I tabellerna nedan redovisas indikatorerna på frågorna som handlar om trygghet i olika vardagsmiljöer. Vi har valt att redovisa fördelningen för de som svarat ”all- tid” och ”oftast” trygg. Den indikatorn har vi benämnt trygg. Vi har också valt att studera förändringen över tid gällande svarskategorin ”alltid trygg”. Forkby och Nilsson (2013) menar exempelvis att unga har rätt att alltid känna sig trygga i de vardagsmiljöer som är obligatoriska för dem, så som hemmet och skolan. Vilken nivå av trygghet som är acceptabel och bör eftersträvas är förstås en fråga om tolk- ningsramar samt vad som ligger till grund för skattningen. För att nyansera dis- kussionen menar vi att det är meningsfullt att redovisa både indikatorn trygg och indikatorn alltid trygg.
När det gäller trygghetsindikatorernas förändring över tid finns det några saker att vara uppmärksam på. Både frågeformuleringarna och svarsalternativen skiljer sig åt mellan åren. Exempelvis fanns år 2009 enbart tre svarsalternativ (Ja, alltid, Ja,
oftast och Nej) och 2012 tillkom svarsalternativet vistas inte där. I den senaste
undersökningen (år 2015) är svarsalternativen i omvänd ordning och rangordnas
aldrig, sällan, oftast samt alltid. Enbart på frågorna om tryggheten på träningen
och tryggheten på fritidsgård/ungdomens hus finns möjligheten att svara ej aktuellt.
Med anledning av variationen i frågorna och svarsalternativen bör jämförelsen över tid tolkas med viss försiktighet. Vi indikerar i tabellerna var man särskilt ska beakta jämförelsen av resultaten. Dessa indikeringar är 1), 2) och 3) som betyder följande:
1) Trygghet i bostadsområdet: 2009 frågar man om tryggheten både under dag- och
kvällstid/nattid. Svaren på frågorna har räknats ihop för att kunna jämföras med 2015-års svar. Indikatorn alltid trygg innebär att man har svarat ”alltid trygg” i bo- stadsområdet både dag- och kvällstid.
2) Trygghet i skolan: 2009 frågar man om tryggheten både i klassrummet och på
rasterna. För att kunna jämföra med svaren år 2015 har svaren om tryggheten i klassrummet och på rasterna räknats ihop. Indikatorn alltid trygg innebär att man har svarat ”alltid trygg” både i klassrummet och på rasterna.
3) Fritidsgården: svarsalternativen skiljer sig åt mellan åren. År 2009 kunde man
inte svara ”ej aktuellt” eller ”vistats inte där”. År 2015 baseras beräkningen på de som har svarat att de vistas på fritidsgården. Därmed ska man tolka jämförbarheten med resultaten från 2009 med viss försiktighet.
I tabellen nedan redovisas svarsfrekvenserna för samtliga frågor som handlar om trygghet på olika platser. Det är dessa svarsfrekvenser som indikatorerna trygg och
alltid trygg baseras på.
Ånge – Antal svar på frågorna om trygghet Åk 8 (2015) Gy 2 (2015) Totalt antal svar: 67 100% Totalt antal svar: 37 100% Hemmet 64 96% 37 100% Bostadsområdet 64 96% 37 100% Skolvägen 64 96% 37 100% Skolan 63 94% 36 97% I centrum 64 96% 37 100% Buss eller tåg 64 96% 37 100% Fritidsgården 45 67% 18 49% Nätet 63 94% 37 100% Träningen 43 64% 30 81%
Illustration 5.1: Trygghetsindikatorn ”Trygg” (Alltid eller oftast trygg)
I tabellen ser vi att majoriteten av ungdomarna i åk 8 känner sig trygga i sina vardagsmiljöer. Tryggheten i hemmet och i skolan är på en relativt hög nivå (I hemmet svarar 95% av tje- jerna och 100% av killarna att de känner sig trygga. I skolan är motsvarande svarsfördelning 88% av tjejerna och 95% av killarna).
Illustration 5.2: Trygghetsindikatorn ”Trygg” (Alltid eller oftast trygg)
I tabellen ser vi att majoriteten av ungdomarna på gymnasiets år 2 känner sig trygga i hem- met och i skolan. Tryggheten i dessa vardagsmiljöer håller sig på en jämn nivå. Samtliga tje- jer och killar svarar att de känner sig trygga i hemmet. Det är framförallt i centrum, som känslan av trygghet har minskat (för både killar och tjejer).
Utifrån resultaten i tabell 5.1 och tabell 5.2 kan vi se att majoriteten av ungdomarna i årskurs 8 och gymnasiets år 2 i Ånge känner sig trygga. Det är i hemmet och i skolan som högst andel (både tjejer och killar) rapporterar att de känner sig trygga. I högstadiegruppen rapporterar dock tjejerna i lägre grad än tidigare att de känner sig trygga på nästan samtliga platser som det frågas om. En del av förklaringen kan vara att ett litet dataunderlag är känsligt för förändringar. Ett fåtal individers svar påverkar hur svarsfördelningen faller ut. Men det finns ändå grund för att ta sig an problematiken och undersöka hur tjejerna på högstadiet egentligen har det. Har de fått en otryggare miljö och vad beror det på?
Andelen som känner sig trygga på följande områden/platser
Tjej Kille Tjej Kille
2009 2009 2105 2015 Hemmet Trygg 97% 97% 95% 100% Bostadsområdet1) Trygg 89% 95% 78% 91% Skolvägen Trygg 94% 98% 80% 100% Skolan2) Trygg 94% 95% 88% 95% I centrum Trygg 97% 95% 68% 91%
Buss eller tåg Trygg 86% 97% 70% 95%
Fritidsgården3) Trygg 92% 97% 81% 94%
Nätet Trygg 73% 100%
Träningen Trygg 96% 94%
ÅNGE Högstadiet åk 8
Andelen som känner sig trygga på följande områden/platser
Tjej Kille Tjej Kille
2009 2009 2015 2105 Hemmet Trygg 97% 94% 100% 100% Bostadsområdet1) Trygg 89% 91% 91% 92% Skolvägen Trygg 97% 94% 91% 96% Skolan2) Trygg 94% 94% 91% 96% I centrum Trygg 97% 94% 73% 76%
Buss eller tåg Trygg 94% 92% 91% 96%
Fritidsgården3) Trygg 92% 88% 100% 86% Nätet Trygg 100% 96% Träningen Trygg 100% 95% Gymnasiet år 2 ÅNGE
Därutöver har upplevelsen av trygghet i centrum sjunkit avsevärt för gymnasieung- domarna. Både killar och tjejer på gymnasiet rapporterar i lägre utsträckning än ti- digare att de känner sig trygga i centrum (73% av tjejerna och 76% av killarna).
Fördjupar vi oss i svarsfördelningarna ser vi att det framförallt har skett en för- skjutning i svaren ”alltid trygg”. Det vill säga, det är allt färre högstadie- och gym- nasieungdomar som svarar ”alltid trygg” på i stort sett alla vardagsmiljöer. Det är få tjejer (både på högstadiet och på gymnasiet) som svarar att de alltid känner sig trygga i centrum eller på bussen/tåget. Det är lika stor eller större andel tjejer som svarar att de sällan eller aldrig känner sig trygga i centrum jämfört med andelen tjejer som svarar att de alltid känner sig trygga. På högstadiet är det 33 procent och på gymnasiet 27 procent av tjejerna som svarar att de sällan eller aldrig känner sig trygga i centrum.
Även gymnasiekillarna rapporterar en högre nivå otrygghet i centrum jämfört med tidigare. Det är 24 procent av killarna år 2 på gymnasiet som svarar att de sällan el- ler aldrig känner sig trygga i centrum. Vi kan inte tolka detta på något annat sätt än att ungdomars känsla av otrygghet, i centrum och på buss/tåg, har ökat. Orsakerna till det kan vara många. Det är inte så att känslan av otrygghet kan betraktas som en konsekvens av brottsnivån i samhället. Snarare visar den Nationella trygghetsun- dersökningen (NTU 2015) att brott mot enskild person (misshandel, hot, sexual- brott, personrån, bedrägeri och trakasserier) har minskat sedan föregående mätning (från 12,7% år 2013 till 11,3% år 2014).
Enligt den senaste NTU 2015 har inte heller oron för brottslighet ökat, utan snarare minskat om man ser till befolkningen i stort. Dock är det vanligare att kvinnor oroar sig för att bli utsatta för överfall eller misshandel och det är mycket vanligare att otryggheten leder till konsekvenser för kvinnor än för män när det gäller rörel- sefrihet. Det är 5 procent av kvinnorna jämfört med 1 procent av männen (16-79 år) som någon gång har valt andra vägar eller färdsätt och avstått från någon aktivi- tet för att de har känt sig otrygga (NTU 2015, s. 104). Det är också vanligare att kvinnor, oavsett ålder, uppger att deras beteende och livskvalitet påverkas i hög ut- sträckning av oro för brott. Enligt NTU är skillnaden tydligast i den yngsta ålders- gruppen (16-19 år) som ingår i undersökningen. Bland 16-19 åringar är det drygt fyra gånger så stor andel kvinnor som män (13 jämfört med 3 %) som uppger att oro för brott har påverkat deras livskvalitet (NTU 2015).
Illustration 5.3: Trygghetsindikatorn ”Alltid trygg”
Illustration 5.4: Trygghetsindikatorn ”Alltid trygg”
Vad innebär det att så många ungdomar rapporterar att de känner sig otrygga i centrum och på bussen/tåget? För det första kan man fråga sig om detta är någon- ting som enbart gäller unga, det vill säga, om unga människor känner sig särskilt utsatta i dessa vardagsmiljöer? Eller handlar det om ett samhällsfenomen, att vi ta- lar om risker i samhället och kanske särskilt med fokus på de senaste årens terror- dåd i europeiska storstäder m.m.? Kanske är det så att vi behöver söka förståelse för den relativt höga känslan av otrygghet både på strukturell nivå (i relation till vad som händer i samhället i stort) men också studera om det är någonting särskilt som ligger till grund för att ungdomar (utifrån sin position som unga i ett samhälle) rapporterar allt högre otrygghet på offentliga platser.
När det gäller trygghet på fritidsgårdarna har känslan av trygghet inte förändrats nämnvärt, förutom för gruppen killar på gymnasiet. Gymnasiekillarna rapporterar i mycket lägre grad att de känner sig trygga på fritidsgården om man jämför med ti- digare mätning. I underlaget som jämförelsen bygger på är de som svarar att de inte vistas på fritidsgården borträknade, men vi ser ändå att upplevelsen av trygghet har
Andelen som alltid känner sig trygga på följande områden/platser
Tjej Kille Tjej Kille
2009 2009 2015 2015
Hemmet Alltid trygg 88% 90% 75% 91%
Bostadsområdet1) Alltid trygg 42% 73% 33% 50%
Skolvägen Alltid trygg 71% 92% 43% 59%
Skolan2) Alltid trygg 53% 73% 33% 57%
I centrum Alltid trygg 46% 70% 23% 41%
Buss eller tåg Alltid trygg 32% 68% 23% 55%
Fritidsgården3) Alltid trygg 49% 69% 44% 67%
Nätet Alltid trygg 15% 71%
Träningen Alltid trygg 63% 88%
ÅNGE Högstadiet
åk 8
Andelen som alltid känner sig trygga på följande områden/platser
Kille Tjej Kille Tjej
2009 2009 2015 2015
Hemmet Alltid trygg 94% 92% 84% 82%
Bostadsområdet1) Alltid trygg 86% 64% 56% 45%
Skolvägen Alltid trygg 94% 86% 76% 45%
Skolan2) Alltid trygg 92% 86% 54% 45%
I centrum Alltid trygg 81% 50% 48% 27%
Buss eller tåg Alltid trygg 78% 44% 52% 27%
Fritidsgården3) Alltid trygg 81% 68% 64% 75%
Nätet Alltid trygg 72% 45%
Träningen Alltid trygg 68% 91%
ÅNGE Gymnasiet
minskat. Fritidsgården är en miljö som är skapad för just ungdomar, där det finns personal att vända sig till. Det är en miljö som är relativt skyddad på så vis att en- bart ungdomar och personal vistats där. Därför finns det skäl att fördjupa sig i vad det är som gör att vissa ungdomar ändå upplever sin fritidsgård som otrygg. Hand- lar det om sammansättningar av individer? Negativt grupptryck? Hur arbetar vi i så fall vidare med den problematik som finns?
Slutligen, när det gäller upplevelsen av trygghet, är det viktigt att fördjupa sig i könsskillnaderna som framträder. Om vi strävar efter lika villkor och ett demokra- tiskt samhälle, vad innebär det då att fler tjejer än killar känner sig otrygga på of- fentliga platser så som i centrum och i lokaltrafiken, men också i sitt bostadsom- råde och på skolvägen? Kan vi verkligen tala om lika rättigheter och lika livsvillkor om den relativt sett högre otryggheten bland tjejerna än bland killarna också kan påverka vilka vägar eller vilka färdsätt de väljer?
I lupprapporten 2012 refererade vi bland annat till Birgitta Anderssons (2005) som skriver att kvinnors upplevelse av risk för våld måste kopplas ihop med andra upp- levelser och kvinnors ansvar för den egna säkerheten när det gäller hur kvinnor be- dömer risken att bli utsatt. Trygghet, i bemärkelsen frihet från våld, är en mänsklig rättighet! Ansvaret bör inte ligga på den enskilda medborgaren att undvika risker att utsättas för våld. Tjejers strategier att undvika risker, så som att inte gå ensam sent på kvällen, är en begränsning av deras handlingsutrymme – i det här fallet tje- jers rörelsefrihet.