Utbildning och ålder

Vi försökte också att ta reda på om utbildningen har någon avgörande roll för att ta ut den planerade pedagogiska verksamheten och enligt pedagogerna så har den inte det.

Fördelningen av förskollärare (fsk) respektive barnskötare (bsk) har vi ställt upp i en tabell tillsammans med pedagogernas medelålder och hur länge de har arbetat inom barnomsorgen

Avdelning utbildning Medelålder Medel antal år inom barnomsorg

Fsk Bsk

Småbarn 1 5 53,7 25,4

Syskon 4 3 41,7 20,1

1-5 2 3 37,8 13,4

totalt 7 11 45,1 20,3

Till detta tillkommer de tre (1 bsk, 2 fsk) som inte var närvarande.

Fig.5

34

Pedagogerna på förskolan förklarar i intervjun att de tror att om man planerar in utevistelse eller inte har mer med att göra hur man är som person och om intresset finns hos den enskilda. Något som vi också tror har betydelse var att flera av förskollärarna inte kunde erinra sig att de hade speciellt mycket av utebildning i sin egen utbildning

Skillnaderna på barnskötarnas och förskollärarnas motiveringar till utevistelse var att flertalet förskollärare förklarade sin utevistelse med barnen på ett annat sätt. Barnskötarnas syfte var mer generellt att ”det är bra att vara ute” medan förskollärarna poängterade andra viktiga aspekter såsom motorisk utveckling och att få uppleva med alla sinnen. Vi kunde även utläsa att oftast hade förskollärarna ett underförstått syfte med att ha fri lek ute, till exempel då de skapar intressen av att påta i rabatten, ställa frågor om barnens lek och så vidare.

Emellertid kunde vi utifrån intervjuerna tolka att de flesta förskollärarna hade ett annat syfte och mål med sina utevistelser än barnskötarna. Bland annat så sa flera av förskollärarna att utevistelse för barnen är mer än och bara vara ute, många förespråkade att just motoriken utvecklades mycket bättre och hela tiden då man var ute. En förskollärare sa ”Barnen tränar ju hela tiden sin motorik om man är ute på ett annat sätt, sen så kräver det lite mer fantasi av barnen att leka ute eftersom det inte finns några leksaker att leka med”.

5.3.3 Slutsats

De största avgörande faktorerna för uteverksamhet är barn/pedagog antal samt

väderförhållanden. Resultatet har visat att pedagogerna tror att de behöver vara fler pedagoger för att bedriva planerad pedagogisk verksamhet ute. Vidare har det även visat sig att

pedagogerna går ut i alla väder men att de reserverade sig för extrema förhållanden. Utifrån enkätens samtliga frågor kunde vi se att pedagogerna oavsett befattning svarat relativt lika. Ändå menar vi att utbildningen lyser igenom till viss del och att de flesta förskollärare i intervjun kunde motivera sin utevistelse på annat sätt.

35

6 Diskussion

Syftet med detta examensarbete har varit att ta reda på hur uteverksamheten bedrivs i förskolan. Vi fick dock förklara för många av pedagogerna vad vi i detta arbete menar med uteverksamhet. Deras uppfattning om uteverksamhet var att vara utomhus över huvud taget och då enligt dem bedrevs det mycket uteverksamhet på förskolan. Vi menar att den

verksamhet som bedrivs inne bör kunna bedrivas även ute, så här ligger troligtvis en stor del till varför det inte finns någon direkt planerad pedagogisk verksamhet förlagd utomhus.

De senaste 10-15 åren har attityden till lek och utevistelse ändrats och idag betraktas även detta som lärande. Detta nya betraktelsesätt har bidragit till att den pedagogiska diskussionen har nya krav på sig (Björklid, 2005). Efter sammanställningen av vårt empiriska material har vi kommit fram till att pedagogerna är väl medvetna om att utepedagogik är utvecklande för barn. Men att de på grund av olika orsaker som rutiner, gammal vana, pedagog/barn antal inte använder sig av utemiljön som en del av den planerade pedagogiska verksamheten. Vi kan förstå att ”armarna inte räcker till” då barnantalet är större i förhållande till antal pedagoger, men vi anser fortfarande att man kan bedriva uteverksamhet. Vi i likhet med några pedagoger anser att uteverksamhet kräver ett nytt synsätt och liksom verksamheten inomhus - en god planering.

Det Szczepanski menar om att förskolan har tydliga traditioner av att vara utomhus men saknar kunskap om hur man bedriver pedagogisk verksamhet (Claesdotter, 2004), har vi också kunnat se i vår undersökning. Analysen visade att alla pedagoger är överens om att barn bör vara ute minst en gång varje dag, vilket de också är. Att pedagogerna går ut med

barngruppen varje dag är bra initiativ, men oftast sker detta som fri lek, efter den planerade pedagogiska verksamheten inomhus. Det vi reflekterar över är att den tid som barnen får utomhus är begränsad och vi känner att vi borde ha fokuserat på antalet timmar istället för antalet dagar i veckan.

36

Granberg (2000) menar att om man anpassar aktiviteterna efter årstiden, kan man vara ute längre genom att till exempel ha mer rörelseaktiviteter när det är kallare för att hålla värmen och tvärtom. Många av pedagogerna svarade i enkäten och intervjun att vädret har stor betydelse för att bedriva planerad pedagogisk verksamhet ute. Vi tycker liksom Granberg att vädret inte bör ha så stor betydelse för utevistelsen men att det kan ha betydelser för hur länge man är ute. Vi menar inte att man ska vara ute hela dagar då det till exempel är kallt och snöigt men som pedagog kan man ta tillfället i akt och låta barnen experimentera en kortare stund, detta kan också vara en planerad pedagogisk verksamhet.

Många av pedagogerna poängterade att det krävs mer tid för att bedriva planerad pedagogisk verksamhet utomhus, mycket på grund av all förberedelse samt efterarbete. En pedagog sa: ”Det tar längre tid att komma igång för vi ska ju först ta ut alla saker, sen måste vi ju sluta tidigare för att vi ska hinna plocka undan innan maten.” Detta håller vi inte med om, eftersom vi tror att en god planering är det som egentligen styr men att det kanske krävs fortbildning av pedagogerna för att skapa ett nytänkande. Vi menar liksom Szczepanski, att det inte handlar om att flytta ut inneverksamheten. De menade också att det krävs så mycket tid att plocka ut allt, men även det tillhör ju en pedagogisk verksamhet så låt barnen hjälpa till mer.

Det som flertalet forskare anser vara viktigt då man bedriver en planerad pedagogisk

verksamhet utomhus är att inte bli ”hemmablind” på det material som finns i naturen. Även vi kan uppleva att pedagogerna är återhållsamma till de pedagogiska hjälpmedel som finns utomhus medan de endast tillgodogör sig de material som finns inomhus. Att använda sig av de pedagogiska hjälpmedel som finns inomhus är fullt möjligt då man som pedagog kan flytta ut saker (Granberg, 2000), men vi anser att det handlar om att gå ett steg längre i sin

pedagogik. Om pedagogerna ”inventerar sin utemiljö”, som Szczepanski menar (Claesdotter, 2004), är det kanske lättare att planera en uteverksamhet. Kottar, pinnar, löv, brädor, stenar, sand med mera är saker som fyller precis samma funktion som diverse material inomhus.

37

Barnen kan här få använda sig av termer och begrepp som ligger mer i naturligt samspel med naturen än vad cirklar, trianglar, hårda/mjuka ytor gör inomhus.

Något som både Granberg (2000) och Lindholm (1995) beskriver är vikten av att varje barn ska ha ett frirum, ett ställe där individens behov får ligga i fokus. Vi tror att genom att enbart bedriva sin planerade pedagogiska verksamhet inomhus är barnen tvungna till att vara med i ett ”socialt kollektiv”. Alla vet vi att vi har olika ryggsäckar och kräver olika för att kunna utvecklas och lära och kanske det ändå är så att vi ibland glömmer en stor grupp av barn då vi begränsar vår verksamhet till inomhusmiljön. En av pedagogerna som har en utedag i veckan sa precis detta: ”Barnen söker sig ibland till lite undanskymda ställen där de får vara ifred och leka sina lekar, ibland i större grupp och ibland i mindre.” I litteraturen vi tagit del av

förtydligas att de barn som är ute mer har en bättre motorisk utveckling, fysiskt starkare och har en större smidighet, vilket också Grahn, mfl tar upp i Ute på dagis (1997). Likaså att barn som vistas ute har färre konflikter än andra barn eftersom utevistelsen ”skapar rum för alla” (Björklid, 2005). Vi ser efter bearbetningen av intervjun att alla pedagoger har uppfattningen om att det är viktigt att använda sig av förskolegården och närmiljön så att kreativiteten och leken gynnas på flera sätt.

Det vi kommit fram till är att det finns goda skäl för att bedriva pedagogisk verksamhet utomhus, eftersom det stimulerar barns utveckling i helhet. Pedagogerna på förskolan ville även de använda sig mer av utemiljön och kände att de kanske var en bra bit på väg då nya tak skulle sättas upp, även vindskydd är ett önskemål.

De tre grundläggande principerna som kommer från Coombes school: involvering, inspiration och helhet är nästan som självklarheter då det gäller att bedriva en pedagogisk verksamhet (Olsson (red), 2002). Genom att leka, ifrågasätta och planera en pedagogisk verksamhet har pedagogerna på vår förskola visat att de är involverade. De skapar också inspiration genom att vara delaktiga eftersom barn gör som vi gör och inte som vi säger, det enda vi saknar är

38

helheten med utemiljön. Att koppla in utemiljön som en sista faktor i barnens ”grupparbete” hade varit som att knyta ihop säcken.

Under arbetets gång och främst vid intervjuerna upptäckte vi att det finns en viss skillnad på hur pedagogerna reflekterar över sin verksamhet, detta tror vi kan bero på vilken utbildning pedagogerna har. I intervjun visade det sig att många kände sig lite obekväma över att behöva ta ställning till om utbildningen spelar någon roll för den planerade pedagogiska

verksamheten. Vi menar att utbildningen ändå lyser igenom till viss del och att förskollärarna har ett större syfte och mål än barnskötarna.