Uppfattningar om och attityder till matematik

För att beskriva matematik användes orden addition, subtraktion, multiplikation och division vanligast av eleverna. Utifrån resultatet dras slutsatsen att eleverna verkar anse att matematik är samma sak som aritmetik. Aritmetik innebär alltså den del av matematiken som behandlar de fyra räknesätten. Eleverna i denna studie beskrev även matematik på ett liknande sätt som eleverna i Sandahls (1997) samt i Franks (1988) studie genom att matematik är att räkna. Eleverna förklarade även matematik med ordet siffror, precis som eleverna i Sandahls (1997) studie gjorde. Lisa berättar att hon inte är lika duktig som de andra i klassen, eftersom ”oftast måste jag tänka lite längre än vanligt” och förklarade att det tar lite längre tid för henne att räkna ut uppgifterna än för hennes klasskamrater. Eleverna menade alltså att matematiska uppgifter ska lösas snabbt, vilket även eleverna i Franks (1988) undersökning menade. Sara berättade att matematik handlade om att få fram det rätta svaret och eleverna i Sandahls (1997) studie förklarade detta som matematikens mål. Att eleverna har denna uppfattning om matematik oroar mig lite, matematikens mål ska inte vara att lösa uppgifter snabbt utan att lära sig olika metoder för att kunna lösa matematiska problem som uppstår.

Jag anser att eleverna i min undersökning beskriver typiska uppfattningar av matematik. De flesta av eleverna verkar ha en instrumentell syn på matematik. Ernest (1991) och Hersh (1997) beskriver denna syn på matematiken som en verktygslåda. Eleverna menar att de lär

34

sig saker idag som de i framtiden ska kunna ta fram och använda sig av. Några av eleverna hade en mer platonsk syn på matematik, vilket Ernest (1991) och Hersh (1997) förklarar som ett formellt system. Detta kan förklaras med Elsa beskrivning av att matematik handlar om regler eller som hon uttryckte ”Det är mycket att man ska kunna sådana saker”. Jag menar att dessa uppfattningar är precis de farhågor som vi matematiklärare har; en frågeställning som uppkommer kring mitt framtida arbete som matematiklärare är hur jag ska kunna hjälpa eleverna att ändra eller ha en positiv uppfattning om matematik? Wedege (2002) och McLeod (1992) beskriver uppfattningar som stabila samt att de tar längre tid att förändra än känslor. Pehkonen (2001) påpekar att det inte går att tvinga någon till att ändra sin uppfattning, han menar att personen själv måste vilja detta. Green (i Pehkonen 2001) påstår att när en ny uppfattning förvärvs kopplas den till individens tidigare kunskap samt till individens medvetna och omedvetna uppfattningar. Detta innebär att det tar lång tid att få en annan uppfattning av ett fenomen, i detta fall matematik.

Eleverna, både i min studie samt i Sandahls (1997), berättar att undervisningen till största del utgår ifrån matematikboken. En undervisning med matematikboken som grund kan absolut vara omväxlande men enligt elevernas utsagor i denna undersökning verkar de inte tycka det. På så vis får eleverna en negativ uppfattning om samt attityd till matematik, vilket inte är meningen. Enligt min erfarenhet kan det vara så att när undervisningen utgår från matematikboken tävlar eleverna mot varandra, om vem som är längst fram i boken och med andra ord vem som är bäst enligt eleverna. På så vis anser de elever som inte är lika snabba som de andra eleverna, att de är sämre i matematik. Jag anser inte att matematikundervisningen ska vara beroende av matematikboken, utan kanske borde lärare se den mer som en resurs till den egna undervisningen. Ett skiftande arbetssätt kan göra att fler elever nås i undervisning och Pehkonen (2001) poängterar att läraren borde ta i beaktande att alla elever lär sig matematik på olika sätt. Utgår läraren ifrån detta så når de fler elever och då bildas förhoppningsvis inte dessa negativa uppfattningar om och attityder till matematik. För att skapa lyckade skolmatematiker menar Lerman (2006) att både lärare och forskare måste ändra sin syn på vad som sker i klassrummet, från att lära sig matematik till att bli

matematisk i klassrummet. Det gäller alltså inte att få rätta svar på uppgifterna, utan att

eleverna utvecklar ett logiskt tänkande.

Alla elever i min studie hade, precis som eleverna i Sandahls (1997) studie, en positiv attityd till skolämnet och ansåg att matematik är ett viktigt skolämne och att alla måste kunna det.

35

Enligt TIMSS 2011 (Skolverket, 2012) är elevernas attityder till matematiklärandet i årskurs 4 mer positiva och eleverna har större självförtroende, än i årskurs 8. Eleverna i min undersökning är alltså fortfarande positivt inställda till att ha matematikundervisning i skolan men om deras attityd kommer att förändras över tid, så som TIMSS 2011 (Skolverket, 2012) visar, kan vi i dagsläget inte veta

Alla elever i min studie menade att de kunde matematik. Eleverna beskrev att kunna matematik var detsamma som att kunna dess grunder och innebar främst kunskap i de fyra räknesätten. Att ha ett matematiskt självförtroende är Ernests (2006) femte mål för matematikundervisning och innebär att känna en trygghet i att kunna lösa problem samt att skaffa nya kunskaper vid behov. I Vanayans m.fl. (1997) studie ansåg lite fler än hälften av flickorna i årskurs 5 och den största delen av pojkarna i årskurs 5 att de var duktiga på matematik, vilket kan jämföras med Levines (1972) studie där eleverna ansåg att matematik var det bästa skolämnet. Elevernas attityder till matematik i min undersökning var precis som i Levines (1972) positiva. De menade att de var duktiga i ämnet, samtidigt som några förklarade att de fortfarande hade mycket kvar att lära sig. I Vanayans m.fl. (1997) studie ansåg 13 % av flickorna respektive 9 % av pojkarna att de hade svårt för matematik. I min studie förklarade två av eleverna att de inte var lika duktiga som resterande elever i klassen i ämnet, samtidigt som de menade att de kunde matematik. De menade att de inte var lika duktiga som resterande elever i klassen eftersom att det tog längre tid för dem att komma fram till rätt resultat. Holden (2001) beskriver att det är viktigt som lärare att påverka eleverna till att fokusera på deras förståelse och hur de har tänkt istället för att bedriva en resultatorienterad undervisning, vilket eleverna i min undersökning kanske behöver mer av?

Ernest (2006) menar att lärarens föreställningar om matematik bör vara att utveckla eleven som en helhet med all den kunskap de redan har. Forskningen visar att elevernas erfarenheter och uppfattningar bör ligga till grund för undervisningen (Spangler, 1992; Skolverket, 2011; Andersson, 2008; Malmgren, 1996 & Pramling, 2006 m.fl.). Detta, eftersom ett lärande kan ske då elever kan relatera kunskaperna till sina egna uppfattningar och erfarenheter (Elfström m.fl., 2008). Samtidigt som forskningen beskriver detta, berättar eleverna i min studie att deras matematiklektioner utgår ifrån matematikboken. Eleverna beskriver även att de gärna arbetar mer praktiskt, och att de inte bara vill sitta still på lektionerna i matematik. De beskriver de praktiska skolämnena som roliga och anser att det är roligt att arbeta mot ett specifikt mål, ett mål att exempelvis fågelholken ska bli klar på träslöjden. Både forskningen

36

samt eleverna vill se en förändring av undervisningen i matematik, men ändå har jag inte sett någon förändring ute på skolorna. Kanske är det som Malmer (2002) beskriver att skolämnet matematik är styrt av traditioner vilka innebär en isolering i klassrummet och för eleven en osynlighet i samhället?