Utanförskap

De främsta orsakerna till varför inte unga individer inom deras kommun når gymnasiebehörighet var:

 Frånvaro i skolan (9/9 kommuner)

 Psykisk ohälsa (8/9 kommuner)

 Bott i Sverige i mindre än fem år (5/9 kommuner)

 Brist på motivation (5/9 kommuner)

Dessa fyra orsaker är de mest framstående svaren kommunerna uppgav, men det är även viktigt att belysa att det i alla kommuner även nämnde andra orsaker. Från detta resultat vill vi vara sparsamma i vår analys av orsaker till varför en individ inte når gymnasiebehörighet, eftersom orsakerna sannolikt kan vara korrelerade med varandra. Det vi dock kan säga är att det verkar finnas en spridning av orsaker och att detta tyder på att målgruppen i sig är heterogen.

Exempelvis uppgav samtliga kommuner orsaken “frånvaro i skolan”, vilket säger sig självt inte leder till en gymnasiebehörighet men faktorn till varför frånvaron uppstår framgår inte och kan därav inte ge en djupare analys.

Det mest centrala och återkommande svaret från kommunerna vad gäller riskerna med ett tidigt utanförskap var:

 Att det försvårar inträdet till arbetsmarknaden som leder till ett långvarigt utanförskap från samhället.

Från samtliga kommuner såg de en risk för målgruppen att aldrig ta sig in på arbetsmarknaden, grunden till det här tolkar vi beror på att de flesta arbetsgivare i dagens samhälle ställer krav på att individen har en avslutad gymnasieutbildning. En kommun lyfte speciellt fram att det här försvårar möjligheten till att ha en “vit” försörjning. Flera kommuner lyfte därtill fram negativa

effekter av ett tidigt utanförskap, såsom ekonomisk och social utsatthet samt försämrad hälsa. En kommun beskrev det som att det leder till att “de tappar tron på sig själva och samhället”.

Vår analys av dessa beskrivningar är att kommunerna är väl medvetna om vad denna

samhällsproblematik samt riskerna det kan innebära för de individer de arbetar i nära kontakt med. Eftersom dessa svar är inhämtade från personer som har god insyn och erfarenheter av arbete med denna målgrupp är vår tolkning att detta problem är högst aktuellt och har stor betydelse för såväl individ som samhälle.

6.2 Mål

Vår tolkning från kartläggningen av enkäten gällande de mål kommunerna uppgav att de hade, är att de innehar stora likheter med varandra. De centrala delarna från majoriteten av kommunernas svar är att:

 Öka antalet ungdomar som återgår till studier

 Få kontakt med samtliga ungdomar som omfattas av KAA

 Erbjuda alla ungdomar som omfattas av KAA åtgärder

Målformuleringarna ovan tolkar vi vara officiella mål, de har en karaktär av att vara ideal med ord som “öka” och “alla” vilket gör målen i sig svåra att mäta samt utvärdera. Förekomsten av att officiella mål är det som dominerar bland kommunernas svar gällande målsättning med KAA, anser vi grundar sig i den lagstiftning som reglerar kommunernas arbetssätt och skyldigheter. Ur den aspekten kan officiella mål vara fördelaktiga då verksamheterna kan skapa gemensamma rutiner och mer ha en strävan om vad man vill uppnå med sitt arbete.

Laxå kommun uppgav att deras mål var “att snabbt komma i kontakt med de ungdomar som omfattas av KAA, helst inom två veckor och därefter upprätta en handlingsplan med

individanpassade åtgärder samt följa upp det stöd som ges”. Trots att målet i sig liknar de andra och därav innehar officiella drag sticker det ut från de andra kommunerna med en operationell prägel. Tidsaspekten som anges och vad som ska ske efter en kontakt genomförts är vad som gör dessa mål operationella, då aspekterna gör det möjligt att mäta eller utgå från när man utvärderar om målen uppnåtts eller inte.

6.3 Åtgärder

De åtgärder kommunerna använder sig av är i grunden påverkade av mål som beskriver deras verksamhet. Det kommunerna använder sig av hamnar under klassificeringen offentliga styrmedel då dem riktas utåt i samhället. Användningen av informativa styrmedel är det vi identifierar som centralt från kommunernas svar. Det som framkommer främst är:

 Ta kontakt med målgruppen via brev och telefon

 Skapa individanpassade lösningar

 Arbeta för att få ungdomarna tillbaka till studier eller annan sysselsättning

Alla kommuner använder liknande medel för att ta kontakt med målgruppen då det här är en förutsättning för att arbeta vidare med individerna och försöka skapa individanpassade åtgärder. Det informativa styrmedlet grundar sig i att försöka förmedla en kunskap av lösningar till individen, främst med ett utbildningsmotiv. Kommunerna har inte möjlighet att använda sig av en legal auktoritet då skollagen inte sträcker sig längre än till grundskolan, därefter är det frivilligt att fortsätta utbilda sig. Men då kommunerna har kunskap om att en gymnasial

utbildning är i de flesta personers liv av vikt på arbetsmarknaden är vår tolkning att de försöker använda sig av andra medel för att styra individerna tillbaka till någon form av utbildning. Det fanns en uppdelning angående frågan om avsaknad av resurser var en utmaning för dem, där svarade samtliga små kommuner att så var fallet medan det inte nämndes som en utmaning för den stora kommunen eller de mellanstora kommunerna. I deras svar framgår även vad de tycker är de främsta utmaningarna för arbetet med KAA där 7 av 9 kommuner uppgav att “komma i kontakt med målgruppen” var en utmaning. Dock anser endast 4 av 9 kommuner att

“individanpassade lösningar” är en utmaning. Det mönster vi kan utläsa av dessa svar är att det första steget till att ringa in målgruppen och upprätta en kontakt är deras främsta utmaning, men att individanpassa stödåtgärder till de individer de väl får kontakt med inte upplevs som en utmaning i samma utsträckning.

6.4 Samverkan

Samtliga kommuner för studien uppger att de vid något tillfälle i processen samverkar med andra offentliga aktörer. De vanligaste svaren angående samverkan var:

 Samverkan med aktuell skola för den berörda individen

 Behovsanpassad samverkan med andra offentliga aktörer utifrån individ

 Samverkan mellan kommuner inom Region Örebro

Av resultatet går det att utläsa två olika typer av perspektiv i svaren gällande samverkan, det ena med fokus på den berörda individen och den andra på organisationsnivå. Det mest

förekommande svaret om samverkan för individ var att det styrs mycket av vilka behov personen ifråga behöver, samverkan sker därefter med varierande typer av offentliga aktörer. Exempelvis lyfte en kommun att de samverkar med vårdaktörer om de såg att ungdomen var i behov av hjälp från vården. På en organisationsnivå såg vi en tendens att svaren mer var riktade mot andra kommuner eller andra verksamheter inom aktuell kommun för att utveckla arbetet med KAA. Ett tydligt exempel på samverkan mellan kommuner är Degerfors och Karlskoga. Den starka

samverkan kommunerna emellan framgår inte minst av att de svarade gemensamt på enkäten eftersom de bedriver sitt KAA-arbete tillsammans utifrån en samverkansplattform med andra aktuella aktörer.

Trots att resultatet visar på att samverkan sker i samtliga kommuner, framgår det att 6 av 9 kommuner upplever samverkan med andra offentliga aktörer som en utmaning. Vår tolkning av detta är att samverkan som fenomen inte alltid fungerar som den är avsedd att göra då det är tidskrävande och behov av gemensamma samt tydliga mål. Så även om samverkan sker i alla kommuner är det något de flesta av dem ser som en utmaning för att möjligtvis utveckla ett bättre arbetssätt avsett ändamålet.

Angående samverkansprojektet #jagmed var det 7 av 9 kommuner som deltog, av dessa var det endast en kommun som upplevde att det varken påverkat dem positivt eller negativt. För de resterande sex var det ett projekt som stärkt deras arbete med KAA antingen delvis eller i hög grad. Två kommuner (Hällefors och Nora) hade inte deltagit i projektet. En intressant aspekt att lyfta i det sammanhanget är att Hällefors uppskattade att de hade en återkoppling från

ungdomarna de kontaktat på 21–30%, vilket var betydligt lägre än de andra kommunerna. De saknade även en handlingsplan för arbetet med KAA och av de individer som omfattades av KAA var det 20% som återvände till någon form av utbildning. Nora, den andra kommunen som inte deltagit i #jagmed, var även en av få kommuner som uppgav att samverkan inte var en utmaning för dem. Deras täta kontakt och positiva samverkan med gymnasieskolorna från länet kan vara en grundläggande faktor till att de inte deltagit i samverkansprojektet och inte heller anser samverkan som en utmaning för dem i sitt arbete med KAA.