Ingen möjlighet alls Liten möjlighet Någorlunda möjlighet
32
Analys
Under detta steg analyseras resultatet från intervjuerna, samt enkäten. Arbetets teoretiska referensramar tillämpas för att avgöra vilket planeringsideal de olika parterna kan sägas representera och resultatet av enkätundersökningen analyseras för att ge en samlad bild av hur de boende upplevt planeringen, vilket relateras till Arnsteins stege för medborgarinflytande.
Planeringsideal politiker
Kommunpolitikern kan sägas ha en mer rationell planeringsansats. Hon anser att det är planerare och politiker som styr och skall styra planering. ” I slutändan handlar planeringen
om hur partierna vill utveckla Järfälla och sedan är det upp till väljarna att utifrån den representativa demokrati som råder rösta fram det parti som bäst representerar deras åsikter” (Löfgreen, 2017).
Politikern tror på den representativa demokratin och menar att det är politikernas ansvar att se till att Järfälla går i den riktning som väljarna inom kommunen vill. Detta stämmer väl
överens med Listerborn (2015) där det lyfts att en mer rationell planering kan antas skydda den representativa demokratin. Hon anser att det är politiker, planerare och andra
tjänstemännen som har den bästa kunskapen kring hur planering skall gå till, något som direkt överensstämmer med den mer rationella ansatsen. Trots att hon har en mer rationell ansats menar hon att man försöker ha representanter på samrådsmöten och under dem försöker lyssna på folks vilja och åsikter. Hon förtydligar att det är viktigt att veta vad folk inom kommunen eftertraktar, men att målsättningen är inte alltid att bygga just vad folk i planens närområde vill ha. De som bor lokalt skall inte sätta gränserna för hur området skall se ut imorgon. Hon menar på att det är viktigt att försöka lyssna och att folk skall kunna uttrycka vad det tycker och tänker kring planeringen, men att det i slutändan är och skall vara planerare som styr över den slutgiltiga bebyggelsestrukturen.
Baserat på intervjumaterialet antas politikern ha ett mer rationellt än kommunikativt planeringsideal. En avvägning görs och det finns indikationer på att man enligt hennes planeringsideal ämnar ligga på tredje steget av Arnsteins stege, steget information. Detta steg är ett steg av symbolfunktion och frågan kring huruvida medborgardeltagandet främst är till för att det utåt skall se ut att vi har en möjlighet att påverka, eller huruvida
medborgardeltagandet i planprocessen leder till faktisk förändring av detaljplanen kan vara aktuell att vidare studera. Medborgarna har enligt de planeringsideal som faller under detta steg inte nödvändigtvis möjlighet att påverka planen och dess slutgiltiga utformning. De boende ges möjlighet att lyssna på vad som kommer hända och uttrycka sina åsikter, men det finns ingen försäkran till att detta leder till en faktisk förändring av projektet i slutändan.
Planeringsideal planarkitekt
Områdets planarkitekt har i jämförelse med kommunpolitikern en mer kommunikativ planeringsansats. Planarkitekten menar visserligen, liksom kommunpolitikern att det är planerarna som i slutändan styr, men han poängterar tydligt att den planering som sker skall ske med hjälp av medborgarna. Han anser att han som planarkitekt har ansvar för att planera ett område som blir så bra som möjligt. Denna planering sker dels utifrån planarkitektens egen
33 expertis, men man får även in förslag från medborgarna genom samråd. Liksom Larsson och Jalakas (2014) anser han att han inte enbart skall sitta som expert, utan att en viktig del av sin yrkesroll är att agera medlare. Han ser samrådet som ett viktigt steg inom planering och menar att det inte skall fungera som en slags legitimering av en process vilken redan innan är förutbestämd.
Trots planarkitektens mer kommunikativa planeringsideal görs här avvägningen att man från planarkitektens sida, ämnat ligga på fjärde steget av Arnsteins stege, steget konsultation. Precis som i fallet med politikern ovan är konsultationssteget ett steg av symbolfunktion och de boende har ingen försäkran till att deras åsikter leder till en faktisk förändring av projektet. Planarkitekten använder sig dock av det inkomna materialet som en slags rådgivning för hur området skulle kunna utvecklas annorlunda.
De boende
Enligt enkätundersökningen framgår att 30 av enkätens 37 respondenter (81%) känner till detaljplanen och från diagram 2 framgår att de flesta som kommit i kontakt med detaljplanen kommit i kontakt med denne genom antingen lokaltidning eller folkmun. Från Tabell 1 ser vi att lokaltidningen är den metod som informerat flest boende, speciellt längre bort från
planområdet. Annonseringen av projektet i lokaltidning kan i och med den höga
svarsfrekvensen på just detta alternativ ses som en väldigt lyckad portal att kommunicera ut information gällande snarlika detaljplaneprojekt genom. Detta blir av ännu större vikt utifall man försöker nå en bredare allmänhet än enbart de direkt kringliggande fastighetsägarna. Utifrån diagram 4 framgår dock att respondenterna generellt anser sig vara dåligt, till inte alls informerade om projektet. Information angående att en förändring skall ske har så ledes gått ut, men folk rapporterar att de inte i tillräcklig mån känner sig informerade om vad det är för förändringar som faktiskt planeras ske.
Utöver den upplevda bristen på information upplevde de boende sig ha en mycket liten möjlighet att faktiskt påverka utkomsten av ett projekt, något som framgår av diagram 9. Det upplevda behovet att kunna vara med och påverka projekt liknande detta varierade och var aningen lägre för boende i Zon B såväl som C, men den upplevda möjligheten att påverka var genomgående lågt och relativt konsekvent över alla tre zoner. De närboende ges möjlighet att prata och komma till tals i form av ett mer dialogbaserat samrådsmöte, men de närboende upplever enligt studien inte att de har någon verklig möjlighet att påverka planens faktiska utkomst.
Ur diagram 6 framgår att respondenterna i allmänhet anser att planen berör dem. Studeras detta diagram tillsammans med Tabell 2 framgår det att detta är en genomgående trend för hela området. De boende som bor i Zon C upplever inte nödvändigtvis att de är lika berörda som de boende i Zon A eller B, men de upplever definitivt att projektet är någonting som kommer att påverka dem. Ur diagram 7 framgår att de som svarat på enkäten rör sig i eller i direkt anslutning till detaljplaneområdet i en relativt hög frekvens. Rimligtvis torde denna höga nyttjandefrekvens av området, precis som planarkitekten uttrycker kunna motivera att de upplever sig vara berörda. Planarkitekten ansåg att den som berördes av ett projekt var den
34 som i slutändan nyttjade området, något som enkätens data definitivt inte motsäger.
Samtidigt som de boende rapporterade att de inte upplevde sig ha någon större möjlighet att påverka detaljplanen uttrycker enligt diagram 8, en majoritet av respondenterna (70%) att de känner ett behov att kunna påverka planprojekt liknande Byleden. Det finns en oro hos de boende att deras åsikter i slutändan spelar någon roll och många verkar se samrådet som ett möte där kommunen kommer och berättar vad de skall planera, snarare än en möjlighet att få in medborgarinflytande i processen. Generell konsensus bland de boende framstår vara att den medborgardialog som sker snarare handlar om att ändra deras åsikter snarare än att ge dem möjlighet att komma till tals och uttrycka sina åsikter. Med detta som motivering görs
avvägningen att de boende upplever sig ligga på steg två i Arnsteins stege, steget terapi. Detta är ett steg av icke-deltagande karaktär och det medborgardeltagande man för under detta steg anses främst vara för att bilda eller bota oönskade åsikter.