Leken utomhus på förskolan utgör ett socialt sammanhang och kan leda till ett lärande om det finns ett socialt samspel, detta enligt ett sociokulturellt perspektiv på
undervisning och lärande (Säljö 2005). Resultatet i denna studie visar att leken utomhus utgör ett bra tillfälle för undervisning då barns fokus och intresse ligger till grund i undervisningen. Inom Utvecklingspedagogiken uttrycker Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) att lek och lärande för barn är oskiljaktiga, i leken ska förskollärare fånga barns perspektiv och använda den till att leken ska leda till ett lärande. Säljö (2005) menar att det krävs ett engagemang i barns lek för att
undervisningen där ska leda till ett lärande, hur man pratar med barnen i är avgörande för om barnen utvecklar kunskaper. Även Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) uttyrcker att inom utvecklingspedagogiken krävs det att förskolläraren innehar en slags kompentens i hur den vuxne använder undervisning i barns lek. Detta är något som Jenny och Julia även de uttrycker, att de måste närma sig leken med en kompentens så att inte leken förstörs av deras deltagande.
I resultatet uttrycker Jenny det med att det krävs en fingertoppskänsla hos den vuxna i hur och när man kan undervisa i barns lek. Detta resultat stämmer överens med Lillemyrs (2009) resultat som visar att den vuxne behöver närma sig leken utomhus med en försiktighet för att deltagandet ska ge positiva resultat i barns utveckling och lärande. Likt detta menar Julia att förskollärare inte ska vara rädda för att gå in i barns lek utan använda den på rätt sätt, ibland som aktiv deltagare i leken men att det kan handla om att observera var lekens fokus ligger för att fånga barnen där deras intresse ligger för stunden och kunna utmana dem. Björklund och Palmér (2019) menar likt Julia och Jenny att den fria leken inte innebär att den kan användas till undervisning utan det handlar om att den vuxna innehar en lekkompentens och då kan den fria leken innehålla undervisning.
Alla tre respondenter menar att den fria leken utomhus innebär en uppsjö av lärande för barn och att den är viktig för barns utveckling. Julia och Klara menar att använda leken utomhus som undervisning inte handlar om ett nytt arbetssätt utan att dem själva måste göra sig medvetna om att de undervisar.I Jonsson, Williams och Pramling-Samuelsson (2017) studie framkom det att förskollärarna var mer bekväma med att använda
begreppet lärande i stället för att de undervisar i förskolan vilket kan kopplas till det som respondenterna i denna studie uttrycker. Respondenterna uttrycker att barns lärande sker i den fria leken men att begreppet undervisning känns för stort och kravfyllt för förskollärarna att applicera i verksamheten. Melker och Rydberg (2012) menar att undervisning i förskolan ryms inom barns lek och behöver inte kännas som att förskolan ska bli mer likt grundskolan. Enligt författarna behövs begreppet brytas ner till
förskolans värld så att leken kan vara grunden i den undervisning som ska ske på förskolan. Att begreppet behövs samtalas om samt brytas ner uttrycker även förskollärarna i denna studie.
9 Diskussion
Diskussionsavsnittet påbörjas med en resultatdiskussion, i denna förs resonemang om studiens huvudresultat kopplat till tidigare forskning som presenterats i avsnitt 4. Lite senare i diskussionsavsnittet presenteras en metoddiskussion där studiens metod diskuteras. Vidare presenteras vidare forskning, där lyfts tankar kring fortsatt behov av forksning som funnits intressant genom studiens resultat.
9.1 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare ser på begreppet undervisning och att använda sig av undervisning vid barns utomhuslek samt hur de förhåller sig till sin egen roll vid barns lek utomhus. Frågeställningarna som användes i studien var följande: Hur beskriver förskollärarna begreppet undervisning i förskolans kontext? Hur uppfattar förskollärarna sin egen roll för barns lärande vid barns lek utomhus? Hur beskriver förskollärarna lek som ett tillfälle för undervisning och lärande? Med dessa frågeställningar som grund utgörs resultatdiskussionen.
9.1.1 Undervisningsbegreppet
I resultatet framkommer det att alla tre förskollärare är eniga om att uppfattningen av undervisning som begrepp i förskolan känns stort och negativt laddat. Förskollärarnas uppfattning är även att begreppet sätter press på förskollärarna samt att undervisning syftar till grundskolan. Detta resonemang om undervisning som begrepp i förskolan stödjer även Jonsson, Williams och Pramling-Samuelsson (2017) och Melker och Rybergs (2012) studier, att det känns som begrepp med stor press och mer
hemmahörande i skolan än i förskolan.
Utifrån resultatet tolkar jag det som att det finns en osäkerhet om vad undervisning i förskolan faktiskt innebär. Undervisningsbegreppet behöver bli tydligare för alla som arbetar inom förskolan, vad det innebär att undervisa i förskolans värld. Melker och Ryberg (2012) stämmer in i detta resultat och uttrycker att undervisning i förskolan behöver brytas ned och förenklas. Två av förskollärarna anser att de främst undervisar när de har planerade aktiviteter under dagen medan den tredje anser att undervisning är något som görs hela tiden men omedvetet, även detta resonemang styrks av Jonsson, Williams och Pramling-Samuelsson (2017). Det handlar om att göra förskollärarna medvetna om att de faktiskt undervisar. För att göra dem medvetna menar Jenny att arbetslaget behöver sätta sig ner och samtala om begreppet och på så sätt göra det tydligt för samtliga i arbetslaget vad undervisning är för dem. En intressant aspekt i denna studie som även Jonsson, Williams och Pramling-Samuelsson (2017) fått fram att undervisningsbegreppet diskuterades i intervjuerna var att det ansågs att begreppets framträdande i läroplanen har gjort att kvalitén i verksamheten har höjts. Även att yrkesstatusen för att vara verksam i förskolan höjs tillsammans med att det ska undervisas i förskolan.
Att undervisningsbegreppet upplevs som stort och negativt laddat tillsammans med en hög press på förskolan är inget positivt, dels kände de att förskolan börjar likna en skola
och dels kändes undervisning kravfyllt. Det som förskollärarna däremot kände var positivt var att statusen för yrket höjs samt kvalitén i verksamheten är högre nu än innan undervisningsbegreppets framträdande i Läroplanen. Sammantaget av resultatet i synen på undervisningsbegreppet, det behövs brytas ned till förskolans värld både i arbetslaget men också på högre nivå så att det blir tydligt det betyder att undervisa i förskolan. Det behöver bli tydligt så att förskollärare inte känner att undervisning för med sig en hög press och är negativt laddat utan syftar till en verksamhet där barn får utveckla sina kunskaper. I tidigare forskning har Melker och Rydberg (2012) sett att denna förvirring av undervisningsbegreppet anses leda till att kvalitén på förskolorna sänks, vilket undervisningsbegreppet inträdande inte ska innefatta, snarare tvärtom nämligen att det ska leda till en god kvalité i förskolan där de verksamma ska känna en stolthet av att de bedriver undervisning.
9.1.2 Förskollärarens roll vid barns lek utomhus
Resultatet av hur förskollärarna ser på sin egen roll vid barns lek utomhus framgår det att alla förskollärare anser att det är av stor vikt i barns utveckling att förskollärare är aktiva i barns lek utomhus. Dessa resultat ställer sig i likhet till tidigare forskning. Två av de tre förskollärarna anser sig dock inte vara särskilt aktiva i barns lek utomhus trots att de anser att det gynnar barns progression. En av de tre förskollärarna anser att hon är mer aktiv i barns lek inomhus än vad hon är utomhus vilket är en intressant aspekt att titta vidare på. I alla intervjuer framkommer det att utomhusvistelsens innehåll till stor del innefattar barns fria lek men att två av förskollärarna inte är särskilt aktiva i leken utomhus. En del av att de inte är särskilt aktiva förklarar förskollärarna med att de känner att det saknas personal till att kunna vara aktiva i barns lek. Alla tre förskollärare anser dock att ambitionen är att vara en aktiv deltagare i barns lek utomhus men att de organisatoriska bitarna sätter stopp för detta. Den förskolläraren som anser sig vara aktiv i barns lek utomhus menar att det går att vara aktiv på olika sätt, dels genom att bara aktiv deltagare i leken men också aktiv genom att finnas där och kunna stötta upp leken. Detta resonemang håller övriga förskollärare med om, att ibland handlar det om att bara finnas i närheten för att barn ska känna sig trygga, vilket Jonsson och Thulin (2019) håller med om. Författarna menar där likt denna studies resultat att vara aktiv kan innebära att finnas där som en trygghet och kunna stötta leken och föra den framåt.
Utifrån detta resultat tolkar jag det som att förskollärarna har olika roller vid barns lek utomhus, där två av dem anser att de inte är särskilt aktiv medan en av förskollärarna anser sig vara aktiv i barns lek utomhus. Alla tre förskollärare uttrycker att de skulle vilja vara aktiva i barns lek utomhus då det ger stora möjligheter för utvecklande av barns kunskaper på deras nivå och där deras intresse ligger just då. Ambitionen av att vara aktiv i barns lek finns hos alla tre förskollärare, utomhusleken ger barn mycket lärande utan att det finns någon färdig planering på den, men det finns gamla hjulspår samt organisatoriska bitar som sätter stopp för att kunna vara en del av barns lek utomhus.
9.1.3 Att undervisa i barns lek
Att undervisa i barns lek utomhus menar förskollärarna är ett bra tillfälle att få in undervisningen då det finns mycket lärande att hämta i just leken. Resultatet visar att förskollärare inte ska vara rädda för att använda leken som undervisning men att det
krävs en fingertoppskänsla hos förskollärarna. Denna känsla handlar om att dels inte leda barnen in i undervisning genom att leka utan låta leken leda till undervisning vilket Björklund och Palmér (2019) och Jonsson och Thulin (2019) håller med om. I resultatet framkommer det även att allt som dyker upp i barns lek utomhus går att använda som grund i sin undervisning, en undervisning med barnens fokus för tillfället är grunden.
Fingertoppskänslan som nämnts handlar om undervisningsprocessen som ska leda till lärande hos barn, det kan handla om att som vuxen kunna ställa frågor på rätt plats i leken, att kunna utmana leken, att kunna stötta leken osv.
Många gånger under intervjuerna med förskollärarna i denna studie nämns
medvetenheten, att det är den som behövs synliggöras, och inte att undervisning handlar om ett helt nytt arbetssätt på förskolorna. Det framgår i resultatet att förskollärarna inte upplever att de just undervisar i barns lek men att förskollärarna gör det omedvetet utan att ens ha tänkt att de precis undervisat barnen för än efteråt när det finns tid till
reflektion.
I en av denna studies intervjuer uttrycks det att på grund av Covid -19 så har
verksamheten på denna förskola behövts flyttas ut. Utomhusvistelsen innefattar hela barnens dag på förskolan nu och därför har den planerade verksamheten fått flytta ut.
Detta har gjort att de har minst en planerad samling utomhus varje dag vilket anses lett till en ny uppfattning av utomhusvistelsens innehåll. Den här uppfattningen är nämligen att allt som kan göras inomhus kan också göra utomhus. Detta nytänk av
utomhusvistelsen sätter sig i motsatsrelation med Norðdahl och Jòhannessons (2014) forskning. I författarnas studier ansåg förskollärarna att utomhusgården inte var en del av den pedagogiska verksamheten som bedrivs på förskolorna utan en plats utan
planerat innehåll och styrning av vuxna. Att en pandemi lett till ett nytänk av förskolans pedagogiska arbete utomhus har gjort att tankesättet kring innehållet av
utomhusvistelsen har förändrats, detta till en plats där den pedagogiska verksamheten är en del av barns utomhusvistelse.
9.1.4 Sammanfattning
Sammantaget av studiens resultat visar många likheter med den tidigare forskning som är framtagen. Studien svarar på frågeställningen om hur förskollärare beskriver
undervisning i förskolans kontext på samma sätt som tidigare forskning visar att undervisning anses vara svårtolkat i förskolans värld och där det behövs ett
förtydligande. Frågeställningen om hur förskollärare beskriver lek utomhus som ett tillfälle besvaras den med en koppling till studiens första frågeställning, för att undervisa och använda leken utomhus som ett undervisningstillfälle krävs det ett förtydligande kring vad undervisning innebär i förskolan. Det går också att utläsa av resultatet i denna studie samt i tidigare forskning att det krävs organisatoriska lösningar vid utomhusvistelsen som gör att förskollärare har tid till att vara aktiva i barns lek och där kunna bedriva undervisning. Detta ger oss svar på frågeställningen om hur
förskollärarna uppfattar sin egen roll vid barns fria lek utomhus.
Det resultat som skiljer sig från tidigare forskning är bland annat att det framkom att förskollärarna känner mer press när de arbetar med äldre och outbildade kollegor, att där krävs det ett större ansvar som förskollärare att kunna förtydliga för dem vad
undervisning innebär. Det framkom även i resultatet att en av de fristående förskolorna
kände mer press med att bedriva undervisning och kunna dokumentera att de bedriver undervisning från Skolverket. Detta då det ansågs att de har större koll på sig än de kommunala förskolorna. Kan detta betyda att kvalitén på undervisningen höjs i de fristående förskolorna då de känner en högre press på att bevisa att de bedriver undervisning eller kan det innebära en stress och press på de som verkar inom de fristående förskolorna som leder till at kvalitén sänks?
Undervisning är ett stort begrepp i förskolan och enligt förskollärarna i studien går det inte att skriva in begreppet i förskolans läroplan utan att få ett förtydligande om vad det innebär i verksamheterna. Sammanfattningsvis av studien så är undervisning inte något nytt arbetssätt som ska ställa stora krav och hög press på förskollärare. Det handlar om vad som redan görs på förskolorna men att just begreppet bidrar med en medvetenhet om att det undervisar barnen i förskolan. Enligt tidigare forskning samt denna studies resultat för medvetandet av begreppet undervisning med sig en högre yrkesstatus som syftar till att höja kvaliteten i verksamheterna då ambitionerna av att undervisa finns med. Ett förtydligande för de verksamma i förskolan av begreppet behövs så att
undervisning sker i det som är centrat i förskolan nämligen leken, förskolan ska inte bli en grundskola där undervisning tillhör de i förväg planerade tillfällena. Det här
förtydligandet kan komma genom att det diskuteras tillsammans i arbetslagen så att det finns en gemensam syn på vad undervisning innebär för just dem. Kanske behövs det också ett förtydligande från Skolverket så att alla i förskolans värld har chansen att få veta att de undervisar på förskolan.
9.2 Metoddiskussion
En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod anses passar denna studie bäst. Detta eftersom det som studiens intresse låg i förskollärares egna åsikter och uppfattningar av undervisningsbegreppet kopplat till förskolans utomhusvistelse. Svaren på frågeställningarna kunde besvaras bäst genom att låta förskollärarna i semistrukturerade intervjuer få ge fördjupande svar kring deras uppfattningar av det valda ämnet. Hade istället en kvantitativ ansats med enkäter valts hade kanske fler förskollärare kunnat delta men svaren hade inte varit djupgående utan mäta resultatet i siffror. Denscombe (2018) menar att för att få åsikter, uppfattningar, erfarenheter och känslor behövs det gå in i detalj och sådant kan inte redovisas med hjälp av några få ord. Den kvantitativa ansatsen låg i studiens intresse från början just i den aspekten att det hade kunnat delta många fler förskollärare och på så sätt få in fler svar. Att få med fler deltagare i denna studie hade också gått i den valda metoden men valdes bort på grund av tidsaspekten och att studien gjordes av endast mig. Om fler förskollärare deltagit i denna studie hade intervjuerna behövt bli kortare och vilket hade lett till mindre djupgående samtal med deltagarna. I denna studies intervjuer fanns det i förväg några förberedda frågor att utgå från men fördelen var att strukturen var svag vilket gav plats åt många följdfrågor till förskollärarna, detta för att på så sätt få ännu mer djupgående svar. Denscombe (2018) håller med i detta resonemang och anser att med frågor att utgå ifrån med mycket plats för följdfrågor gör at betoningen ligger på den som intervjuas som kan utveckla sina åsikter och tankar.
I studien deltog tre förskollärare med olika mycket erfarenhet och från olika
arbetsplatser. Två av förskollärarna arbetar idag på privatägda förskolor och en av dem på en kommunal förskola. Förskollärarna som deltog hade olika mycket
arbetslivserfarenhet som färdigutbildade förskollärare vilket från början var en av
tankarna inför studien. Det kändes som en intressant aspekt, att få olika förskollärares uppfattningar av ett helt nytt begrepp i förskolan. Den nyutbildade förskollären med ett års erfarenhet uttryckte inte den av de andra uttryckta rädslan för begreppet som de andra två förskollärarna. Om det beror på att den nyexaminerade förskolläraren dels fått ta del av det nya begreppet under sin utbildning och därigenom bearbetat begreppet och endast arbetat som förskollärare när undervisning finns med i läroplanen, det är svårt att svara på. Tanken har slagit mig att förskolläraren med minst rädsla för begreppet dels är nyexaminerad men hon arbetar dessutom kommunalt. I kommunala förskolor finns andra förutsättningar med ofta fler kollegor och arbetslag. Organistationen kring förskolorna är större med personer utifrån som kan påverka och stötta med denna organisation bakom sig kanske fått mer tillgång till kompentensutvecklingar. Att använda sig av förskollärare med olika mycket erfarenheter av att förskollärare anses i denna studie ge ett bredare resultat.