Uppföljande intervjuer och reflektion över observationer 61

Utöver inledande intervjuer med inriktning på teman och videoinspelade observationer har uppföljande intervjuer genomförts direkt efter en av Som observatör kan man vara mer eller mindre deltagande respektive

observerande där merparten kan härledas till den sistnämnda rollen observatören. Genomgående har jag som forskare varit öppen om syftet med att vara där. Då tidigare erfarenheter av hästar fanns kunde det dock hända att jag i rollen som forskare blev mer deltagande, som exempelvis inför en session då jag blev ombedd att följa med en av ungdomarna för att hämta hästar i hagen. Det kan beskrivas som en fråga om acceptans där ungdomar och personal med tiden släppte in mig i deras dialoger. Då det kunde uppfattas som ett avståndstagande att avstå från att delta tillmötesgick jag uppmaningar om att delta.

Metaforen samtalsrummet som flyttats ut till stallmiljön blev det som satte gränserna för observationerna. Däremot har observationerna inte begränsats till bestämda aktiviteter utan ungdomarna och dess personal har studerats i deras dagliga rutiner. Bakgrunden till att observationerna videofilmades baserades (förutom på ovan nämnda med metodtriangulering) på möjligheten att undersöka olika frågor vid olika tillfällen (Aspers, 2011; Heath, Hindmarsh & Luff 2010). Exempelvis kunde frågan om hur känslorna inverkade på samspelet studeras (Wilinska & Bülow, 2016).

Videofilmandet gav utrymme för att fånga både bild och ljud som sedan kunde ses av både informanter och observatör. Dessutom var videon tänkt att ses av informanterna vid det tredje intervjutillfället för att skapa utrymme för att kommentera det som sker i videofilmen, erfarenheterna av det hästunderstödda sociala arbete, samt reflektera över hur det var att bli videofilmad som nämnts tidigare. Videoinspelningarna gjorde det även möjligt att analysera de tankar som väcks hos personalen och klienterna när de ser videoinspelningarna (Larsson et al., 2005). Det finns tidigare studier som inkluderar videofilmning men de är då mer inriktade på det fysiska hos klienten eller på huruvida man visar motivation att vilja försöka igen när man inte lyckas med en viss uppgift (Hauge et al., 2013).

De videoinspelade observationerna öppnade upp för möjligheten att analysera den verbala kommunikationen, emotioner samt kroppsspråket, vilket kan uppfattas av vikt då det verbala språket inte alltid är det sätt som vi tillkännager sociala aktiviteter. För att inte riskera att missa aspekter användes videoutrustning vid observationerna även om det kan bli till priset av att observationen upplevs som mer påträngande (Czarniawska, 2014). Videofilmerna har spelats upp flertalet gånger och analysen har genomförts utifrån de olika deltagarnas perspektiv ena gången hästen, nästa gång ungdomen och slutligen även personalen. De videofilmade observationerna synliggör den komplexitet som bör analyseras (Silverman, 2001, 2004). Inte bara komplexiteten i interaktionen medvetandegjordes utan även den inverkan som forskaren kunde ha på deltagarna.

Videoupptagningarna påbörjades vid det andra eller tredje tillfället för att göra det möjligt för informanterna att vänja sig vid min närvaro. Tilliten

byggdes upp med informanterna genom att de fick vänja sig vid närvaron av både mig som forskare och videokameran samt att de var införstådda med syftet i studien. Även hästarna fick möjlighet att vänja sig vid att ytterligare en person var närvarande. Det fanns dock inte någon möjlighet att se till att de kunde tillgodogöra sig någon information om studiens syfte eller ge dem utrymme att avstå från att bli videofilmade. Hästarna responderade dock inte nämnvärt på videokameran utan möjligen på de intentioner och emotioner som forskaren kan ha haft. Genom att förutse vad som skulle kunna ske tack vare förtrogenhet med verksamheten och ha en mobil kamera (Heath et al., 2010) lyckades videokameran i princip genomgående att vara nära det centrala i interaktionerna.

Videoinspelningarna genomfördes vid tre sessioner totalt för varje klient, men då en personal hade två klienter observerades hon med videokameran totalt sex gånger. I de fall det uppstod situationer under observationen där jag var tvungen att välja vem som skulle fortsätta att filmas landade valet genomgående på ungdomen. Videokameran hölls cirka 2-5 meter från deltagarna vid skötsel av hästen och cirka fem till tio meter ifrån deltagarna vid ridning eller körning i paddocken, ridhuset eller utomhus. Valet att videofilma observationerna grundade sig i antagandet att det skulle finnas aspekter i interaktionen som inte klienter och personal var medvetna om. En möjlighet att kunna nå den kunskap som vi ibland väljer att definiera som tyst kunskap. Videoanalyserna gav möjlighet att undersöka hästunderstött socialt arbete ur ett bredare perspektiv jämfört med om endast informanternas subjektiva beskrivningar hade varit en del av studien.

Då hästens roll var essentiell för att förstå hästunderstött socialt arbete behövde hästens roll belysas utifrån flera olika aspekter. Hästens välfärd var en aspekt där etiskt förhållningssätt gentemot hästarna var en del som studerades. De professionella och ungdomarnas syn på hästen och dess förmågor var andra aspekter som studerades. Hästens kroppsspråk studerades genomgående och öronspel samt att huvudets position noterades för att nämna några exempel. Om hästen visade signaler på att vara orolig, rädd, stressad eller aggressiv så blev det indikationer på att de responderade på ungdomen, personalen eller möjligen mig som forskare. Det gick inte alltid att få fram vem hästen responderade på utan bara att den responderade på människorna som interagerade med den. Det öppnade upp för en dialog där även jag i egenskap av forskaren kunde inkluderas för att ge sin bild av det som skett (Holstein & Gubrium, 1997; Oakley, 1981). Det kunde innebära att förmedlingen av upplevelsen av att hästen var rädd fick informanterna att inse att de var stressade vilket gjorde att hästen reagerade som den gjorde.

4.4.3 Uppföljande intervjuer och reflektion över observationer

Utöver inledande intervjuer med inriktning på teman och videoinspelade observationer har uppföljande intervjuer genomförts direkt efter en av Som observatör kan man vara mer eller mindre deltagande respektive

observerande där merparten kan härledas till den sistnämnda rollen observatören. Genomgående har jag som forskare varit öppen om syftet med att vara där. Då tidigare erfarenheter av hästar fanns kunde det dock hända att jag i rollen som forskare blev mer deltagande, som exempelvis inför en session då jag blev ombedd att följa med en av ungdomarna för att hämta hästar i hagen. Det kan beskrivas som en fråga om acceptans där ungdomar och personal med tiden släppte in mig i deras dialoger. Då det kunde uppfattas som ett avståndstagande att avstå från att delta tillmötesgick jag uppmaningar om att delta.

Metaforen samtalsrummet som flyttats ut till stallmiljön blev det som satte gränserna för observationerna. Däremot har observationerna inte begränsats till bestämda aktiviteter utan ungdomarna och dess personal har studerats i deras dagliga rutiner. Bakgrunden till att observationerna videofilmades baserades (förutom på ovan nämnda med metodtriangulering) på möjligheten att undersöka olika frågor vid olika tillfällen (Aspers, 2011; Heath, Hindmarsh & Luff 2010). Exempelvis kunde frågan om hur känslorna inverkade på samspelet studeras (Wilinska & Bülow, 2016).

Videofilmandet gav utrymme för att fånga både bild och ljud som sedan kunde ses av både informanter och observatör. Dessutom var videon tänkt att ses av informanterna vid det tredje intervjutillfället för att skapa utrymme för att kommentera det som sker i videofilmen, erfarenheterna av det hästunderstödda sociala arbete, samt reflektera över hur det var att bli videofilmad som nämnts tidigare. Videoinspelningarna gjorde det även möjligt att analysera de tankar som väcks hos personalen och klienterna när de ser videoinspelningarna (Larsson et al., 2005). Det finns tidigare studier som inkluderar videofilmning men de är då mer inriktade på det fysiska hos klienten eller på huruvida man visar motivation att vilja försöka igen när man inte lyckas med en viss uppgift (Hauge et al., 2013).

De videoinspelade observationerna öppnade upp för möjligheten att analysera den verbala kommunikationen, emotioner samt kroppsspråket, vilket kan uppfattas av vikt då det verbala språket inte alltid är det sätt som vi tillkännager sociala aktiviteter. För att inte riskera att missa aspekter användes videoutrustning vid observationerna även om det kan bli till priset av att observationen upplevs som mer påträngande (Czarniawska, 2014). Videofilmerna har spelats upp flertalet gånger och analysen har genomförts utifrån de olika deltagarnas perspektiv ena gången hästen, nästa gång ungdomen och slutligen även personalen. De videofilmade observationerna synliggör den komplexitet som bör analyseras (Silverman, 2001, 2004). Inte bara komplexiteten i interaktionen medvetandegjordes utan även den inverkan som forskaren kunde ha på deltagarna.

Videoupptagningarna påbörjades vid det andra eller tredje tillfället för att göra det möjligt för informanterna att vänja sig vid min närvaro. Tilliten

på en dialog där informanterna fick ta del av respektfull och genuin uppmärksamhet.