Genom Charlotte Brattström har jag fått reda på att Barn & Kultur oftast beställer artiklar eftersom numret som helhet har stor betydelse. Det före-kommer att redaktionen kontaktas av artikelförfattare som vill att de ska publicera en artikel, det leder då oftast till att de bokar ett möte för att träffas och diskutera.
Å ena sidan betyder det att Barn & Kultur har en tydlig målsättning för tidskriften och att man arbetar med helheten, det är positivt. Å andra sidan betyder det att innehållet styrs av BTJ, som är en maktfaktor inom biblioteks-sektorn. Efter att ha gått igenom så många nummer och artiklar måste jag dock säga att Barn & Kultur erbjuder en bredd av artiklar om det mesta inom barnkulturområdet. Barn & Kultur är en metodtidskrift som lyfter fram många
olika typer av projekt, verksamheter och tankar som ska inspirera andra att ta efter.
Slutord
På 1970-talet var debattlusten större än idag och i Barn & Kultur gav artikelförfattarna varandra svar på tal. Efter den biblioteksexpansion som tagit fart på 1960-talet och litteraturutredningen 1968 hade biblioteket en självklar plats i samhället. Bibliotekets roll förstärktes med den nya kulturpolitiken 1974 och Lgr 69 uttryckte att undervisningen i svenska skulle stimulera elevernas läslust och lyfte fram upplevelseläsning. 1980-talet kom med läsfrämjande projekt och initiativ och Lgr 80 gav skönlitteraturen en än starkare roll i skolan. Den debatt om skräplitteratur som förts i Barn & Kultur under 1970-talet fortsatte. Samarbeten mellan olika verksamheter presenterades och erbjöd nya läsfrämjande möjligheter. Exempel är samarbete mellan bibliotek och bok-handel samt mellan bibliotek och logopeder. Årets bibliotekarie 1989, Larry Lempert, fick frågan om han trodde att boken spelat ut sin roll till följd av alla nya media och IT. Han svarade dock lugnt att han trodde att man skulle läsa massor år 2000.
Under 1990-talet kunde man läsa om en uppsjö av spännande vägar att väcka läslust hos barn och ungdomar. Bland annat användes filmer som baserades på böcker i det lässtimulerande arbetet och det blev vanligt att biblioteken samarbetade med BVC för att fånga barn och föräldrar så tidigt som möjligt. Enligt UNESCO:s folkbiblioteksmanifest 1994 ingår det i folk-bibliotekens uppgifter att se till att tidigt skapa starka läsvanor hos barn och stimulera deras fantasi och 1997 kom bibliotekslagen som ytterligare befäste bibliotekens läsfrämjande uppgift. Det är svårt att säga om, och i så fall hur, det påverkat artiklarna i Barn & Kultur, men faktum är att under 1990-talet presenterades väldigt många läsfrämjande projekt och initiativ.
Det är synd att den idag rådande läroplanen, Lpo 94, inte lika tydligt som sina föregångare går in på läsning. Tillsammans med biblioteken har skolan nog de bästa möjligheterna att främja läsandet. Biblioteken kan med sin upp-sökande verksamhet nå ut till en del, men skolan har den fördelen att alla barn måste gå i skolan. Där finns möjlighet att fånga upp de barn och ungdomar som inte kommer från ett hem där de stimuleras till läsning. I en perfekt värld skulle alla barn i tidig ålder stimuleras till läsning av föräldrar som är vana och intresserade läsare. Så är inte fallet och man måste fortsätta att försöka nå ut till alla barn och ungdomar. I den nya målsättningen för folkbibliotekens barn- och
ungdomsverksamhet som lades fram 2003 så står det att biblioteket inte bara ska stimulera till läslust utan också vara aktivt och uppsökande.
Läsfrämjandet har korsbefruktats och man har inspirerat varandra, artiklarna från 2000-2003 visar att trenden fortsätter. Trots 1990-talets nedskärningar är läslust och läsfrämjande i allra högsta grad aktuellt.
Sammanfattning
Uppsatsens övergripande syfte var att studera vad som skrivits om läslust och läsfrämjande, för barn och ungdomar, i tidskriften Barn & Kultur 1970-2003. Undersökningen kom att omfatta drygt 200 artiklar som jag presenterar under fyra rubriker, 1970-, 1980-, 1990-tal samt 2000-2003, under vilka artiklarna grupperats tematiskt. Undersökningen avslutas med kapitlet Om Barn & Kultur, som framför allt redogör för den information jag fått via e-postkontakt med Charlotte Brattström, före detta redaktör på Barn & Kultur.
Jag presenterar nedan mina frågeställningar med en kortfattad beskrivning av undersökningens resultat:
Vilka läsfrämjande metoder framkommer i artiklarna? – Från 1980-talet och framåt kom undersökningen att domineras av artiklar om läsfrämjande projekt och initiativ. Olika läsfrämjande metoder presenteras, bland annat temaveckor, samarbeten med till exempel BVC, boklek och bok/film-projekt.
Vilka målgrupper tas upp i artiklarna? – Under perioden tar Barn & Kultur
upp läsfrämjande för alla tänkbara målgrupper. Läsfrämjandet omfattar bland annat barn och ungdomar med handikapp, med invandrarbakgrund, med lässvårigheter.
Vilka olika synsätt på läsning och läslust finns i artiklarna? – Olika sätt att
se på läsning och läslust finns i artikelmaterialet. Till exempel har vissa artiklar hårt kritiserat så kallad skräplitteratur och betonat vikten av att läsa och uppskatta ”god” litteratur, medan andra har haft en öppnare attityd.
Hur har urvalet av artiklar som publicerats i Barn & Kultur gått till? – I
de allra flesta fall har Barn & Kulturs redaktion beställt artiklar då numret som helhet har stor betydelse.
För att sätta in artiklarna i ett sammanhang presenterar kapitlet Influenser utvalda faktorer som på olika sätt påverkat perioden. Kapitlet är indelat i tre rubriker, Kulturpolitik, Bibliotek och Skola. Under den första rubriken, Kulturpolitik, tar jag kortfattat upp Litteraturutredningen 1968, den kultur-politiska reformen 1974 samt Kulturutredningens slutbetänkande 1995. Bibliotek lyfter fram det som sägs om bibliotekets läsfrämjande uppgift i UNESCO:s folkbiblioteksmanifest 1994, Bibliotekslagen 1997 samt den nya målsättningen för folkbibliotekens barn- och ungdomsverksamhet från 2003. Rubriken Skola omfattar vad läroplanerna från 1969, 1980 och 1994 säger om att läsa samt en kort beskrivning av PUG-projektet 1973-76.
Jag har valt teoretiska utgångspunkter som ligger nära de metoder och tankar som förekommit i artiklar i Barn & Kultur. Under kapitlets första rubrik, För lust och utveckling – didaktik, presenterar jag utvalda metoder för att stimulera till läslust som jag hämtat från pedagogerna Aidan Chambers, Jan Nilsson samt Susanna Ekström och Britt Isaksson. Rubriken Med lusten som drivkraft – pedagogisk psykologi tar upp Bruno Bettelheim och Karen Zelans teorier om läsinlärning, de menar att läslusten är en viktig drivkraft för att lära sig läsa. Den sista rubriken, Tre sätt att läsa – litteratursociologi innehåller en kortfattad beskrivning av Erland Munch-Petersens användning av begreppen konfirmativ, diversiv och formativ läsning.
Uppsatsens sista kapitel, Avslutande diskussion, tar upp utvalda teman från undersökningen: Läsfrämjande projekt och initiativ, Läsa tillsammans, Läsinlärning, Vad ska barn och ungdomar läsa?, Alla barn och ungdomars rätt till läslust, Undervisning i barn- och ungdomslitteratur samt Urvalet av artiklar i Barn & Kultur.