Förskolläraren på Stjärnan beskriver att det är viktigt att ge den fria leken tid och att man inte får glömma bort att utveckla miljöerna. Hen menar att antingen kan man ta bort eller lägga till material så att leken kan fortgå.
“jag brukar iallafall använda mig och material som en slags brygga mellan barnet och de andra barnen i den fria leken för att ge fler vägar in i leken”.
(förskollärare, förskola Gullängen).
Detta är även något som förskolläraren på Båtsman tycker är viktigt att skapa inbjudande miljöer, men på deras avdelning är platserna beständiga med struktur
och ordning så att barnen vet vilka förutsättningar som finns. Hen ger exempel på ett skapanderum på deras avdelning där barnen inte behöver lägga fokus på att söka material utan de kan påbörja aktiviteten direkt. För att stötta barn som inte klarar av att delta i leken beskriver hen att man kan göra valen mindre. Förskolläraren på Båtsman lyfter ytterligare ett exempel på hur hen skapar förutsättningar för barns fria lek och beskriver ett barn från dennes avdelning som är i behov av särskilt stöd.
Barnet upplever det jobbigt att ha flera val och därför har de valt att skala ner antalet val, vilket gör det lätthanterligt för barnet att välja.
“Ah men man kan ju också göra valen mindre alltså en del barn klarar ganska stora egna initiativ medan för några kan det kanske vara så enkelt som att du får välja på två saker så att man att man kan minska på antalet val men ändå låta barnen få välja inom dom ramarna” (Förskollärare, förskola Båtsman)
Förskolläraren på Diamanten framhåller att barn ibland faktiskt vill vara för sig själva och inte alltid vill bli vägledda av vuxna. Dock förtydligar hen att man inte ska vara passiv i sin roll som observerande pedagog utan att finnas till för barnen vid behov. Hen tar återigen upp exemplet om barnet med språksvårigheter där en konflikt uppstod. I situationen lät hen de andra barnen beskriva vad de faktiskt lekte så att barnet med språksvårigheter fick en chans att förhålla sig till de lekregler som fanns.
4.3 Resultatanalys
Vårt syfte med studien är att undersöka vilka uppfattningar förskollärare har av den fria leken och hur de ser på sin egen roll i barns fria lek. Vi kommer här att göra en sammanfattning av de resultat som framkommit och analysera detta ur ett
sociokulturellt perspektiv och en fenomenografisk ansats.
Det som framkom var att förskollärare uppfattar att i den fria leken sker ett samspel och kommunikation mellan barnen. Förskollärarna anser för att uppnå detta behövs en tillåtande miljö och en gemensam syn på barns lek. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv menar Säljö (2019) att det är i samspelet som kunskaper kan överföras mellan barn. Det innebär att det är i lärmiljön som vi formas till sociokulturella varelser. I resultatet framkom att det fanns en vuxen medvetenhet i hur barn stöttas i deras proximala utvecklingszon. Detta visar sig i resultatet där de yngre barnen härmar de äldre barnen för att kunna gå vidare i sitt eget lärande och utveckling, vilket resulterar i att de kan delta i leken på samma villkor. Strandberg (2018) förklarar att med hjälp och stöttning utvecklas barn i samspelet med andra i sin närhet. Resultatet påvisar hur förskollärarna uppfattar den fria leken och lyfter fram hur viktig leken är för barn så att de får prova lekens alla möjligheter.
Förskollärarna uppfattar att i leken får barn möjlighet att lära sig gränssättning, regler och framförallt bygga relationer med varandra. Ur ett sociokulturellt perspektiv menar Strandberg (2018) att detta samspel främjar barns kunskap och utveckling.
I resultatet framkom det att förskollärarnas uppfattningar utgår från att deras egen roll i barns fria lek bör vara stöttande. Dock upplever de att tidsbrist kan påverka deras roll och närvaro i barns fria lek. Detta framhåller förskollärarna som negativt då barn i den fria leken får leka utan vuxnas närvaro. Strandberg (2018) hänvisar till
Vygotskijs perspektiv att det krävs ett samspel mellan vuxna och barn, vilket är grundläggande för att barn ska kunna erhålla ny kunskap. Något som förskollärarna påvisade angående deras egen roll var hur de utformar miljön och dess betydelse för barns fortgående lek. De väljer att ta bort eller lägga till material för att uppmuntra alla barns lek. Strandberg (2018) hänvisar till Vygotskij som nämner begreppet mediering och miljöns betydelse för barnet. Barnet tar hjälp av artefakter i miljön för att kunna samspela med andra i sin omgivning. I resultatet belyser förskollärarna hur viktigt det är att reflektera över sin egen roll i barns fria lek och även ifrågasätta vilka val man gör. Detta kan vi applicera på de tankar Strandberg (2018) lyfter fram från Vygotskijs sociokulturella perspektiv som menar att människors samspel grundar sig i vårt tankesätt. Det vi tänker återspeglas i samspelet med andra.
I resultatet framkom det även att samtliga förskollärare såg tidsbrist som en utmaning för den fria leken. Det som avvek i svaren från en av förskollärarna var dock att barnen alltid har tid att leka. Däremot hens egna upplevelser av för mycket fri lek under dagen kan göra att hen tycker att barnen inte har gjort så mycket mer än att leka. Detta kan vi koppla till fenomenografi där Pramling Samuelsson (2017) belyser att en fenomenografisk ansats innebär att människor tolkar upplevelser på olika sätt utifrån deras egna erfarenheter och tankesätt. Vi kunde även se i resultatet att två förskollärare hade olika synsätt på hur deras egen roll i barns fria lek där en förskollärare ansåg att leken inte ska störas utan stöttas genom att finnas tillgänglig.
Den andra tyckte däremot att det var viktigt att ställa många frågor under barns fria lek för att förstå vad de leker. Enligt Svensson (2020) utgår människor från sina egna tankar och uppfattningar om olika ting och dessa ska inte ses som vare sig sant eller falskt, utan snarare ska ses som någons uppfattning av något.
5 Diskussion
I detta kapitel kommer vi ställa resultatet mot tidigare forskning för att jämföra och se hur våra frågeställningar förhåller sig till förskollärares uppfattningar.
Avslutningsvis nämns implikationer för utbildningen i förskolan samt ges förslag på fortsatt forskning inom ämnet.
Det som framkom i resultatet var att samtliga förskollärares uppfattningar av barns fria lek är att den har en central roll i förskolan. Dock framkommer det att en av förskollärarna som hävdade detta anser samtidigt att om barnen får för mycket fri lek under en dag så har de inte gjort så mycket. Fem av förskollärarna uttrycker att den gynnar barnen ur olika perspektiv och att den inte ska vara styrd och utgår från barnens intresse. Knutsdotter Olofsson (2017) styrker detta och menar att
förskollärare ska ha en pedagogisk medvetenhet för att barns fria lek ska utvecklas.
En av förskollärarna framhåller att barn ibland faktiskt vill vara för sig själva och inte alltid vill bli vägledda av vuxna. Dock förtydligar hen att man inte ska vara passiv i sin roll som observerande förskollärare utan att finnas till för barnen vid behov. Ivrendi (2020) lyfter i tidigare forskning att när den vuxna agerar medlekare i barns fria lek är det på barnens villkor och de styr leken medan förskollärarna tar en mindre roll om de blir inbjudna i leken.
I tidigare forskning påvisar Ivrendi (2020) å andra sidan att vuxnas närvaro främjar barns lek på ett positivt sätt. En av förskollärarna i intervjun berättar att leken kan utvecklas när en vuxen är med och guidar och på så vis ges barnen möjlighet att ta tillvara på leken och utvidga den. En annan förskollärare nämner att hen ställer frågor till barnen under den fria leken för att de ska berätta vad de gör.
Förskolläraren upplever att detta kan gynna barns språkutveckling. Trawick-Smith och Dziurgot (2011) studie styrker detta genom att påvisa att vuxnas närvaro i leken kan främja barns förmåga att leka på olika sätt. Det i sin tur leder till bland annat språklig utveckling. Dock menar Jonsson och Williams (2013) att när förskollärare ställer frågor till barn medan de leker kan den fria leken bli styrd och att den vuxna ställer frågor utifrån egna mål som de vill uppnå.
I resultatet nämner en av förskollärarna att de använder sig av en aktivitetstavla som ett komplement för att barnen ska komma igång med den fria leken. Tok (2021) påvisar om lärmiljöns betydelse för barns fria lek och menar att det krävs en medvetenhet hos förskolläraren. I resultatet uttrycker hen att aktivitetstavlan ändå har begränsningar i den fria leken för barnen eftersom det är de vuxna som har satt upp regler kring användandet av den, till exempel antal barn som får vistas i samma rum. Detta kan kopplas till Ivrendis (2020) studie som erhåller att förskollärare ibland tar på sig rollen som regissör och när förskollärare tar denna roll styr och kontrollerar dem barns fria lek på förskolan. Förskolläraren i resultatet framhåller dock att de ska få komma med egna tankar och idéer med vad de vill göra i den fria leken. Hen tycker å ena sidan att aktivitetstavlan kan gynna barns samspel men å andra sidan kan den begränsa barns fria lek.
Resultatet visade att de flesta av förskollärarna ansåg att barns fria lek och undervisning hör ihop. Hall-Kenyon och Rosboroughs (2017) lyfter fram att förskollärare i undervisningssituationer fokuserar enbart på vilka strävandemål som finns och att det istället kan begränsa barns fria lek. Det som skiljer sig åt i resultatet är att en av förskollärarna ifrågasätter ifall fri lek och undervisning är så olika. En annan förskollärare menar att det sker ett lärande i leken och det är viktigt som förskollärare att uppmuntra detta. Detta bekräftar Hall-Kenyon och Rosborough (2017) att förskollärare ska överväga vilka undervisningsstrategier de ska ha för att tillgodose barns lek. En av förskollärarna i resultatet framhåller att det är viktigt att det finns en medvetenhet kring undervisningen så att barnen lättare kan använda sig av detta i leken. Hen har sett att man kan ta tillvara på den fria leken och se den som en undervisningsform, som till exempel när barn lär sig matematik när de leker café.
Detta menar förskolläraren resulterar i att leken blir lustfylld och meningsfull för barnen. En annan förskollärare förklarar att barn erhåller ny kunskap i
undervisningen och det är genom leken som de kan få kontroll över denna nya kunskap och göra den begriplig. Hen lyfter att när barnen får möjlighet att leka fritt efter en undervisningssituation kan förskollärare ta tillvara på vad barnen visade intresse för och på så vis kan man gå vidare i ett projekt.
När förskolläraren intar rollen som lekledare hävdar Ivrendi (2020) att den är till viss del styrande men det grundar sig i att de vill att leken ska förbättras på olika sätt. Detta gör förskolläraren genom att tillgå med material och aktiviteter om de upplever att det behövs. De organiserar även upp vart leken leder genom att skapa nya scenarion och händelseförlopp. För att skapa förutsättningar för leken lyfter en av förskollärarna i resultatet att hen tycker det är viktigt att utveckla miljöerna där man antingen kan ta bort eller lägga till material. En annan förskollärare beskriver att miljön i verksamheten ska vara strukturerad och anpassad så att barn slipper för många val, vilken hen anser kan begränsa leken.
Flertalet förskollärare påpekar att tidsbrist är en utmaning och detta är något som Knutsdotter Olofsson (2017) även hävdar att leken ibland bortprioriteras då det ska hinnas med mycket i förskolan. Detta var något som framkom i resultatet där en annan förskollärare beskriver att de behöver hinna med så mycket undervisning som möjligt på grund av läroplanen. Då är det lätt att den fria leken bortprioriteras. En annan förskollärare beskriver att när barn befinner sig i sin fria lek passar
förskollärarna på att genomföra andra saker, som till exempel hämta material inför en planerad aktivitet. Ivrendi (2020) bekräftar att förskollärare bortprioriterar barns fria lek och istället fokuserar på annat och förskolläraren intar en oengagerad roll.
Även Knutsdotter Olofsson (2017) menar att vuxnas val av aktivitet går före barns vilja. Det som skiljer resultatet åt är att en av förskollärarna inte nämner tidsbrist som en utmaning i verksamheten eftersom deras rektor vill att de ska prioritera den fria leken.
Tre av förskollärarna i resultatet upplever att barn ibland kan ha svårt att påbörja en lek. Dock hävdar Knutsdotter Olofsson (2017) att om förskollärare inte har
förståelse för hur man ska stimulera och stötta barn som har svårt att påbörja en ny lek finns det en stor risk att leken uteblir. Ett exempel som en av förskollärarna beskriver i resultatet var ett barn som tog fram och ville först leka med ett
leksaksstetoskop för att i nästa stund tröttna och valde en annan lek istället. Brodin
och Hylander (2016) påvisar hur betydelsefull förskollärares stöttning är i barns fria lek för att leken ska kunna fortgå. Annars är risken stor att den avstannar.
Avslutningsvis kan vi i vårt resultat se att förskollärarna uppfattar barns fria lek som viktig då den gynnar barns samspel, språkutveckling och lärande. De tycker att undervisning och lek är begrepp som hör ihop och genom varierande strategier försöker de stötta barn i deras lek och lärande. Vi har även sett i vårt resultat att förskollärarna intar olika roller och att de här rollerna kan påverka barns fria lek. I Jonssons (2016) studie beskrivs situationer där barn både begränsas och kan göras delaktiga beroende på hur förskollärares förhållningssätt såg ut. Utifrån resultatet kan vi synliggöra att barns fria lek inte alltid blir fri och kan påverkas av vuxnas olika uppfattningar av den fria leken och deras egna roll i den. Dock framhåller Skolverket (2018) att alla barn har rätt till sin lek oavsett vilka förutsättningar och förmågor man har.