Umgänge i närvaro av umgängesstöd - Barnets bästa i riskfyllda umgängestvister

I vissa fall kan det föreligga hinder för att få till stånd ett umgänge mellan ett barn och en förälder. Det kan exempelvis vara föräldern som inte vill träffa barnet eller vice versa. I andra fall kan det vara vårdnadshavaren som försvårar möjligheten för den umgängesföräldern att träffa barnet, antingen genom att påverka barnet eller på annat sätt motarbeta umgänget. Ibland kan det vara själva utövandet av umgänget som vållar problem. Det kan uppstå meningsskiljaktigheter mellan föräldrarna om var umgänge ska äga rum. Om barnet och umgängesföräldern inte har haft kontakt under en längre tid eller om barnet är litet är det inte ovanligt att vårdnadshavaren inte vill att den andre föräldern ska ta med barnet hem till sig.¹⁵¹ Det kan även vara så att umgängesföräldern bor utomlands och det föreligger en risk att barnet inte återvänder hem efter umgängestillfället.¹⁵² Det finns ingen lagregel som föreskriver hur domstolen ska agera i förevarande fall. Enligt praxis har domstolen dock en möjlighet att särskilt föreskriva att umgänge ska ske i Sverige eller på annan närmare angiven ort.¹⁵³ Rätten kan även föreskriva att en annan person ska närvara under umgänget eller att umgängesföräldern ska deponera sitt pass hos polisen eller hos vårdnadshavaren under den tid som umgänget löper.¹⁵⁴ I andra fall kan bedömningen göras att det är bra för barnet att umgänge sker i närvaro av en tredje person, s.k umgängesstöd.¹⁵⁵ Umgängesstöd ska inte förväxlas med kontaktperson som utses enligt SoL och kräver samtycke av den enskilde samt är kopplat till dennes vårdbehov.¹⁵⁶

148 I regel vartannat lov och varannan storhelg. För exempel på utformning och omfattning, se Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 125.

149 Singer, Barnets bästa, s. 140.

150 A.st.

151 A.a., s. 141.

152 A.st.

153 NJA 1990 s. 219 där HD konstaterade att föreskrifter som meddelas av domstol i beslut i umgängesfråga i undantagsfall kan inbegripa angivande av vid vilken plats umgänge ska påbörjas samt avslutas.

154 Singer, Barnets bästa, s. 141.

155 6 kap. 15 c § FB samt a.st.

156 Singer, a.a., s. 142 samt 3 kap. 6 b § SoL.

En domstols möjlighet att förordna om umgänge i närvaro av umgängesstöd regleras i 6 kap.

15 c § FB. Enligt bestämmelsen får rätten, om barnet har behov av det, besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget. Ett förordnade om umgängesstöd ska endast gälla för viss tid. Målet är att umgänget därefter ska kunna ske utan stöd. Om rätten finner att umgänge inom överskådlig framtid inte på egen hand kommer att kunna ske mellan föräldern och barnet ska domstolen inte heller förordna om umgängesstöd.¹⁵⁷ Enligt förarbetena ska domstolen göra en bedömning av det enskilda barnets behov av stöd i samband med umgänge.¹⁵⁸ Prövningen av behovet måste innefatta ändamålet med stödet samt i vilken form umgängesstödet ska medverka vid umgänget. Det kan vara så att ett behov av umgängesstöd endast föreligger vid hämtningar och lämningar för att undvika konflikter föräldrarna emellan.

Det kan även vara lämpligt med umgängesstöd om umgänge inte har ägt rum under en lång tid och barnet uttrycker en oro.¹⁵⁹ Om det föreligger en risk för att barnet bortförs bör domstolen göra avvägningen om det över huvud taget är lämpligt att umgänge sker. Umgängesstödet ska inte ses som en person med särskilt mandat att fysiskt hindra att barnet bortförs eller på annat sätt kränks. Stödpersonen ska vid umgänget istället verka för att barnets bästa sätts i främsta rummet och förhålla sig neutral vid en eventuell konflikt mellan föräldrarna.¹⁶⁰

157 Prop. 2009/10:192, s. 12.

158 A.a., s. 8 f.

159 Singer, Barnets bästa, s. 142.

160 Prop. 2009/10:192, s. 10 f samt Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 132.

3 Barnets bästa i riskfyllda umgängestvister 3.1 Allmänna utgångspunkter

Vad som är det bästa för ett barn har stor betydelse vid avgörande av om ett barn ska tillerkännas rätt till umgänge med den förälder som hen inte bor stadigvarande hos. I 6 kap. 2 a § FB stadgas följande:

Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid - risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att

barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och

- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

När det kommer till domstolars materiella prövning av om ett yrkat umgänge är förenat med barnets bästa är huvudpresumtionen att umgänge är bra för barn.¹⁶¹ Vad som är det bästa för ett barn ska bestämmas i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena.¹⁶² Bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet och ske i kombination med barnets vilja. Rätten ska även ta hänsyn till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling och, utifrån möjligheterna i det individuella fallet, beakta såväl långsiktiga som kortsiktiga effekter för barnet.¹⁶³

Det är av vikt att domstolar tydligt redovisar hur resonemanget kring barnets bästa har gått till i det enskilda fallet. Begreppet får inte heller användas slentrianmässigt.¹⁶⁴ I domar som rör en fråga om umgänge är det därför lämpligt att föra ett tydligt resonemang kring barnets relation till sina föräldrar, barnets egen inställning och föräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare, boföräldrar och umgängesföräldrar.¹⁶⁵ Domstolen bör även redovisa hur den ser på risken för att barnet far illa samt hur barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna ska tillgodoses på bästa möjliga sätt. Vidare bör även redogöras för föräldrarnas vilja och förmåga

161 Schiratzki, Barnrättens grunder, s. 120 samt 6 kap. 2 a § 2 st. andra strecksatsen FB.

162 Prop. 2005/06:99, s. 40.

163 A.a., s. 40 f.

164 A.st.

165 Detta gäller även domar rörande vårdnad och boende, se a.st., s. 40 f.

att samarbeta i frågor som rör det gemensamma barnet samt övriga individuella förhållanden såsom exempelvis om barnet har ett eventuellt behov av särskilt stöd.¹⁶⁶ Lagstiftaren har dock inte ansett att det varit lämpligt att särskilt reglera vad domar och beslut ska innehålla i form av motiveringar.

3.2 Nära och god kontakt med båda föräldrarna

Inom ramen för vad som är barnets bästa i en umgängestvist ska domstolen beakta barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Den första uttryckliga bestämmelsen om ett barns behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna infördes i FB genom 1991 års reform. I förarbetena betonas att båda föräldrarna har betydelse för barnets välbefinnande och utveckling.¹⁶⁷ Införandet av den andra strecksatsen i 6 kap 2 a § 2 st. FB ansågs därför främja barnets bästa eftersom barnets möjlighet att få tillgång till båda sina föräldrar förtydligades i lagtexten. Utgångspunkten är att det i de allra flesta fall är förenligt med barnets bästa att ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna.¹⁶⁸ Att ett barn har rätt till båda sina föräldrar innebär inte i praktiken att barnet måste leva eller umgås med en förälder under alla omständigheter.¹⁶⁹ Ett barn har en absolut rättighet att inte utsättas för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling.¹⁷⁰

I tidigare förarbeten har lagstiftaren tydliggjort att kontinuitetsaspekten inte slentrianmässigt ska ges företräde.¹⁷¹ Detta gäller särskilt när ett barn under en längre tid har vistats hos den av föräldrarna som är minst ägnad att främja barnets behov av kontakt med den andra föräldern.

En domstol måste i sådana fall göra en avvägning mellan barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna samt barnets behov av kontinuitet och stabilitet i sin tillvaro.¹⁷² Inte minst sett ur ett långsiktigt perspektiv kan det vara bättre för barnet att utstå vissa omställningsproblem som en flytt kan medföra för att istället få till stånd en god relation med båda föräldrarna.¹⁷³ Vilken lösning som är den bästa för barnet ska prövas i varje enskilt fall.

166 Prop. 2005/06:99, s. 40 f.

167 A.a., s. 42.

168 A.st.

169 A.st. samt Sjösten, Vårdnad, Boende och umgänge, s. 48 f.

170 Prop., a.a., s. 42 samt Sjösten, a.a., s. 49.

171 Prop. 1990/91:8, s. 61.

172 A.st.

173 A.st.

En domstols beslut att anförtro vårdnaden till en av föräldrarna kan i praktiken leda till att kontakten mellan barnet och föräldern som inte har del i vårdnaden begränsas. Detta skulle exempelvis kunna ske i fall där en förälder har fått ensam vårdnad på grund av föräldrarnas samarbetssvårigheter. Barns rätt till umgänge fyller således en viktig roll när det kommer till barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

I en dom från Göta hovrätt fick två syskon rätt till umgänge med sin mamma som tidigare hade använt hårdhänta uppfostringsmetoder mot barnen.¹⁷⁴ Barnen hade uttryckt en vilja om att träffa samt ha fortsatt kontakt med deras mamma. Mamman hade även uttryckt att hon ångrade sitt hårdhänta förfaringssätt och att det inte skulle hända igen. Mot bakgrund av att barnen hade ett långsiktigt behov av att ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar samt att de själva hade uppgivit att de ville träffa sin mamma fann hovrätten att det var förenligt med barnens bästa att barnen gavs rätt till umgänge med mamman. Det fanns dock en risk för att mamman skulle kvarhålla barnen om umgänge ägde rum i hennes hemland. Umgänget skulle därför äga rum i Sverige. Domen är således ett tydligt exempel på att det inte enbart är en omständighet som har betydelse vid avgörande av en fråga om barns rätt till umgänge. Såväl risken för att barnet far illa, behovet av en nära och god kontakt med båda föräldrarna samt barnets vilja hade betydelse vid avgörande av barnets bästa i det aktuella målet.

3.3 Barnets vilja

För att rätten ska få en uppfattning om vad som är barnets bästa i en umgängestvist är det av betydelse att barnets egna uppfattningar och önskemål läggs fram och beaktas inom ramen för processen.¹⁷⁵ I frågor om umgänge ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad i enlighet med 6 kap. 2 a § 3 st. FB.¹⁷⁶ En anledning till att det i lagtexten särskilt anges att domstolen ska beakta barnets vilja är för att markera att barnets inställning är en väsentlig omständighet vid mål och ärenden som prövas enligt 6 kap. FB.¹⁷⁷ Att barnets vilja ska beaktas utifrån ålder och mognad innebär att domstolen normalt ska fästa större vikt vid äldre barns åsikter än vid yngres.¹⁷⁸ I mål som gäller de yngsta barnen, vilka saknar möjlighet

174 Göta hovrätts dom per den 28 april 2017 i mål nr T 1790-16.

175 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 50 f. Barn har även en rätt att komma till tals enligt art. 12 barnkonventionen.

176 Barn har även en rätt att komma till tals enligt art. 12 barnkonventionen.

177 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 53.

178 A.st.

att avge en uttalad uppfattning i umgängesfrågan, behöver domstolen inte ta hänsyn till barnets vilja.

Umgängesfrågan kan kompliceras av att barnet inte vill umgås med den föräldern som hen inte bor tillsammans med. Enligt Europadomstolen ställs särskilda krav vid inskränkning av umgänge, vilka innebär att barns och föräldrars rätt till familjeliv inte får kränkas.¹⁷⁹ Om umgänge ska inskränkas med hänsyn till barnets bästa måste barnets bästa eller vilja vara väl utredd.¹⁸⁰ Om barnet inte hörs i målet bör oberoende utredningar göras.¹⁸¹ Det finns dock inte en absolut skyldighet att göra en kompletterande utredning med uppgifter om ett barns vilja.¹⁸² För det fall föräldrarna är överens, och inget talar för att barnet skulle ha en annan åsikt i frågan, är det inte nödvändigt att bedriva någon ytterligare utredning.¹⁸³

Ett barns verkliga vilja kan vara svår att utreda.¹⁸⁴ Barnets inställning kan förändras från dag till dag. Utredningen kan vidare försvåras när det kommer till att undersöka viljan hos ett litet barn.¹⁸⁵ Ett barn kan få rätt till umgänge med en förälder även om barnet uttrycker att hen inte vill träffa umgängesföräldern.¹⁸⁶ Det kan exempelvis ske om en domstol anser att barnet ger uttryck för vårdnadshavarens åsikter. Detta gäller främst i de fall där en vårdnadshavare, utan egentlig grund, har påverkat barnet till att få en negativ inställning till den andra föräldern. I ett mål från Svea hovrätt har domstolen beaktat en 12-årig flickas vilja vid avgörande av vårdnadsfrågan, men inte vid frågan om barnets rätt till umgänge.¹⁸⁷ När domstolen skulle ta ställning till vem av föräldrarna som skulle anförtros ensam vårdnad beaktade hovrätten att dottern hade gett ett tydligt och bestämt uttryck för att hon inte ville träffa sin pappa. Mamman anförtroddes därför ensam vårdnad. När det kom till umgängesfrågan ansåg hovrätten att dottern inte kunde lämna en tillräckligt bra förklaring till varför hon inte ville träffa sin pappa.

Det kunde inte heller uteslutas att dotterns inställning till pappan till viss del berodde på mammans förhållningssätt till pappan. Hovrätten beslutade därför att dottern skulle ha rätt till umgänge med pappan mot hennes vilja.

179 Art. 8 EKMR.

180 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 54.

181 Sommerfeld mot Tyskland 2003-07-08, Appl. 31871/96 samt Sahin mot Tyskland 2003-07-08, Appl.

30943/96.

182 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 54.

183 A.st.

184 A.a., s. 53.

185 Singer, Barnets bästa, s. 139.

186 A.st.

187 Svea hovrätts dom per den 26 september 2011 i mål nr T 8195-10.

I ett annat avgörande från Svea hovrätt beaktades inte en tioårig flickas vilja i fråga om umgängesrätt med hennes pappa.¹⁸⁸ Flickans mamma hade vid ett tillfälle lämnat deras vistelseort för att hon var orolig att pappan skulle föra barnet utomlands. Hovrätten ansåg dock inte att det var skäl nog för att inskränka umgänget och konstaterade att det måste föreligga en konkret fara för bortförande enligt NJA 1995 s. 727. Flickan hade dock uttryckt sig negativt till att träffa sin pappa utan närvaro av andra personer och hade även vägrat att delta vid ett umgängestillfälle. Hovrätten beaktade flickans vilja vid bedömningen i målet men på grund av hennes ålder ansåg hovrätten inte att hon kunde överblicka de långsiktiga konsekvenser som ett inskränkt umgänge med sin pappa skulle innebära. Att förordna om inskränkt umgänge i enlighet med flickans vilja skulle allvarligt riskera hennes framtida kontakt med sin pappa.

Hovrätten valde därför att inte inskränka umgänget.

I ytterligare ett mål från Svea hovrätt har domstolen förordnat om umgänge i enlighet med en elvaårig flickas vilja.¹⁸⁹ Flickans pappa ansökte i det aktuella målet om en utökad rätt till umgänge med sin dotter. Mamman anförde att pappan var olämplig som umgängesförälder på grund av tidigare utövat våld. Hovrätten konstaterade att det hade gått en tid sedan brotten begicks och att gärningarna hade riktats mot andra barn än hans dotter. Pappan hade även avtjänat sitt straff. Hovrätten ansåg därför, trots att det rörde sig om allvarlig brottslighet mot barn, att det inte var uteslutet att förordna om ett umgänge där dottern och pappan kunde träffas i fysisk person. Dottern hade dock uppgett att hon inte ville ha något umgänge med sin pappa utöver att han fick skicka brev till henne. Hovrätten bedömde att dottern inte var påverkad av sin mamma och ansåg att det var förenligt med dotterns bästa att inte förordna om umgänge i större utsträckning än hon själv önskade. Dottern fick därför en rätt att ta emot brev från sin pappa.

Om en domstol förordnar om rätt till umgänge, trots att ett barn motsätter sig det, kan ytterligare problem uppkomma vid ett eventuellt verkställande av umgängesdomen.¹⁹⁰ Det är därför av vikt att barnets viljeyttringar bedöms med sakkunskap samt med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet.¹⁹¹ Det bör dock understrykas att barnets rätt att komma

188 Svea hovrätts dom per den 20 februari 2013 i mål nr T 1888-12.

189 Svea hovrätts dom per den 20 januari 2012 i mål nr T 4428-11.

190 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 53. Barns rätt att komma till tals är i en vårdnad-, boende- eller umgängestvist är även under utredning, se SOU 2017:6 s. 306 ff.

191 Sjösten, a.a., s. 53 f.

till tals inte kräver att barnet ska ge uttryck för en vilja.¹⁹² Att inte uttrycka någon vilja är också en viljeyttring som ska beaktas inom ramen för en umgängestvist.¹⁹³ Trots att ovanstående avgöranden enbart återges i ett illustrativt syfte kan det konstateras att det inte finns en särskild ålder för när ett barns vilja blir avgörande för en fråga om umgänge. Det kan även utläsas att en vårdnadshavares negativa inställning till umgängesförälder kan inverka på bedömningen av barnets viljeyttringar även om barnet har uppnått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör tillmätas stor betydelse. Barnets vilja måste vidare sättas i relation till barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och om det finns en risk för att barnet kan fara illa i samband med umgänge.

3.4 Risker i umgängestvister

År 1991 infördes en särskild regel som slog fast att ett barns behov av kontakt med båda föräldrarna skulle ges en särskilt framträdande plats vid valet av vårdnadshavare.¹⁹⁴ Detta innebar att domstolarna enligt huvudregeln skulle anförtro vårdnaden om ett barn till den av föräldrarna som bäst kunde antas främja ett nära och gott samarbete mellan barnet och den andra föräldern. År 1993 valde därför lagstiftaren att införa ett nytt stycke i dåvarande 6 kap.

15 § FB som uttryckligen angav att domstolen, vid avgörande av en umgängesfråga, skulle beakta risken för att barnet utsattes för övergrepp, olovligen bortfördes eller kvarhölls eller annars for illa i samband med umgänge. Ett av skälen till att bestämmelsens ändrades var att den felaktigt kunde tolkas som att det fanns en skyldighet för vårdnadshavaren att medverka till umgänge även när det förekom en risk för att barnet tog skada.¹⁹⁵ År 1998 flyttades riskfaktorerna till portalparagrafen om barnets bästa i 6 kap. 2 a § 2 st. första strecksatsen FB.

Vid 2006 års reform ändrades formuleringen i bestämmelsen till att rätten ska fästa särskilt avseende vid dessa risker.¹⁹⁶ Enligt den nuvarande lydelsen av 6 kap. 2 a § FB ska domstolen, vid sin bedömning av barnets bästa, fästa avseende särskilt vid risken för att:

i. barnet utsätts för övergrepp

ii. någon annan i familjen utsätts för övergrepp iii. barnet olovligen förs bort eller hålls kvar, samt iv. barnet annars far illa.

192 Art. 12 barnkonventionen.

193 A.a., s. 54.

194 Prop. 1990/91:8, s. 37.

195 Prop. 1992/93:139, s. 28.

196 Jfr beakta i den tidigare lydelsen.

Enligt Kaldal utgör de ovan uppräknade förhållandena riskfaktorer.¹⁹⁷ Eftersom dessa faktorer är särskilt riskfyllda för barn ansåg lagstiftaren att det var nödvändigt att räkna upp dessa förhållanden i lagtexten.¹⁹⁸ Uttrycket att barn annars far illa öppnar dock upp för möjligheten att andra risker än de som räknats upp tidigare kan beaktas inom ramen för en riskbedömning.¹⁹⁹

Lagtexten anger inte närmare vad som inryms i begreppet risk. Åtskillnad bör även göras mellan begreppen risk och riskbedömning. Det saknas emellertid vedertagna legaldefinitioner av begreppen.²⁰⁰ Den lexikaliska innebörden av begreppet risk kan beskrivas som en möjlighet att något icke önskligt ska inträffa eller att en skada eller förslut ska drabba någon eller något.²⁰¹

In document Barnets bästa i riskfyllda umgängestvister (Page 33-77)