Desinformation i ljuset av EU:s tillskrivelse av säkerhet, är ett verktyg som betraktat i ett defensivt läge kan förmås att förklaras av en mer statligt och militärt centrerad teori som realism. Men att hotet av desinformation i sig när det når unionen i ljuset av EU:s
tillskrivelse inte går i ett offensivt läge att hantera som ett traditionellt defensivt hot som realismen skulle kunnat ha förklara det. Utan här förmår teorier som liberalismen och konstruktivismen att fånga upp fenomenets komplexitet och erbjuda verktyg för att förstå hur desinformation skall bekämpas. Exempelvis kommunikativa redskap för att göra eu
säkerhetspolitiken i arbetet mot desinformation belyser mycket väl den komplexa naturen av hotet som desinformation utgör. Vilket pekar på att det är väsentligt att se på desinformation som en angelägenhet som bör betraktas inom det internationella planet, på grund av att desinformation som verktyg främst baserat utifrån EU:s dokument sprids på staters bevilja och det faktum på grund utav att alla stater kan ägna sig åt detta oavsett ifall de har
gemensamma intressen. Den samtida beskrivningen av säkerhet mot desinformation av EU formuleras dock inte helt utifrån den statligt centrerade realistiska synsättet, utan på grund av att desinformation främst hotar individer måste aktörer som EU bejaka även den globala utvecklingen och teknologin i sin formulering av säkerhetspolitiken.
Det framkommer tydligt inom det dokument som har granskats, att desinformation är ett internationellt säkerhetshot som alla stater bör se upp för. Det går således att dra en sammanfattande slutsats om att desinformation är ett ny gammalt problem, som getts nya möjligheter att expandera på grund av teknologin. Därför förmår det ny gamla problemet att beskrivas och synliggöras med både traditionella och mer samtida teorier. Genom att belysa och illustrera EU:s säkerhetspolitik kontra desinformation har detta förhoppningsvis lett till ett teoretiskt bidrag i vår förståelse för hur desinformation kan förstås som ett
säkerhetsproblem inom EU. Samtidigt även ett problem som bör bejakas inom det internationella planet, trots att desinformation endast är ett direkt hot mot individer.
6
FORTSATT FORSKNING
Det har framkommit i EU:s dokument att forskare spelar en väsentlig roll i att bygga upp kunskaper om de strukturer som främjar desinformation, vilket pekar på ett behov av fortsatt forskning om ämnet. I analysen framkom idén om att inhemska statliga aktörer, har en
benägenhet att ägna sig åt desinformation gentemot medlemsländer inom EU, trots att staten i fråga är en del av EU. Det vore av intresse att undersöka detta närmare, då mycket av EU:s arbete mot desinformation behandlar Ryssland och det redan finns en del förebyggande strategier inom EU för detta. Vore det av intresse att istället att närmare undersöka det inhemska spridandet av desinformation inom unionen och granska detta i ljuset av teorierna realismen, liberalismen och konstruktivismen. För att fånga närmare det dilemma som uppstod tidigare under dimensionen ’säkerhet från vilka hot’, och eventuellt stärka de slutsatser som framkom i denna studie.
REFERENSER
Baldwin, D. (1997) The concept of security. Review of International Studies, 23(1), 5-26. doi:10.1017/S0260210597000053
Bergström, G, & Boréus, K. (2018). Textens mening och makt : metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys (4 uppl). Studentlitteratur.
Bremberg, N. (2015). The European Union as Security Community‐Building Institution: Venues, Networks and Co‐operative Security Practices. Journal of Common Market Studies, 53(3), 674–692. https://doi.org/10.1111/jcms.12219
Buzan, B., & Hansen, L. (2009). The Evolution of International Security Studies. New York: Cambridge University Press
Elman, C, 2013. ”Realism” i Williams, Paul (red.), Security studies: an introduction, 2nd ed., Routledge, London, s. 15-26.
Ericson, M. (2014). ”Liberalism” i Jakob Gustavsson och Jonas Tallberg (red.) Internationella relationer. 3:e upplagan. Lund: Studentlitteratur AB, s. 67-81.
Eriksson, J. (2014). ”Konstruktivism” i i Jakob Gustavsson och Jonas Tallberg (red.) Internationella relationer. 3:e upplagan. Lund: Studentlitteratur AB, s. 99 – 111.
Europeiska unionens råd (2015). Rådets slutsatser om den gemensamma säkerhets-och försvarspolitiken. Lägesrapport 8971/2015.
Europeiska Kommissionen (2018). Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi. COM(2018) 236 final. Bryssel.
Europeiska kommissionen (2019). Lägesrapport om åtgärdsplanen mot desinformation. JOIN(2019) 12 final. Bryssel.
Europeiska Kommissionen (2020). Gripa in mot covid-19-desinformation - Kolla fakta. JOIN(2020) 8 final. Bryssel.
Europeiska Kommissionen (2020). EU:s handlingsplan för demokrati. COM(2020) 790 final. Bryssel.
Europeiska rådet (2015). Europeiska rådets möte 19 och 20 mars – Slutsatser. EUCO 11/2015. Bryssel.
Europeiska Kommissionen & Unionens höga representant för utrikes frågor och
säkerhetspolitik (2016). Gemensam ram för att motverka hybridhot. JOIN(2016) 18 final. Bryssel.
Europeiska Kommissionen & Unionens höga representant för utrikes frågor och
säkerhetspolitik (2017). Om genomförandet av den gemensamma ramen för att motverka hybridhot. JOIN(2017) 30 final. Bryssel.
Europeiska Kommissionen & Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2018). Att öka motståndskraften och stärka kapaciteten att hantera hybridhot. JOIN(2018) 16 final. Bryssel.
Europeiska Kommissionen & Unionens höga representant för utrikes frågor och
säkerhetspolitik (2018) . Åtgärdsplan mot desinformation. JOIN(2018) 36 final. Bryssel. Europaportalen (30 mars 2021) Demokrati i Europa. Hämtat från:
https://www.europaportalen.se/teman/demokrati-i-europa Försvarets radioanstalt. (u.å) Hybridhot. Hämtat från:
https://fra.se/underrattelser/hybridhot.4.60b3f8fa16488d849a54a6.html
Haglund, F. (3 december 2020). Kommissionen: Så här kan vi stärka demokratin i EU. Europaportalen. Hämtat från: https://www.europaportalen.se/2020/12/kommissionen-sa- har-kan-vi-starka-demokratin-i-eu
Hall, M. (2014). ”Realism” i Jakob Gustavsson och Jonas Tallberg (red.) Internationella relationer. 3:e upplagan. Lund: Studentlitteratur AB, s. 53- 66.
Lanoszka, A. (2019). Disinformation in international politics. European Journal of International Security, 4(2), 227–248. https://doi.org/10.1017/eis.2019.6
Manning, M., & Romerstein, H. (2004). Historical dictionary of American propaganda. Greenwood Press.
McDonald, M, 2013. ”Construktivism” i Williams, Paul (red.), Security studies: an introduction, 2nd ed., Routledge, London, s. 59-72
Mathisen, N. (17 april 2020). Ryssland och Kina kritiseras för desinformation om Corona. Europaportalen. Hämtat från: https://www.europaportalen.se/2020/04/ryssland-och-kina- kritiseras-desinformation-om-corona
NATO. (17 juli 2020). NATO’s approach to countering disinformation: a focus on COVID-19. Hämtat från: https://www.nato.int/cps/en/natohq/177273.htm
Navari, C, 2013. ”Liberalism” i Williams, Paul (red.), Security studies: an introduction, 2nd ed., Routledge, London, s. 29-43.
Nye JR, J., Welch, D., & Byander, F. (2011). Att förstå internationella konflikter. Harlow: Prentice Hall.
Ronge, J. (29 juli 2020). USA anklagar Ryssland för virusdesinformation. Expressen. Hämtat från: https://www.expressen.se/nyheter/usa-anklagar-ryssland-for-desinformation-om- viruset/
SOU 2020:56. Det demokratiska samtalet i en digital tid. Hämtat från: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga- utredningar/2020/09/sou-202056/
Utrikespolitiska institutet (15 april 2021). USA – Utrikes politik och försvar. Hämtat från: https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/usa/utrikespolitik-och- forsvar/| Utrikespolitiska institutet (ui.se)
Vaughn, S. (1989). Propaganda and Persuasion [Review of Propaganda and
Persuasion]. The American Historical Review, 94(1), 102–103. The American Historical Association. https://doi.org/10.2307/1862086
Young, J. (2021). Disinformation as the weaponization of cruel optimism: A critical intervention in misinformation studies. Emotion, Space and Society, 38, 100757–. https://doi.org/10.1016/j.emospa.2020.100757
Zwolski, K. (2014). How to Explain the Transnational Security Governance of the European Union? Journal of Common Market Studies, 52(4), 942–958.