Studiens andra fråga inriktar sig på vilka utökade kunskaper förskolans pedagoger behöver för att tillgodose barn i språkliga svårigheter. Kompetensutveckling är det alternativ som förekommer flest gånger i pedagogernas svar. De önskar utökade kunskaper om språkstörning, uttalssvårigheter, repetition av allmän språkutveckling, barn som är i behov av särskilt stöd samt IKT (informations -och kommunikationsteknik). Andra svarsalternativ är TAKK, material och handledning. Fyra pedagoger förklarade att de önskar stöd kring speciella fält inom språket, exempelvis selektiv mutism och verbal dyspraxi. En del pedagoger har korta svar på frågan och anser att de inte behöver några speciella kunskaper utöver det de redan har.
Delanalys utökade kunskaper
Informanterna önskar kompetensutveckling kring olika aspekter av barns språk. Sandberg och Norling (2014) framhåller kompetensutveckling som en viktig del för att säkra kvalitén och stärka det pedagogiska utvecklingsarbetet i förskolan. Som jag ser det så kan förskolorna i studien behöva fler språkinriktade fortbildningsdagar för att tillgodose barn i språkliga svårigheter. Genom tidigare forskning och litteratur med inställning på språkutveckling och språkstörning, inser jag att det finns en mängd variationer inom det språkliga området. Därför låg förväntningarna på att informanterna skulle uppge att de behöver lära sig mycket mer än vad de ger förslag på. De pedagoger som har korta svar och som anser att de inte behöver utökade kunskaper har inte arbetat så länge inom barnomsorgen. Enligt min analys är deras svar grundade på begränsade erfarenheter och okunskap.
32
Diskussion
Resultatdiskussion
Mestadels är informanternas svar genomtänkta och praktiknära. Ett flertal av informanternas svar har kopplingar till både teori och tidigare forskning, bland annat Vygotskijs tankesätt om lärande, det specialpedagogiska perspektivet och grundstenarna inom KoRP. I resultatdiskussionen fokuserar jag på de teman som är värda att belysas extra, sett ur ett specialpedagogiskt perspektiv.
Språkstimulerande miljö
Liksom Bruce (2014) har informanterna många tankar och förslag på en språkstimulerande miljö. Bruce menar att en språkstimulerande miljö kan handla om att skapa mindre barngrupper eller ha flexibla grupper vilket möjliggör att barnet kan vara med kamrater som representerar olika åldrar och språkliga utveckling. Ett annat exempel som Bruce tar upp är att öka personaltätheten i barngrupperna samt att höja personalens kompetens om barns språk och språkutveckling. Många informanter nämnde att de arbetar med ”språkduschar” i mindre grupper vilket går helt i linje med Bruce. Enligt Ottosson (2014) behöver förskollärarna ha grundläggande kunskap om hur en pedagogisk stimulerande miljö byggs upp. Detta bedöms av andra professionella, såsom logopeder, talpedagoger och specialpedagoger med inriktning på tal och språk, som en förutsättning för en framgångsrik intervention, menar författaren.
Som blivande specialpedagog blir min intention att identifiera, analysera och medverka i arbetet med att undanröja hinder för lärande i olika lärmiljöer, utveckla verksamhetens lärmiljöer och stödja barn och elever i svårigheter (Ahlberg, 2013). Studien visar att miljön är betydelsefull för barn i språkliga svårigheter. Det är något jag kommer ta i beaktande framöver.
Samarbete med föräldrar
Informanterna berättar om vikten av ett gott samarbete med föräldrarna, vilket får stöd i litteraturen. Ottosson (2014) menar att samverkan mellan föräldrar och förskollärare är betydelsefull och att det är grundläggande att förskollärarna lyssnar på föräldrarna för att planera och genomföra en utvecklande verksamhet för deras barn. Det krävs att de vuxna som barnet är beroende av, både i hemmet och på förskolan, samverkar för att barnet ska känna trygghet och tillit och då få goda möjligheter till gynnsam utveckling, menar Ottosson.
33
Jag vill återkomma till Martinas svar om mamman som inte kunde acceptera att hennes barn behövde hjälp. Jag tror att både förskolans pedagoger och vi som specialpedagoger lätt kan glömma bort att det faktiskt kan bli en stor sorg för föräldrar till barn i språkliga svårigheter. De vill säkert inget annat hellre än att deras barn ska vara som alla andra men när förskolepersonalen identifierar att de avviker i sin språkutveckling kan det bli svårt att hantera. I mötet med dessa föräldrar är ödmjukhet att föredra, precis som Martina nämner.
Stöd och anpassningar
Informanterna nämner en mängd stöd och anpassningar som exempelvis TAKK, bildstöd och anpassat material. Ahlberg (2013) menar att stödstrukturer handlar om att ge det stöd som behövs för att barnen ska kunna nå längre i sitt lärande. Jag vill lyfta fram Bahdanovich Hansen (2018) som anser att relationer som består av omsorg, känslomässig närhet och omtänksamhet är värdefullt för barn i behov av språkligt stöd.
Att tänka förebyggande kan vara A och O när det handlar om stöd och anpassningar. Trygga rutiner och att arbeta strukturerat innefattas också i det begreppet, anser jag. Det ställer krav på oss som arbetar med barn i språkliga svårigheter, att med hjälp av kreativitet och flexibilitet, göra rätt anpassningar utifrån deras behov.
Önskemål av specialpedagogiska insatser
Syftet med studien är att, på ett tydligt sätt, redogöra för vilka specialpedagogiska insatser som förskolans pedagoger önskar. Det framhålls i studien att pedagogerna önskar sig konkreta tips och råd på material samt hur de ska arbeta med de barn som behöver språkligt stöd. De vill även att specialpedagogen är verksamma i barngruppen och arbetar aktivt med barnen. Min första slutsats är att specialpedagoger kan behöva kunskap om språkliga aktiviteter, spel och lekar samt kunna ge anvisning om var pedagogerna kan hitta material som hjälper barn i språkliga svårigheter. Under specialpedagogutbildningen ligger fokus på handledning till personalen ute i verksamheterna och inte på individuell träning med barnen. Därmed är min andra slutsats att önskemålen från förskolans pedagoger på de specialpedagogiska insatserna inte stämmer överens med det som universitetet förespråkar. Specialpedagogens roll kan förtydligas, dels av dem själva men också av förskolechefer. Jag föreslår också ett samarbete med universitet som vid exempelvis en utvecklingsdag informerar förskolans pedagoger om det specialpedagogiska uppdraget. Det som jag tror att förskolorna behöver tänka på är att ha ett mer inkluderande arbetssätt, precis som det specialpedagogiska perspektivet förespråkar, samt att träna på språket och ha gemensamma språklekar i mindre grupper.
34
Utökade kunskaper
Studiens andra fråga kretsade kring utökade kunskaper. Informanternas svar innehöll flera olika fält inom det språkliga området, exempelvis språkstörning, uttalssvårigheter, selektiv mutism och verbal dyspraxi. Det är värt att belysa dessa variationer och avslutande slutsats är att specialpedagoger kan behöva ha mer kunskap om dem.
Metoddiskussion
Valet av litteratur och vetenskapliga artiklar som rör barns språkutveckling och språkstörning, utgör en viktig plattform i studien. Det ger kunskap som ligger till grund för vissa frågeställningar samt införlivar ett djup till informanternas svar. Som tänkvärda alternativ till komplettering ser jag litteratur och forskningsartiklar gällande specialpedagogik. Det gör det avsnittet mer fullkomligt samt har en hjälpande funktion i analysdelen. Den teoretiska förankringen är användbar på flera områden även om den kan fördjupas.
Den personliga kontakten med förskolechefen har en avgörande betydelse för studiens genomförande. Information om studien och forskningsfrågorna öppnar upp en nyfikenhet och bjuder in informanterna till att delta. Tillgång till missivbrevet på ett tidigt stadium förbereder informanterna och ger ytterligare förklaringar på hur studien är utformad.
För att besvara forskningsfrågorna är semistrukturerade intervjuer en kvalificerad metod. Att använda diktafon i dessa situationer är en stor hjälp som gör det möjligt att säkerställa svaren. Det finns funderingar på sättet att ställa frågor. Vid några tillfällen får jag förklara vad jag menar och ge exempel hur informanterna kan tänka för att frågorna ska besvaras rätt. Detta kan påverka dem i deras svar, vilket då blir en möjlig felkälla (Bryman, 2011). Bryman tar upp oklart formulerade frågor som en felkälla. Det är något som jag bör ta i beaktande i framtida frågeställningar. Beroende på hur frågorna ställs svarar informanterna efter det. Jag anar ett kategoriskt perspektiv i några informanters svar. Det kanske beror på att frågan har ett kategoriskt inslag?
Jag är nöjd med valet att även göra enkätintervjuer och anser att de kompletterar studien. Skriftlig registrering av svaren är fullt tillräckligt eftersom det endast finns ett fåtal frågor samt att vissa enkätintervjuer är gjorda i barngruppen. Barnens tal, skratt och skrik påverkar kvalitén på diktafoninspelningen och gör det svårt att höra informanternas svar. Alla informanter, oavsett yrkeskategori, bidrar med varierande infallsvinklar och alternativ i svaren, vilket tillför både bredd och djup till studien. Det gör att valet att både använda semistrukturerade intervjuer
35
med förskollärare och göra enkätintervjuer med samtliga medlemmar i personalgruppen känns som ett bra beslut.
Ska jag göra enkätintervjuer vid ett annat tillfälle kommer jag att boka in dem i förväg. Aktiviteter, pedagogernas raster och måltider är hinder för att genomföra intervjuer och mycket tid går förlorad.
Det finns en tredje förskola i området som utgör ett möjligt underlag till studien. Att göra enkätintervjuer där också anser jag dock vara alltför tidskrävande.
Ett metodalternativ till studien är intervju med den specialpedagog som arbetar i området. Intressant att höra hennes åsikter om vad pedagogerna på förskolan önskar som specialpedagogiska insatser och vilka utökade kunskaper hon anser att pedagogerna behöver.