I jämförelse med typ-representationen som framhåller känslan som det viktiga är med andra ord ett större ekonomiskt kapital relativt det kulturella kapitalet av mer vikt för den teknik- kunnige. Å andra sidan finns det inga tydliga gränser mellan vilka typ-representationer personer söker närma sig på det ena eller andra sättet. Att en person besitter stora mängder ekonomiskt kapital och representerar sig utifrån detta utesluter det inte att samma person även besitter stora mängder kulturellt kapital (Bourdieu 1999b:16-17). Valet som görs beror på de valmöjligheter de intervjuade ser sig ha i sitt handlingsutrymme (Bourdieu 2005:8-22). Förutsatt att det över huvud taget ses som ett val, det kan lika gärna ses som en självklarhet. Som exempel kan vi ta problematiken med begränsat ekonomiskt kapital. Det är något alla de intervjuade nämner som begränsande för deras användning av vinylskivor. Detta tyder på att representationen av den egna identiteten genom vinylskivor kan vara ett sätt att överväga för ett underskott på ekonomiskt kapital genom att visa på/öka på sitt kulturella kapital. På samma sätt skulle en kunna hävda att ett överskott på ekonomiskt kapital kan användas i form av att representera den egna identiteten genom användning av vinylskivor för att skaffa sig ett större kulturellt kapital (Bourdieu 1991:23-31).
Även om denna andra praktik inte är något vi kan se bland de intervjuade tas det upp av dem. Exempelvis för Mats en diskussion kring sina förutfattade meningar om vilka som använder sig av vinylskivor. På senare tid verkar enligt Mats andra individer som representerar sig på ett annat sätt ha börjat intressera sig för vinylskivor. Han benämner dem implicit som innehavare av stort ekonomiskt kapital (Mats 25). För honom har vinylskive-användare tidigare representerats av kultiverade människor med tillgång till stort kulturellt kapital. Dessa handlar gärna second hand och verkar därigenom ha tillgång till mindre mängder ekonomiskt kapital, eller åtminstone vill de representera sig så. Gruppen kultiverade människor med stora mängder kulturellt kapital strävar med andra ord alltjämt mot att öka på detta kulturella kapital i den grad det går givet deras avsaknad av ekonomiskt kapital för att i största mån särskilja sig från det “vanliga”. De kultiverades stora tillgång till kulturellt kapital ger dem även en mer framskjuten position i det sociala fältet och därigenom större möjlighet att definiera vad som bör anses som “rätt “användning (Bourdieu 1991:11-12). Bland denna grupp individer som inte använder vinylskivor som musikmedium är kreativa med sin
39
användning av dem och brukar små mängder ekonomiskt kapital för att på ett originellt sätt skapa unika uttryck vilka har andra användningsområden än musiklyssnande. De är en annan typ-representation (den kreative), men nära relaterade till den förra typ-representationen (den intuitive).
Gruppen ”ekonomiskt välbärgade” verkar däremot vilja begränsa dessa individers inflytande på fältet gentemot sitt eget och gör så genom att själva öka på sitt kulturella kapital. De individer med minst mängd kulturellt kapital, och inte nödvändigtvis stora mängder ekonomiskt kapital, gör det genom att dekorera med vinylskivor eftersom det är en praktik som kräver minimala förkunskaper om vinylskivor. Detta är uppenbarligen något de tidigare typ-representationerna är negativt inställda till. Motarbetande av denna praktik ser vi i för- nekandet av att den skulle vara en del av subgruppen. Vinylskivornas särskiljande värde ser ut att ligga i den tröskel av kulturellt kapital som krävs för att bruka det på rätt sätt enligt rådande maktstruktur.
Kulturell kapital kan dock förekomma i många olika former. Att ha teknisk kunnighet kring vinylskivor och utrustningen som behövs för att lyssna på dem kan också ses som former av kulturellt kapital (Bourdieu 1986). Vi kan vidare se att teknisk kunnighet värderas högt inom subkulturen kring vinylskivor eftersom det är viktigt bland de intervjuade att kunna ha för- ståelse för vinylskivans ljudbild i hela dess mångfald. Kroppens möjlighet att uppfatta ljud och sinnets förmåga att urskilja dem i alla dess nyanser blir här vital. Samtidigt är vår för- måga att uppfatta detta förankrad i våra kroppar i relation till andras kroppar (Bourdieu 1984:466-484). Och tekniskt kunnande som kulturellt kapital är överrepresenterat bland män vilket gör att människor med teknisk kunnighet (det vill säga mestadels män) får mer makt och kulturellt kapital i relation till andra aktörer på det sociala fältet. Trots att själva användningen och sättet att uppleva musiken genom vinylskivor är den samma bland de intervjuade så finns det fortfarande skillnader i vilken makt individer har inom det sociala fältet baserat på deras kön. En majoritet av de intervjuade (både kvinnor och män) nämner att ljudet är “bättre” på vinylskivor i relation till digitala motsvarigheter. Många hade dock problem att beskriva vad exakt som gjorde ljudet bättre. I tidigare forskning har det kon- staterats att vinylskive-användaren troligen är man, samlare och teknisk kunnig. Detta är den huvudsaklige användaren som fanns kvar under “vinyldöden” i början av 1990-talet (Plasketes 1992).
40
Att, oavsett teknisk kunskap, tycka att ljudet är bättre på vinylskivor relaterat till andra medium skulle kunna vara ett tecken på symboliskt våld (Bourdieu 1999a:21-22). Detta vidmakthållande i form av symboliskt våld kan ses som en anledning till att tekniskt kunniga personer premieras. Denna typ-representation (den teknikkunnige) kan av samma anledning ses som viktig för bevarandet av vinylskivan som särskiljande och på samma gång intar den därför en framskjuten maktposition gentemot andra aktörer kring detta sociala fält.
Många av de intervjuade, främst de i den yngre, men även i den äldre generationen, verkar se upp till den äldre generationens användning av vinylskivor. De äldre användarna talas om i en form av förhöjd position för att de fortsätter använda vinylskivor som de alltid gjort tidigare. Deras symboliska status förhöjs av deras habitus i form av en historisk giltighet genom deras personliga erfarenheter (Bourdieu 1992:66-69, Bourdieu 1999a:21-22). Som vi tidigare påpekat finns det antydningar till att vinylskivor är ett manligt kodat medium (Plasketes 1992). Samtidigt påpekar bland andra Olle att en stor del av de “nya”, yngre an- vändarna av vinylskivor idag är tjejer (Olle 66). Om vi nu utgår från det som Olle talar om, så kan denna romantisering av en äldre generation vara ett svar på att det är ett upplevt ökande antal kvinnor som intresserar sig för vinylskivor. Det går att spekulera kring att roman- tiseringen av den äldre generationen kan röra sig om någon form av symboliskt våld. Den uppmärksamme har säkerligen även noterat att vi tidigare genomgående benämnt ”samlaren” som han. Det är för att ”samlaren” i intervjuerna refereras till som just en han. “Samlaren” förefaller vara en manligt könad disposition (Bourdieu 1999a:21-22). Denna “samlare” beskrivs som en äldre person med hög status inom ramen för subgruppen vinylskive- användare. Och framför allt då hos dem som använder vinylskivor främst som musikmedium. Just att han är en man får till följd att idealtypen för det sociala fältet är omöjlig att uppnå för icke-män. Dess manliga dominans fastställs med andra ord som en hegemonisk maskulinitet (Connell 1995:117). Men denna idealtyp är även svåruppnåelig för män. Oavsett vem vi har intervjuat så har de flesta haft en bild av ”samlaren” som “någon annan”. Även om den inter- vjuade i fråga har mycket vinylskivor och ett stort intresse så finns det alltid någon annan som är högre upp i hierarkin, denna andra refereras genomgående till som “samlaren”. Vi kan med andra ord sluta oss till att vinylskivor som medium för musiklyssnande är ett manligt dominerat socialt fält.
41
Tidigare diskuterades även teknisk kunnighet som en manligt dominerad kontext. Det utesluter dock inte att kvinnor är tekniskt kunniga. Som en produkt av den manliga dom- inansen följer att teknikkunnighet blir en manligt kodad miljö. Tekniskt kunniga kvinnor utsätts som en konsekvens av detta för symboliskt våld eftersom de genom sitt förkroppsligade habitus främst är kvinnor, och först i andra hand tekniskt kunniga (Connell 1995:115, Bourdieu 1999a:21-22, 1984:466-484). Kvinnor har alltså inte samma möjlighet att skaffa sig ett ökat socialt kapital tillsammans med sitt kulturella kapital som tekniskt kunniga. Deras habitus nedvärderas gentemot andras genom sitt förkroppsligande vilket gör att de får mindre makt i det sociala fältet än tekniskt kunniga män (Bourdieu 1991:11-12). Detta kan kopplas till den hegemoniska maskuliniteten vilken är följden av de genuspraktiker som sker inom ett socialt fält (Connell 1995:115). Vi talade tidigare om samlaren som den hegemoniska maskuliniteten. Samlaren är idealet, om än ett svåruppnåeligt sådant. Detta ideal upprätthålls ständigt av de andra maskuliniteter som är verksamma inom det sociala fältet vilket vinylskive-användningen utgör (Connell 1995:114). Den maskulint kodade teknikkunnigheten, där denna är en form av maskulinitet, är med andra ord bidragande till att upprätthålla det hegemoniska idealet genom sin symboliska våldsutövning gentemot icke- män (Connell 1995:117). Med andra ord bidrar typ-representationerna till att upprätthålla en patriarkal struktur även om de själva inte är en del av hegemonin. Vilket gör dem till en del av hegemonin.
Sammanfattning
Vad kan vi då sluta oss till utifrån de diskussioner och redogörelser som förts? Genom personliga intervjuer med vinylskive-innehavare ur både en yngre och en äldre generation har vi, utifrån de intervjuades användning av vinylskivor, delat in denna användning i två olika mindre sociala fält. Båda dessa fält ser vi som en del av ”retro-vågen” som ett större socialt fält. De intervjuades skilda användning av vinylskivor visas genom fyra olika typ- representationer: den dekorative och den kreative som använder vinylskivor främst i dekorativt syfte vilka eftersträvar idealtypen hipstern. Samt den intuitive och den teknik-
kunnige som använder vinylskivor som främst musikmedium vilka eftersträvar idealtypen samlaren. Denna uppdelning svarar på vår första frågeställning “Hur använder sig människor av vinylskivor för att representera sin identitet?”. Beroende på mängden kulturellt och
ekonomiskt kapital olika individer besitter personifierar de den ena eller den andra typ- representationen utifrån vilka egenskaper av sin identitet de vill representera.
42
Hierarkin mellan de olika typ-representationerna visualiseras med hjälp av en modell. Det symboliska våld som utövas gentemot aktörer på de sociala fälten får till följd att icke-män får svårare än män att skaffa sig socialt kapital utifrån sitt kön, vilket gör användningen av vinylskivor maskulint dominerad. Då idealtypen samlaren är kodad som manlig begränsas dessutom icke-mäns möjligheter att skaffa sig makt inom detta sociala fält ytterligare. Detta svarar på vår andra frågeställning: “Vilka inbördes maktrelationer skapar detta?”
Slutdiskussion: Anton Ivarsson Ekman
Vi har undersökt vinylskivor utifrån en grundtanke om dem som ett uttryck för att representera en personlig identitet. Vinylskivan blir ett sätt att skapa sig en image. Ett sätt att särskilja sig från “den stora massan”. Ett sätt att kommunicera vem den egna personen är som tillåter en att synas. Att sticka ut. Att få ett erkännande från sin omgivning. I vår samtid verkar detta vara grundvalen och målet för all handling. Men varför skulle det egentligen göra människor “bättre” eller “finare” än andra för att de lyssnar på vinylskivor av den an- ledning att de vill säga något om sin person, och inte för att det är ett smidigt medium att lyssna på musik genom?
Nyckeln ligger i vilken publiken för representationen är. Att representera sin identitet på olika vis kan på ett sätt sägas handla mindre om vilket budskap en vill skicka och mer om vem en ser som mottagaren (Ganetz 2015:147). Representationen av identiteten blir ett sätt att passa in i en imaginär gemenskap kring vinylskivor. Medlemskapet i denna gemenskap erkänns dock bara av omgivningen om den förefaller vara anspråkslöst oombedd.
Förskönandet av det anspråkslösa särskiljandet är något jag ställer mig skeptisk till. Ämnet diskuteras av @genusredaktörerna under deras gästpostvecka på Instagram-kontot “kvinnohat” (@kvinnohat 25/3). De kritiserar att det sätts likhetstecken mellan prestige, kvalitet och obetalt engagemang. Skönmålandet av det obetalda arbetet som autentiskt är något som präglar hela kulturindustrin, oavsett om det gäller journalistik eller musik (@kvinnohat 25/3). Att uttrycka sin säregenhet är för dem som har råd att ägna sig åt att lägga tid och kraft åt praktiker som inte hjälper dem att ta sig igenom dagen. Något subkulturen kring vinylskivor är ett exempel på (Bartmanski & Woodward 2015:x).
43
Självfallet är det fullt förståeligt att inte vilja bli osynliggjord. Men denna ständiga jakt mot nya subkulturella gemenskaper för att hitta unika sätt att uttrycka sin identitet, riskerar att polarisera en stor grupp människor vilka, genom sin till synes självvalda alldaglighet, mar- ginaliseras som en del av den osynliga massan.
Och mitt i denna individualiseringsprocess befinner sig en själv. Dels som en individ bland många andra. Men framförallt, som den ena forskaren av två bakom denna studie vilken undersöker just det fenomen jag nu kritiserar. Det föder lika delar självförakt som nyfikenhet. Här genomför vi som forskare med vårt kulturella kapital, eller närmare bestämt i processen att tillskansa oss ett större kulturellt kapital, en studie som genom sin existens är avsedd att särskilja oss forskare och som individer från andra och därigenom förbättra vår maktställning i olika kontexter. En studie av privilegierade personer, om privilegierade personer och deras privilegierade intressen.
Men i ett annat ljus har detta samtidigt varit en studie som ökat på vår möjlighet att påverka. En studie som väcker vetgirighet gällande andra särskiljande praktiker så väl som forskning kring vinylskivor i andra sammanhang. Exempelvis nämnde flera av de intervjuade under denna studie förekomsten av DJs som en grupp människor vilka brukar vinylskivan i en högst specialiserad kontext. DJs är en subkultur vilket förefaller ha få saker gemensamt med den grupp människor vi undersökt förutom själva användandet av vinylskivor. Vår studie tillkom i en paketering där vinylskivans återkomst undersöktes som symboliskt föremål. DJ-kulturens användning sker dock mot en annan bakgrund än denna så kallade återkomst. De har fortsatt använda sig av vinylskivor oavsett hur musikmedierna förändrats i samhället i stort (Bartmanski & Woodward 2015:168).
Vår studie har inte nödvändigtvis haft ett missriktat fokus. Men vi verkar ha ett anlagt ett angreppssätt vilket riktar sig mer mot populärkulturella användningsområden för individer i form av individuella uttryck. De kulturella implikationer mellan människorna som använder vinylskivorna som medium och gemenskaperna kring denna användning i sig hade däremot varit intressant att undersöka närmare. Här hade en mer relationell ingångstanke till vinyl- skivor som medium kontra subkulturerna som formas kring denna användning kunnat vara på sin plats.
44
Även en sådan inriktning präglas dock delvis av problematiken kring att det är en grupp människor vilka alla använder vinylskivor för att det är ett frivilligt och oegennyttigt sätt på vilket en kan representera en särskiljande identitet. Samtidigt har ju DJs ett behov av att använda ett medium för att kunna utöva sitt yrke. Så för dem spelar valet av medium i rent praktisk bemärkelse ingen roll. Där går vilket medium som helst att använda. För dem är det kulturen - sammanhållningen - vilken vinylskivor som medium är med och bidrar till som är det viktiga. Detta blir extra spännande när en betänker att vinylskivor främst setts som ett massmedium för privat bruk snarare än något annat (Bartmanski & Woodward 2015:6). I en DJ-kultur vilken använder vinylskivor som medium för privat bruk för att skapa en musik- upplevelse för fler är förhållandet snarare det omvända. Det skapar även en form av gemenskap till den publik vilken musiken spelas för, utöver gemenskapen DJs emellan.
En annan faktor som vore intressant att studera är vinylskivan och dess förhållande till rumslighet. Dess fysiska egenskaper ser nämligen ut att inverka på dess förekomst i olika sammanhang. Bland de intervjuade i vår egen studie var användningen av vinylskivor något som uteslutande kopplades till hemmet. Denna definition av hemmet sträckte sig dock utanför det egna hemmet. Ett fåtal av de intervjuade fann till exempel sitt vinylskive- användande hemmahörande i familjehemmet och inte i sitt privata eller personliga hem. På samma sätt suktade vissa av de intervjuade till en användning ihop med andra i dessa andras hem eller tillsammans i det egna hemmet. Konstruktionen av rumslighet, vilken vinylskivans användning tydligt underordnas, går att undersöka vidare utifrån hur människor mentalt bygger upp föreställningar om platser givet de begränsningar denna omgivning ger (Bolin 2006:68-70, 72-79 Bengtsson 2006:189-193). Vilken roll skulle vinylskivan tillskrivas i en sådan uppbyggnad av mentalt strukturerade rum? Vinylskivans placering i en sådan rumslig undersökning skulle givetvis även vara en fråga om dess fysiska egenskaper som medium. Mot bakgrund av dessa fysiska egenskaper blir det fascinerande att bolla de intervjuades syn på, eller rättare sagt avsaknad av den, kring digitala streamingtjänsters fysiska egenskaper. Ingen av de intervjuade i vår studie omnämner nämligen dessa. Anledningen till detta är troligtvis att ett mediums form inte blir synlig förrän den ersätts, det vill säga när den nått sin högsta kapacitet (McLuhan 1999:22).
45
Vidare hade det varit intressant att studera vår slutsats om vinylskivan som maskulint kodad symbol i en undersökning med en majoritet icke-män. Visserligen ser vi i denna studie att an- vändningen av vinylskivor och uppfattningen eller förståelsen av denna användning inte skiljer sig beroende på kön. Samtidigt har vi ju fastslagit att subkulturen kring vinylskivor är manligt kodad. Skulle vi komma fram till en annan slutsats med en liknande undersökning där könssammansättningen varit annorlunda? Med stor sannolikhet hade empirin kring an- vändningen av vinylskivor sett liknande ut. Men huruvida de resonemang som förts kring vinylskivornas könade status hade varit de samma är mer diskutabelt. Ett sådant från början medvetet strukturerat urval var dock inte ett alternativ vi över huvud taget övervägde. Detta kan säkerligen vara en fingervisning om vår egen subjektivitet i denna studie.
Forskning handlar självfallet om att förhålla sig sunt distanserad till det som studeras men den egna subjektivt tolkande rollen går aldrig att helt bortse från. Särskilt i en studie baserad på personliga intervjuer där själva insamlingsmetoden av empirin i sig är helt beroende av forskarens tolkande av samtalets fortskridande (Denscombe 2009:244).
Så här i efterhand med facit i hand är det givetvis lättare att ifrågasätta många tidigare beslut vi tagit under studiens genomförande. En särskilt tankeväckande lärdom jag tar med mig från denna studie är att en bara kan förstå ett medium eller den struktur det verkar i genom att helt bortse från dess värderingar och föreställningar. För att kunna göra detta måste en dock ha en grundläggande förståelse för nämnda förutsättningar (McLuhan 1999:25). Det går trots allt inte att särskilja sig från något en inte förstår.
Slutdiskussion: Jesper Moldvik
Med grund i vårt empiriska material har vi i vårt arbete kommit fram till att det finns fyra olika sätt att representera sig i två olika fält. I det ena fältet finner vi representationen av
dekoratören och den kreative. I det andra fältet finner vi representationen av den intuitive och den teknikkunnige. Dessa representationer tillskrivs även två idealtyper till respektive fält: hipstern och samlaren. Dessa olika typ-representationer och idealtyper, med dess inbördes
maktrelationer är slutsatsen som vi har gjort med utgångspunkt i våra frågeställningar. I följande del kommer jag fokusera på att problematisera vårt resultat, om vi över huvud taget kan göra dessa slutsatser samt vad som mer finns att göra.
46
Till denna kategorisering och uppdelning som vi har gjort i våra typ-representationer, går det att ställa frågan: Är det möjligt att göra på det här sättet? Ur en metodologisk synvinkel är detta inte så konstigt, att hitta gemensamma nämnare och koder hör till forskningsprocessen oavsett om det är en kvalitativ eller kvantitativ studie, och dessa uppdelningar vi har gjort är inte tagna från luften. Det är vad vi i vårt arbete har kunnat urskilja i vårt empiriska material med vår litteratur och tillvägagångsätt. Bourdieu, som vi referat till otaliga gånger i detta