samtal?
Analysen ska avslutas med att ytterligare förtydliga varför informella ledare har upptagit en stor del av den här uppsatsen, även om deras roll löpande belysts under analysen och arbetets gång. I lärande genom informella samtal, och vad som lärs i sammanhanget, är det lätt att förbise deras roll, eller att till och med tolka det som ett separat fenomen som inte har med de två andra att göra. Ekman (2003) skriver dock att informella ledare är oerhört viktiga för lärandet genom samtal då de har ett unikt inflytande över småpratet, vilket även den här uppsatsen utgör ett stöd för. Personligen kan jag inte annat än att hålla med Ekman (2003) och vill hävda att de båda hör ihop, och att informellt lärande i hög grad är beroende av de informella ledarna. Därav vore det ignorant att inte lyfta och analysera deras roll i en uppsats som denna.
Under informella samtal går det, utifrån medarbetarnas upplevelser, tydligt att se att det är personerna i arbetsgruppen som är äldre och besitter mycket erfarenhet som har en större inverkan på lärandet, och i majoritet av gångerna vänder sig medarbetarna till informella ledare och lär utav dem oavsett om de behöver lära sig situationsbunden, praktiska eller teoretiska kunskaper. Om de informella ledarna inte funnits hade sannolikt en stor del av det informella lärandet genom samtal inte existerat. Förmedlandet av samtliga kunskapsformer, men framförallt fronesis, hade drastiskt minskat. Fronesis utgör även i min mening en viktig och stor, om inte till och med den största, delen av arbetet. Påståendet grundar sig i att yrket är tätt sammankopplat med vård av människor och att skapa ett ökat välbefinnande för dem, och då krävs att personer som arbetar med det besitter sådan kunskap. Därav spelar informella ledare en stor roll för informellt lärande och kan och bör ej förbises.
DISKUSSION
Ovan analyserades resultatet i förållande till det teoretiska ramverket för att bidra till en större förståelse för det resultat som framkommit. Följande ska även en diskussion föras dels kring de metodologiska val som gjorts för den här uppsatsen som kunde gjorts annorlunda, samt diskutera resultatet i förhållande till tidigare forskning inom området. Uppsatsen rundas av och avslutas med en kort sammanfattning och av de slutsatser uppsatsen bidragit med, samt förslag på forstsatta forskningsområden inom ämnesområdet.
Metoddiskussion
Metoddiskussion ska inledas med en reflektion kring urvalsförfarande och valet av urvalsgrupp som utgör empirin för den här uppsatsen, och huruvida det kan ha påverkat utfallet för studien. Utifrån vad som varit rimligt att genomföra i den här uppsatsen utgjorde sex intervjuer från två enheter ett tidsmässigt genomförbart och bra urval, som dessutom visade sig vara gynnsamt för undersökningen. Det hade dock självklart varit önskvärt att dels ha ännu fler deltagare men även att de slutgiltiga deltagarna baserats på en större urvalsgrupp från första början. Det hade kunnat åstadkommas genom att samtliga kommunala enheter i kommunen fått en förfrågan om att delta, vilket det tyvärr inte fanns tid för. Det bidrar dock till att det tåls att reflektera kring ifall ett annat urval
förändrat resultatet på studien, då arbetsklimatet i en grupp säkerligen kan påverka mängden av informella samtal och vad det samtalas om. Informella samtal kan säkerligen se väldigt annorlunda ut från grupp till grupp och det är svårt att avgöra ifall jag haft turen att finna två grupper med ovanligt gynnsamt arbetsklimat för lärorika informella samtal, eller om det är så i majoriteten av grupperna. Däremot förringar ovanstående inte resultatet som framkommit i uppsatsen, då det visar att informella samtal kan vara en källa till kunskap samt belyst hur medarbetare kan uppleva fenomenet, vilket varit uppsatsens avsikt. Däremot hade det eventuellt kunnat ge en mer nyanserad bild av hur medarbetare upplever informellt lärande genom att utgå från fler personer och enheter. Innan intervjuerna hade det även varit önskvärt att genomföra ett par riktiga pilotstudier. Intervjuguiden testades enbart på anhöriga, och på grund av det personliga bandet kan deras grad av ärlighet kring intervjufrågorna ifrågasättas. Det finns en risk att de inte vågade säga sin exakta åsikt eller ge kritik på samma sätt som en utomstående gjort. Dessutom hade de sedan tidigare en relativt god inblick i uppsatsarbetet och dess ämnesområde, vilket gjorde att de redan innan visste vad som undersöktes och därav hade goda föraningar om vad för typ av svar som efterfrågades, vilket kan bidragit med att de försökte matcha dem. Det bidrog till att testintervjuerna inte i lika stor utsträckning kunde hjälpa till med att bedöma hur en utomstående uppfattade frågorna. Att jag kände personerna påverkade säkerligen även mitt eget förhållningssätt under testintervjun, då det inte är konstigt att bete sig på olika sätt om det är en anhörig eller främling som intervjuas.
Om pilotstudier genomförts på utomstående hade antagligen ett par frågor justerats ytterligare innan intervjuerna då jag vid ett par tillfällen upplevde att deltagarna inte riktigt förstod frågan och därav fick jag på plats försöka omformulera och förklara frågan på andra sätt för deltagarna, vilket i enstaka fall omedvetet ledde upp till lite för ledande frågor. Det hade eventuellt kunnat undvikas om ett par mer seriösa pilotstudier genomförts innan.
Resultatdiskussion
Informellt lärande är viktigt
Utifrån empirin som samlats in till den här studien och med stöd av Ekman (2003), visar resultatet att informellt lärande både är vanligt och framförallt viktigt för lärandet inom organisationen. Fenomenet har inte heller gått obemärkt förbi av andra forskare vilket gör att slutsatserna som kan dras i den här uppsatsen är i likhet med andra artikelförfattare, däribland Ellinger (2005), Fairman och Mackenzie (2015) och Viskovic (2005). Artikelförfattarna, som samtliga genomfört liknande undersökningar på området, har kommit fram till snarlika slutsatser som den här studien och styrker att informellt lärande är en viktig del av lärandet. Däribland menar exempelvis Ellinger (2005) att informellt lärande har en betydande roll för ett större organisatoriskt lärande, och även om den här studien i enskild bemärkelse inte bidragit till kunskap om hur informellt lärande kan ses ur ett organisatoriskt sammanhang, har å andra sidan Ekman (2003) påvisat att informellt lärande genom småprat faktiskt är viktigt för organisationen i stort.
Även Fairman och Mackenzie (2015) konstaterar att informellt lärandet utgör en betydande faktor för lärandet på arbetsplatsen. De kan även konstatera att majoriteten av lärandet sker utanför organiserade förhållanden. Det är något som även den här studien,
32
med uppbackning av Ekman (2003), utgör stöd för i och med att stor del av de lärorika informella samtalen äger rum i pauser mellan möten och utbildningar samt på lunchen, fikat, transportsträckor m.m, vilket kan ses som oorganiserade förhållanden. Sådana tillfällen anses till och med av flera som mer effektiva, vilket är någonting som även Soloman et al. (2006) hävdar i undersökningen som studerar ‘the-in-between’. Författarna skriver att de är sådana tillfällen som bidrar till problemlösning och ventilation eftersom det är mer accepterat att uttrycka sig fritt på dessa arenor, än på formella. Resonemangen går i linje med både vad Ekman (2003) och den här studien kommit fram till. Utifrån ovanstående går alltså att härleda att mycket av det informella lärandet sker vid sidan av formella läraktiviteter, vilket även andra artikelförfattare såsom Hashim (2008), Boud och Middleton (2003) och Berg och Chyung (2008) studerat och upptäckt. Samtliga studier kommer fram till slutsatsen att informella lärtillfällen upplevs som mer lärorika av medarbetare än aktiviteter som är avsedda att lära.
Däremot går det att urskilja en viss skillnad i resultat mellan den här studien och Fairman och Mackenzies (2015) studie i hur det informella lärandet äger rum. Resultatet i Fairman och Mackenzies (2015) studie visar att mycket av det informella lärandet sker genom experimenterande, medan den här uppsatsen istället hävdar att majoriteten av det informella lärandet sker genom informella samtal mellan kollegor och andra aktörer som medarbetarna kommunicerar med under dagen. Det är dock värt att lyfta att Fairman och Mackenzie (2015) inte förringar att det förekommer ett lärande genom att dela idéer, reflektera och coacha varandra. Däremot menar de att det, i proportion till ett experimentellt lärande, är mindre vanligt.
Det finns däremot flertal artikelförfattare vars resultat i högre grad liknar resultatet från den här studien än vad Fariman och Mackenzie (2015). Boud och Middleton (2003), Collin (2004), Doornbos et al. (2008) samt samtliga ovan nämnda studier genomförda av Viskovic (2005), Hashim (2008) och Berg och Chyung (2008) menar istället att det är väldigt effektivt att lära av varandra. Samtliga skriver att ett frekvent sätt att lära sig arbetet handlar om att lära och dra nytta av varandras erfarenheter och misstag, vilket de får tillgång till genom att prata med varandra. Liknande slutsatser går även att se utifrån Ekman (2003) och den här uppsatsens resultat.
Det är intressant att reflektera lite extra kring Einarsdottirs (2014) studie i relation till den här uppsatsen, då de trots skilda miljöer kommer fram till lika slutsatser. Einarsdottirs (2014) studie tar utgångspunkt från deltagare i en amatörkör, medan den här studien utgår från arbetsgrupper inom vård- och omsorgsbranschen. Skillnaderna i miljö påverkar dock inte det faktum att det ändå förekommer ett informellt lärande genom samtal, och det anses lika lärorikt under båda förhållandena. Jämförelsen mellan de båda kan bidra till att informellt lärande genom samtal kan ses ur ett större perspektiv, då det verkar förekomma i princip överallt. Valet av att genomföra undersökningen inom vården är även det som gör den här undersökningen unik i förhållande till tidigare forksning då den, trots att den kommer fram till snarlika slutsatser som både teorin och tidigare forsknings gör, genomförts inom ett område som det inte tidigare undersökts. Det gör att undersökningen bidrar till att ytterligare bredda kunskapsfältet.
Som avrundning på det här avsnittet är det värt att kort lyfta uppsatsen andra unika bidrag till forskningen. Uppsatsen belyser, som tidigare nämnt, att fler aktörer än enbart kollegor bidrar till lärorika informella samtal, vilket är en slutsats från den här uppsatsen som skiljde sig från det teoretiska ramverket. Även utifrån den tidigare forskning som den här
uppsatsen diskuteras emot finns det en avsaknad av liknande slutsatser, vilket ytterligare gör att den här uppsatsens resultat till viss del skiljer sig från liknande forskning inom området och bidrar med någonting nytt.
Otydliga svar på vad som lärs ut
Med stöd av tidigare forskning går det inte att ge tydliga svar på vad för kunskapstyper som förmedlas genom informella samtal då inga av de artiklar som använts i den här undersökningen tydligt redogör för vad som lärts ut, i likhet med den här uppsatsen. Boud och Middleton (2003) skriver dock kortfattat att deltagarna i deras studie lär sig exempelvis datorkunskaper via informella samtal, och vad som lärs ut lyfts också i förbifarten av Einarsdottir (2014) som menar att olika tonarter och liknande lärs ut genom informella samtal. Ovanstående kan gå i enlighet med techne, då det är kunskap om hur någonting används eller genomförs (Gustavsson, 2000). Eftersom Einarsdottirs (2014) och Boud och Middletons (2003) studie utgår från andra branscher än den här uppsatsen, skulle datorkunskaperna och tonarter i de respektive branscherna kunna ses som att praktiska kunskaper, även benämnt som techne, lärs ut genom informella samtal. Inom vården skulle vi kunna likna sådana kunskaper med att göra såromläggningar, ta blodtryck eller ge injektioner.
Det går även att se spår av vad som skulle tänkas vara fronesis utifrån exempelvis Viskovics (2005) och Solomans et al. (2006) respektive studier, även om det inte uttrycks explicit. Artikelförfattarna redogör för hur respondenterna i deras respektive studier berättat att de inte upplevt att ett lärande ägt rum när de lärt sig något av en kollega. Det går att se en koppling mellan det och ett liknande resonemang som vissa av deltagarna i den här studien uttryckte. Även de upplevde nämligen i vissa fall inte att ett lärande ägt rum när de lärde sig småsakerna i arbetet såsom frukostrutiner, tips, knep och så vidare. Dock redogjordes det för under analysen att sådana kunskaper föll under fronesis, och i högsta grad är kan ses som lärande. Eftersom det inte går att veta exakt vad i de informella samtalen som deltagarna i Viskovics (2005) samt Solomans et al. (2006) studier inte upplevde som ett lärande, går det därav inte med säkerhet att säga att de bestod av fronesis. Däremot går det att se ett liknande resonemang mellan hur deltagarna i den här undersökningen upplevde fronesis, samt hur deltagarna i Viscovics (2005) och Soloman et al. (2006) studier resonerar, vilket skulle kunna visa på att ett samband och att det är fronesis som förmedlas även där.
Exakt vad som lärs ut tenderar dock som tidigare nämnt överlag att lysa med sin frånvaro från majoriteten av den tidigare forskning som finns skrivet på området. På den punkten har den här undersökningen därav bidragit med att vidga kunskapsområdet ytterligare. Det är dock värt att poängtera att de faktiska kunskaperna som lärs ut självklart inte lärs ut i andra yrken och branscher förutom vården, då de specifika kunskaperna helt klart är bundna till vård- och omsorgsbranschen. Däremot skulle det säkerligen, om liknande undersökningar genomfördes, vara möjligt att finna stöd och dra tydligare kopplingar mellan huruvida det generellt sätt är episteme, techne eller fronesis som lärs ut genom informella samtal.
Informella ledare – en nyckelroll för lärande
Diskussionen ska, återigen, avslutas med att belysa och jämföra vad tidigare forskning har att säga om informella ledare i relation till den här studien. Inledningsvis går det att, likt vad mycket av tidigare forsknings också säger, utifrån resultatet i den här studien se
34
att informella ledare har ett stort inflytande över lärandet på arbetsplatsen. Påståendet styrks av flertal artikelförfattare såsom Ellinger (2005), Collin (2004), Fairman och Mackenzie (2015), Einarsdottir (2014), Larsson et al. (2011), Heard et al. (2018) samt De Toni (2010). Samtliga tar upp hur erfarna, kompetenta och auktoritära personer i en arbetsgrupp i högre grad påverkar lärandet som äger rum eftersom anställda gärna lyssnar på deras råd och riktlinjer. Det gör att de påverkar mer än andra i gruppen. Liknande slutsatser syns även i den här studien då deltagarna upplever att andras erfarenheter är värdefulla för det egna lärande.
De Toni (2010) hävdar till och med att informella ledare utgör en nyckelroll för lärandet, vilket resultatet från den här uppsatsen styrker. Informella ledare påverkar i hög grad lärandet och utan dem skulle stor del av lärandet att hämmas, vilket skulle kunna innebära att informella ledares närvaro kan tolkas som en nyckelroll för lärandet i arbetsgrupper, likt De Toni (2010) skriver. Larsson et al. (2011) och Heard et al. (2018) gör ävn de i sina respektive studier det tydligt att informella ledarens auktoritet och tillgänglighet gör det möjligt för dem att i hög grad influera lärandet, vilket stämmer överens med de resultat som framkommit i den här studien.