Säkerhet kontra desinformation : En idéanalys av Europeiska unionens säkerhetspolitik mot desinformation.

SÄKERHET KONTRA

DESINFORMATION

En idéanalys av Europeiska unionens säkerhetspolitik mot desinformation.

LAURA VAITKUTÉ

ABSTRACT

Disinformation is a growing problem in a fast changing world, where technology

today contributes to the spread of false and sometimes directly harmful information.

Within the field of international security studies there is an ongoing theoretical

conflict over whether or not security ought to be expanded to include issues that

otherwise do not concern the traditional state and military-centric approach. One

such issue is the multifaceted phenomenon disinformation, which some claim has

little or no meaning and relevancy within the international arena. This is because it

mainly influences individuals. Nevertheless, the EU has still initiated security work to

combat disinformation. The main purpose of this study is to describe and illustrate

how disinformation is defined within the EU’s security framework. Applying David. A

Baldwins conceptual dimensions and ideal types and anchoring them in the

prominent theories realism, liberalism and constructivism, the study aims to describe

and illustrate how EU views disinformation in its pursuit for security. The study later

shows that disinformation needs to be affirmed and taken more seriously by the

international community.

Keywords: Disinformation, Fake News, European Union, International Relations,

International Security Studies, The Concept of Security, Realism, Constructivism, Liberalism, Idea analysis, Ideal type analysis.

INNEHÅLL

1.2 Syfte och frågeställning ...11

2 TEORI ...12

2.1 Säkerhet ...12

2.1.1 Säkerhet för vem? ...13

2.1.2 Säkerhet för vilka värden?...13

2.1.3 Säkerhet från vilka hot? ...13

2.1.4 Säkerhet med vilka medel? ...13

2.2 Realism ...14

2.3 Liberalism ...14

2.4 Konstruktivism ...15

3 METOD OCH MATERIAL ...17

3.1 Idéanalys ...18

3.1.1 Idealtyper och dimensioner ...18

3.2 Reflektion kring validiteten och reliabilitet ...19

3.3 Materialinsamling och urval...20

3.4 Operationella indikatorer ...22

4 RESULTAT OCH ANALYS ...23

5 SLUTSATSER OCH DISKUSSION ...31

5.1 Hur definierar EU säkerhet i sitt arbete mot desinformation? ...31

5.2 Hur uppfattas desinformation i ljuset av EU:s beskrivning av säkerhet? ...32

6 FORTSATT FORSKNING...34

1

INLEDNING

Det senaste decenniet har en oro växt i västvärlden för fenomenet desinformation och dess spridning. En undersökning genomförd året 2018 av den europeiska kommissionen pekade på att 83 procent av människor i Europa tror på att demokratin riskerar att undermineras på grund av så kallade falska nyheter (Tenove 2020, s.518). Som svar på oron har flertalet aktörer agerat, en av dessa aktörer är bland annat den europeiska unionen som året 2018 initierade en strategi för att hantera desinformation (Europeiska Kommissionen, 2018). Desinformation är inte ett nytt fenomen och har funnits historiskt länge. Redan för 2500 år sedan belyste Sun Tzu i boken ”The Art of War” betydelsen utav manipulering av

information, och desinformation som ett eget strategiskt begrepp beskrivs för första gången enligt Manning & Romstein redan på 1920-talet av sovjetunionen (Manning & Romerstein 2004, s. 28, 83). Trots att desinformation använts strategisk av sovjetunionen sedan 20-talet och att Sun Tzu för så länge sedan betonade att falsk information är väsentligt i att överträffa fiender, har naturen av desinformation som fenomen blivit väsentligt förändrat.

Desinformation är idag aktuellt på ett annat sätt än tidigare, och detta på grund av de snabba teknologiska utvecklingen i världen. Teknologin har förändrat samhället på många sätt, i synnerhet sättet hur vi sprider, producerar och hanterar information, idéer, bilder samt åsikter. Vilket har möjliggjort en snabbare och mer komplex spridning av desinformation än för 2500 år sedan. I sin tur har dessa förändringar även inneburit en förändring av

världspolitikens grundstenar, där aktörer på världspolitikens arena har fått anpassa sig till en ny verklighet med nya komplexa problem (Nye & Welch 2011, s.287-289).

Det finns flertalet exempel att betrakta i omvärlden på denna nya komplexa verklighet och dess problem. Ett sådant exempel är företaget Cambridge Analytica som anlitades av valkandidater i det amerikanska valet 2016 och senare det brittiska brexitomröstningen (Haglund, 2020). Där vissa källor hävdar att företaget agerat i människors

informationsflöden för att påverka det amerikanska valet i viss riktning. I samband med följande avslöjanden, har utrikes politiska institutet påpekat att flertalet amerikanska

exempelvis Kina & Ryssland sprider felaktig virusdesinformation (Mathisen, 2020 ; Ronge, 2020). Där sådan desinformation kan ha direkt skadliga inverkan på människor samt kosta liv. Där varken pandemier eller desinformation är nya fenomen, är skillnaden idag teknologin som människor nu har till sitt förfogande. Denna nya komplexa verklighet är av intresse att undersöka och bättre förstå, för utan förståelse av de nya utmaningarna som exempelvis desinformation utgör kan det komma oväntade konsekvenser.

1.1

Bakgrund

1.1.1

Desinformation

Desinformation kan förstås som verifierbar falsk eller missledande information, som

avsiktligt har utformats med syftet att orsaka allmän skada eller vinning. Detta antingen mot en individ, grupp eller land (Tenove 2020, s.519 ; Vaughn 1989, s.22). Desinformation skiljer sig ifrån missinformation, och begreppet omfattas inte av oavsiktlig vilseledning.

Desinformation överlappar även i viss mån med fenomenet propaganda, skillnaden är att propaganda avser att övertyga och övertala dess mottagare. Desinformation handlar istället snarar om att vilseleda mottagaren (Lanoszka 2019, s. 229). Ett mer samtida uttryck för desinformation kan även benämnas som ’fake news’ (Tenove 2020, s.519). Desinformation kan vara en del av en större agenda, även kallat för desinformationskampanjer. Dessa brukar påträffas under formativa skeenden i samhället. Exempelvis kriser som krig och pandemier. Där syftet är att påverka samhället under dessa skeenden (SOU 2020:56, s.86 ; Vaughn 1989, s.19). På grund av att desinformation i grunden handlar om en mottagares vilja till att

acceptera budskapet (Vaughn 1989, s.19), finns det få studier om desinformation inom fältet internationella relationer (Lanoszka 2019, s.233). Detta på grund av de dominerande

teoriernas oförmåga att placera desinformation i en ny komplex världsarena. Länge har studier av internationella relationer dominerats av realismen, som inte erkänner några andra aktörer än staten och i vissa fall förnekar att teknologin möjligtvis kan förändra

världspolitikens i grunden (Hall 2014, s.54 ; Nye & Welch 2011, s.291). Ur det perspektivet blir det därför svårt att argumentera för att desinformation kan ha en inverkan på den internationella arenan då det påverkar människornas tro, känslor och kognitiva processer, snarare än på något sätt är ett direkt hot mot staten (Tenove 2020, s.523). Det har senare växt fram andra teorier som hävdar att enskilda individer kan ha en inverkan på det

internationella planet, där de menar på att identitet och socialisering har haft en effekt på och kan förklara varför till exempel de europeiska staterna idag har ett så nära samarbete med varandra (Eriksson 2014, s.99). Vilket i den verklighetsbeskrivningen pekar på en

finnas lite teoretisk överenskommelse över fenomenet desinformation. Jason Young pekar även på just detta, och menar att desinformation är svåröverskådligt på grund av bland annat snabba teknologiska förändringar. Som gjort att lösningarna för att lösa problemet med desinformation, riskerar att inte vara tillräckligt utvecklade (Young, 2021).

1.1.2

Internationella säkerhetsstudier

När säkerhet avses att studeras inom internationella sammanhang, hamnar dessa studier under fältet internationella säkerhetsstudier (ISS). ISS hade sin början efter andra

världskrigen som en subdisciplin till IR. Studier inom ramen för ISS öppnade upp

möjligheter att undersöka större politiska problem, framförallt relationen mellan militära och icke militära hot och sårbarheter. Detta berodde främst på teknologiska utvecklingar, och ISS kunde numera även beröra ämnen som ekonomi (Buzan & Hansen 2009, s.1, 12). Efter kalla krigets slut skedde enligt Buzan & Hansen den största omställningen vad gäller

säkerhetspolitik, det ställdes krav i debatten på ett fördjupande och utvidgande av konceptet säkerhet. Omställningen innebar en tudelning i debatten som Buzan och Hansen beskriver som följande; ”not only was there disagreement over whether and how security should be expanded, but also over who counted as legitimate contestants on the ISS terrain” (ibid, s.187-189). Det fanns i huvudsak två saker som debatten grundades på, och detta var en kritik på det fokus som de dominerande realistiska teorierna haft på staten och den militära

makten som det väsentliga att bejaka inom den internationella arenan (ibid. s.187).

Vidgandet av säkerhetsbegreppet är väsentligt även idag och var inte bara en angelägenhet efter det kalla kriget. Det är därför viktigt att påpeka vikten av säkerhetsbegreppets

flexibilitet. Buzan och Hansen menar att säkerhet är ett svårfångat koncept, vilket innebär att det finns mycket som kan göras i säkerhetens namn, samtidigt som själva innebörden av säkerhet är omtvistat och inte alltid självklart (Ibid s.34). På grund utav detta är ISS ett dynamiskt fält som expanderas utifrån dess politiska miljö. Vad akademiska och politiska aktörer accepterar som en del av ISS förändras över tid. Ett tydligt exempel på detta är miljösäkerhet som inte ansågs vara en del av samtida säkerhetsstudier förrän tidiga 1980-talet, där det idag vore otänkbart att inte omfatta dessa studier inom fältet för säkerhet (ibid s.16). Denna flexibilitet och dynamiska karaktär av säkerhetsstudier pekar på att fältet än idag kan tänka sig att expanderas, för att även inkludera fenomen som desinformation. På grund av den utveckling som sker idag där desinformation har haft en inverkan på

statligt centrerad, innebär detta att aktörer formulerar sitt säkerhetsarbete bejakandes den globala utvecklingen som är i ständig förändring.

1.1.3

Europeiska unionen

EU som en internationell institution har ändrat sin politiska dagordning omfattande sedan unionen grundades, EU:s beslutsfattande har ökat väsentligt på områden med

gränsöverskridande problem som exempelvis miljöproblem (Johansson 2014, s.443-444). Här kan även problem som desinformation inkluderas på grund av fenomenets karaktär som kräver gränsöverskridande samarbete (NATO). Det är viktigt att belysa i denna studie vad för roll EU har som internationell institution. EU:s politik är i vissa avseenden överstatlig och delvis överstatlig detta i områden som exempelvis handelspolitik. EU har dock en begränsad roll inom säkerhet och försvarspolitiken, EU:s roll inom den typen av frågor fyller än

samordnande funktion för stater snarare än lagstiftande. Johnsson menar på att detta placerar EU i ett dilemma där det finns en önskan från medlemsstaternas medborgare att lösa problem som krig, terrorism och människohandel, samtidigt som det finns en önskan från stater att behålla ett visst mått av självbestämmande (Johansson 2014, s. 444). Vilket pekar på att EU:s handlingsförmåga är begränsad vad gäller hot av transnationell karaktär, som då till exempel desinformation.

EU:s säkerhetspolitik har varit omdebatterad sedan det kalla krigets slut där teorierna berörde fred och stabilitet som centrala i debatten och EU:s roll som en internationell institution (Kirschner 2006, s.947). Niklas Bremberg förklarar att konstruktivistiska teoribildningar sedan slutet av det kalla kriget nästintill varit dominerade i att förklara hur EU som säkerhets institution fungerar. Där säkerhetsstudier länge varit dominerade av statligt-militärt centrerade teorier, menar Bremberg på att de teorier som senare varit i framkanten i utvidgningen av säkerhetsbegreppet missat vissa aspekter. Detta har enligt Bremberg lett till ett misslyckande i att behandla vidgningen av begreppet säkerhet till att inkludera icke militära hot och vår förståelse för transnationella risker, på grund av

konstruktivismens fokus på identiteter och sociala konstruktioner. Bremberg menar på att detta lett till att värdefulla insikter gått förlorade i försöket att förklara vad som utgör och förändrar säkerhet, i relation till under vilka förhållanden och föreställningar detta sker. I sin tur har detta lett till att vi inte fått en helt självklart bild för vilken roll regionala

organisationer som EU spelar som en säkerhetsfrämjande institution (Bremberg 2015, s.676). På grund av säkerhets begreppets flexibilitet och dess påverkan av samtiden, är det av intresse att undersöka hur just EU definierar begreppet säkerhet i ljuset ett samtida problem som desinformation.

1.2

Syfte och frågeställning

Det huvudsakliga syftet med undersökningen blir att synliggöra och beskriva vilket förhållningssätt till säkerhet som kommer till uttryck i europeiska unionens arbete mot desinformation. Detta för att öka förståelsen för hur säkerhet definieras i relation till desinformation, vidare även för att bättre förstå hur desinformation förstås som ett

säkerhetsproblem inom den europeiska unionen. Frågeställningen för att besvara syftet blir således följande:

• Hur definierar EU säkerhet i sitt arbete mot desinformation?

•

Genom en idéanalys ska det policy dokument som den europeiska unionen lagt fram i sitt arbete mot desinformation undersökas. Idéanalysen kommer att bygga på David. A Baldwins konceptuella dimensioner, och utifrån dimensionerna skall en idealtyp utformas baserat på det teoretiska perspektiven realismen, liberalismen och konstruktivismen som är

framstående i studier av säkerhet. Genom att belysa hur desinformation förstås som ett säkerhetsproblem inom den europeiska unionen är ambitionen dels att kunna bidra till kunskaper om internationella säkerhetsproblem och samtidigt med hjälp av det ovannämnda teorierna reflektera kring hur desinformation bättre kan förstås som en angelägenhet inom studier av internationella säkerhetsproblem.

2

TEORI

2.1

Säkerhet

På grund av forskningsfrågans karaktär finns det i denna studie ett behov av att teoretiskt klargöra och förtydliga konceptet säkerhet. Säkerhet är ett flexibelt och mångtydigt begrepp, som förändras utefter dess samtid. Det finns således ingen fast definition av säkerhet. Detta har enligt David A. Baldwin lett till en överflöd av försök i att omdefiniera vad säkerhet innebär. Där olika teorier varit fokuserade på olika saker som bland annat makt, teknologiska förändringar och militär makt. Det är därför väsentligt att betrakta säkerhet som ett koncept som är i ständig förändring (Baldwin 1997, s.9).

För att förstå säkerhet som ett koncept lyfter Baldwin sju konceptuella dimensioner som är väsentliga att reflektera över och tillämpa i studier av säkerhet. Baldwin menar på att det finns en risk att säkerhet blir tvetydigt ifall rätt frågor inte ställs när vi avser att undersöka konceptet. På grund av att säkerhet skapas i relation till något annat, beskriver Baldwin ett behov av att specificera själva säkerhetsproblem genom att ställa en rad olika frågor (ibid, s.12). Det är följande frågor som utgör de konceptuella dimensioner som han menar bör ställas i ett säkerhetsammanhang;

1. Säkerhet för vem?

2. Säkerhet för vilka värden? 3. Hur mycket säkerhet? 4. Säkerhet från vilka hot? 5. Säkerhet för vilka medel? 6. Säkerhet till vilket pris? 7. Inom vilken tidsram?

I denna studie kommer endast dimensionerna 1, 2, 4 & 5 att beröras, då resterande frågor inte anses vara relevant för denna undersöknings frågeställning och syfte. Detta på grund av frågornas jämförande karaktär då denna studie inte avser att jämföra exempelvis olika staters säkerhetspolitik med varandra. Då Baldwin påpekar att dessa utgör en viss möjlighet till att ge ett mått till säkerhet, vilket inte behövs i denna studie (ibid, s.17). Enligt Baldwin är det inte nödvändigt att använda samtliga dimensioner för att definiera säkerhet utan detta beror helt på forskningsfrågans karaktär. Det är således upp till forskaren själv att avgöra för hur djupt eller snävt som de olika dimensionerna skall beröras (ibid, s.14). Det är även viktigt att belysa att de konceptuella dimensioner är utformade för studier på nationell nivå, dock så antyder Baldwin att dessa går att tillämpa på andra nivåer vid studier av säkerhet som exempelvis i detta fallet på en internationell nivå (ibid, s.14). Nedan presenteras de konceptuella dimensionerna som denna studie fokuserar på mer djupgående;

2.1.1

Säkerhet för vem?

I denna dimension är det av ytterst vikt att betrakta vad som avses att säkerhetiseras. Det vill säga vad är objektet som säkerhet skapas för. Exempel på sådana objekt kan vara staten, individen eller det internationella systemet med mera. Det är dock viktigt att specificera vilka stater eller vilka individer som avses (Baldwin 1997, s.13)

2.1.2

Säkerhet för vilka värden?

Olika aktörer inom den internationella arenan har olika värden, det är viktigt att klargöra vilka värderingar som är inkluderade i konceptet av säkerhet. Detta innebär inte endast kärn-värden eller vitala intressen utan mer specifikt ett exempel som Baldwin lyfter upp på ett värde kan vara : ”ekonomiska relationer med resten av världen på resonabla termer” (Baldwin 1997, s.13-14).

2.1.3

Säkerhet från vilka hot?

Säkerhet enligt Baldwin skapas oftast i relation till något annat. Exempelvis en stat som avser att rusta upp sin säkerhet för att kunna skydda sig mot en fientlig grannstat (Baldwin 1997, s.15).

2.1.4

Säkerhet med vilka medel?

Det finns olika medel för att uppnå säkerhet. Det är därför viktigt att klargöra hur säkerhet skall uppnås, ska detta ske med exempelvis militär makt? Eller internationellt samarbete? (Baldwin 1997, s.16).

2.2

Realism

Realismen är den teori som dominerar fältet IR och som även har haft stor inflytande på säkerhetsstudier på grund av dess förmåga att förklara konflikter och krig (Hall 2014, s. 56) (Elman 2008, s.15). Realismen beskriver makt som den viktigaste variabeln för att mäta och förklara staternas agerande. På grund av ett fokus på makten är stater den enda väsentliga aktören på den internationella arenan att betrakta, då stater är dem som innehar mest makt (Hall 2014, s.53). Enligt Nye & Welch finns det en del skillnader mellan klassisk realism och neorealism (även kallas strukturell realism) (Nye & Welch 2011, s.61). Där den klassiska realismen grundar sig enligt Elman på en pessimistiskt syn på människan. Där ledare av stater agerar utifrån själviska intressen och bejakar att anskaffa sig så mycket makt som möjligt (Elman 2008, s 17). Det är sedan med grunden i detta dystra tillstånd, som realismen försöker att förklara hur suveräna stater samspelar med varandra på den internationella arenan. En arena som enligt realismen saknar en överordnad auktoritet, vilket innebär att det råder en anarki för staterna emellan och det finns ingen som kan skydda dem från varandra (ibid, s.18). En anarki som kan beskrivas som hobbesiansk då det grundar sig i ett naturtillstånd där det sker en ”allas kamp mot alla”. Det är på grund av den anarkistiska karaktären av det internationella systemet som stater antingen kommer att bejaka säkerhet eller makt för att försvara sig från andra stater (ibid 2013, s.20-21 ; Hall, 2014 s.61). Det är även därför militär makt är central inom realismen. Hall lyfter upp detta och menar följande; ”staternas individuella oro gällande säkerhet skapar en kollektiv osäkerhet”, Stater som rustar upp med militära resurser för att bejaka sin säkerhet leder till att andra stater i sin tur även måste rusta upp med militära resurser för att möta dessa hot (Hall, 2014 s.57).

Samtidigt har inte alla stater möjlighet att bejaka sin säkerhet, på grund av eventuellt mäktigare grannar, detta skapar incitament för stater att alliera sig med andra för att jämna ut maktbalansen. Denna maktbalansteori enligt realister kan förklara längre perioder av fred och samarbete, dock så sker detta enligt realister inte för att bevara fred utan endast för att bejaka sin egen suveränitet (Nye & Welch, 2011, s. 60,81).

2.3

Liberalism

Det finns olika riktningar inom liberalismen, som envar har sin utgångpunkt i den klassiska liberalismens syn på naturtillståndet, där individuell frihet är i fokus och garanteras i form av gemensamma institutioner som skapas av rationella individer. På grund av detta existerar staten endast i form av en socialt skapat och föränderlig institution vars syfte är att

säkerställa individuella rättigheter (Ericson 2014, s.67 ; Navari, 2008, s.43). Liberalismen erkänner andra aktörer än bara stater inom den internationella arenan. Navari lyfter resonemang från den neoliberala institutionalism idétraditionen som hävdar att

internationella institutioner har en viktig roll i överbyggandet av intressekonflikter, genom att influenserna statliga intressen och beteenden. Detta bland annat genom förebyggande arbete inför ”framtidens skugga”, där staten har ett intresse av att samarbete för att främja stabilitet inom det internationella på grund av framtidens oförutsägbarhet (Navari, 2008, s.39-41). Samtidigt som värden fred rättvisa och samarbete eftersträvas har liberala stater enligt Navari en tendens att misstro icke-liberala stater, på grund av en svårighet att lösa konflikter med icke liberal stater (ibid 2008, s.36 - s.37). Denna misstro på de icke liberala staterna grundar sig i att liberalismen även betonar vikten av demokrati och sociala

interaktioner människor emellan. Liberalismen menar att personliga konflikter kan reduceras genom att främja förståelse, detta sker enligt Nye & Welch på olika nivåer studenter emellan, affärsfolk turister etc (Nye & Welch 2011, s.64). Liberalismen betonar även vikten av handel då det skapar stabilitet på den internationella arenan, och tillåter stater att sikta på och förbättra sitt läge genom ekonomisk tillväxt istället för militär erövring (ibid s.63) Denna stabilitet främjas genom samarbete samt transnationella ekonomiska

transaktioner, där ekonomisk integration gör stater medberoende av varandra och därför inte lika benägna att ingå konflikter med varandra (Navari, 2008, s. 35).

2.4

Konstruktivism

Konstruktivister menar på att världen är en social konstruktion. Det är normer, identitet och idéer i allmänhet som är centrala för världspolitikens konstitution och dynamik (McDonald, 2008, s. 60). Det centrala enligt McDonald för samtliga olika grenar av konstruktivismen är antaget om säkerhet som en social konstruktion. Vilket i praktiken innebär att det skapas ett subjekt eller objekt som annars inte skulle existera om det inte fanns en handling som satte subjektet eller objektet i verklighet, så när vi talar om säkerhet är det genom handlingar som den ges mening. Säkerhet kan uppfattas som en reaktion på behovet av att bevara en

gruppsvärden, genom att en viss statlig politisk ledare utser andra stater som vän eller fiende. Detta baserat på vikten av en rad sociala, kulturella och historiska faktorer som uppmuntrar särskilda former av mening som formar deras avsikter. Detta innebär att icke materiella eller ideella faktorer är centrala för konstruktioner och praxis för säkerhet i världspolitiken (ibid s.61). En sådan icke materiell faktor kan vara exempelvis normer som definieras som delade förväntningar om lämpligt eller legitim beteende av aktörer med viss identitet, och här är stater den aktör som detta tillämpas på (ibid, s.63). Ett exempel på detta kan vara hur vissa

denna konstruktion förändras. Vilket innebär att Anarki i huvudsak domineras av sociala begränsningar, exempelvis normer och regler inom en stat (McDonald 2008, s. 66-67) (Nye & Welch, 2011, s.62).

Säkerhet är ett plan för förhandling, där vissa aktörer talar om säkerhet för en viss grupp. Till skillnad från exempelvis realisterna där förhandlingar mellan eliten och de människor som eliten representerar inte har någon inverkan på det internationella planet. McDonald beskriver det påstådda förhandlinsgplanet som följande,

… a process in which an actor declares a particular issue, dynamic or actor to be an ‘existential threat’ to a particular referent object. If accepted as such by a relevant audience, this enables the suspension of normal politics and the use of emergency measures in responding to that perceived crisis. Security, in this sense, is a site of negotiation between speakers and audiences (McDonald 2008, s. 69).

Konstruktivister betonar därför vikten av kommunikation där representation av befolkningen ter sig för befolkningen och skall spegla den upplevda verkligheten. Förtroende är således enligt konstruktivister vital i utformandet av säkerhet (ibid, s. 65) Det är även viktigt att inte missförstå det konstruktivistiska teoribildningen då den ändå inte helt förkastar det

traditionella statliga aspekterna och exempelvis går längre och fokuserar på även strukturer och dess påverkan på aktörer (Eriksson 2014, s. 102).

3

METOD OCH MATERIAL

Studien kommer att utgå ifrån den kvalitativa metoden, vilket tillåter en detaljerad förståelse av enskildheter till skillnad från den kvantitativa traditionen där forskningen baseras på ett stort antal analysenheter (Esaiasson et al 2017, s.11). Den kvalitativa metoden är bäst lämpad då studien avser att undersöka ett fåtal analysenheter, på ett djupgående och intensivt sätt. Studien kommer att vara teoriprövande, där ett antal teorier skall placeras på det empiriska materialet. Dessa teorier kommer sedan antingen försvagas eller förstärkas vidare i resultatet (ibid 2017, s.41).

För att på bästa sätt uppfylla syftet och besvara frågeställningen har flertalet avvägningar av metod skett. Diskursanalys vore en given kandidat i detta fall då det skulle tillåta en djup analys av hur säkerhet faktiskt definieras, då enligt Boreus & Bergström är språket av stor betydelsen i diskursanalytiska undersökningar (Boreus & Bergström 2018, s.257). Det skulle därför vara möjligt att undersöka språket och dess mening inom EU dokumenten för att på sätt avgöra hur säkerhet definieras. Diskursanalys handlar dock inte enbart om språkets mening utan om en viss maktanalys som ska belysa vilka effekter språket kan få (ibid, s.259). Denna studie avser i huvudsak att undersöka hur begreppet säkerhet definieras, därför lämpar sig inte det diskursanalytiska tillvägagångsättet då det inte finns en avsikt att belysa konsekvenser av språket. Kvalitativ innehållsanalys vore även användbart på grund av de stora mängder av information i form av dokument som EU tillhandahållit som behandlar det valda undersökningsämnet. En kvalitativ innehållsanalys skulle tillåta systematisk

undersökning av ett stort antal analysenheter och få fram ett mönster i hur säkerhet

definieras i dokument som behandlar desinformation (ibid 2018, s.51). Som tidigare nämnt föredras en djupare förståelse av enskildheter i denna studie framför en relativ förståelse av ett stort antal enheter. På grund av säkerhetsbegreppets mångtydighet där det behövs flera operationella indikatorer lämpar sig en kvalitativanalys med idealtypanalys och dimensioner då dessa verktyg kompletterar varandra och tillåter en tydligare systematik och organisering av de olika utsagorna. Därför har även kvalitativ innehållsanalys förkastats som metod.

3.1

Idéanalys

För att på bästa sätt besvara frågeställningen och uppfylla syftet kommer idéanalys som metod vara den mest lämpade. Definitionen av en idé i denna uppsats kommer att bygga på det som Bergström & Svärd betraktar som en tankekonstruktion om verkligheten. När dessa idéer vidare slås samman kategoriseras de som en ideologi. Det handlar således om en lära om idéer och politiska ståndpunkter, och det är just på grund utav det som idéanalys lämpar sig som metod i denna studie. Då studien avser att studera EU:s politiska ståndpunkter i deras officiella dokument. Metoden idéanalys har vidare ett antal förgreningar såsom beskrivande-, innehållslig- och funktionell idéanalys (Boreus & Bergström 2018, s.133-139). Det är en beskrivande idéanalys som kommer att användas i denna studie, då ambitionen i denna studie är i huvudsak beskrivande. På grund av att syftet inte avser att undersöka varför eller vilka konsekvenser som aktörens tillskrivelse av säkerhet kan ha, utan snarare en

beskrivande ambition där begreppets innebörd utreds och klargörs.

3.1.1

Idealtyper och dimensioner

För att bringa systematik till undersökningen kommer studien att tillämpa idealtypanalys och dimensioner som ett analysverktyg. Idealtyper som ett analysverktyg innebär att en idealtyp konstrueras, denna idealtyp har vissa typiska ideologiska egenskaper och

kännetecken. Idealtypen blir sedan ett måttstock för verkliga empiriska fenomen (Boreus & Bergström 2018, s.147-148). Ett tydligt exempel på en idealtyp kan vara ”liberalism” och ”liberal” för ifall vi konstruerar denna idealtyp nära kopplat till tron om värdet av

yttrandefrihet som är en typiskt liberal utsaga, kan vi utgå ifrån att de flesta liberaler mer eller mindre närmar sig den beskrivningen (Esaiasson et al, 2017, s.140). Idealtyper finns således inte i det verkliga livet utan det är ett antal stereotypiska föreställningar som hjälper oss att kategorisera vissa föreställningar. Idealtyper kan användas för att jämföra ifall en viss idealtyp har förändrats över tid, och även för att jämföra olika idealtyper med varandra för att klargöra skillnader samt likheter (Boreus & Bergström 2018, s.149). Dimensioner som ett analysverktyg till skillnad från idealtyper går ut på att analysera olika delmoment av olika ideologiska ståndpunkter. Dessa ståndpunkter går sedan att positionsbestämda längst en eller flera olika gradlinjer, genom att urskilja områden som ideologin omfattar går det sedan att identifiera på vilken av skalorna som vissa utsagor skall placeras på (Ibid. 153).

Idealtyper och dimensioner må vara olika verktyg då dessa skiljer sig åt väsentligt, enligt Boreus & Bergström går det även att förena dessa och se dem som två sidor av samma mynt. Dimensioner framhäver ideologiska ställningstaganden längst olika gradlinjer. Medan idealtyper markerar olika ideologiernas utmärkande drag (Ibid 155-156). I denna studie

för realismen, liberalismen och konstruktivismen skall sedan bygga på de förhand

konstruerade frågorna: säkerhet för vem? Säkerhet för vilka värden? Från vilka hot? Med vilka medel?. Dessa idealtyper kommer att konstrueras utifrån ett antal typiska egenskaper och kännetecken med utgångspunkt i frågorna (Se mer under 2.1) Baldwins konceptuella dimensioner kommer sedan att användas för att analysera de olika ideologiska

ståndpunkterna som kan tillskrivas säkerhetsbegreppet vid analysen av det empiriska materialet. Det är även därför som idealtyper och dimensioner är det mest lämpade

alternativet av analysverktyg, på grund av säkerhetsbegreppets mångtydighet kräver detta en operationalisering som berör flera punkter, och att förena denna med de tre teorier som ligger till grund för idealtyperna.

3.2

Reflektion kring validiteten och reliabilitet

Två reflektioner i denna studie är nödvändiga för att säkerställa att det finns validitet och reliabilitet. Det första är på grund av studiens beskrivande karaktär, där beskrivande analyser enligt Boreus & Bergström alltid innehåller ett visst mått av argumentation. Detta på grund av att det behöver göras en tolkning av materialet (Boreus & Bergström 2018, s.141). Det är följaktligen viktigt att studien utförs på ett systematiskt sätt. För att säkerställa detta har studien ett antal frågor som kommer att användas systematiskt som operationella

indikationer för att kunna genomföra en godtagbar analys, och på så sätt kunna undersöka kopplingen till de teoretiska indikationerna.

Det andra är att kunna säkerställa och garantera att det som avser att mätas faktiskt mäts. På grund av forskningsdesignen i detta fall är det viktigt att analysverktygen som utformas har gjorts på ett sätt som gör det tydligt under analysensgång för vart de olika idealtyperna kan placeras längst de olika dimensionerna. Det är således viktigt att bejaka så att

analysverktygen inte är för snäva eller breda, där antingen ingen utsaga kan placeras

alternativt vissa utsagor placeras i flera fack (Boreus & Bergström 2018, s.156). Detta är inget problem som går att på ett enkelt sätt lösa, då idealtyper inte är en verklig representation av verkliga fenomen. Ligger det på författaren att urskilja vissa teoretiska renodlingar av ideologierna som ligga till grund för studien (ibid, s.148) Det är således av vikt att forskaren endast tar upp det väsentliga för varje teori, för att detta ska säkerställas har teorierna utformats utifrån de konceptuella dimensionerna och ett försök har gjorts att begränsa saker

3.3

Materialinsamling och urval

Materialet för den empiriska analysen har inhämtats i huvudsak ifrån EU:s officiella hemsida och är officiella dokument. EU har arbetat med desinformation sedan 2015 och fram tills året 2020 har ett antal olika dokument framställts. Det finns totalt 10 officiella dokument som sedan 2015 behandlar delvis eller helt ämnet desinformation:

Nr Institution Datum Dokument

1 Europeiska rådet Mar 2015 EUCO 11/15

2 Europeiska unionens råd Maj 2015 8971/15

3 Europeiska kommissionen & höga representanten Apr 2016 JOIN(2016) 18 final 4 Europeiska kommissionen & höga representanten Jul 2017 JOIN(2017) 30 final 5 Europeiska kommissionen & höga representanten Jun 2018 JOIN(2018) 16 final 6 Europeiska kommissionen Apr 2018 COM(2018) 236 final 7 Europeiska kommissionen & höga representanten Dec 2018 JOIN(2018) 36 final 8 Europeiska kommissionen & höga representanten Jun 2019 JOIN(2019) 12 final 9 Europeiska kommissionen & höga representanten Jun 2020 JOIN(2020) 8 final 10 Europeiska kommissionen Dec 2020 COM(2020) 790 final

Tabell 1: Sammanfattning över det dokument som EU framställs som delvis eller helt berör ämnet desinformation.

På grund av uppsatsens begränsande disposition kommer endast det dokument som explicit belyser desinformation att analyseras, även om det andra dokumenten belyser och berör desinformation delvis även skulle vara av intresse att ha med i analysen. Det innebär att studien begränsar sig till att endast omfatta dokument nummer 7 ”Åtgärdsplan mot desinformation”, dokument nummer 8 ”Lägesrapport om åtgärdsplanen mot desinformation” & dokument nr 9 ”gripa in mot covid-19-desinformation” för den empiriska analysen. Dokumenten som kommer att användas i analysen är officiella

dokument av europeiska Kommissionen & Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (Höga representanten). Dokument nummer 1-4 kommer att väljas bort på grund av arbetets begräsande disposition, samt av dokumentens vikt på annat som inte anses vara relevant. Exempelvis Hybridhot, som desinformation är en del utav i form av

påverkanskampanjer, där dock hybridhot berör även ämnen som IT-angrepp vilket ger dokumentet väljs bort i fråga (Försvarets radioanstalt, u.å.). Dokument nr 5 har valts bort på grund utav dess endast en påbörjan av en desinformations strategi som senare utmynnar i en åtgärdsplan vilket är av större intresse i undersökningen, och denna benämns även i viss mån senare i dokument nummer 7. Dokument nummer 10 har även valts bort på grund av att det är ett stort och omfattade dokument som behandlar tre saker, fria och rättvisa val,

motverka desinformation. Detta dokument skulle vara väsentligt att ha med i arbetet men på grund av dispositionen och att dokumentet inte explicit behandlar ämnet desinformation är det istället av vikt att ha dokument nr 9 då den även är från året 2020, likt dokument nr 10. På grund av naturen av det gränsöverskridande hotet som desinformation utgör, har det gjorts överväganden över huruvida det vore relevant att inkludera dokument från andra organisationer, då EU som en säkerhetsfrämjande institution endast har en samordnande förmåga hänger mycket av dess säkerhetsfrämjande arbete på samarbete med andra

regionala organisationer såsom organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSCE) & NATO (Bremberg 2015, s.675 ; Johansson 2014, s.444). Att inkludera dessa skulle kunna bidra till att bättre förstå hur desinformation förstås som ett säkerhetsproblem inom den europeiska unionen, då dess arbete mycket hänger på samarbete med andra organisationer. På grund av dispositionen av detta arbete, skulle detta istället kunna vara ett alternativt framtida forskningsproblem. Samt på grund av frågeställningen och syftet som explicit fokuserar på hur EU som institution uppfattar naturen av desinformation, görs det en avgränsning att endast inkludera dokument från EU.

3.4

Operationella indikatorer

Det är väsentligt som tidigare nämnt under (punkten 3.2) att definiera och detaljerat beskriva hur något har tänkt att mätas i fråga. Enligt Esaiasson et al skall den empiriska observationen ske med konsekventa och metodiska redskap, för att det inte skall förekomma brister i

resultatet vilket är en risk ifall det saknas en tydlig och klar teoretisk definition (Esaiasson et al 2017, s.56-57). I denna studie kommer säkerhet operationaliseras utifrån David, A

Baldwins konceptuella dimensioner, Säkerhet för vem? Säkerhet för vilka värden? Säkerhet från vilka hot? Säkerhet med vilka medel? (Vilka diskuteras under punkten 2.1).

De konceptuella dimensionerna kommer att utgör grunden för analysschemat som det empiriska materialet skall studeras utifrån. Utifrån dimensionerna analyseras sedan vilken idealtyp som överensstämmer med det skildringar som framkommer i dokumentet:

Tabell 2: Analysverktyget som det empiriska materialet skall analyseras utifrån, som utmynnat ur teorier som presenterades under punkt 2.

Realism Liberalism Konstruktivism

Säkerhet för vem?

Den egna suveräna staten.

Den liberala staten samt dess institutioner, icke statliga aktörer.

Staten och dess medlemmar.

Säkerhet för vilka värden?

Statlig suveränitet, makt eller säkerhet.

Frihet, tillväxt och utveckling. Välfärd och rättvisa.

Staten och nationen (Representera enskilda individers intressen)

Från vilka hot?

Andra stater inom det hobbesianska anarkistiska internationella systemet.

Auktoritära stater, andra ickestatliga aktörer

Andra stater och icke statliga aktörer som upplevs som hot.

Med vilka medel?

Militär makt. Internationella samarbeten, institutionalism, ekonomisk utveckling, liberal demokrati. Norm-identitetsskapande politisk kommunikation,

4

RESULTAT OCH ANALYS

4.1

Säkerhet för vem?

Det öppna och demokratiska samhället betonas igenom hela åtgärdsplanen, där de demokratiska institutionerna beskrivs som utsatta. Den demokratiska utsattheten nämns oftast i samband med europeiska parlamentsvalet 2019. Vilket tyder på att EU-projektet som institution upplevs som hotat, där påtalas desinformation vara utformat i syfte att

underminera projektet (Dokument nr 7, s.2).

Desinformation kan även användas för att undergräva

EU-projektet. Detta kan få betydande negativa effekter på samhällena i hela unionen, särskilt inför valet till Europaparlamentet 2019 (Ibid, s.11).

Det är inte bara unionen som är utsatt utan dokumentet poängterar även vikten av att EU:s medlemsstater är skyddade mot det hot som desinformation utgör, där dokumentet gör gällande att hot mot demokratin i en viss medlemsstat har en förmåga att skada unionen som helhet (ibid, s.2). Desinformation beskrivs även som ett fenomen som påverkar enskilda individer negativt, detta kopplat till den demokratiska processen där desinformation urholkar medborgarnas förtroende för de demokratiska institutionerna och polariserar opinionen (ibid, s.11).

Medborgarnas förmåga att få tillgång till en mångfaldig mängd av tillförlitlig information, så att de kan bilda sig en uppfattning i politiska frågor. På så sätt kan medborgarna på ett välinformerat sätt delta i det offentliga samtalet och uttrycka sin vilja i fria och rättvisa val (ibid, s.1).

Säkerhet i åtgärdsplanen är likt det förgående dokumentet inriktat på säkerhet för medborgare och deras förtroende på institutioner. Där lägesrapporten tillskillnad från

Kommissionen och utrikesrepresentanten är fast beslutna att fortsätta sina gemensamma ansträngningar för att skydda vår europeiska demokrati mot desinformation och manipulation. Det är vårt gemensamma ansvar att skydda EU-medborgarnas rätt till saklig, objektiv och tillförlitlig information (ibid, s.10).

I dokument nr 9 beskrivs desinformation i ljuset av pandemin som ett hot som berör flera aktörer på den internationella arenan inte bara EU och dess medlemsstater. Andra aktörer som det berör är även icke statliga organisation såsom FN (Dokument nr 9, s.6).

Desinformation och utländska påverkansoperationer med anknytning till covid-19 riktas inte enbart mot EU eller enskilda medlemsstater. Länder utanför EU, internationella

samarbetsorganisationer och det multilaterala systemet i största allmänhet har också blivit måltavlor (Ibid, s.6).

Det går vidare att tyda på i beskrivandet av konsekvenserna av desinformation att fenomenet är främst riktat mot enskilda individer och att dessa utgör den största måltavlan för

desinformation. Säkerhet i denna dimension pekar således främst på att det är individer som bör skyddas. I synnerhet EU-medborgare, även om det inte framkommer i lika stor

utsträckning i relation till de tidigare dokumenten.

Omfattningen av den potentiella inverkan på medborgarnas hälsa och våra samhällens stabilitet och de brister den har avslöjat kräver dock fortsatta ansträngningar och intensifierat arbete (Ibid, s.15).

I den första dimensionen går det tydligt i samtliga dokument urskilja en liberal idealtyp. Detta på grund av den vikt som läggs på att skydda demokrati och institutioner. På grund av hotets natur, där den första påverkan sker hos en individ för att i sin tur sedan påverka EU som institution eller ett helt medlemsland. Går det därför att urskilja individen som det som främst avses att skyddas. Vilket här skulle kunna även peka på ett konstruktivistisk ideal, där idéer spelar en väsentlig roll i att forma världspolitiken (McDonald 2008, s. 60). I samtliga

dokument är det ett fokus på EU-medborgaren som ett skyddsobjekt, på grund av detta finns det konstruktivistiska inslag i denna dimension på grund av att desinformation påverkar individernas. Samtidigt finns det även starka inslag med att det är medborgare som skapar och upprätthåller institutioner, och att dessa institutioner måste skyddas. Därför går det att ta en slutsats att denna dimension är övervägande liberal med konstruktivistiska inslag.

Dimension Idealtyp

Säkerhet för vem? Konstruktivism övervägande liberalism

4.2

Säkerhet för vilka värden?

De grundläggande värden som går att urskilja i dokument nr 7 betonar främst demokratiska värden, där demokrati samt medborgerliga fri och rättigheter betonas. Genom att dels belysa desinformation som ett hot mot hela det demokratiska systemet, är det på grund av

skyddandet av de demokratiska processerna som ett arbete mot desinformation bör ske. De demokratiska processerna är vidare inte på egenhand av värde i sig utan dessa sätts i relation till att det är genom att arbeta förebyggande genom individer, som det demokratiska sedan skall värnas (Dokument nr 7, s. 1-2, 4, 10-11)

Våra öppna och demokratiska samhällen är beroende av

medborgarnas förmåga att få tillgång till en mångfaldig mängd av tillförlitlig information, så att de kan bilda sig en uppfattning i politiska frågor. På så sätt kan medborgarna på ett välinformerat sätt delta i det offentliga samtalet och uttrycka sin vilja i fria och rättvisa politiska processer (ibid, s.1).

Likt det dokument nr 7 framhävs liknande värden även i dokument nr 8, där en vikt på demokrati finns igenom hela dokumentet. Framförallt så talas det om demokratiska

Illvilliga källor, både i och utanför EU, sätter hela tiden in nya metoder, och satsar allt oftare på småskaliga lokala aktiviteter som inte lika lätt kan upptäckas och avslöjas. Målet är dock fortfarande detsamma: att splittra vårt samhälle och undergräva medborgarnas förtroende för de demokratiska processerna och institutionerna (ibid, s.9).

I dokument nr 9 är det liknande värden likt de två dokument före som lyfts fram. Där demokratiska värden framhävs, i synnerhet de delarna av en demokrati som berör

yttrandefrihet och rätten till fria och oberoende medier (Dokument nr 9, s. 1-3, 10-11, 13-15).

Våra gemensamma värden och demokratiska institutioner, däribland yttrandefrihet och fria pluralistiska medier, är viktiga faktorer för våra samhällens resiliens mot covid-19-pandemins utmaningar (ibid, s.1).

Den andra dimensionen som påtalar värden är övervägande liberal, på grund av det fokus som läggs på att tala om det hot som desinformation utgör mot demokratiska processer, en öppenhet som kan urholkas och individuella rättigheter som riskeras att begränsa genom att de demokratiska processerna urholkas. Denna dimension går även att dels placera inom det konstruktivistiska idealtypen, på grund av den betoning i dokumenten som pekar på att i det öppna samhället skall utbyte av kommunikation ske på ett sätt som inte på något sätt är manipulerat. Där denna verklighetsbeskrivning kan passa in i det påstådda

förhandlinsgplanet mellan eliten och folket, där beslutsfattare såldes har ett självklart intresse av att kommunikationen som når individer är korrekt och inte skall på något sätt skada förtroende för dem folkvalda. Det kan dock även urskiljas som ett liberalt ideal på grund av vikten av hur demokrati och social kommunikation betonas, som ett led i att förhindra konflikter (Navari 2008, s.36 - s.37) (Nye & Welch 2011, s.64). Det går således dra en slutsats om att denna dimension är övervägande liberal på grund av dess fokus på värden som typiskt associeras med liberalismen.

Dimension Idealtyp

4.3

Säkerhet från vilka hot?

I åtgärdsplanen framförs desinformation som skapat av flera olika aktörer, som kan vara statliga och även icke statliga aktörer som kan vara statlig stödda. Desinformation beskrivs dels som ett riktat hot från tredjeländer och även som ett interna hot inom unionen. Där det externa hotet och även största hotet är framförallt rysk desinformation, som är systematisk och välfinansierad (Dokument nr 7, s.1-5). Det interna hotet är framförallt medlemsstater som sprider desinformation, vilket beskrivs som följande i åtgärdsplanen,

Enligt vissa rapporter använder över 30 länder desinformation och påverkansinsatser av olika slag, även på hemmaplan. Att inhemska aktörer i medlemsstaterna använder desinformation är en växande källa till oro i hela unionen (Ibid, s.4).

Hoten i lägesrapporten dokument nr 8 beskrivs likt förgående dokumentet härstamma från en rad olika aktörer. Dessa aktörer beskrivs som illvilliga och består av både interna och externa aktörer, både statliga och icke statliga. Där den externa aktören främst är Ryssland. Där sedan de inhemska aktörerna använder liknande tekniker som Ryssland (Dokument nr 8, s. 1-3).

Inhemska politiska aktörer använde ofta de ryska källornas taktik och budskap för att angripa EU och dess värderingar (ibid, s.3).

I dokument nr 9 framkommer inte bilden av hotet till samma uträckning i jämförelse med de andra dokumenten, När det väl framkommer är det samma bild av hotet som framförs i denna dimension likt de två förgående dokumenten (Dokument nr 9, s.3).

Utländska aktörer och vissa tredjeländer, särskilt Ryssland och Kina, har bedrivit riktade påverkansoperationer och

desinformationskampanjer kring covid-19 i EU, i EU:s grannskap och i världen i stort, för att försöka undergräva den demokratiska debatten, förvärra den sociala polariseringen och förbättra sitt eget

Den tredje dimensionen beskriver ett anarkistiskt tillstånd inom den internationella arenan, där ingen stat är säker och skyddad från hotet som desinformation innebär. Hoten beskrivs ha sitt ursprung ur främst statliga aktörer, och att desinformation kan spridas av alla aktörer inte bara statliga. Det går därför att argumentera för att den tredje dimensionen är

dominerad av realismens idealtyp, baserat på att det framkommer information om att inhemska hot är en stor oro inom unionen. Det talar emot ett liberalt ideal då det går att utgå ifrån att de som samarbetar under en union inte skulle vilja försvaga samarbetet ifall det framkom att desinformation har riktats mot en medlemsstat. Vilket å ena sidan pekar på komplexiteten av fenomenet då aktörer oftast använder småskaliga manipulationer som inte är enkla att upptäcka (dokument nr 8 s. 9). Dock så är det därför det rimligast skulle

förklaras av realismens idealtyp, där stater har ett intresse av att ingå i unionen endast för deras egna säkerhet och icke för att bevara fred och främja samarbete (Nye & Welch, 2011, s. 60,81). Det kan även delvis tala för en konstruktivistisk idealtyp, då konstruktivister kan erkänna ett anarkistiskt tillstånd där stater inte litar på varandra. Då det faktiskt finns icke fullvärdiga demokratiska stater inom EU (Europaportalen 2021), kan det tänkas att det finns ledare som vill påverka opinionen i landet och därför sprider desinformation om exempelvis EU-projektet. Samtidigt utgår konstruktivister ifrån att stater styrs av normer, regler, tabun och lagar, där det är tänkbart att en medlemsstat som ingått en union inte bör ha ett initiativ till att sabotera denna. Detta pekar snarare på en hobbesiansk anarki, där stater är osäkra på varandra där för att koppla tillbaka till ”staternas individuella oro gällande säkerhet skapar en kollektiv osäkerhet” (Hall 2014 , s.57), vilket kan även tänkas ifall en stat ägnar sig åt desinformationskampanjer ger detta även initiativ till andra att göra detta därför pekar denna dimension på ett anarkistiskt tillstånd likt den realismen beskriver.

Dimension Idealtyp

4.4

Säkerhet för vilka medel?

Det går att urskilja i huvudsak två medel som säkerhet skall uppnås med i åtgärdsplanen. Det ena är främst samarbete, där skall samarbetet ske inte endast mellan olika EU institutioner och medlemsstater utan även med EU:s östra och södra grannskap (Dokument nr 7, s.4). Utöver det beskrivs civilsamhället och privata sektorn som väsentliga aktörer att samarbeta med. Detta på grund av att desinformation främst sprids enligt dokumentet via

kommunikativa kanaler som till exempel sociala medier vilket utgör det andra medlet vilket dokumenten betonar på starkt.

Nätplattformarna, annonsörerna och reklambranschen har en viktig roll i kampen mot desinformation, eftersom problemets omfattning direkt beror på plattformarnas förmåga att förstärka, rikta och sprida desinformation från illvilliga aktörer (ibid, s.8)

Det är således genom samarbete som en medvetenhet om desinformation ska utmynnas hos befolkningen, då det är i grunden där desinformation sprids och en påverkar sker. Där en vikt betonas på att EU medborgare bör kunna skilja på desinformation från vanlig

information (ibid s.9). Säkerhet i dokument nr 8 skall uppnås likt som i det förra dokumentet genom samarbete och kommunikation (Dokument nr 8, s.1).

Det finns ett behov av att motverka desinformation och främja samhällelig motståndskraft med förenade krafter. Detta kan göras genom att stärka medborgarna och det civila samhället och se till att det finns en faktabaserad kommunikation om EU (ibid, s.5).

I dokument nr 9 betonas även samarbete på olika nivåer. På en samhällelig nivå där alla delar av ett samhälle skall bidra mot desinformation, genom exempelvis initiativ för

mediakompetens. En vikt läggs även på regeringar och plattformar likt de förgående dokumenten. Även organisationer och EU institutioner uppmanas att bejaka kampen mot

att övervaka och effektivt bemöta dessa utmaningar. Alla EU institutioner måste förena sina krafter, som komplement till medlemsstaterna, och tillföra ett mervärde, t.ex. i form av analyskapacitet och tillgång till plattformar (ibid s.4).

Den sista dimensionen som talar om med vilka medel som säkerhets skall uppnås pekar på att säkerhet främjas genom samarbete och kommunikativa medel. Där EU beskriver framförallt en samordnande strategi, som pekar på att medlemsländer skall gynnas av att samarbeta och en sorts av integration länderna mellan förespråkas pekar denna utsaga på en liberal idealtyp. Samarbetet beskrivs sedan även innebära en rad strategier som har en konstruktivistisk karaktär. Där det bland annat läggs stor vikt på kommunikations-strategier, som har i syfte att göra EU-medborgare mer medvetna om desinformation, där de ska kunna utöva sina rättigheter utan att bli manipulerade av felaktig information. Vilket kan tolkas som ett konstruktivistiskt ideal, där det läggs en stor vikt på individernas upplevda verklighet. Där denna ska överensstämma väl med hur saker och ting beskrivs av eliten (McDonald 2008, s. 65). Det går således att dra en slutsats om att denna dimension domineras av både ett liberalt och konstruktivistiskt idealtyp.

Dimension Idealtyp

5

SLUTSATSER OCH DISKUSSION

5.1

Hur definierar EU säkerhet i sitt arbete mot desinformation?

I reflektion över det som diskuterades under resultat och analys går det att urskilja ett antal slutsatser och definitioner av säkerhet inom EU:s arbete mot desinformation. Den första slutsatsen går att dra utifrån det som diskuterades under dimensionen säkerhet från vilka hot, Där EU beskriver den offensiva desinformationen som säkerheten avser att skydda mot. Där EU ur en defensiv utgångspunkt, verkar beskriva en verklighet med inslag av ett

hobbesiansk anarkistiskt tillstånd där suveräna stater inte kan lita på varandra, detta på grund av att stater inom EU är benägna att använda desinformation emot varandra. Där fenomenet desinformation kan användas av alla stater oberoende av dess natur som ett fenomen som i första hand påverkar individer.

Tabell 3: Sammanfattning över diskussionen: En förenklad beskrivning av hur EU definierar säkerhet i dess arbete mot desinformation.

Den andra slutsatsen bygger på en beskrivning av säkerhet som i huvudsak belyser olika metoder för att angripa och förebygga desinformation, här åtrar sig säkerhet antingen konstruktivistiska eller liberala ideal och i den andra slutsatsen består av två delar. Där säkerheten har en tydlig kärna som ska skyddas var i värden dimension två och dimension ett för vem som säkerheten avser finns. Denna definition pekar på att denna kärna är

Den andra delen av den andra slutsatsen kan dras genom att beskriva den yttre linjen som går att skåda under tabell 3 omringandes EU-medborgare och demokratiska värden som är kärnan, vilket representerar dimension fyra det vill säga det medel som säkerhet skall uppnås med. I EU:s beskrivning av säkerhet hänger mycket av medlen på vad som avses att skyddas, därför går det att tolka det som att den yttre linjen är för att skydda det som finns inom kärnan den andra definitionen. Den beskrivning som EU framför i den yttre linjen pekar starkt på en liberal idealtyp, på grund av linjens nära koppling till kärnvärden. Samtidigt på grund av att desinformation enligt EU har en förmåga att forma människor på ett visst sätt, är det inte möjligt att förkasta det konstruktivistiska idealtypen på grund av dess förklaring för hur individer kan ha en inverkan på hur samhällen formas och betoning på

kommunikativa medel.

Det finns även vidare ett behov av att koppla tillbaka till det som diskuterades under validitet och reliabilitets stycket tidigare i studien. Då flera avvägningar kring dimensionerna säkerhet från vilka hot, säkerhet för vem och säkerhet för vilka värden har skett. Där den första dimensionen pekade starkt på en realismens idealtyp, och en statligt centrerade förståelse av den tredje dimensionen. Samt dimensionerna ett och två som pekade övervägande på den liberala idealtypen, dock även till viss del på den konstruktivistiska. På grund av det som talades om under validitet och reliabilitets stycket har en ytterligare reflektion varit nödvändig, då slutsatserna i dessa dimensioner varit avhängande på hur utformandet av analysverktygen har skett. Det har därför skett kritisk tillbakablick på utformandet av teorierna och sedan analysverktyget. För att se ifall det finns alternativa tolkningar, där konstruktivismen vore möjlig att även tillskriva samtliga ovannämnda dimensioner och applicera i förståelsen av säkerhet från hot, säkerhet för vem, och säkerhet för vilka värden. Dock så har det framkommit för lite information inom samtliga dokument för att kunna ta säkra slutsatser kring strukturer, på grund av dom utsagor som framgick i dokumenten för att ta en säker slutsats kring konstruktivismens idealtyp.

5.2

Hur uppfattas desinformation i ljuset av EU:s beskrivning av säkerhet?

Desinformation i ljuset av EU:s tillskrivelse av säkerhet, är ett verktyg som betraktat i ett defensivt läge kan förmås att förklaras av en mer statligt och militärt centrerad teori som realism. Men att hotet av desinformation i sig när det når unionen i ljuset av EU:s

tillskrivelse inte går i ett offensivt läge att hantera som ett traditionellt defensivt hot som realismen skulle kunnat ha förklara det. Utan här förmår teorier som liberalismen och konstruktivismen att fånga upp fenomenets komplexitet och erbjuda verktyg för att förstå hur desinformation skall bekämpas. Exempelvis kommunikativa redskap för att göra eu

säkerhetspolitiken i arbetet mot desinformation belyser mycket väl den komplexa naturen av hotet som desinformation utgör. Vilket pekar på att det är väsentligt att se på desinformation som en angelägenhet som bör betraktas inom det internationella planet, på grund av att desinformation som verktyg främst baserat utifrån EU:s dokument sprids på staters bevilja och det faktum på grund utav att alla stater kan ägna sig åt detta oavsett ifall de har

gemensamma intressen. Den samtida beskrivningen av säkerhet mot desinformation av EU formuleras dock inte helt utifrån den statligt centrerade realistiska synsättet, utan på grund av att desinformation främst hotar individer måste aktörer som EU bejaka även den globala utvecklingen och teknologin i sin formulering av säkerhetspolitiken.

Det framkommer tydligt inom det dokument som har granskats, att desinformation är ett internationellt säkerhetshot som alla stater bör se upp för. Det går således att dra en sammanfattande slutsats om att desinformation är ett ny gammalt problem, som getts nya möjligheter att expandera på grund av teknologin. Därför förmår det ny gamla problemet att beskrivas och synliggöras med både traditionella och mer samtida teorier. Genom att belysa och illustrera EU:s säkerhetspolitik kontra desinformation har detta förhoppningsvis lett till ett teoretiskt bidrag i vår förståelse för hur desinformation kan förstås som ett

säkerhetsproblem inom EU. Samtidigt även ett problem som bör bejakas inom det internationella planet, trots att desinformation endast är ett direkt hot mot individer.

6

FORTSATT FORSKNING

Det har framkommit i EU:s dokument att forskare spelar en väsentlig roll i att bygga upp kunskaper om de strukturer som främjar desinformation, vilket pekar på ett behov av fortsatt forskning om ämnet. I analysen framkom idén om att inhemska statliga aktörer, har en

benägenhet att ägna sig åt desinformation gentemot medlemsländer inom EU, trots att staten i fråga är en del av EU. Det vore av intresse att undersöka detta närmare, då mycket av EU:s arbete mot desinformation behandlar Ryssland och det redan finns en del förebyggande strategier inom EU för detta. Vore det av intresse att istället att närmare undersöka det inhemska spridandet av desinformation inom unionen och granska detta i ljuset av teorierna realismen, liberalismen och konstruktivismen. För att fånga närmare det dilemma som uppstod tidigare under dimensionen ’säkerhet från vilka hot’, och eventuellt stärka de slutsatser som framkom i denna studie.

REFERENSER

Baldwin, D. (1997) The concept of security. Review of International Studies, 23(1), 5-26. doi:10.1017/S0260210597000053

Bergström, G, & Boréus, K. (2018). Textens mening och makt : metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys (4 uppl). Studentlitteratur.

Bremberg, N. (2015). The European Union as Security Community‐Building Institution: Venues, Networks and Co‐operative Security Practices. Journal of Common Market Studies, 53(3), 674–692. https://doi.org/10.1111/jcms.12219

Buzan, B., & Hansen, L. (2009). The Evolution of International Security Studies. New York: Cambridge University Press

Elman, C, 2013. ”Realism” i Williams, Paul (red.), Security studies: an introduction, 2nd ed., Routledge, London, s. 15-26.

Ericson, M. (2014). ”Liberalism” i Jakob Gustavsson och Jonas Tallberg (red.) Internationella relationer. 3:e upplagan. Lund: Studentlitteratur AB, s. 67-81.

Eriksson, J. (2014). ”Konstruktivism” i i Jakob Gustavsson och Jonas Tallberg (red.) Internationella relationer. 3:e upplagan. Lund: Studentlitteratur AB, s. 99 – 111.

Europeiska unionens råd (2015). Rådets slutsatser om den gemensamma säkerhets-och försvarspolitiken. Lägesrapport 8971/2015.

Europeiska Kommissionen (2018). Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi. COM(2018) 236 final. Bryssel.

Europeiska kommissionen (2019). Lägesrapport om åtgärdsplanen mot desinformation. JOIN(2019) 12 final. Bryssel.

Europeiska Kommissionen (2020). Gripa in mot covid-19-desinformation - Kolla fakta. JOIN(2020) 8 final. Bryssel.

Europeiska Kommissionen (2020). EU:s handlingsplan för demokrati. COM(2020) 790 final. Bryssel.

Europeiska rådet (2015). Europeiska rådets möte 19 och 20 mars – Slutsatser. EUCO 11/2015. Bryssel.

Europeiska Kommissionen & Unionens höga representant för utrikes frågor och

säkerhetspolitik (2016). Gemensam ram för att motverka hybridhot. JOIN(2016) 18 final. Bryssel.

Europeiska Kommissionen & Unionens höga representant för utrikes frågor och

säkerhetspolitik (2017). Om genomförandet av den gemensamma ramen för att motverka hybridhot. JOIN(2017) 30 final. Bryssel.

Europeiska Kommissionen & Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2018). Att öka motståndskraften och stärka kapaciteten att hantera hybridhot. JOIN(2018) 16 final. Bryssel.

Europeiska Kommissionen & Unionens höga representant för utrikes frågor och

säkerhetspolitik (2018) . Åtgärdsplan mot desinformation. JOIN(2018) 36 final. Bryssel. Europaportalen (30 mars 2021) Demokrati i Europa. Hämtat från:

https://www.europaportalen.se/teman/demokrati-i-europa Försvarets radioanstalt. (u.å) Hybridhot. Hämtat från:

https://fra.se/underrattelser/hybridhot.4.60b3f8fa16488d849a54a6.html

Haglund, F. (3 december 2020). Kommissionen: Så här kan vi stärka demokratin i EU. Europaportalen. Hämtat från: https://www.europaportalen.se/2020/12/kommissionen-sa-har-kan-vi-starka-demokratin-i-eu

Hall, M. (2014). ”Realism” i Jakob Gustavsson och Jonas Tallberg (red.) Internationella relationer. 3:e upplagan. Lund: Studentlitteratur AB, s. 53- 66.

Lanoszka, A. (2019). Disinformation in international politics. European Journal of International Security, 4(2), 227–248. https://doi.org/10.1017/eis.2019.6

Manning, M., & Romerstein, H. (2004). Historical dictionary of American propaganda. Greenwood Press.

McDonald, M, 2013. ”Construktivism” i Williams, Paul (red.), Security studies: an introduction, 2nd ed., Routledge, London, s. 59-72

Mathisen, N. (17 april 2020). Ryssland och Kina kritiseras för desinformation om Corona. Europaportalen. Hämtat från: https://www.europaportalen.se/2020/04/ryssland-och-kina-kritiseras-desinformation-om-corona

NATO. (17 juli 2020). NATO’s approach to countering disinformation: a focus on COVID-19. Hämtat från: https://www.nato.int/cps/en/natohq/177273.htm

Navari, C, 2013. ”Liberalism” i Williams, Paul (red.), Security studies: an introduction, 2nd ed., Routledge, London, s. 29-43.

Nye JR, J., Welch, D., & Byander, F. (2011). Att förstå internationella konflikter. Harlow: Prentice Hall.

Ronge, J. (29 juli 2020). USA anklagar Ryssland för virusdesinformation. Expressen. Hämtat från: https://www.expressen.se/nyheter/usa-anklagar-ryssland-for-desinformation-om-viruset/

SOU 2020:56. Det demokratiska samtalet i en digital tid. Hämtat från: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2020/09/sou-202056/

Utrikespolitiska institutet (15 april 2021). USA – Utrikes politik och försvar. Hämtat från: https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/usa/utrikespolitik-och-forsvar/| Utrikespolitiska institutet (ui.se)

Vaughn, S. (1989). Propaganda and Persuasion [Review of Propaganda and

Persuasion]. The American Historical Review, 94(1), 102–103. The American Historical Association. https://doi.org/10.2307/1862086

Young, J. (2021). Disinformation as the weaponization of cruel optimism: A critical intervention in misinformation studies. Emotion, Space and Society, 38, 100757–. https://doi.org/10.1016/j.emospa.2020.100757

Zwolski, K. (2014). How to Explain the Transnational Security Governance of the European Union? Journal of Common Market Studies, 52(4), 942–958.