Samtliga elever menar att muspekaren på bärbar dator är en fördel när det gäller att navigera i både text och i själva redigeringen och rättning. Caroline beskriver under intervju att det är lättare att se vart i texten hon är och kan följa med i texten på ett annat sätt då hon följer med pekaren i texten när hon läser.
Jag…jag föredrar dator på detta faktiskt, då när jag använder datorn på datorn kan jag se hela dokumentet, här på iPaden kan jag bara se…om jag nu måste ha information som står högre upp så måste jag liksom scrolla upp vilket blir jobbigt sen när jag ska skrolla ned hela vägen ner sen igen. På datorn kan jag liksom bara, kan bara – wom så är man nere igen. Det är nog det jag tycker är lättare när…när man använder datorn (Caroline)
Vid en observation bekräftas det Caroline beskriver i intervjun, hon tycker det är enklare att bläddra uppåt och nedåt i texten och att hitta rätt i texten. På bärbar dator används även pekaren i texten för att läsa igenom och leta vidare efter nästa korrigering som läraren markerat. Under arbetsgången rullar texten långsamt uppåt och nedåt när Caroline navigerar med hjälp av musplattan och hon upplever ett bättre ”flow”. Vid vissa tillfällen används pilarna, för att hoppa framåt och bakåt i någon mening, eller om Caroline ska flytta markören någon eller några få rader uppåt och nedåt. Vid stavfel högerklickas på musplattan och rätt ord dyker upp och väljs. Under själva ”scrollandet” på datorplattans skärm upplever Caroline att det är svårt att hitta i längre texter. ”…om jag nu måste ha information som står högre upp så måste jag liksom scrolla upp vilket blir jobbigt sen när jag ska scrolla ned hela vägen sen igen…”. Att sitta och peta i texten för att komma in de där tre bokstäverna i ordet (vid felstavning) tar det en stund att komma rätt, menar Caroline. Hon tycker också att det är svårt att navigera i texten då man behöver leta mellan de olika sidorna och styckena. Vid observationstillfället använder hon sig av tummarna på skärmen scrollar nedåt och hon sitter en liten stund för att precisera pekfingret och placera pekaren där hon vill ha den. Hon ser van ut i sina rörelser och det går fort framåt Ändå säger hon: ”helt plötsligt har man glömt hälften av vad man ville skiva” och påpekar att det tar för lång tid att leta och hoppa i texten. Vid samma observation kommer hon vid ett tillfälle åt ”läs upp” istället för att välja ”klipp ut” då
hon ska flytta ett textstycke. Då går dikteringsfunktionen på på datorplattan och Caroline skakar på huvudet. Men utan att bli märkbart frustrerad fortsätter hon att arbeta med texten tills det blir rätt. Bella menar likt Caroline att det är lättare att precisera i texten när datorns musmatta används ”för det är större utbredning och det är lättare att pricka rätt”. Samma resonemang har David, att det är lättare att hitta vart man är med datorn, när man använder musplattan. Samtidigt blir helheten av texten tydligare på den större skärmen, vilket då genererar att det blir lättare att hitta i textmassan. Samtliga elever tycker att själva touch- funktionen på datorplattan är svår att hantera. David och Adam beskriver det som om att det är svårt att hitta vart man är när man ska navigera med fingret på skärmen, David påtalar att han helst helt undviker touchskärm: ser inte någon som helst mening med det. När det gäller att få ”pekaren” på datorplattan att hamna där man just vill att den ska hamna är det komplicerat. Vidare menar David att det mesta när det gäller navigering går snabbare med hjälp av en dator ”det går snabbare med en mus, man är mer van vid det egentligen”. Adam påpekar också att ”ingen har ett så litet finger att man kan få den mellan rätt bokstäver”. Alla elever utom David använder således touchfunktionen för att precisera sig i texten och när exakt precision krävs dyker förstoringsglaset upp på datorplattan. Förstoringsglaset är ämnat till att lättare se i detalj vart pekaren hamnar. Adam anser dock att förstoringsglaset tar för lång tid att få upp, att man måste vänta. Caroline resonerar likadant, att det tar för lång tid. Under en observation kring användningen av digitala verktyg menar eleverna att ”verktygen är bra att använda, men till skilda saker”. En datorplatta anses enklare att navigera på när det gäller att samla information och klistra in bilder, att det är lättare att gå mellan olika sidor på Internet. Datorns fördelar ansågs vara just skärmstorlek och tangentbordet som på grund av att lättare att skriva, handen föll mer naturligt på det större tangentbordet. Även skärmen gjorde at man såg större del av textstoffet vilket gjorde att man såg en större helhet och hittade lättare i texten.
Analys
När det gäller att navigera i text med hjälp av bärbar dator och datorplatta skiljer funktionerna sig åt. Caroline menar ”om jag nu måste ha information som står högre upp så måste jag liksom scrolla upp vilket blir jobbigt sen när jag ska skrolla ned hela vägen ner sen igen”. Verktyget har inte fullt ut approprierat eller medierat med henne när det gäller navigeringen. Med bärbar visar Caroline att hon får hjälp av datorns pekare när hon följer dess pil på skärmen via musplattan. Den möjligheten finns inte på datorplattan. Således fyller inte
texten ”helt plötsligt har man glömt hälften av vad man ville skriva”. Vid ett observationstillfälle råkar Caroline komma åt fel knapp och dikteringsfunktionen går igång på datorplattan. Detta bevisar också att appropriering inte är till fullo. David, som helt undviker att navigera med hjälp av touch-funktionen hänvisar till datorns snabbare respons ”det går snabbare med en mus, man är mer van vid det egentligen”. Att han hellre använder datorn hemma visar tydligt att oavsett vilka funktioner så medierar inte verktyget utifrån Davids behov. Appropriering anses vara för låg för att funktionen ens ska användas. Adams reflektion kring att ”ingen har ett så litet finger att man kan få den mellan rätt bokstäver” visar på att han inte tycker om funktionen att navigera med hjälp av touchskärmen. Hans möjlighet att appropriera på det sätt som han önskar är omöjlig. Bella resonerar likt Adam att ”det är lättare att pricka rätt” när man arbetar med dator. Detta beror på att det är lättare att navigera med en musplatta på datorn än med touchfunktionen.
Diskussion
Nedan följer en diskussion kring resultatet, metoden samt validitet och tillförlitlighet utifrån det sociokulturella perspektivet. Studien visar hur gymnasieelever med läs- och skrivsvårigheter upplever bärbar dator respektive datorplatta som digitalt verktyg. Tidigare forskning, teoretisk förankring i det sociokulturella perspektivet (Bråten, 1996; Dyste 2013; Jakobsson, 2012; Säljö, 2000; 2013; Vygotskij, 2001) med begreppen mediering och appropiering (Säljö, 2013) och min egen förståelse utgör grunden till de slutsatser jag drar. Diskussionen inleds med metoddiskussion som följs av en resultatdiskussion utifrån studiens syfte samt frågeställningar. Tankar kring specialpedagogiska implikationer och förslag till fortsatt forskning avslutar så småningom denna studie.
Metoddiskussion
Denna kvalitativa fallstudie har använt sig av metodtriangulering. Enligt Bryman (2011) används triangulering av etnografer för att säkerställa att det som sett och hörts inte missförståtts. Genom stimulated recall (Haglund, 2003), semistrukturerade intervjuer, observationer samt fältanteckningar har studien haft i syfte att få elevens perspektiv. Min förhoppning var att genom metoden skapa kunskap om och beskriva hur eleverna upplever digitala verktyg såsom bärbar dator och datorplatta i textproducering. För att få en så detaljerad insyn i de erfarenheterna eleverna har av sina verktyg motsvarar metodtrianguleringen syftet och frågeställningarna besvarades. Under processens gång har jag varit medveten om min egna förståelse och de reflektioner som gjorts har kritiskt granskats och reflekterats över. Fältanteckningar vid sidan av observationer och intervjuer har gjorts utifrån viljan att fånga diskrepans i det som framträder. Min grad av deltagande under observationerna var låg och en elev tilltalade mig under momenten. Möjligtvis tog de mig för att vara lärare, men jag avböjde att svara och hänvisade till läraren för att inte lämna min roll som observatör. Under de semistrukturerade (Bryman, 2011) intervjuerna valde jag en lugn plats dit eleverna brukar komma för stöd hos specialpedagogen. Frågorna som ställdes var öppna, för att följa eleven i dess upplevelser och inte styra samtalet för mycket. Stimulated recall teknik gjorde det möjligt att gå tillbaka till själva processen tillsammans med eleven, för att diskutera i detalj det som uppträdde. Den diskussionen spelades in för att fokusera på själva filmen. Om jag fått möjlighet att göra om studien igen hade jag förmodligen filmat hela
eleven och inte bara de digitala verktygens skärm och tangentbord. Då skulle jag kunna studera hur eleven satt och vilka miner som utspelades i ansiktet eftersom kroppsspråket förmedlar ytterligare information.
Resultatdiskussion
Enligt Säljö (2013) är det av stor vikt att eleven bemästrar sitt digitala verktyg. Utan att kunna appropriera verktyget är det inte användbart och enbart död materia. Det är genom mediering och appropriering det visar om en elev accepterar och hanterar det digitala verktyget. I studien upplever eleverna skillnader i användandet av de båda verktygen, bärbar dator samt datorplatta. Verktygen anses vara bra, men på olika saker. Bärbar dator har sina fördelar genom att vara liten, lätt och smidig. Men dess storlek visar sig också vara dess nackdel. När det gäller att producera text med hjälp av datorplatta med ett litet tangentbord samt liten skärm blir det komplicerat, fel tangenter trycks in och det är svårt att leta sig fram i texten. I skrivprocessen är mediering och appropriering viktiga faktorer som avgör hur väl eleven bemästrar sitt verktyg. Eleverna upplever bärbar dator som ett medierande redskap, främst när det gäller att stava rätt och då visas att de bemästrat sitt redskap, de har approprierat.
När eleverna navigerar visas brister i användandet av datorplatta, då själva touchskärmen försvårar själva approprieringen. Bärbar dator upplevs däremot som positiv. Samtliga elever tycker om att skriva med hjälp av dator, verktyget medierar bättre då stavningsfunktionen uppskattas av majoriteten av eleverna. Skärmen och tangentbordet är lättare att hantera på grund av att den är större och gör det lättare att leta och strukturera sin text då den upplevs som luftigare. Enda nackdelen med bärbar dator är att den är tyngre.
Genom de riktlinjer som dragits upp av regeringen kan tolkningen göras att det inte finns tillräckligt med medie- och informationskunnighet ute i dagens skolor och 2017 ska det göras ytterligare satsningar för som rör inkludering och särskilt stöd. Forskning (Trageton, 2011; Henderson, 2012; Nordmark, 2014; Rasmusson, 2014; Samuelsson, 2014; Tallvid, 2010, 2015) har samtliga studerat digitala verktyg och dess inverkan och funktion i skolan. Majoriteten av forskarna menar att det finns för lite kunskap kring vinsterna av digitala verktyg i skolan. Det sociokulturella perspektivet har stått i fokus, men när vi kommer till skolan är eleverna, de digitala infödingarna, ensamma med att använda sina verktyg. De digitala immigranterna, skolledare och lärare räknar med att den digitala kompetensen redan finns där, trots att forskning (Samuelsson, 2014) visar att eleverna behöver stöttning för att bemästra sina verktyg. Rasmusson (2014) menar att det finns för lite forskning kring den
digitala skrivprocessen vilket också tyder på att det finns ett kunskapsglapp i hur undervisning och stöttning ska ske i klassrummen. Samspelet mellan pedagog och elev är enligt Bråten (1996) viktiga parametrar för leda kognitiva processer. I detta möte finns också ett digitalt verktyg, en artefakt som ska bidra till den produkt som ska skapas, i detta fall text. Prensky (2001) menar att det finns ett glapp mellan generationerna, lärare och elev, och att det tas för givet att eleven bemästrar digitala verktyg. Men de digitala verktygen är skapade av kollektivet och fyller inte nödvändigtvis individens behov. Då kan stöttning utifrån, från exempelvis en lärare vara det som avgör resultatet. Hur denna stöttning ser ut ska vara individanpassad. Specialpedagogen skulle kunna fylla denna roll, att se vilka behov eleverna har och därefter kunna tillsammans med eleven välja ut det digitala verktyg som approprierar och medierar bäst.
Idag är ofta skolledare och lärare som fattar beslut om vilka digitala verktyg som ska användas ute i skolan men elevernas röst hörs aldrig när det gäller upplevelsen om att skriva med hjälp av digitala verktyg. Jag har därför med denna studie haft för avsikt att belysa och ge gymnasieelever med läs- och skrivsvårigheter en röst i denna högt aktuella debatt.