Samtliga av de 23 undersökningslokaler som inkluderats i rapporten är belägna i Finska viken, mellan 22 55'29''E och 25 15'00''E. I figur 3 finns en karta som visar lokalernas läge. Vattenprov från lokalerna har tagits av Nylands och Sydöstra Finlands miljöcentraler. De flesta av lokalerna ingår i olika övervakningsprogram vid Nylands miljöcentral, medan de fem östligaste lokalerna (KAS-1, KAS-3, KAS-9, KAS-10 och KAS-11) är från övervakningsprogram vid Sydöstra Finlands miljöcentral. Lokalerna har valts ut dels för att så effektivt som möjligt täcka Finska vikens kust i öst-västlig riktning, dels för att täcka gradienten från innerskärgård mot ytterskärgård. Det tredje kriteriet var att vattenprov från lokalerna skulle vara tagna så regelbundet som möjligt och under en lång tid, eftersom detta underlättar utförandet och valet av statistiska analysmetoder.
Eutrofieringen ger inte samma effekter i hela Östersjön på grund av skillnader i salthalt, vattenomsättning och bottensubstrat. Det är därför ändamålsenligt att dels geografiskt, dels genom vattenområdets morfologi och vattencirkulation dela in undersökningslokalerna i typområden (Anon.
1999).
Inledningsvis indelades de undersökta lokalerna geografiskt i östra, mellersta och västra Finska viken. Indelningen av lokalerna i inner-, mellan-och ytterskärgård gjordes genom att utföra en multivariatanalys, en PC-analys, över beskrivande parametrar. De beskrivande parametrarna som användes var vattenomsättning, i fortsättningen även betecknad V.O.K., exponeringsgrad, totaldjup och temperatur. En motsvarande indelning av den åländska skärgården har gjorts av Appelgren och Mattila (2002), denna inledning bygger i sin tur delvis på Sveriges indelning av kustvatten i olika
typområden. Den svenska indelningen i typområden presenteras i Naturvårdsverkets rapport ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Kust och hav” (Anon. 1999). Även de finländska miljömyndigheterna har uppgjort en grund för indelning av vatten i publikationen ”Vesistöjen laadullisen käyttökelpoisuuden luokittaminen” (Anon. 1988). Den finländska klassificeringen av vatten görs enligt två huvudsystem: klassificering enligt användningssyfte och en allmän klassificering. Orsaken till att den finländska klassificeringen inte använts i denna rapport är att klassificeringen inte direkt särskiljer på sjöar och kustvatten, dels utnyttjar den finländska modellen inte heller en indelning i typområden. Därtill använder den finländska klassificeringen delvis andra undersökningsparametrar än den svenska. För de eutrofieringsindikerande parametrar som har valts att utnyttjas i denna rapport lämpar sig den svenska indelningsmodellen därmed bättre.
Vattenomsättningen uträknades enligt modell från Naturvårdsverkets rapport ” Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Kust och hav” (Anon.
1999). Vattenomsättningsklassen baserar sig på ett havsområdes bassängordning och morfometriklass. Uträkning av bassängordning baserar sig likväl på Naturvårdsverkets rapport. Bassängordningen avser hur ett visst område ligger i förhållande till det öppna havet. Bassängordning 0 är havet, bassängordning 1 mynnar i havet, bassängordning 2 mynnar i ett havsområde med bassängordning 1 o.s.v.
Figur 3. Karta över undersökningslokalerna. Lokalerna har geografiskt indelats i östra, mellersta och västra Finska viken. Färgkoderna anger huruvida en lokal ligger i inner-, mellan- eller ytterskärgården. Indelningen av lokalerna i gradienten inner- till ytterskärgård baserar sig på en PC-analys.
24
ã DCW
Morfometriklassen, även den uträknad enligt modell från Naturvårdsverkets rapport, grupperar ett havsområde med avseende på havsbassängens form:
1. Öppen kust och utsjö 2. Öppen fjärd, bukt
- utan utanförliggande tröskel eller sund 3. Område med utanförliggande tröskel 4. Område med utanförliggande trångt sund 5. Örik skärgård
Både bassängordningen och morfometriklassen för respektive lokal har bestämts utgående från sjökort. Schemat i figur 4 visar hur vattenomsättningsklassen bestämts utgående från bassängordningen och morfometriklassen.
Bassängordning Morf. 1 Morf. 2 Morf. 3 Morf. 4 Morf. 5
0 Vattenomsättningsklass I
1 Vattenomsättningsklass II
2
3 Vattenomsättningsklass III
4 - 5
> 5
Figur 4. Beroende på ett havsområdes bassängordning och morfometriklass tilldelas området en vattenomsättningklass. T. ex. en lokal med bassängordning 2 och morfometriklass 4 tillhör vattenomsättningsklass II (Modifierat från Anon.
1999).
Exponeringsklassificeringen ger ett mått på hur exponerat ett område är mot det öppna havet. Exponeringsklassen erhölls genom att räkna antalet sektorer som utgående från lokalen inte stötte på land. En sektor uppmätte 10 grader med en radie motsvarande 2 km på sjökortet (1: 50 000) (von Numers 1995). Exponeringsklasserna är följande:
Klass 1. > 270° öppen sektor (mycket stark exponering) Klass 2. 180°- 270° öppen sektor (stark exponering) Klass 3. 90° -180° öppen sektor (svag exponering) Klass 4. < 90° öppen sektor (mycket svag exponering).
Totaldjupet avser naturligtvis lokalens djup och temperaturen motsvarar ett medelvärde av temperaturerna uppmätta i vattenpelaren under augusti månad.
För att åskådliggöra indelningen av lokalerna som gjorts i detta avsnitt ges en sammanställning i tabell 3. Lokalernas läge presenteras i enhetskoordinatsystemet. I tabellen presenteras även lokalernas indelning i västra, mellersta och östra Finska viken (W-M-E), samt indelningen i gradienten från innerskärgård till ytterskärgård (i-m-y), baserat på en PC-analys. En närmare beskrivning av lokalerna indelning och PC-analysen ges i Lönnroth (2004). Lokalernas deskriptiva karaktärsdrag (djup, exponeringsgrad, morfometriklass, bassängordning och vattenomsättningsklass) samt information om från vilka år data finns tillgängligt framgår likaså.
Tabell 3. Förteckning över undersökningslokalerna. Uppgifter märkta med grått är baserade på uträkningar utförda för rapporten medan de övriga uppgifterna är från miljömyndigheternas register. i = innerskärgård, m = mellanskärgård, y = ytterskärgård, W = västra Finska viken, M = mellersta Finska viken, E = östra Finska viken, exp. = exponeringsgrad, morf.klass = morfometriklass, bass.ordn. = bassängordning, V.O.K = vattenomsättningsklass.
Lokal x-koord y-koord i-m-y W-M-E provtagningstid Djup (m) exp morf.klass Bass.ordn. V.O.K
KAS-9, Aborrforsfjärden 6699920 3472070 i E 1972- 17 2 3 1 2
UUS-22, Kejvsalö 6692120 3453000 i E 1987- 2001 31 3 3 1 2
UUS-21, Stenkläppholmen 6688090 3440260 i M 1987- 15 4 4 2 2
UUS-30, Sydöstra Kitö 6680642 3415736 i M 1975-1976,
1983-1984, 1994- 19 3 2 2 2
UUS-17, Bengtsår 6651448 3280054 i W 1983- 32 4 4 3 3
UUS-18, Sandöfjärden 6647562 3310104 i W 1984- 29 4 3 3 3
UUS-20, Korsfjärden 6653140 3322024 i W 1984-2000 10 4 4 3 3
UUS-24, Orvlaxfjärden 6660918 3272671 i W 1971-1975, 1994- 33 4 4 4 3
UUS-26, Södra Älgö 6643899 3297239 i W 1994- 26 4 5 2 2
UUS-27, Nordvästra Nothamn 6646703 3314471 i W 1994- 27 4 2 2 2
KAS-1, Ängsön 6692550 3477550 m E 1979- 28 1 2 0 1
UUS-9, Obbnäs 6655965 3348918 m M 1979- 31 1 2 0 1
UUS-10, Östra Villinge 6672328 3396918 m M 1969- 33 3 2 0 1
UUS-28, Bågaskär 6651672 3334284 m M 1994- 26 2 2 1 1
UUS-29, Sibbofjärden 6677689 3407814 m M 1994- 23 2 2 1 1
UUS-25, Västra Hangöfjärden 6647513 3268778 m W 1994- 37 2 2 1 1
KAS-11, Aspö 6682120 3513850 y E 1966- 69 1 1 0 1
KAS-3, Ristisaari 6685630 3494280 y E 1979- 44 1 1
KAS-10, Långviran 6684560 3479710 y E 1987- 42 1 1 0 1
UUS-10A, Västertokan 6664964 3395713 y M 1971- 49 1 1 0 1
UUS-15, Borgå 6675370 3424440 y M 1971- 57 1 1 0 1
UUS-5, Långskär 6639722 3291281 y W 1979- 43 2 2 0 1
UUS-23, Längden 6635249 3290317 y W 1994- 60 1 1 0 1
3 METODER OCH RESULTAT