Upplevd oro

”Hon har köpt någonting här som har gjort henne så, vem är det som vill någon något illa?”

Alice Samtliga deltagare bedömer ravemiljön som potentiellt riskfylld. Det finns olika riskfaktorer som skapar känslor av otrygghet för informanterna. Dessa faktorer beskrivs

sammanfattningsvis som: oro kring avstånd till kollektivtrafik och samhällsservice, att bli lämnad ensam eller att tappa bort sina vänner, män som närmar sig med sexuella motiv, våldsamma män, att bli drogade, att inte kunna ta hjälp eller få hjälp av polisen om någonting allvarligt händer, att langare säljer narkotika med oväntande effekter, att det ibland saknas tillgång till vatten och att privatpersoner säljer vatten dyrt för ett vinstintresse, att vem som helst kan närvara vid öppna utomhusfester, att bli så pass påverkad att någon skulle utnyttja det, att arrangörer inte tar ansvar vid eventuella risksituationer, laddade aggressioner mellan killgäng, att behöva ha kontroll över sina saker, tystnadskultur där man döljer att personer med hög status inte beter sig okej, ovälkomnande på grund av sin unga ålder och att bli skuldbelagd om man skulle bli utsatt för någonting.

Alla nämnda faktorer har någon form av karaktär som utgör en form av risk, både som objektiva- och subjektiva riskfaktorer (Kelly 2006, se Sanders 2006). Informanterna är upplysta om vilka risker som finns i miljön gällande effekterna av alkohol eller

narkotikasubstanser samt rumsliga risker, vilket även Hunt, Evans och Kares (2007) kommer fram till i sin studie om risk och njutning i ravekulturen i San Fransisco. Det finns en oro kring effekterna att bli för påverkad, vilket kan leda till ofrivilliga sexuella kontakter samt upplevelser som utmanar den egna autonomin. Genusdynamiker där mäns potentiella våld mot kvinnor är en aspekt som återkommer i de unga kvinnornas upplevelser av

riskbedömning som skapar en viss oro. Risken kan upplevas symboliskt i form av att den kulturella kontextens förväntningar där sociala faktorer, såsom kön och ålder, spelar in skapar en oro för att någonting ska hända (Kelly, se Sanders 2006). Det finns även risker av

samhällsservice. De centrala aspekterna gällande den upplevda oron berör bland annat risken för att bli utsatt för övergrepp. Att kvinnor behöver vara på sin vakt beror på att den upplevda oron för att bli utsatt för sexuella övergrepp är mer utbredd hos kvinnor än män (NTU 2020) och även att fler kvinnor än män faktiskt blir utsatta för sexualbrott (BRÅ 2020). Oron gällande män som är märkbart påverkade eller beter sig konstigt genom närmanden leder till att en som ung kvinna eller en ung tjej kan känna ett behov av att behöva vara på sin vakt, vilket därav kan ses som en riskfaktor. Linda uttrycker det såhär: ”Alltså grejen är ju, framförallt… eftersom jag är liksom en liten tjej, som nu är 18 men när jag var 16, 17, 18 såhär… det märks ju att det finns människor som är större än mig, alltså fysiskt som kan göra vad de vill...”. I situationer där Linda upplever otrygghet brukar hon använda undvikande som strategi för att slippa känslan av oro gällande äldre vuxna män som upplevs som hotfulla. Undvikande som strategi bekräftas i den forskning som finns om att kvinnor utvecklar

beteenden för att undvika sexuell risk i form av våldtäkt genom fysisk distansering i det rumsliga (se Mc Kibbin, Shackelford, Minerr, Bates & Liddle 2011). Sofia nämner också att när hon upplever obehag brukar hon antingen gå därifrån eller hålla sig nära vänner, men generellt använder informanterna sig inte av defensiva strategier utan fortsätter sitt deltagande trots de farhågor som konstrueras i miljön. Detta kan förklaras genom den förhandlingsprocess mellan risk och njutning (Hunt, Evans & Kares 2007) där deltagarna strävar efter en så minimerad personlig risk som möjligt genom olika sociala strategier. En annan riskfaktor som skapar oro på rave är ovissheten kring vad det är för droger som säljs. Alice har bevittnat att andra ravebesökare fått i sig substanser som lett till drogutlösta psykotiska tillstånd. Här blir objektiva, hälsomässiga riskfaktorer tydliga i miljön som skapar oro.

Det var väldigt otryggt den här gången när det var en tjej som fick ett anfall och hon liksom låg och grävde i marken och skrek, och jag och mina vänner var så här: ni måste ringa en ambulans! Men just för det är så himla underground var de så här: nej, nej vi kommer få skit. […] Och man är såhär: hon har köpt någonting här som har gjort henne så, vem är det som vill någon något illa? Så det var väldigt obehagligt.

Alice Att vissa arrangörer inte tar ansvar för de farliga situationer som kan uppstå på ravefester är någonting som oroar de unga kvinnorna. Det finns en ambivalens kring tilliten till både vissa arrangörer som upplevs som oseriösa men även polisen och dess insatser, vilket skapar

otrygghet. Även om vissa arrangörer försöker ta ansvar för verksamheten saknas det ibland organisatoriska strategier för riskåtgärder som skulle öka tryggheten för deltagarna.

Det var ett rave som jag var på… det var helt enkelt jättemånga som sneade liksom. Eller som hade fått i sig… Ja men de trodde att dem hade fått i sig ecstacy. Ambulansen kom typ fyra gånger på en kväll. […] det kanske borde vara någon här som har koll på vilka som är lite utanför typ, vilka som kanske säljer… Jag vet inte men det känns som att man borde ha lite koll på vad som händer. Även om det är jättesvårt också. Men nu har jag varit på raves där det finns vakter och sånt. Så det kanske är på gång liksom. Men vem som helst kan komma dit och säga sig ge ut vad som helst, och det är otryggt.

Alice Det finns en avsaknad av information kring hur sådana här situationer ska hanteras. Riskerna som kommer av en oreglerad narkotikamarknad är många, framförallt den att man som brukare i stort sett aldrig kan vara helt säker på vad det är man brukar. Att köpa narkotika på plats av opålitliga langare kan förstås som ett riskbeteende men även som en riskförhandling där man överväger en strävan efter att uppleva njutning mot risken att bruka någonting med negativa effekter (Hunt, Evans & Kares 2007). De unga kvinnorna beskriver önskemål om trygghetsvärdar för ökad trygghet och nämner att vissa arrangörer har sådana närvarande, men att det sker i en begränsad omfattning. De ser ett behov av ökad trygghet för att skydda framför allt ungdomar.

Det är ju väldigt mycket säljning av droger, eller det är väldigt mycket unga människor och väldigt lätt att få tag på saker. Ofta är det inte så kontrollerat av ålder, även om det står att det finns en åldersgräns så är det ofta mycket yngre folk som är där och har tillgång till saker som man kanske inte egentligen ha tillgång till.

Sofia Det finns en riskmedvetenhet hos informanterna där de ser ung ålder som något som skapar skörhet i ravemiljön. Att undvika att gå på rave ensam är också en metod för att undvika situationer där man riskerar utsatthet. Av de fem intervjupersonerna är det endast Sara som har gått på rave ensam. När jag ställde frågan om hon upplevde ravefester som trygga eller otrygga svarade hon såhär:

När du mailade började jag tänka på om jag någonsin känt mig otrygg på raves och jag tycker liksom att jag borde ha känt mig det för det är ändå en situation där mycket skulle kunna gå fel och jag tror att kanske om jag själv hade råkat ut för någonting då hade jag kanske inte... då tror jag definitivt att skulle kunnat känna mig otrygg men jag har aldrig gjort det.

Att anta att ravefester automatiskt skulle innebära känslor av otrygghet för unga ravedeltagande kvinnor blir en form av förbestämd och passiviserande, genusmässig rollbeteckning där kvinnorna antas sakna agens. Saras tillitsfulla förhållningssätt till

ravekulturen tyder på ett agentskap av riskbedömning och resiliens. Det innebär dock inte att man ska förringa att existerande känslor av otrygghet och risker som kan uppstå i miljön. De unga kvinnorna har objektiva riskfaktorer såsom sitt kön och unga ålder (Kelly 2006 se Sanders 2006). Sara upplever dock inte nödvändigtvis subjektiva riskfaktorer, det vill säga de risker som skapas i samhällets normativa förväntningar och värderingar om rave. Hon känner sig generellt sett trygg på raves men beskriver att hon skulle undvika att bli allt för påverkad i situationer där hon skulle vara på egen hand. Att bli påverkad ensam utgör en risk för

utsatthet då man har färre skyddsfaktorer att tillgå i situationen. Sara gör ett övervägande i sitt handlande där hon uppskattar balansen mellan risk och njutning och bedömer att

risktagandets effekter kan bli negativa (Hunt, Evans och Kares 2007). Här skapas ett

performativt agentskapande där hon i subjektsposition (Butler 2007) riskbedömer aktivt vid sitt deltagande i ravekulturen för att skydda sig själv. Givet att rave förstås som en riskmiljö går det att se Saras riskbedömande där hon balanserar risk och njutning som en form av resiliens och agentskap. Att hon generellt känner sig trygg på rave är en skyddsfaktor i form av tillit till de andra deltagarna och till sin egen agens.

8.2 Strategier

”Man får liksom bara stå upp för varandra.”

Linda Att gå på rave är någonting spännande för de unga kvinnorna på grund av de känslor av frihet och sammanhang som festerna utgör. Frihet är någonting som nämns både ordagrant ett flertal gånger i intervjuerna och även i uttryck som “fristad” och “frihetskänsla”. Känslan av frihet och gemenskap framträder starkast som skäl till dragningskraften med rave. Men även känslan av sammanhang där likasinnade möts med gemensamma intressen. Malin beskriver gemenskapen i följande citat: ”Det är lite som en annan värld. Så det är väl det, det hela är som en alternativ verklighet. Det är väl det som är tilldragande” och vidare beskriver Alice det: ”Gud det här är så hemma! Alla som är här, är här för att de gillar att vara i skogen och dansa!”. Att få samlas kring musik och dans och i sammanhang bortom normativa

känslan av sammanhang som något lustfyllt i upplevelsen. När informanterna beskriver sin trygghet finns det blandade beskrivningar om upplevelserna och har olika strategier för att bemöta otrygga situationer. Samtliga informanter söker trygghet hos sina vänner vilket också är någonting som Hunt, Evans och Kares (2007 s. 89) kommer fram till i sin forskning. De menar att betydelsen av kommunikation med vänner som man litar på är någonting som minskar risker i ravesammanhang, där setting, förutsättningarna i miljön, i form av att ha tillitsfulla relationer fungerar som skyddsfaktorer. Det går även att relatera till generella strategier som de unga kvinnorna använder sig av för att ta hand om varandra och undvika situationer som skapar oro.

Så jag har ofta mycket kompisar med mig... som man delar… man såhär håller ihop och det är väldigt tryggt. Och också att man pratar innan såhär ”här är mötesplats för om vi tappar bort varandra”, ”vi måste hålla fast vid varandra”.

Linda Yttre sociala faktorer såsom en god relation till familj och tillit till samhällsinstitutioner är någonting annat som påverkar upplevelsen av trygghet positivt. Att ha syskon som har erfarenhet av rave går att ses som en skyddsfaktor då en del av informanterna uppger detta som något som skapat trygghet. Både Sofia och Sara nämner äldre syskon som ingångar till ravekulturen i Stockholm som minderåriga. När Borge (2011) forskat om barns sunda utveckling i riskmiljöer är bra förhållanden till syskon en skyddsfaktor som skapar resiliens.

Jag tyckte att det kändes väldigt tryggt för hon hade koll. Hon visste vad det var för någonting och hon sa att det var roligt. Jag tror att om jag inte hade varit med henne, om jag hade varit med en kompis som aldrig heller hade varit på rave hade jag uppfattat det som läskigt eller obehagligt säkert. […] Jag tycker att det var väldigt skönt att vara där första gången med min syster för att det var tryggt och hon kunde visa mig hur saker gick till.

Sofia

Att uppnå det lustfyllda i form av njutning som rave ändå innebär för informanterna blir möjligt genom att använda de trygga sociala relationer som strategi för riskreducering. Även tillit till andra deltagare och gemenskapen skapar trygghet hos informanterna.

Händer det något obehagligt så… alltså om man är med varandra så ser de andra ganska snabbt att man är obekväm i en situation och kommer och hjälper en på något sätt. Men också främlingar, typ på dansgolvet om någon kommer och är alldeles för närgången så är det någon annan som ser det och verkligen ”steppar upp” emellan.

Malin Om någonting riskfyllt skulle inträffa finns även tillit för andra deltagare utanför ens

vänskapskrets, vilket även Sara uttrycker: ”I första hand hade jag sökt stöd hos mina vänner som var där. Men sen om de inte hade varit till hands hade man sökt sig till andra i publiken”. Linda uttrycker att ”det kan ju också vara skönt med en äldre kvinna som håller koll” för ökad trygghet när man går på rave som ung deltagare. Informanterna beskriver situationer där de upplevt att andra ravedeltagande kvinnor funnits som stöd och skapat trygghetskänslor. Den kvinnligt kodade gemenskapen och tilliten till andra deltagande i miljön blir en skyddsfaktor när oro uppstår.

Det var någon gång jag tappat bort mig och jag såg ingen jag kände i folkmassan och då gick jag fram till en kvinna som jag såg och sa det till henne och fick låna hennes telefon då min var urladdad och fick tag på en kompis tillslut. Sen har jag även varit med om att en kompis mobil hade försvunnit, hon hade tappat den, och då hade det varit ett helt gäng med tjejer som hjälpte till med ficklampor och letade på marken efter hennes telefon.

Sofia Den kvinnligt kodade gemenskapen beskrivs av Alice såhär: ”Sen så upplever jag också att jag och mina tjejkompisar är en grupp starka tjejer. Så det är ingen som är rädd för att säga ifrån. Så det känns också skönt att man har en stark grupp bakom sig.”. Att infinna trygghet i den kvinnligt kodade gemenskapen går att förstås som en performativ process som

producerar genus och identitet i subjektsposition (Butler 2007). En tydlig identifikation i gemenskapen inger agentskap, vilket går att ses som en inbyggd mekanism i det risktagande som de unga kvinnorna praktiserar i sitt ravedeltagande. Risktagandet kan förstås som ett riskbeteende i Jessors (1991) mening men även som ett agentskap enligt Butlers (2007) definition. Solidaritet och gemenskap är någonting som kopplas till ravedeltagarnas

motivationer till att delta (Kavanaugh & Anderson 2007). Borge (2011) refererar till Aaron Antonovskys teori (Antonovsky 1988, se Borge 2011) om känslan av sammanhang

(KASAM) som en skyddsfaktor som är applicerbar i den gemenskap unga kvinnliga ravedeltagare upplever. Gemenskapen gör risktagandet möjligt då det skapar trygghet.

Känslan av sammanhang blir en resilient egenskap (Borge 2011) hos de unga kvinnorna, som också bidrar till de performativa, identitetsskapande processer som kommer ur

8.3 Risktaganden

”Det är lite den här osäkerheten och riskerna man tar som jag tror många tänker är en del av

charmen…”

Sara Inom en subkultur eller en social grupp förskjuts standarder om vad som är accepterat i relation till majoritetssamhällets normer och värderingar. Att positionera sig mot mainstreamkulturen och dess normer är en del av ravedeltagarnas motivationer (Sjö

2005;Thornton 1995). Risktagandet är någonting som en av deltagarna i ravekulturen ser som någonting centralt i att delta, vilket påvisas på föregående citat om osäkerheten som en del av charmen. Att gå på rave har sin funktion i att skapa en alternativ livsstil kring elektronisk musik där det är det normbrytande och risktagande som attraherar. De unga kvinnorna

upplever emellanåt oro och risk i miljön. Det krävs en viss form av grundtrygghet när en som ung kvinna deltar i ravefester. Denna grundtrygghet kan förklaras utifrån Butlers (2007) förståelse för performativt agentskap. De unga kvinnorna beskriver risktaganden som ändå sällan har destruktiva tendenser för sig själva, då ingen av de intervjuade uppger att

någonting riskfyllt hänt på en personlig nivå.

De positiva effekterna på den sociala identiteten i sammanhangen av rave har en central roll i kvinnornas upplevelser. Gemenskapen har en viktig funktion i de positiva upplevelserna men det finns emellertid en medvetenhet om samhälleliga ideal om normbrytande beteenden och risker. Att gå mot normen är en viktig faktor i att performativt skapa en alternativ identitet (Sjö 2005). De unga intervjuade kvinnorna upplevde att gemenskapen i det alternativa sammanhanget var någonting som utmärkte sig i upplevelsen.

Ja, jag tänker att det är ett community, att grunden är i alla fall att folk är väldigt vänliga och snälla mot varandra och att det ska vara en trygg plats men det är inte alltid som det är det. Men och det här med att det känns lite som en revolt mot samhället att samlas fast man inte får, på en plats där man kanske inte får, och lyssna på ibland kontroversiell musik och dansa hur man vill. Att det är lite som… Att det går lite mot normen.

Sofia Sjö (2005) menar att den antietablissemangskultur som råder inom miljön är central för den kollektiva identiteten för raveare. Det som konstrueras som ett riskbeteende i den normerande diskursen är för deltagarna performativa processer som skapar identitet och samhörighet i det som anses vara normbrytande, i enlighet om hur identitet skapas ur det performativa (Butler

2007). Den upprepande praktiken av identitetsskapande genom att delta i gemenskapen utanför de normerande värderingar om subjektiva risker som tillskrivs ravekulturen innebär för informanterna trygghet inom den egna gruppen. Den sammanvävda riskbedömningen vid strävan efter tillfredsställelse är ett agentskap där de unga informanterna trots sin

riskmedvetenhet handlar performativt i sitt risktagande och fortsätter att gå på rave.

Ravefesternas påverkan på identiteten och känslan av samhörighet är för de unga kvinnorna givande och konstruktiva trots de aspekter av risk som ravefesterna innebär. För att förstå dragningskraften i det performativa risktagandet behöver man förstå det som en

förhandlingsprocess mellan risk och njutning (Hunt, Evans & Kares 2007). Njutningen deltagandet medför gör riskerna förhandlingsbara där de unga kvinnorna evaluerar risktagandets effekter.

Att ravefester porträtteras som riskkontexter från samhällets myndigheter och i etablerad media på grund av sina associationer till narkotika (Hunt, Evans & Kares 2007; Hier 2002; Gavanas 2020; Sjö 2005 m.fl) är någonting som de unga kvinnorna märker av i bemötandet av personer utanför ravekulturen. När Alice berättar om sina upplevelser från ravekulturen utifrån trygghet och oro beskriver hon att ibland måste ”försvara” scenen beroende på vem hon talar med.

Pratar jag med någon som är utomstående kulturen känns det som att de alltid tänker ”men vadå alla är sådär borta” och såhär att massa händer. Men alltså jag tycker inte att en massa händer. Jag känner mig generellt sett ganska trygg, sen så om jag skulle prata med någon som är mer inne i det skulle jag mer belysa, ja jag vet inte då skulle man kunna kolla mer på detaljer. Men generellt skulle jag säga att det är en ganska safe miljö.

Alice Det finns även bland de andra informanterna upplevelser av oförståelse för deltagandet från omgivningen utanför ravekulturens inre krets. När Sofia får frågan om hur utomstående och personer på hennes skola förhåller sig till att hon går på rave berättar hon om ett oförstående bemötande:

När jag pratar med folk som inte har någon relation till det tycker folk att det låter väldigt märkligt. I skolan hade jag inte någon direkt som… Jag tror att de flesta tyckte att det var lite såhär är man med i leken får man leken tåla. Om man är så dum att man går ut i skogen mitt i ingenstans och festar så få man skylla sig själv om det händer saker.

När ravedeltagande utmålas som ett avvikande beteende skapas en känsla av utanförskap (Kavanaugh & Anderson 2007) för de unga kvinnorna, vilket i sig blir en riskfaktor i

samband med situationer där stöd eller hjälp skulle behövas. De unga kvinnorna upplever en oförståelse från utomstående för vilka positiva effekter ravekulturen har för dess deltagare i form av gemenskap, lust och glädje. Att gå på rave som ung anses vara för många ett

riskbeteende och när de unga kvinnorna upplever en dömande mentalitet i sin omgivning blir det en extern riskfaktor utanför miljön med sina redan inneboende objektiva risker. Det leder