Ungdomsvård med ungdomskontrakt (SoL)

Om påföljden ungdomsvård vidtas med stöd av SoL ska rätten meddela föreskrift om att den unga lagöverträdaren ska följa ett ungdomskontrakt som upprättas av socialnämnden, 32 kap.

1 § 3 st. BrB. Möjligheten att utdöma påföljden ungdomsvård med ungdomskontrakt infördes i och med 2007 års påföljdsreform. Tidigare upprättades alltid en vårdplan för den unge oavsett om vården skulle ske med stöd av SoL eller LVU. Syftet med ändringen var att genom att upprätta ett kontrakt blev utredningen mer av pedagogisk natur och det tydliggjordes att ungdomsvården baserades på åtgärder enligt SoL och inte LVU.¹⁵¹ För att det ska vara tydligt för den unge vad som förväntas av denne bör socialtjänsten vidare sträva efter att vara tydlig

145 En sådan redogörelse kan innehålla uppgifter om den unges familj och sociala relationer, medborgarskap, hemspråk, skola och fritid, fysiska och psykiska hälsa, känslo- och beteendemässiga utveckling, bruk av alkohol eller andra droger samt tidigare kriminalitet. (SOSFS 2008:30 s. 4).

146 SOSFS 2008:30 s. 4.

147 Ibid.

148 Prop. 1997/98:96 s. 142.

149 Ibid.

150 Hill, M., Lockyer, A & Stone, F. (red), s. 99.

151 Prop. 2005/06:165 s. 59 f.

32 och pedagogisk i sin beskrivning av de åtgärder som den planerar att vidta. Kontraktet ska därför också upprättas i samråd med den unge och dess vårdnadshavare.¹⁵²

Vid rättegången bör domstolen gå igenom kontraktet med den unge lagöverträdaren och inhämta dennes samtycke till innehållet. Ungdomskontraktet behöver dock inte vara undertecknat utan det räcker med att den unge och dennes vårdnadshavare lämnar sitt muntliga samtycke.¹⁵³ Domstolen bör i domen meddela föreskrift om att den unge ska följa kontraktet.

Det är dock genom själva domen som den dömdes skyldigheter med anledning av brottet fastställs, inte genom kontraktet som sådant. Avsikten med föreskriften är istället att tydliggöra för den unge att överlämnandet till vården är samhällets reaktion på det begångna brottet.¹⁵⁴ 3.5.3.3. Ungdomsvård med vårdplan (LVU)

Grundprincipen i SoL är visserligen att all omsorg om barn och unga så långt som möjligt ska vara frivillig.¹⁵⁵ Om det kan antas att behövlig vård inte kan ges med samtycke av föräldrarna och den unge själv, om denne fyllt 15 år, får dock samhället tillgripa tvångsåtgärder. När det är fråga om ungdomsvård där åtgärderna ska vidtas tvångsvis med stöd av LVU är det som nämnts inte aktuellt med något ungdomskontrakt utan i stället bör det av domen framgå att domstolen vid påföljdsvalet har beaktat att den unge är eller förväntas bli föremål för åtgärder enligt LVU.

Omhändertagande för vård enligt LVU sker huvudsakligen på grund av den unges beteende, 3

§ LVU. I beteendefallen ska vård beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Om ungdomsvård utdöms med stöd av LVU ska en vårdplan fogas till domen, 32 kap. 1 § 4 st. BrB. Vårdplanen, i vilken socialnämnden ska redovisa de åtgärder som planeras, ska bifogas domen utan att domstolen meddelar föreskrifter i anslutning till denna. I de fall den unge döms till ungdomsvård enligt LVU måste förutsättningarna för vård med stöd av LVU prövas av förvaltningsrätten alternativt att socialnämnden fattar beslut om förebyggande insatser, så kallat mellantvång, enligt 22 § LVU.¹⁵⁶ Ingripande med stöd av LVU får inte ske i syfte att tillgodose samhällsskyddet, även

152 Ibid.

153 A.a. s. 60.

154 Ibid.

155 Jmfr. 1 kap. 1 § och 3 kap. 5 § SoL.

156 Nordlöf, K., Unga lagöverträdare i social-, straff- och processrätt, 2:1 u, 2012, Studentlitteratur, Lund, s.

235.

33 om ett omhändertagande rent faktiskt kan få den effekten.¹⁵⁷ En ungdomstjänst med vårdplan enligt LVU kan vidare i många fall vara svår att förena med ungdomstjänst.¹⁵⁸

3.5.3.4. Kravet på ett särskilt vårdbehov

Som nämnts ändrades lydelsen i 32 kap. 1 § BrB i 2007 års påföljdsreform från att det krävdes att den unge hade ett vårdbehov för att ungdomsvård skulle kunna utdömas till att det nu krävs att den unge har ett särskilt vårdbehov. I förarbetena finns ingen närmare definition av vad som är att betrakta som ett särskilt vårdbehov.¹⁵⁹ Det framgår dock att med särskilt behov av vård eller andra åtgärder avses närmast ett vårdbehov som inte kan bedömas som mindre. Kan den unges behov av vård tillgodoses inom ramen för exempelvis ungdomstjänst bör vårdbehovet inte anses vara tillräckligt stort för att ungdomsvård ska utdömas.¹⁶⁰ Att mer exakt än så ange var gränsen går för att det ska finnas ett särskilt behov av vård är dock svårt att göra.

Vid socialnämndens prövning av den unges behov av vård eller annan åtgärd enligt SoL eller LVU ska hela den unges livssituation och behov av insatser för en social återanpassning utredas, varvid principen om barnets bästa ska beaktas.¹⁶¹ En individuell bedömning ska således alltid göras. Avsikten är inte att ett särskilt vårdbehov direkt ska kunna förutsättas på grund av att den unge begått brott. Det faktum att den unge gjort sig skyldig till brott utgör visserligen en stark indikation på en ogynnsam utveckling. Denna förstärks naturligtvis om det rör sig om återfall och om det finns risk för fortsatt brottslighet.¹⁶² Vid sin bedömning utgår dock socialtjänsten från förhållandena vid tidpunkten för gärningen.¹⁶³ Vad som hänt i det förflutna, inklusive brottet, saknar således självständig betydelse.¹⁶⁴

Risken för återfall i brott kan utgöra en faktor som talar för att ett särskilt behov av vård föreligger men det har framförts att någon konkret riskbedömning inte bör göras i enskilda fall eftersom en prognosbedömning på individnivå är förknippad med stora svårigheter.¹⁶⁵ Samtidigt har det framhållits att bara för att risk för återfall inte föreligger betyder inte det att ett behov av särskild vård inte föreligger.¹⁶⁶ Om detta verkar dock råda skilda meningar. Anna

157 A.a. s. 236.

158 Borgeke, M. & Heidenborg, M., s. 487.

159 Prop. 2005/06:165 s. 52 ff.

160 Prop. 2014/15:25 2. 31.

161 Prop. 2005/06:165 s. 56.

162 Borgeke, M. & Heidenborg, M., s. 479.

163 Prop 2005/06:165 s. 56.

164 Nordlöf, K., s. 233.

165 Prop 2005/06:165 s. 55 f.

166 A.a. s. 56.

34 Singer, juridisk professor i civilrätt, menar att avsaknaden av en fortsatt risk för brottslighet innebär att ungdomsvård inte ska användas som påföljd. Vården ska nämligen ha till syfte att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt.¹⁶⁷

I en enkät till socialtjänsten har Brå frågat vad som utmärker ett särskilt vårdbehov. Omkring hälften av de svarande definierar begreppet som ett omfattande behov som kan yttra sig genom missbruk, psykisk ohälsa, neuropsykiatriska diagnoser eller problem i hemmiljön. En knapp tredjedel svarar i stället i termer av risk och instämmer i att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt eller återfalla i brott har ett särskilt vårdbehov. Andra tolkningar som socialtjänsten gör är att ungdomar som har behov av placering har ett särskilt vårdbehov liksom ungdomar som inte är lämpliga för ungdomstjänst.¹⁶⁸ Åklagarmyndigheten har framfört sin uppfattning beträffande begreppet särskilt vårdbehov, vilken går ut på att vissa brottstyper, såsom våldtäkt och mordbrand, typiskt sett innebär att det finns ett behov av vård. De betonar också vikten av att domstolen ska göra en självständig bedömning även i denna del.¹⁶⁹

167 Singer, A., Barnets bästa. Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, 6:3 u, 2012, Norstedts Juridik, Stockholm, s. 315.

168 Brå:s rapport 2011:10, s. 73 f.

169 Åklagarmyndigheten, Brottmålsavdelning, Två HD-domar om ungdomstjänst, RättsPM 2007:18, s. 4.

35

4. Särskilt om rekvisitet ”tillräckligt ingripande”

4.1. Inledning

En allmän uppfattning är att domstolarna normalt inte ska beakta hur de regler som gäller för verkställigheten av olika påföljder kommer att tillämpas i det specifika fallet. Det finns flera skäl för en sådan princip, bland annat att domstolen inte säkert kan förutse vilka beslut som kommer att fattas rörande verkställigheten. Frågan är dock om det är rimligt att rätten alldeles bortser från att resultatet i det enskilda fallet kan komma att upplevas annorlunda eller som alldeles tvärtom av den dömde.¹⁷⁰ För påföljdsbestämningen får detta betydelse då lagstiftningen bygger på en humanitetsprincip, att den minst ingripande påföljden ska väljas i första hand. Därför är det av avgörande betydelse att den som ska tillämpa systemet har kunskap om både hur olika påföljder och insatser förhåller sig till varandra i stränghetshänseende.¹⁷¹ Insatserna kan bestå av allt från mindre ingripande åtgärder, till exempel att det förordnas en kontaktperson för den unge, till mycket ingripande åtgärder såsom institutionsplacering.

Domstolen måste, vid bedömningen av om ungdomsvård är en tillräckligt ingripande påföljd, jämföra den vård som planeras för den unge med det kav på ingripande som föranleds av brottslighetens straffvärde och art och den unges eventuella tidigare brottslighet.¹⁷² Att det ska finnas en jämvikt mellan brottsligheten och samhällets reaktion innebär att om de planerade insatserna är begränsade bör ungdomsvård ådömas endast vid brottslighet av förhållandevis lindrigt slag. Är det istället tänkt att den unge ska placeras i exempelvis ett familjehem kan ungdomsvård komma i fråga även vid allvarligare eller mer omfattande brottslighet.¹⁷³

De åtgärder som planeras ska vidare stå i proportion till det brott som begåtts.¹⁷⁴ Ambitionen med att domstolen ska bedöma om socialtjänstens planerade åtgärder är tillräckligt ingripande är därför att förstärka proportionalitetsprincipen vid påföljdsbestämningen för unga lagöverträdare som har ett särskilt vårdbehov. Domstolen ska således bedöma om den planerade vården eller behandlingen kan anses utgöra en tillräcklig reaktion på brottet för att ett

170 Borgeke, M. & Heidenborg, s. 273.

171 A.a. s. 39 f.

172 A.a. s. 480.

173 Prop. 2005/06:165 s. 58.

174 A.a. s. 54.

36 överlämnande ska kunna ske.¹⁷⁵ Vid denna bedömning bör domstolen bland annat väga in om de planerade insatserna ska göras med stöd av SoL eller LVU. Andra faktorer som bör vägas in är karaktären och omfattningen av vårdinsatserna samt tidsperioden under vilken åtgärderna ska genomföras.¹⁷⁶ Finner domstolen att socialtjänstens insatser, i förekommande fall i förening med ungdomstjänst eller böter, inte kan anses tillräckligt ingripande får domstolen inte besluta att den unge ska överlämnas till vård.¹⁷⁷

Domstolen får inte heller överlämna den unge till vård inom socialtjänsten om yttrandet inte uppfyller de rättsliga förutsättningarna för det. Det innebär för det första att domstolen ska bedöma om det finns grund för socialtjänstens insatser. För det andra krävs att domstolen bedömer socialtjänstens föreslagna insatser som tillräckligt ingripande och annars kombinera överlämnandet med andra påföljder.¹⁷⁸ Domstolen ska alltså göra en självständig bedömning, men i den bedömningen fyller socialtjänstens yttrande en viktig funktion.¹⁷⁹ Saknar socialtjänsten tillräcklig kunskap om de gärningar den unge är misstänkt för finns risk för att de åtgärder som föreslås inte kommer att stå i proportion till brottslighetens allvar, vilket är en reell risk då en begäran om yttrande enligt 11 § LUL i många fall endast innehåller brottsrubriceringen.¹⁸⁰ Kritik har även riktats mot att yttrandena har ett vagt innehåll, bristfälliga ställningstaganden och inte tillgodoser domstolens behov av ett tillfredsställande underlag för att kunna fatta korrekta beslut.¹⁸¹ Detta medför att unga lagöverträdare får olika påföljd trots att de har begått samma brottsliga gärning.¹⁸²

Om det rör sig om brottslighet av sådan art att påföljden för en vuxen person normalt hade bestämts till fängelse eller att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott torde typiskt sett inte hindra att påföljden bestäms till ungdomsvård, utan det kan till och med vara en omständighet som talar för att den unge behöver vård. Det måste vara möjligt att döma till ungdomsvård mer än en gång förutsatt att de åtgärder som planeras framstår som adekvata.¹⁸³ När det gäller brottslighetens straffvärde bör som utgångspunkt kunna gälla att en

175 A.a. s. 58.

176 Prop 1997/98:96 s. 144 f.; Nordlöf, K., s. 226

177 Borgeke, M. & Månsson, C., Den nya lagstiftningen om påföljder för unga lagöverträdare, SvJT 2007 s. 203.

178 Prop. 1997/98:96 s. 148 f.

179 Borgeke, M. & Heidenborg, M., s. 477 f.

180 Prop. 2014/15:25 s. 35.

181 Bengtsson, A. & Holmberg, S., Vård för unga lagöverträdare - Socialtjänstens insatser, Brå:s rapport 2005:13; Lindström, E. & Dackenberg, P., Hanteringen av unga lagöverträdare - en utdragen process, RiR:s rapport 2009:12.

182 Tärnfalk, M., Professionella yttranden. En introduktion till socialt arbete med unga lagöverträdare, 1 u, 2014, Natur & kultur, Stockholm, s. 16.

183 Göranson, H., Brottsbalk (1962:700) 32 kap. 1 §, Lexino 2016-07-01; Borgeke, M. & Heidenborg, M., s. 482.

37 tilläggspåföljd i form av ungdomstjänst normalt inte kan anses motiverad om brottslighetens straffmätningsvärde skulle ha föranlett fängelse i mindre än sex månader.

Hur tillämparen ska resonera när det gäller hur många timmar ungdomstjänst som påföljden ungdomsvård ska kombineras med har avgjorts av HD.¹⁸⁴ I målet uttalades att det i likhet med vad som annars gäller är brottslighetens straffvärde som utgör en viktig utgångspunkt när det gäller påföljdsbestämningen för unga lagöverträdare. Frågan om en viss påföljd kan tillämpas i det enskilda fallet beror således till stor del på den aktuella brottslighetens straffvärde. Enligt förarbetena kan det sökas vägledning i tillämpningen av ungdomstjänst som fristående påföljd vid beräkningen av antalet timmar ungdomstjänst som tilläggspåföljd.¹⁸⁵ När ungdomstjänst utdöms som fristående påföljd enligt 32 kap. 2 § BrB ska antalet timmar fastställas med ledning av det fängelsestraff som skulle ha dömts ut i fallet. När alternativstraffet är en månads fängelse ska antalet timmar bestämmas till 50 och därefter med tillägg om 20 timmar per månad upp till 150 timmar när alternativstraffet är sex månader.¹⁸⁶

När ungdomstjänst är en tilläggspåföljd till ungdomsvård gäller inte begränsningen att alternativstraffet med beaktande av ungdomsrabatten inte får överstiga fängelse sex månader.

För ungdomstjänst som tilläggspåföljd är i stället området över sex månader centralt och det maximala antalet timmar bör förbehållas de fall där alternativstraffet med beaktande av ungdomsrabatten är minst 11 månader. Som utgångspunkt torde kunna gälla att 25 timmar motsvarar en månads fängelse och att antalet timmar ökar med 15 per månad till och med sex månaders fängelse och därefter med 10 timmar per månad upp till 150 timmar.¹⁸⁷

4.2. Ingripandegraden av vård enligt ungdomskontrakt

Insatser kan ske i både öppna och slutna former och de kan vara riktade både till den unge själv eller till dennes familj. Utvärderingen av 2007 års påföljdsreform visade att den vanligast förekommande insatsen vid överlämnande till vård inom socialtjänsten var samtalskontakt med socialtjänsten och att dessa samtal ofta kretsade kring det aktuella brottet och dess konsekvenser, familje- och skolsituationen, relationen till kamrater, etik och moral samt droger.¹⁸⁸ På grund av den bredd av olika slags samtal som finns är det svårt att få en klar bild

184 NJA 2009 s. 121.

185 Prop. 2005/06:165 s. 133.

186 A.a. s. 132.

187 Berggren, N-O., Bäcklund, A. & Leijonhufvud, M., m.fl., Brottsbalken su 4, 8 u, 2016, Norstedts Juridik, Stockholm.

188 Brå:s rapport 2011:10.

38 av av vad socialtjänsten menar med samtal i sina yttranden.¹⁸⁹ Andra vanliga insatser är förordnande av kontaktperson och någon form av påverkansprogram.¹⁹⁰

Lagstiftaren har inte valt att göra någon gradering av insatserna på samma sätt som gjorts när det gäller påföljderna. Utifrån vad som går att läsa sig till om de olika insatserna går det dock att försöka gradera insatserna efter svårhetsgrad. I 3 kap. 6 a § SoL står det att socialnämnden ansvarar för att det finns tillgång till öppna insatser för att kunna möta barn och ungas olika behov. Vad en samtalskontakt innebär kan dock variera även det i ingripandegrad beroende på hur många gånger samtalen ska ske och under hur lång tid kontakten ska pågå, varför det är viktigt att detta anges i ungdomskontraktet. En något mer ingripande insats är de påverkansprogram som den unge lagöverträdaren kan dömas till. Exempel på sådana är exempelvis Aggression Replacement Training (ART) som är ett preventionsprogram riktat till ungdomar som beter sig aggressivt, visar betydande brister i sociala färdigheter, förmåga till ilskekontroll och moraliskt resonerande.¹⁹¹ Även Repulse förekommer bland insatserna för unga lagöverträdare, en metod som utvecklats ut ART.

Socialnämnden får även utse en särskilt kvalificerad kontaktperson för den unge om denne bedöms ha ett behov av särskilt stöd och särskild vägledning för att motverka en risk för exempelvis brottslig verksamhet, 3 kap. 6 b § 2 st. SoL. En något mer ingripande insats är den som kallas för social insatsgrupp.¹⁹² Vad sociala insatsgrupper är har beskrivits på olika sätt.

Termen används exempelvis såväl för formen för arbetet som för den egentliga arbetsgruppen kring en ungdom. Sociala insatsgrupper är ofta nätverk av exempelvis socialtjänst, polis och skola. Socialtjänsten ska ha huvudansvaret för dessa insatsgrupper. I de sociala insatsgrupperna ska åtgärder mot nyrekrytering till kriminella nätverk koordineras på individnivå.¹⁹³

Många unga lagöverträdare med missbruksproblem döms till en insats innefattande drogtest.

Även om dessa bygger på frivillighet får det anses som en av de mest ingripande insatserna då rätten att mot det allmänna vara skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp och mot betydande intrång i den personliga integriteten är grundlagsfäst i 2 kap. 6 § RF. Den absolut mest ingripande insatsen får anses vara placering på familjehem eller hem för vård eller boende

189 Tärnfalk, M., Professionella yttranden. En introduktion till socialt arbete med unga lagöverträdare, s. 84.

190 Prop. 2005/06:165 s. 54.

191 Socialstyrelsen, http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/art.

192 Idén med sociala insatsgrupper presenterades i den statliga utredningen om kriminella grupperingar: SOU 2010:15 om kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhoppp.

193 SOU 2010:15 s. 89 f.

39 (HVB-hem). Vid placering i ett familjehem eller HVB-hem har den unge rätt att bland annat få det stöd denne behöver i skolarbetet eller annan sysselsättning, bo i en trygg och säker miljö, ha sina personliga saker i fred.¹⁹⁴ I 6 kap. 7 b § SoL stadgas att socialnämnden noga ska följa vården av de barn och unga som vårdas i ett familjehem eller HVB-hem främst genom besök, enskilda samtal med barnet samt med den som tagit emot barnet och vårdnadshavare.

Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till anhöriga och andra närstående. Socialnämnden ska vidare minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas, 6 kap. 8 § 1 st. SoL.

Det som ovan har beskrivits kan illustreras av följande bild med en uppställning över ingripandegraden av olika insatser:

Bild 1. En tentativ gradering av insatserna i ungdomskontrakt efter ingripandegrad.

194 Inspektionen för vård och omsorg,

http://www.ivo.se/for-privatpersoner/for-placerade-barn-och-unga/familjehem/; http://www.ivo.se/for-privatpersoner/for-placerade-barn-och-unga/hem-for-vard-eller-boende-hvb/.

HVB-hem Familjehem Drogtest

Social insatsgrupp

Kontaktperson

Påverkansprogram

Samtal

40

4.3. Ingripandegraden av vård enligt vårdplan

Ungdomar som utsätter sin hälsa och sitt liv för risker samt ungdomar som är i behov av skydd placeras ibland av socialtjänsten på särskilda ungdomshem (SiS). Efter denna institutionstid kan ungdomen återvända hem till sina föräldrar, en egen lägenhet eller placeras på HVB-hem.

Placering på institution eller i familjehem är den mest ingripande åtgärden och görs i regel när förutsättningarna för att genomföra vård i öppna former är begränsade och den unges problem är av det slaget att det inte kan hanteras inom öppenvården.¹⁹⁵ Om en ungdom är placerad på SiS med stöd av 3 § LVU är denne nästan alltid placerad på en låsbar enhet.¹⁹⁶ Det torde gälla att om den unge tas in på en institution finns det mer sällan ett behov av att utdöma en tilläggspåföljd i form av böter eller ungdomstjänst. Något sådant är i den angivna situationen i de flesta fall inte heller lämpligt.¹⁹⁷

Då den forskning som finns kring resultatet av institutionsbehandling ger delade meningar är argumenten för särbehandling av unga lagöverträdare särskilt påtagliga vid frihetsberövande straff. Undersökningar har visat att institutionsplacering inte innebär en bra rehabilitering. Den medför dessutom en hög återfallsrisk samt att den har en nedbrytande effekt.¹⁹⁸ I vissa fall går det dock inte att undgå sådan placering, exempelvis på grund av att den unge uppvisar sådant

Då den forskning som finns kring resultatet av institutionsbehandling ger delade meningar är argumenten för särbehandling av unga lagöverträdare särskilt påtagliga vid frihetsberövande straff. Undersökningar har visat att institutionsplacering inte innebär en bra rehabilitering. Den medför dessutom en hög återfallsrisk samt att den har en nedbrytande effekt.¹⁹⁸ I vissa fall går det dock inte att undgå sådan placering, exempelvis på grund av att den unge uppvisar sådant