Universiteten idag

Statistik om befolkningens utbildningsnivå för år 2006 visade att 961 260 människor mellan 25 och 64 år går eftergymnasial utbildning som omfattar tre år eller längre. 57 % av dessa var kvinnor och 43 % var män (SCB, 2007). Grundutbildningar inom universitet och högskola har en mycket ojämn könsfördelning och de flesta utbildningar domineras av ett kön (Riis et al., 2005; SCB, 2008). Könsfördelningen bland nyantagna doktorander var året 2006 jämn. Könsfördelningen är dock ojämn sett till de olika ämnesområdena. En övergång från grundutbildning till forskarutbildning är vanligast bland dem med

utbildning från den mansdominerade naturvetenskapen. Sammantaget från samtliga utbildningar är det 4,8 % kvinnor som går vidare till en forskarutbildning, siffran är 10 % för män. En förklaring till kvinnors låga övergångsfrekvens från grundutbildning till forskning kan vara tillgången på forskarutbildning. Inom de mansdominerade områdena är forskarutbildningen mer utbyggd. De akademiska karriärmöjligheterna är starkt begränsade inom de kvinnodominerade områdena där det finns många

grundutbildningsstudenter men få examinerade doktorander och professorer (Riis et al., 2005).

Inom tjänstekategorin professorer är kvinnoandelen genomgående låg. För att jämföra och se hur könsfördelningen inom högskolan förändras kan sägas att kvinnliga

professorer har ökat från 5 % år 1987 (Riis et al., 2005) till 17 % år 2006 (SCB, 2008).

En vanlig uppfattning är att utvecklingen mot en mer jämställd högskola går för

långsamt. Under samma tidsperiod är ökningen 17 % till 37,4 % för lektorerna och 23 % till 41 % för forskarassistenterna. Ökningen är inte tillräckligt stor för att

jämställdhetsintervallen mellan könen ska kunna räknas som uppnådd (Riis et al., 2005).

För att förstå skillnader mellan kvinnor och män inom akademin finns enligt Tilly (2000) en förklaring inom exploateringen som innebär att det inom universitetsorganisationen dras gränser mellan de arbeten som kräver mer och de arbeten som kräver mindre

yrkesspecifik utbildning. Genom Tillys (2000) anpassningsmekanism underlättar kvinnor sin ojämlika relation genom att nöja sig med att enbart delvis vara delaktiga inom

akademin. Åtskillnaden mellan kvinnor och män spelar en central roll då kvinnor tillåts

överta typiskt kvinnliga yrkesområden och männen fortsätter att dominera de typiskt manliga områdena. Männen utgör en kraftig majoritet inom områden som teknik och naturvetenskap där övergången till forskarutbildningen är vanligast och möjligheterna klart mer fördelaktiga. Genom Goffmans (2000) teori kan uppdelningen mellan kvinnor och män i akademin förstås med att kategorierna upprätthåller sina sociala roller genom att införliva samhällets normer och förväntningar genom den rådande statusuppdelningen.

5.3.1 Den manliga hierarkin

Svensk högre utbildning fortsätter att växa och expandera och personer med högre utbildning har generellt sett bättre förutsättningar på arbetsmarknaden. Detta benämns som yrkeshierarki (SCB, 2005). Inom universiteten råder en liknande hierarki som upprätthålls genom att skillnader görs på individer som ingår i systemet. Dessa skillnader skapas genom den formella tjänstestrukturen doktorand forskarassistent lektor

-professor (Norlander, 1994). Universitetet visar att ju högre upp man kommer i hierarkin desto färre kvinnor finns det (Chrapkowska & Wold, 2004; Riis et al., 2005; Silander, 2005).

Tabell 1. Siffrorna beskriver andel kvinnor och män inom de olika tjänstekategorierna från utbildningsåret 2006.

Tjänstekategorier/studerande kvinnor män totalt

procentandel kvinnor

Professorer 751 3665 4416 17 %

Lektor 2625 4388 7013 37,4 %

Forskarassistenter 399 574 973 41 %

Doktorsexaminerade 1265 1494 2759 45,8 %

Doktorandnybörjare 1458 1502 2930 49,80%

Adjunkt 3948 3243 7191 55%

Examinerade GU 34739 18243 52982 65,6 %

Nybörjare i högskolan 45963 35372 81335 56,5 %

Källa: Högskoleverket, statistik om högskolan, nyckeltal 2007 (2007-11-27).

Tabellen ovan tydliggör uppdelningen mellan kvinnor och män i universitetshierarkin.

Även outtalade informella värderingar skapas och blir nödvändiga för systemets

upprätthållande. I tjänstestrukturen kategoriseras individer in i olika grupper bestående av högre och lägre statusvärde. Norlander (1994) förklarar skillnaderna mellan kvinnor och män som en del i detta system. För att klättra uppåt i hierarkin måste individen

positionera sig på olika nivåer. Tibblin (1994) beskriver den akademiska informella kulturen som en manlig kulturkod där män hjälper andra män vilket försvårar kvinnors möjlighet till karriär. Dessa dolda informella regler missgynnar i större utsträckning fortfarande kvinnor. Norlander (1994) beskriver hur den manliga koden även används av kvinnor för att göra karriär i universitetssystemet. Det blir fördelaktigt för kvinnor att accepterar den manliga normen för att tävla om positioneringar inom det hierarkiska konkurrenssystemet som universitetet representerar. Kvinnor gör det genom att förneka sin erfarenhet av underordning och blir mer lika männen (ibid.). Makt och inflytande är också viktiga delar för att kunna upprätthålla hierarkin. Desto högre upp man befinner sig i hierarkin desto mer makt besitter man, vilket betyder att det är männen som innehar makten inom universitetet (ibid.). Silanders (2005) studie visar att kön spelar roll för vilken position en person inom akademin kan antas inneha och kvinnorna tenderar att generellt sett inneha de lägre positionerna i hierarkin.

Ovanstående resultat kan förstås genom Tillys (2000) begrepp efterlikning och anpassning. Mekanismerna efterlikning och anpassning hjälper till att vidmakthålla ojämlikheten inom universitetet. Då universitetens uppbyggnad är en efterlikning av en ursprunglig manlig struktur kan kvinnors anpassning till universitetsstrukturen förstås genom att kvinnor efterliknar den rådande ordningen. Kvinnor införlivar rutiner och mönster för att underlätta sin tillvaro under de ojämlika förhållandena som råder på universitetet. Dessa mönster sprids till nya medlemmar. För att få en fungerande situation inom organisationen väljer individer att gilla läget och anpassar sig till den rådande strukturen. Att kvinnor agerar i samråd med redan kända mönster leder till att de efterliknar männen. Akademins kvinnor efterliknar alltså männen och anpassar sig till universitetens spelregler. Kvinnorna blir män. Då dagens universitet inte längre

domineras av män över lag, blir inte över- och underordning lika synlig i vardagen. Detta

bidrar till att strukturen verkar i det dolda och den blir synlig först när den utmanas t.ex.

när kvinnor vill upp i karriären vilket hotar den mansdominerade ledningen.