Trygghet i stora barngrupper

5.2.1 Uppdelning som verktyg för att skapa trygghet

Att skapa trygghet hos barnet är något alla informanter anser är grundläggande för barnens utveckling och lärande. För att skapa trygghet menar informanterna att man måste dela upp barnen i mindre grupper. Informanterna använder sig av detta verktyg för att skapa trygghet hos barnen.

Ha rutiner av att dela upp sig för barnens trygghet… Att veta att det alltid är en pedagog synlig, att det alltid är en pedagog i ett rum…Sen kanske inte pedagogen alltid följer efter mig, men i rummet är det alltid en pedagog. Det är en trygghet för barnen (Louise).

Nära relation mellan pedagogen och barnet är väsentligt för barnets trygghet. Kihlblom (2003) visar i sin forskning att kontakten mellan barnet och den vuxne måste vara både psykisk och fysisk. Barnet behöver fysisk närhet, känna att den vuxne finns i närheten och kan ge stöd till barnet om så behövs (Askland, 2009).

Informanterna anser att de ser och bekräftar varje barn varje dag. De uttrycker att detta är väldigt viktigt i deras profession. Det finns en frustration över att de inte har tid att se och bekräfta varje barn så mycket som de skulle vilja. De menar att i den stora barngruppen är detta svårt och detta kan skapa en känsla av otillräcklighet hos informanterna.

Att jag ser och bekräftar varje dag tycker jag att jag gör… Men jag kan inte säga att jag gör det så mycket som jag skulle vilja... Man har inte tid till alla… Man delar ju hela tiden så att man ska kunna räcka till… För att lugna stressen i gruppen (Sofia).

För att barnet ska känna sig tryggt måste pedagogen bekräfta barnet i de känslor som barnet uttrycker. Detta sker i en nära relation mellan barnet och den vuxne. Barnets

känslor blir bekräftade genom att pedagogen med ögonkontakt visar att denne har sett och uppmärksammat barnet (Kihlblom, 2003). Hagström (2009) menar att små barn till stor del kommunicerar med sin omvärld genom att visa olika känslor. Hon understryker att det är mycket som krävs av pedagogen för att göra barnet tryggt. Ett uttryck som Hagström (2009) använder i sin avhandling är relationskompetens. Innehar pedagogen denna kompetens bemöts barnet med en öppenhet för dennes olika känslouttryck. Dessa blir bekräftade av pedagogen på ett sätt som gör barnet tryggt.

När informanterna känner att de inte räcker till i bekräftandet av varje barn varje dag, menar många att man måste ha tilltro till att kollegorna ser de barn man inte själv hinner se.

Men jag kan inte själv. Finns inte en möjlighet att liksom se sjutton arton barn, det gör man inte (Carin).

Jobbar man i så stora arbetslag då gäller det att man har tillit till sina kollegor (Louise).

Att dela upp den stora barngruppen i mindre grupper är också ett verktyg för att bekräfta barnen. Genom att göra detta menar många informanter att alla barnen kan bli bekräftade i sina olika grupper.

I de mindre grupperna som barnen blir uppdelade i anser informanterna att de skapar en miljö där de kan vara en närvarande pedagog och skapa trygghet hos barnen.

Informanterna uttrycker att man måste vara med barnen på golvet, vara där barnen är för att skapa trygghet.

Vi är mycket med dom på golvet och det tror jag gör mycket, att man är med dom. Vara där de är, en pedagog i varje rum… Så känner dom att dom inte blir lämnade (Birgitta).

Vara mycket med i leken, vara mycket med dom. Inte sitta bredvid, utan sitter dom och leker med bilar så sitter jag också där (Carin).

Informanterna uttrycker i ovan nämnda citat att de är i barnens närhet och med i barnens lek. Detta tyder på att informanterna följer barnets initiativ och är en stabil vuxen i barnets närhet som finns där för att stödja och hjälpa barnet (Askland 2009). I den meningsskapande dialogen menar Hundeide (2006) att i det nära samspelet som sker då pedagogen interagerar med barnet ger de mening åt det barnet gör. Barnets upplevelser får därmed en djupare mening.

5.2.2 Trygghet för att lära

Informanterna anser att tryggheten hos barnen är viktig i förskolan då de menar att barnen inte kan lära om de inte är trygga. Många informanter uttrycker att arbetet med att göra barnen trygga är i fokus och detta kan göra att lärandet kommer i andra hand. De uttrycker att trygghet och lärande inte kan utvecklas samtidigt. Att ha tid till att vara en närvarande pedagog för att skapa trygghet samtidigt som det ska ske ett lärande hos barnen upplevs som en stor utmaning.

…Otrygga barn kan inte lära… Så man lägger ju all fokus på tryggheten hos dom små, men frustrationen finns ju där för man vill att små barn också ska få lära. Uttrycka att dom kan så mycket men dom kräver ju en närvarande pedagog i allt man ska göra. Om man ska måla så måste du kunna vara där, erbjuda dom färg, kunna sätta ord på vad dom gör… Uppmuntra, vägleda och kan du inte det så faller ju allting i spillror… Det är ju det som är frustrerande (Sofia).

Maslow (1987) menade att människan först måste tillgodogöra de två första behoven i behovshierarkin innan hon kan sträva efter att uppnå de högre behoven. Han ansåg att utan trygghet kan inte människan gå vidare och sträva efter de mer abstrakta behoven såsom exempelvis självtillit och lärande. Människan kommer att vara upptagen med att söka trygghet tills det behovet är tillfredsställt. Informanten uttrycker en frustration över att hon inte hinner vara den närvarande pedagog som hon menar krävs för att barns lärande. Hagström (2009) menar att barnet måste vara tryggt innan hon kan börja lära och utforska den värld förskolan erbjuder.

5.2.3 Miljöns betydelse för trygghet

Vissa informanter menar att barnens trygghet inte är statisk utan att den kan förändras då verksamheten genomgår förändringar. De förändringar som uttrycks är personalombyte på avdelningen, om barngruppen är uppdelad i mindre grupper eller om alla barnen är tillsammans i en stor grupp.

Risken finns kanske i stora barngrupper att man måste armbåga sig fram…(Lena).

Är man i den stora barngruppen hela tiden så blir de trötta och irriterade och det blir ju mer slagsmål och knip och riv och gråt och skrik (Birgitta).

Majoriteten av informanterna berättar om hur de ser förändringar i barnens beteende. De uttrycker att om hela barngruppen är samlad blir det en hög ljudnivå, en del barn vill synas och hävda sig medan en del barn blir väldigt tillbakadragna. Det finns en större risk att konflikter uppstår i den samlade barngruppen än i den uppdelade barngruppen.

Man ser ju barnen, dom liksom knuffar sig fram för att synas och höras… Och klara sig genom dagen och så (Paulina).

Det känns som att dom måste hävda sig för att det är så många barn som… Ähh, om man vill nått måste man hävda sig för det är så aggressiv... Framtoning (Josefin).

Enligt Maslow (1987) är nu barnen i den nya miljön inte lika trygga och blir nu upptagna av att söka trygghet igen. För att barnen ska kunna bibehålla känslan av trygghet krävs en stabil miljö som inte förändrar sig alltför mycket (Pramling, 1993; Khilblom, 2003). Att barnen förändrar sitt beteende när miljön förändras, kan vara ett sätt för barnen att få pedagogernas uppmärksamhet. Barnen vill bli sedda och bekräftade för att känna sig trygga. På grund av detta kan konflikter uppstå och ljudnivån blir högre då barnen strävar efter att bli sedda (Lisinia, 1985 i Pramling, 1993).