Ukraina

Bild 5:2 Karta över Ukraina (FN 2014)

5.3.1. Trösklar och eskalation

Vilka händelser fick konfliktens mål, medel, metod eller miljö att förändras? Var Ryssland initiativtagare eller försvarare vid dessa tillfällen?

Kan dessa händelser betecknas som en medveten, omedveten eller oavsiktlig eskalation? Var eskalationen som skedde hanterad eller inte?

Starten på den väpnade konflikten i Donbass

Händelse: När polisstationen i Slavjansk togs över av en väpnad grupp den 12 april 2014 kan det sägas vara starten på den väpnade konflikten i östra Ukraina (Zygarʹ 2016:285). Överste Igor Girkin, med det tagna efternamnet Strelkov (skytten), tillsammans med mellan 20 och 50 ryska soldater var de som genomförde anfallet i Slavjansk (Freedman 2019:94; Wilson 2014b:130; Zygarʹ 2016:285). Strelkovs agerande var koordinerat av GRU och han hade fått instruktioner från Moskva (Wilson 2014b:130). Tidigare hade upproren skötts av lokala initiativtagare där den inre kärnan av upprorsmakare hade utbildats av Ryssland (Wilson 2014b:130). Strelkovs intåg markerar starten på en förstärkning av de lokala initiativen med ryska upprorsmakare rekryterade av den ryska säkerhetstjänsten (Wilson 2014b:130).

Sida 39 av 56 Eskalationsdimension: Det medel som började användas var tränade upprorsmakare eller, enligt Supreme Allied Commander in Europe (SACEUR) general Philip Breedlove, reguljära ryska specialförband och gick tydligare att koppla till Ryssland än tidigare (Radia 2014; Wilson 2014b:129–30). Metoden övergick från folkliga protester och demonstrationer till väpnade angrepp, bland annat genom Strelkovs grupp (Freedman 2019:94).

Initiativtagare: Ryssland Försvarare: Ukraina

Eskalationsmekanism: Omedveten

Resultat: Eskalationen var inte hanterad, varken av initiativtagare eller försvarare. Ukrainas anti-terroristoperation (ATO)

Händelse: Som ett svar på den ryska eskalationen i Donbass startar Ukrainas ATO någon gång mellan den 11 och den 13 april 2014 (Freedman 2019:110–11; Wilson 2014b:136). Det första större motanfallet genomfördes den 1 maj 2014 (Wilson 2014b:138). Ett genombrott skedde under den 26–27 maj när ukrainska styrkor lyckades ta tillbaka Donetsk flygplats (Freedman 2019:111; Kofman m.fl. 2017:43; Wilson 2014b:138). 5–6 juli återtar ukrainska armén Slavjansk och den 19 augusti Ilovaisk (Freedman 2019:111, 113; Wilson 2014b:139). Ukrainska armén har framgång och närmar sig gränsövergångarna mellan Ryssland och Ukraina (Freedman 2019:113).

Eskalationsdimension: Ukrainas väpnade styrkor består bara av ca 6 000 soldater när konflikten med Ryssland bryter ut (Freedman 2019:111). Ukraina blir därför beroende av frivilliga styrkor i kampen mot separatister och ryssar (Freedman 2019:111; Wilson 2014b:137). Det ukrainska militära maktmedlet kommer så småningom igång och är framgångsrika under en period av sommaren 2014 (Wilson 2014b:138–39). Del av framgången beror på att de nya frivilliga bataljonerna är beredda att ta till hårdare tag såsom artilleribeskjutning mot mål i tättbebyggda områden (Wilson 2014b:139). Denna förändring i det ukrainska agerandet gör att konfliktens medel (ukrainska frivilliga bataljoner) och metoder (indirekt eld i tättbebyggt område) förändras.

Initiativtagare: Ukraina Försvarare: Ryssland

Eskalationsmekanism: Medveten

Resultat: Eftersom eskalationen inte innebar några omedelbara negativa följdverkningar för Ukraina var denna eskalation hanterad av initiativtagaren men inte hanterad av försvararen. Ryssland ökar kontrollen över separatisterna

Händelse: Från mitten av juli 2014 började Ryssland ersätta upprorsmakare i Donbass med folk som de bättre kunde kontrollera (Wilson 2014b:140). I samband med detta började Ryssland också att föra in stora mängder militär materiel och i viss mån trupp till Ukraina, bland annat 100 stridsfordon och ca 400 soldater den 13 juli (Wilson 2014b:140). Ryssland börjar också aktivt bekämpa flyg och marktrupp med luftvärn respektive indirekt eld från den ryska sidan av gränsen (Wilson 2014b:140–41). Fram till den 17 juli förs bland annat stridsvagnar (T-64), stridsfordon, raketartilleri (Grad), luftvärn (BUK) samt raketgevär och finkalibriga vapen in från Ryssland (Wilson 2014b:141). Tidig morgon den 17 juli förs ett bemannat luftvärnssystem in från Ryssland till Ukraina (Wilson 2014b:141).

Sida 40 av 56 Eskalationsdimension: Medel

Initiativtagare: Ryssland Försvarare: Ukraina

Eskalationsmekanism: Medveten

Resultat: Eskalationen var hanterad av initiativtagaren men inte av försvararen Nedskjutningen av Malaysia Airlines flygplan MH-17

Händelse: Nedskjutningen sker den 17 juli 2014 klockan 16:40, förmodligen av det luftvärnssystem som fördes över gränsen till Ukraina under natten (Wilson 2014b:141). Ryssland och separatisterna försöker mörka händelsen genom att bland annat förhindra tillträde till kraschplatsen och genom att omhänderta flygplanets svarta lådor (Wilson 2014b:141). Efter denna tragiska händelse blir Ryssland återigen återhållsamma med direkt militärt stöd (Wilson 2014b:141).

Eskalationsdimension: Själva nedskjutningen var en förändring av krigets metoder, men det var en olyckshändelse och påverkade inte metoderna för kriget framgent. Däremot minskade det ryska stödet till separatisterna vilket påverkade konfliktens medel och gav den ukrainska armén ytterligare framgångar i slutet av juli och början av augusti vilket jag har redogjort för ovan.

Initiativtagare: Ryssland Försvarare: -

Eskalationsmekanism: Oavsiktlig Resultat: Eskalationen var inte hanterad.

Förnyat stöd till separatisterna från Ryssland augusti 2014

Händelse: I augusti återupptar Ryssland sitt handfasta stöd till separatisterna (Wilson 2014b:142). När världens blickar vänds mot den humanitära hjälpkonvoj om 227 lastbilar som lämnar Moskva med destination östra Ukraina passar Ryssland på att föra in militär personal och utrustning nog för att starta en motoffensiv vid oövervakade gränspassager (Freedman 2019:113–14; Wilson 2014b:142).

Eskalationsdimension: Medel Initiativtagare: Ryssland Försvarare: Ukraina

Eskalationsmekanism: Medveten

Resultat: Eskalationen var hanterad av initiativtagaren men inte av försvararen. Rysk offensiv augusti 2014

Händelse: I slutet av augusti påbörjade ryska styrkor en offensiv mot Luhansk och Donetsk, vilket bröt de ukrainska styrkornas belägring (Wilson 2014b:142). Samtidigt påbörjades ett anfall längs Azovska sjön mot Mariupol (Wilson 2014b:142). Ilovaisk återtogs av ryska styrkor och Luhansk flygplats förstördes (Freedman 2019:115; Wilson 2014b:142–43). Ukraina blev tvungna att överge sin anti-terroroperation och fokusera helt på försvar (Freedman 2019:115). Eskalationsdimension: De ryska styrkorna gömmer sig inte längre utan är fullt synliga för sina ukrainska motståndare, vilket innebär att det nu är ryska konventionella metoder som används i kriget (Wilson 2014b:143). Genom att ta staden Novoazovsk och hota Mariupol öppnar

Sida 41 av 56 Ryssland upp en ny front i en del av Donbass som tidigare inte varit särskilt utsatt i kriget mellan Ryssland och Ukraina (Freedman 2019:115).

Initiativtagare: Ryssland Försvarare: Ukraina

Eskalationsmekanism: Medveten

Resultat: Eskalationen var hanterad av initiativtagaren men inte av försvararen. Den andra ryska offensiven

Händelse: I mitten av januari 2015 inleddes den andra ryska offensiven efter att Ryssland använt det första eldupphöravtalet som skrevs på i Minsk den 5 september 2014 till att träna och utrusta separatisterna i östra Ukraina (Kofman m.fl. 2017:45). Ryssland tog Donetsk flygplats som varit symbolisk för det ukrainska motståndet (Freedman 2019:122; Kramer & Lyman 2015). Därefter omringades och togs staden Debaltseve från Ukraina i mitten av februari 2015 (Freedman 2019:122). Mariupol förblev dock under ukrainsk kontroll även om den utsattes för artilleribeskjutning (Freedman 2019:122–23).

Eskalationsdimension: Metod, efter en period av ställningskrig övergick kriget till en mer rörlig anfallsstrid.

Initiativtagare: Ryssland Försvarare: Ukraina

Eskalationsmekanism: Medveten

Resultat: Eskalationen var hanterad av initiativtagaren men inte av försvararen.

Finns det indikationer på händelser som, om de hade inträffat, troligen hade förändrat konfliktens mål, medel, metod eller miljö?

Var Ryssland potentiell initiativtagare eller potentiell försvarare vid dessa tillfällen?

Risk för ryskt anfall för att sammanbinda Ryssland med Krim.

Potentiell händelse: Under den ryska offensiven i augusti 2014 skedde det ett skifte jämfört

med tidigare i konflikten. Ryska styrkor brydde sig inte längre om att försöka dölja sin nationalitet (Wilson 2014b:143). Uppskattningar gjorde gällande att det fanns mellan 1 000 och 8 000 ryska soldater i Ukraina och ytterligare minst 15 000 ryska soldater på gränsen mot Ukraina (Freedman 2019:114; Kofman m.fl. 2017:44; Wilson 2014b:142). Ukraina fruktade en fullskalig invasion (Kofman m.fl. 2017:42). När Ryssland tog gränsstaden Novoazovsk och hotade Mariupol uppfattade Ukraina det som ett möjligt försök att skapa en landkorridor från Ryssland till Krim (Freedman 2019:115).

Potentiell eskalationsdimension: Att skapa en landförbindelse med Krim hade inte varit ett

tydligt mål för Ryssland tidigare i konflikten men det var en inte otänkbar utveckling av kriget (Freedman 2019:115). Även om Ryssland väsentligen stärkt sin närvaro i Donbass med både soldater och materiel var det inte en fullständig invasion, kriget var fortfarande begränsat ur ett ryskt perspektiv. De ryska styrkorna dolde inte längre sin närvaro i striderna men Ryssland förnekade fortfarande officiellt att det fanns ryska förband i Ukraina (Freedman 2019:114). En förändring till en fullständig invasion skulle därför ha förändrat konfliktens medel. Genom att utsträcka kriget geografiskt mot södra Ukraina skulle konfliktens miljö ha förändrats.

Sida 42 av 56

Potentiell försvarare: Ukraina

En variant på ovanstående farhåga, var risk för rysk annektering av Novorossiya. Denna risk innebar att den ryska offensiven längs Azovska sjön inte bara strävade efter att upprätta en landförbindelse med Krim utan att den även skulle omfatta hela det område som i rysk retorik kallades Novorossiya6 _{(Wilson 2014b:120). Detta område omfattar hela östra och södra}

Ukraina ända bort till gränsen mot Moldavien och Rumänien (Pomerantsev 2014; Wilson 2014b:120). Ett sådant ryskt agerande hade, precis som farhågan att sammanbinda Krim med Ryssland och av samma anledningar, förändrat krigets mål, medel och miljö.

5.3.2. Avskräckning

Fanns det avskräckande åtgärder med det militära maktmedlet på plats för initiativtagaren eller försvararen när den medvetna eskalationen genomfördes? Var avskräckningen specifik och adresserad eller var avskräckningen av generell karaktär?

Starten på den väpnade konflikten i Donbass. Den beredskapsövning som skedde i det ryska västra militärdistriktet för att maskera truppförflyttningar till Krim användes också för att bygga upp en militär förmåga vid gränsen mot Ukraina (Wilson 2014b:129). Denna uppbyggnad bekräftas den 13 mars och Nato bedömer storleken på den ryska militära uppbyggnaden till mellan 40 000 och 50 000 soldater i slutet av mars (Wilson 2014b:129).

Det innebär att det fanns en avskräckning riktad mot Ukraina på plats när den väpnade konflikten i Donbass inleddes. Denna avskräckning var både adresserad och specifik (Morgan 1977:35–36) och resulterade i att Ukraina avstod från att använda mycket våld mot separatisterna under inledningen av den väpnade konflikten av rädsla för en fullskalig invasion från Ryssland (Wilson 2014b:129).

Någon generell rysk avskräckning med det militära maktmedlet mot omvärlden som kan kopplas direkt till starten på den väpnade konflikten i Donbass kan jag inte återfinna. Dock finns det två exempel på generell avskräckning från invasionen av Krimhalvön som fortsatt äger giltighet. Det första exemplet är att rysk statlig television uttalade att Ryssland kan förvandla USA till radioaktiv aska samt antydde att Kreml hade hotat USA med kärnvapen (Dolgov 2014). Det andra exemplet är gruppering av kustartillerisystemet Bastion på Krim, vilket gjordes för att avskräcka Natos inblandning (Pleshakov 2017:121).

Ukrainas anti-terroristoperation. Någon ukrainsk avskräckning mot Ryssland eller omvärlden i samband med anti-terroristoperationen har inte identifierats. Den ryska specifika avskräckningen mot Ukraina är samma som beskrivs ovan. Denna avskräckning hade inledningsvis en återhållsam effekt på det ukrainska anfallet, men blev urvattnad efter hand som den ukrainska offensiven skördade framgångar och ingen rysk invasion skedde (Kofman m.fl. 2017:65–66).

6 _{Kartor, flaggor och Twitterkonton kopplade till Novorossiya kan ses på denna länk:}

https://yandex.ru/images/search?text=новороссия%20карта&img_url=http%3A%2F%2Fima.la%2Fi%2Fwasze hvhfojxh.jpg&pos=2&rpt=simage&stype=image&lr=10393&noreask=1&source=wiz. Hämtad: 2020-02-26.

Sida 43 av 56 Ryssland ökar kontrollen över separatisterna och förnyat stöd till separatisterna från Ryssland augusti 2014. Inte heller till dessa trösklar fanns det någon ny avskräckning mot Ukraina eller mot omvärlden. Dock äger de tidigare redovisade avskräckningsåtgärderna fortfarande giltighet vid tidpunkten för passagen av dessa trösklar.

Rysk offensiv augusti 2014. I samband med den ryska offensiven under augusti 2014 förstärktes den generella avskräckningen mot omvärlden. I ett tal säger Putin, sammanfattningsvis, att det inte är bra att bråka med Ryssland eftersom Ryssland är en kärnvapenmakt (Parfitt 2014). I övrigt finns den specifika och riktade avskräckningen i form av ryska styrkor på gränsen mot Ukraina kvar.

Den andra ryska offensiven. Inga nya avskräckande åtgärder har identifierats i samband med den andra ryska offensiven.

Vidtogs några avskräckande åtgärder för att hantera motståndarens eller egna planer eller farhågor om medvetna förändringar? Var denna avskräckning specifik och adresserad eller var avskräckningen av generell karaktär?

Avseende de ukrainska farhågorna kopplade både till risk för ryskt anfall i syfte att

sammanbinda Ryssland med Krim och risk för rysk annektering av Novorossiya föranledde

dessa inga ukrainska avskräckande åtgärder som jag har kunnat identifiera. Det kan däremot argumenteras för att dessa farhågor i sig var ett resultat av rysk specifik och adresserad avskräckning (Kofman m.fl. 2017:65–66). De ryska styrkorna fann Mariupol oförsvarat och kunde tagit staden utan strid men blev beordrade att inte göra det (Zygarʹ 2016:289). Syftet med det skulle kunna vara att sträcka ut de ukrainska styrkorna och därmed göra dem mer sårbara för operationer i anslutning till Luhansk och Donetsk.

5.3.3. Offensiv/defensiv

Genomförde Ryssland en passage av identifierad tröskel med det militära maktmedlet vilket förändrade konfliktens mål, medel, metoder eller miljö till det sämre för Ryssland?

Starten på den väpnade konflikten i Donbass, var också startpunkten för ett mer organiserat ukrainskt försvar genom Ukrainas anti-terroristoperation. Den eskalationen måste Ryssland ha förväntat sig, men kanske inte att en så stor mängd frivilliga skulle ansluta sig till Ukrainas militära maktmedel. Det blev till slut ohållbart för Ryssland att låta separatisterna sköta striderna mot de ukrainska förbanden även om de leddes av rysk underrättelsetjänst (GRU) och säkerhetstjänst (FSB) (Freedman 2019:111, 113; Kofman m.fl. 2017:64; Wilson 2014b:130). De avskräckande åtgärderna riktade direkt mot Ukraina visade sig inte tillräckliga (Kofman m.fl. 2017:65–66). Detta förändrade konfliktens medel till det sämre för Ryssland.

Genomfördes passagen av den identifierade tröskeln under ryskt anfall? Passagen genomfördes under ryskt anfall, via separatister, i Donbass.

Genomfördes passagen av den identifierade tröskeln med anledning av rysk styrkeuppbyggnad?

Sida 44 av 56 Den ryska styrkeuppbyggnaden öster om den ukrainska gränsen fanns på plats och Ukraina upplevde att det fanns ett hot om en fullskalig rysk invasion (Kofman m.fl. 2017:65–66). En av anledningarna till att det ukrainska väpnade motståndet kallades en anti-terroristoperation skulle kunna vara för att minska risken för rysk invasion genom att inte nämna Ryssland specifikt (Freedman 2019:111). Det kan således inte påstås att det var hot om invasion som fick Ukraina att påbörja operationen.

5.3.4. Ledning

Genomförde Ryssland en passage av identifierad tröskel med det militära maktmedlet vilket förändrade konfliktens mål, medel, metoder eller miljö på grund av bristande ledning?

Nedskjutningen av Malaysia Airlines flygplan MH-17, som konstaterats förändrade konfliktens medel negativt för Ryssland, kan sägas ha genomförts som en följd av bristande ledning (Wilson 2014b:141). Oavsett om nedskjutningen skedde av separatister eller av ett reguljärt ryskt förband så skedde det på grund av att Ryssland intensifierade sitt stöd till separatisterna. Det är dock klart att det inte låg i linje med Rysslands målsättningar med operationen att skjuta ner passagerarflygplan. Denna oavsiktliga eskalation fick Ryssland att tillfälligt stoppa förstärkningen av separatisterna vilket ledde till ytterligare ukrainska framgångar (Freedman 2019:113; Wilson 2014b:141).

Sida 45 av 56

6.

Diskussion

6.1.

Sammanfattning av diskussion

Genom att kombinera avskräckning och medvetna eskalationer som inte innebar en förändring av krigets målsättningar lyckades Ryssland hantera eskalation i Georgien och Ukrainakriget. Användandet av separatister skapar förutsättningar för Ryssland att hålla distans till konflikten och därmed undvika direkt inblandning från tredje part men ökar samtidigt svårigheten att leda.

6.2.

Diskussion

För att besvara forskningsfrågan, hur agerade Ryssland med det militära maktmedlet för att hantera eskalation i Georgien och Ukraina, kommer jag inledningsvis att sammanfatta agerandet genom de mellanliggande variablerna i undersökningen för att därefter dra några övergripande slutsatser.

6.2.1. Avskräckning

Den generella avskräckning, mot framförallt omvärlden, som Ryssland använde under Georgienkriget kompletterades dels med kärnvapenhot och dels med specifik och adresserad avskräckning mot Ukraina under Ukrainakriget. Ur ett eskalationsperspektiv var den generella avskräckningen mot Ukraina inledningsvis framgångsrik. Det tog Ukraina två månader (mars och april) innan de kom igång med egna offensiva operationer. Denna senfärdighet berodde delvis på problem med organisationen av det egna militära maktmedlet, men också på rädsla för en rysk fullständig invasion (Kofman m.fl. 2017:23–24). Efter hand som de ukrainska offensiva operationerna ökade i våldsnivå och ingen rysk invasion skedde minskade trovärdigheten hos den ryska generella avskräckningen riktad mot Ukraina (Kofman m.fl. 2017:65–66). För Ryssland innebar det att de blev tvungna att eskalera konflikten ytterligare framförallt avseende medel och metoder (vertikal eskalation). I samband med denna eskalation skedde en omedelbar avskräckning mot Ukraina som fick god effekt. Genom att med ryska förband hota Mariupol, kompletterat med politiska utspel om Novorossiya, skapades en ukrainsk farhåga om ett ryskt anfall i syfte att ta södra Ukraina eller åtminstone skapa en landkorridor till Krim (Freedman 2019:115). Denna omedelbara avskräckning kompletterat med en horisontell eskalation av kriget tvingade de ukrainska styrkorna att avbryta sin offensiv och att sprida ut sig för att hantera en rysk fullständig invasion.

Motsvarande operation skedde i Georgien när Ryssland bröt ut ur Abchazien, vilket var en tydlig horisontell eskalation. Skillnaden i Georgien var att den eskalationen inte följdes av någon omedelbar avskräckning och skedde i ett läge när de georgiska trupperna redan i stort var slagna. Eskalationen i Georgien fick därför ingen effekt på krigets utgång och ansågs i omvärlden mer som en eskalation som gick utanför de motiv och målsättningar som Ryssland angivit för konflikten (Toal 2017:172–73). Detta gav dock inga omedelbara negativa följdverkningar för Ryssland eftersom den georgiska armén var slagen och inga andra länder var beredda att ge sig in i konflikten.

Sida 46 av 56 Sammantaget indikerar detta att Ryssland har utvecklat sin förmåga till avskräckning kopplat till medvetna eskalationer.

6.2.2. Offensiv/defensiv

För Ryssland var starten på det väpnade upproret i Donbass en omedveten eskalation. Tanken var att få fart på de ganska lågintensiva protesterna mot Kiev, men istället tvingade eskalationen Ryssland att överge sin metod att låta separatisterna sköta kriget och själva anfalla in i Ukraina med konventionella förband för att inte riskera ett nederlag (Kofman m.fl. 2017:62–63).

Med tanke på att Ryssland i båda fallen varit initiativtagare till invasionerna av Georgien och Ukraina och därmed varit den offensiva parten i krigen har det varit få omedvetna eskalationer. Detta skulle kunna bero på att den ryska operativa och strategiska nivån är väl fungerande (Cohen & Hamilton 2011:7).

6.2.3. Ledning

Oavsiktlig eskalation med Ryssland som initiativtagare förekom i båda konflikterna och i båda fallen kan den oavsiktliga eskalationen kopplas till separatister. Det ryska användandet av separatister ökade i Ukrainakriget jämfört med Georgienkriget, vilket försvårade ledningen för Ryssland. Jag har dock bara funnit ett fall av oavsiktlig eskalation i Ukraina vilket indikerar att Ryssland ändå lyckades ganska väl med att hålla separatisterna i schack. Den oavsiktliga eskalationen i Ukraina gjorde det mycket svårare för Ryssland att dölja sin inblandning i konflikten och den ryska passiviteten som följde höll på att kosta Ryssland segern i konflikten.

6.2.4. Slutsatser

Under de studerade krigen passerade Ryssland ett antal trösklar som gjorde att krigen utökades från de tidigare begränsningarna, framförallt avseende medel, metod eller miljö, det vill säga huvudsakligen vertikal eller horisontell eskalation. Dessa eskalationer var till huvuddelen hanterade, det vill säga eskalationerna fick inga omedelbara negativa följdverkningar för Ryssland.

Den studerade delen av kriget i Ukraina utspelade sig mer än fem år efter kriget i Georgien. Det finns flera skillnader i hur det ryska militära maktmedlet såg ut och vilka doktriner som styrde agerandet mellan de båda konflikterna. Under Georgienkriget var det fortfarande det gamla sovjetiska militära maktmedlet som agerade, både avseende utrustning men även metod (McDermott 2009:65). När kriget i Ukraina startar har omfattande reformer genomförts både avseende utrustning och metoder (Barabanov 2014:91). Det förklarar att det finns vissa skillnader mellan hur Ryssland agerade för att hantera eskalation i de båda konflikterna, det kan ändå konstateras att det finns gott om likheter.

En sådan likhet mellan de båda krigen är användandet av separatister. I Georgien användes separatisterna för att provocera fram ett georgiskt anfall mot Sydossetien vilket gav Ryssland en ursäkt att invadera (Popjanevski 2015:155). I Ukraina var användandet mer utvecklat och sofistikerat. Separatisterna i Donbass sågs som ett tillfälle att hålla en konflikt igång som skulle

Sida 47 av 56 förhindra möjligheterna för Ukraina att närma sig Nato och EU samt möjliggöra för Ryssland