Att vara produktiv innebär som sagt i denna studie att göra saker på rätt sätt. I en medarbetares kontext innebär det i praktiken som definitionen i Greve (2014) att generera så stor output som
30
möjligt med lägsta möjliga input. För att vara produktiv krävs det således att arbetstiden läggs på att göra saker på rätt sätt, för det krävs det att förutsättningarna för produktivt arbete är uppfyllda. Att respondenterna överlag upplevde att de blivit mer produktiva, alltså att de lägger sin arbetstid på att göra rätt saker, utgick främst från ett individuellt perspektiv där respondenterna upplevde att de fick väldigt mycket av sina egna arbetsuppgifter gjorda på distans.
Att respondenterna upplever att de har blivit produktiva i sitt individuella arbete är i sig positivt, däremot har de gemensamma arbetsuppgifterna och helhetsperspektivet blivit lidande av det individuella fokus som distansarbetet medfört. Som helhet är det inte säkert att outputen har ökat trots att respondenterna blivit mer produktiva individuellt. Kollektiva arbetsuppgifter har fått mindre fokus än det individuella i anslutning till distansarbetet, vilket i sin tur kan hålla tillbaka produktiviteten för organisationen vad gäller arbetsuppgifter som kräver samarbete mellan flera medarbetare. Att samarbeta på distans upplevs av respondenterna ibland som komplicerat och för att fånga helhetsbilden av ett fenomen upplever respondenterna att det i vissa situationer kan krävas fysiska förutsättningar, alltså att medarbetarna träffas fysiskt. Sammantaget så upplever respondenterna att organisationens medarbetare har blivit mer produktiva i deras individuella arbetsuppgifter samtidigt som de kollektiva arbetsuppgifterna har fått ett mindre fokus och upplevs svårare att genomföra bra på distans vilket sannolikt hämmar organisationens totala produktivitet.
Utifrån våra respondenter där majoriteten spenderade i stort sett hela sin arbetstid på distans fanns det ingen respondent som har upplevt att deras produktivitet har sänkts i samband med distansarbetet. Respondenterna upplever det tvärtom, att produktiviteten generellt har ökat i samband med distansarbetet. Dessa upplevelser från våra respondenter stödjer Harker Martin och MacDonnell (2012) och deras studies resultat om att det finns ett samband mellan distansarbete och produktivitet. Resultaten från Kazekami (2020) visade att lämplig mängd av distansarbete ökade produktiviteten medan en för hög mängd distansarbete istället sänkte produktiviteten hos de anställda. I och med att de flesta av våra respondenter arbetar heltid på distans borde respondenterna utgöra mer eller mindre taket för mängden av distansarbete, därmed så finner vi ingen koppling till att en för hög mängd distansarbete sänker den upplevda produktiviteten som det borde enligt studien från Kazekami (2020).
Kazekami (2020) hävdade även att produktivitet är relaterat till livstillfredsställelse, att en ökad livstillfredsställelse genererar en ökad produktivitet och vice versa. Inställningen till distansarbete hos respondenterna har generellt varit positiv och alla respondenter upplevde att de i framtiden ville fortsätta att spendera delar av sitt arbete på distans. Flera av respondenterna uppskattade flexibiliteten som distansarbetet medför, att det finns möjlighet att blanda privatliv och arbetsliv under en arbetsdag utan att det hämmar arbetet. Att kunna variera arbetsliv med privatliv under arbetstiden samtidigt som arbetet blir gjort är stödjer att respondenterna upplever att de är både effektiva och produktiva till sina arbetsuppgifter. Att slippa att pendla till och från arbetet och att livspusslet lättare går att pussla ihop i samband med distansarbetet är exempel på fördelar som respondenterna upplever. Det är också variabler som kan samverka med ökad livstillfredsställelse, något som Kazekami (2020) menade på skulle mynna ut i ökad produktivitet.
31
Däremot påpekade en respondent som kände en större saknad av både livets och arbetets alla sociala sammanhang och trots det så upplevde ändå respondenten att den kunde vara produktiv till sina arbetsuppgifter under distansarbetet. Begreppet livstillfredsställelse upplever vi som ett komplext och individuellt betydande begrepp som kan tänkas vara beroende av ett otaligt antal individuella parametrar, något som vi inte har möjlighet att undersöka mer noggrant. Begreppets svårighet och mångtydighet gör det komplicerat för oss att konstatera något ifrån det. Det som dock kan konstateras är att alla respondenter, trots att de spenderade majoriteten av sin arbetstid på distans, upplevde att de blivit mer produktiva till sina arbetsuppgifter i samband med att de börjat arbeta på distans. Samt att de finner fördelar för såväl privatliv som arbetsliv med att arbeta hemifrån snarare än på arbetsplatsen.
Vad avser kommunikation så har den förändrats för de anställda på Länsstyrelsen till en mer strukturerad och uppstyrd kommunikation främst i form av uppbokade möten. I
och et (2019) framgår i deras studie att minskad tid för kommunikation mellan medarbetare ökade produktiviteten hos distansarbetare. Respondenterna i vår studie upplevde att kommunikationen inte direkt hade minskat, utan snarare förändrats från en mer spontan kommunikation till en rakare och mer koncentrerad kommunikation. Respondenterna upplever att de blivit mer produktiva i sina enskilda arbetsuppgifter under distansarbetet. Däremot så känner de en saknad av samarbete i den dagliga kommunikationen och att kvalité samt idégenerering blir lidande av det. Det återfinns alltså fördelar i form av högre upplevd produktivitet i anslutning till respondenternas egna arbetsuppgifter och nackdelar när det kommer till upplevt kvalité och samarbete mellan kollegor i gemensamma arbetsuppgifter till följd av den mer koncentrerade kommunikationen. Det framgår att spontan kommunikation som vanligtvis uppstår slumpmässigt genom exempelvis överhörning eller genom att medarbetare stöter på varandra i korridorerna på arbetsplatsen inte förekommer alls i samma utsträckning när arbetet genomförs på distans. Således påträffas att sådan spontan kommunikation har minskat till följd av distansarbetet och att det har haft en negativ inverkan på genomförandet av kollektiva arbetsuppgifter. Däremot så upplever respondenterna som tidigare berörts att den minskade spontana kommunikationen har lett till att de blivit mer produktiva vad gäller de individuella arbetsuppgifterna vilket går i linje med ,
och et (2019) och resultaten som framgick i deras studie.