Vad har ungdomarna för syn på de kommunala insatserna som görs i området?

”Snacka Mörnegård, vadå Snacka Mörnegård, vad är det? Så svarar Benjamin på frågan om han känner till ”Snacka Mörnegård!”, lokalen på Mörnegårdstorget där Anders Svensson, områdeskoordinator för områdesprogramet på Mörnegård sitter. Benjamin och alla ungdomar utom en säger att de aldrig har hört talas om det, eller ens känner till att det ligger på torget. Under intervjuerna dyker frågan upp var denna lokal ligger, och då jag påpekar att den ligger på torget, mittemot konditoriet, är det endast Anna som kan minnas att hon sett den. ”Ja just det, jag vet var det ligger men inte vad de gör där inne. Det är väl för vuxna? Jag har hört att dom kan hjälpa en att hitta jobb och sånt”. Anders Svensson menar att Mörnegård ”inte valdes ut för att det är väldigt illa ställt på Mörnegård, det är mer att man har sett signaler om att liksom trenden börjar vända”. Ett ökat socialbidragsbehov och försämrade skolresultat har varit indikatorer till att man behöver satsa på området, både förebyggande och aktivt i insatser för att höja

levnadsstandarden.

Lisa förstår inte varför ”Snacka Mörnegård” finns på torget om de inte har kontakt med de boende. ”Tänk av alla här så kände en till var det låg. Vi är alltid på torget men

34

har aldrig lagt märke till det. Då är någonting fel, jag menar jag bor här”. Svensson tycker inte att områdesprogrammet har gått så som han tänkt från början. ”I min naiva värld när jag började så trodde jag ju att ungdomarna skulle komma in här och så, men efterhand så märker jag ju att det är ju mer viktigt att jag vistas kanske där dom är, där dom finns”. Han förklarar att han har varit på Mörnegårdsskolan för att informera lärarna, samt att han fått en inbjudan från elevrådet. Svensson hävdar även att han besökt Mörnegårds fritidsgård för att hälsa på ungdomarna där. Något som är intressant då inga av ungdomarna visste vad ”Snacka Mörnegård” var för någonting, förutom Anna som efter närmare beskriving hade en liten idé om det.

Stefan tycker också att det är underligt att det finns en lokal som heter ”Snacka Mörnegård” på torget utan att någon knappt känner till den. Han drar upp problemet med att det inte görs någonting för ungdomar i området. ”Kolla vad Anna sa, att dom hjälper vuxna med att söka jobb. Vadå behöver vi ungdomar inte någon hjälp eller? Dom la ner vårt högstadie, och sen ska dom bara skita i oss!” Planen för

områdesprogrammet i Mörnegård är bland annat att prioritera förbättringar av barns- och ungas levnadsvillkor. Detta är inget som ungdomarna verkar ha märkt av utan dem efterlyser istället mer hjälp. Schierup och Urban (2007) förklarar att om ”den

delaktighet som erbjuds, i exempelvis utformningen av lokala utvecklingsprojekt, begränsas till att endast gäller detaljer i olika delprojekt, framstår det beskurna medborgarskapet allt tydligare”. Detta är något som blir oerhört tydligt här.

Ungdomarna ska vara prioriterade i områdesprogrammet för Mörnegård men känner ingen delaktighet överhuvudtaget då de inte ens känner till den kommunala insatsen. Martin menar att Anna har rätt i sin kritik mot att man inte hjälper ungdomar i området. ”Det sägs att vi är framtiden, vilken framtid vi kommer få när dom lägger ner allt och vi inte har någonstans att ta vägen”. Dock menar Svensson att läget på

Mörnegård inte är lika alarmerande som i andra stadsdelar i Malmö. ”Om vi nu ska jämföra områdesprogrammen så är här inte lika livat som exempel andra stadsdelar i Malmö, så att, man ska liksom, ursäkta uttrycket, inte måla fan på väggen, de är inte sädär otryggt som vissa kanske tycker ibland, utifrån då siffror som polisen redovisar”. Att jämföra Malmös stadsdelar, utifrån tryggt och otryggt, blir oerhört problematiskt då man inte får de de boendes tankar och ideér om sitt område. Som Båth, Sanderoth och Werner (2009) beskriver så upplever människor en plats på olika sätt, ett område som i

35

politikernas ögon inte är otryggt utifrån siffor som polisen redovisar, kan mycket väl i de boendes ögon upplevas som otryggt och behöva en förändring.

6.5. Sammanfattning

När ungdomarna ska beskriva hur de upplever sin uppväxt i området så framgår ofta en positiv och romantiserande bild av området, något som Bunar (2009) beskriver i sin bok. Men det finns även de som argumenterar mot detta och menar att de framställer en felaktig bild av Mörnegård. De menar istället att Mörnegård är ett tråkigt område där inget händer. Kriminaliteten är enligt vissa ungdomar närvarande, medans vissa framställer det romantiserande så framställer andra det som något verkligt, som kan hända vem som helst. När Mörnegård under en situation jämförs med Lörnkulla väcks starka motreaktioner mot det andra, Lörnkulla, hos ungdomarna. Mörnegård framställs då okritiskt och bra medan Lörnkulla väcker negativa reaktioner. Bilden av Lörnkulla stadsdel i tidningarna, väcker motreaktioner hos ungdomarna som menar att det är ”pinsamt” och ”skämmigt” hur stadsdelen framställs i media. Schierup och Urban (2007) samt Bunar (2009) menar att dessa motreaktioner som väcks visas i en överdrivet romantiserande och positiv bild av området samt att de inte har redskapen att stå emot massmedias bild.

Mörnegårdstorget, trappuppgångar och Mörnegårds fritidsgård är mötesplatser där ungdomarna umgås. Båth, Sanderoth och Werner (2009) samt Bäckman (2009) menar att dessa platser har tilldelats mening av ungdomarna och att platserna dessutom har egna identiter. Ungdomarna förklarar hur vissa platser är deras egna, att ungdomar från andra områden inte kommer dit för att de vet att det är där ungdomarna umgås. Det uttrycks också att man känner sig otrygg i området när ungdomar från andra områden kommer dit, och man därför inte befinner sig på vissa platser som känns otrygga. Bunar (2009) menar att det för ungdomar i mångkulturella områden alltid finns någon att mobilisera sig emot, som exempelvis andra områden. Mörnegårds fritidsgård är den plats som verkar ligga ungdomarna närmast hjärtat. De uttrycker en oro ifall det också skulle läggas ned, liksom deras högstadium på Mörnegårdsskolan. Bunar lyfter fram det egna bostadsområdets betydelse för ungdomarnas identitetsskapande, och de villkor som han lyfter fram kan återfinnas på Mörnegårds fritidsgård.

36

Endast en av tio ungdomar tror att de kommer bo kvar på Mörnegård när de blir äldre. Deras identitetsskapande kan ses ur ett konstruktivistiskt perspektiv som Hammarén och Johansson (2007) beskriver och som betonar att människans identitet skapas eller konstrueras i relation till omgivningen och de människor som ingår i det. Av tio ungdomar så kände endast en, efter närmare beskrivning, till ”Snacka Mörnegård!”. Ungdomarna förstår inte varför ”Snacka Mörnegård” finns på torget om de inte når fram till de boende i området. Anders Svensson, områdeskoordinator för områdesprogrammet i Mörnegård, menar att han hade en naiv bild när han började jobba med områdesprogrammet då han trodde att ungdomar skulle komma in självmant till lokalen. Han tycker dessutom inte att det är speciellt otryggt i området, efter polisens siffror. Ungdomar ska vara prioriterade i områdesprogrammet för Mörnegård men det är tydligt att de inte känner någon delaktighet överhuvudtaget då de inte ens känner till den kommunala insatsen.

37