Därför betonar pedagogerna att just de är en av de mest betydelsefulla vuxna i barnets vardag. Pedagogerna bör därför vara medvetna om barnets behov och skapa en trygg lärmiljö utifrån barnens intresse. Alla respondenter belyser kulturens betydelse vid inskolning av nyanlända barn. Pedagogerna