Utfärdande av bevis om uppehållsstatus

Förslag: Migrationsverket ska utfärda ett bevis om

uppehållsstatus till den som har beviljats uppehållsstatus enligt

utträdesavtalet. Ett bevis om uppehållsstatus ska utfärdas i

samma format som ett uppehållstillståndskort. På beviset ska

anges om innehavaren har uppehållsrätt eller permanent

uppehållsrätt.

Giltighetstiden för ett bevis om uppehållsstatus som avser

uppehållsrätt ska vara fem år från dagen för utfärdandet.

Migrationsverket ska få besluta om förlängning av giltighetstiden

för ett sådant bevis.

En ansökan om ett bevis om uppehållsstatus som avser

permanent uppehållsrätt enligt utträdesavtalet från den som har

ett bevis om uppehållsstatus som avser uppehållsrätt ska lämnas

in till Migrationsverket innan giltighetstiden för det tidigare

beviset löper ut. Migrationsverket ska utan särskild ansökan

förnya ett bevis om uppehållsstatus som avser permanent

uppehållsrätt vart tionde år.

Bedömning: Det bör inte tas ut en avgift för utfärdande av ett

bevis om uppehållsstatus enligt utträdesavtalet.

Skälen för förslagen och bedömningen

Migrationsverket ska utfärda ett bevis om uppehållsstatus

Enligt artikel 18.1 a ska den som beviljas uppehållsstatus också få en

handling som styrker statusen, dvs. ett bevis om uppehållsstatus.

Migrationsverket är den myndighet som ska besluta om

uppehållsstatus och bör därför även utfärda ett bevis om

uppehållsstatus till den som beviljats uppehållstatus. Detta bör

framgå av utlänningsförordningen. Av artikel 18.1 q följer att den

nya uppehållshandlingen ska innehålla en förklaring om att den har

utfärdats i enlighet med utträdesavtalet.

Ett bevis om uppehållsstatus ska utfärdas i samma format som ett

uppehållstillståndskort

Utträdesavtalet innehåller inte några bestämmelser om

utformningen av de handlingar som ska utfärdas, utöver att

handlingen ska innehålla en förklaring att den har utfärdats i enlighet

med utträdesavtalet (artikel 18.1 q). Det finns ett behov av

kompletterande bestämmelser i detta avseende.

På senare år har EU-standarder införts för flera

identitetshandlingar och resehandlingar som utfärdas av

medlemsstaterna. Bestämmelser om standarder för säkerhetsdetaljer

och biometriska inslag finns för t.ex. pass och visumhandlingar.

Särskilda regler när det gäller uppehållstillstånd finns i förordning

(EG) nr 1030/2002

4

_{. Av förordningen framgår bl.a. att}

uppehållstillstånd som utfärdas av medlemsstaterna till medborgare

i tredjeland ska vara enhetligt utformade och ha plats för vissa

angivna uppgifter. Uppehållstillstånd ska utfärdas som en separat

handling i visst angivet format. Vidare ska det enhetligt utformade

uppehållstillståndet innefatta ett lagringsmedium som innehåller en

ansiktsbild och två fingeravtrycksbilder av innehavaren.

Kravet på biometriska kännetecken i uppehållstillståndskort

infördes år 2008

5

_{. Syftet var att skapa en mer tillförlitlig koppling}

mellan innehavaren och tillståndsbeviset, vilket i sin tur ska kunna

bidra till att skydda bevisen om uppehållstillstånd mot bedräglig

användning samt att förebygga och beivra olaglig invandring och

bosättning (jfr. prop. 2010/11:123 s. 8 och 22).

Det framgår av utlänningsförordningen att bevis om

uppehållstillstånd ska utfärdas i form av en sådan handling som avses

i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 (uppehållstillståndskort)

(4 kap. 22 § UtlF).

Den 20 juni 2019 antogs Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2019/1157 om säkrare identitetskort för unions-

medborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unions-

medborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri

rörlighet. I förordningen regleras utformningen av nationella

identitetskort och dokument för uppehållsrätt, i syfte att öka

4

_{Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av}

uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland.

5

_{Rådets förordning (EG) nr 380/2008 av den 18 april 2008 om ändring av förordning (EG) nr}

säkerhetsstandarden i dessa typer av dokument. För dokument

rörande uppehållsrätt för unionsmedborgare införs en miniminivå av

information. Sådana dokument ska innehålla bl.a. dokumentets titel,

dokumentnummer, innehavarens för- och efternamn, födelsedatum

samt datum och plats för utfärdande. För uppehållskort till

tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unions-

medborgare ska samma format användas som när det gäller

uppehållstillståndskort för medborgare i tredjeland. Förordningen

ska tillämpas från och med den 2 augusti 2021.

De bevis om uppehållsstatus som ska utfärdas enligt

utträdesavtalet kommer bl.a. att kunna användas av innehavaren vid

resor in i och ut ur Schengenområdet. Det är därför av vikt att

handlingarna håller en hög kvalitet och att de innehåller de

säkerhetsdetaljer som krävs för att kontrollera om en handling är

äkta och för att fastställa innehavarens identitet. Förordning (EG)

nr 1030/2002 är inte direkt tillämplig för de bevis om uppehållsstatus

som ska utfärdas enligt utträdesavtalet, eftersom dessa handlingar

inte utgör ett uppehållstillstånd i den mening som avses i

förordningen. Det finns dock flera fördelar med att använda sig av

det enhetliga formatet, bl.a. har dokumenten uppdaterade och

moderna säkerhetsfunktioner och den tekniska infrastrukturen för

utfärdandet finns redan på plats. Eftersom det är fråga om enhetliga

dokument kommer de också att vara lätta att känna igen vid t.ex.

gränspassage. Det finns alltså skäl att använda samma format för

utfärdande

av

bevis

om

uppehållsstatus

som

för

uppehållstillståndskort för medborgare i tredjeland. Kommissionen

har också aviserat att ett genomförandebeslut förbereds, som

innebär att medlemsstaterna ska använda sig av det enhetliga

formatet i förordning (EG) nr 1030/2002 för de handlingar som ska

utfärdas enligt utträdesavtalet. En bestämmelse med denna innebörd

bör därför införas i utlänningsförordningen. På beviset om

uppehållsstatus bör anges om innehavaren har uppehållsrätt eller

permanent uppehållsrätt.

När det gäller insamling av biometriska uppgifter, se nedan

avsnitt 4.7.

Giltighetstid för bevis om uppehållsstatus

Utträdesavtalet innehåller inte några bestämmelser om giltighetstid

för de bevis som ska utfärdas. Även i detta avseende krävs det därför

kompletterande bestämmelser.

I det genomförandebeslut som kommissionen förbereder föreslås

det att giltighetstiden ska vara minst fem år och som mest 10 år för

bevis om uppehållsstatus enligt artikel 18.1.

Artiklarna 11 och 20 i rörlighetsdirektivet innehåller

bestämmelser om giltighetstid för uppehållskort och permanenta

uppehållskort. Dessa har genomförts genom 3 a kap. 7 a och 7 b §§

UtlF. Av bestämmelserna följer bl.a. att ett uppehållskort som

utfärdas till en familjemedlem till en unionsmedborgare som inte

själv är unionsmedborgare ska gälla i fem år från dagen för

utfärdandet eller under den beräknade vistelsetiden för den person

som uppehållsrätten härleds från om denna inte överstiger fem år

(3 a kap. 7 a § UtlF). En ansökan om permanent uppehållskort ska

lämnas in till Migrationsverket innan giltigheten av uppehållskortet

löper ut. Migrationsverket ska sedan utan särskild ansökan förnya

kortet vart tionde år (3 a kap. 7 b § UtlF).

Eftersom ett bevis om uppehållsstatus i många avseenden

kommer att nyttjas på samma sätt som ett uppehållskort bör den

giltighetstid som gäller för ett uppehållskort som utgångspunkt även

gälla för ett bevis om uppehållsstatus. Det innebär att ett bevis om

uppehållsstatus som avser uppehållsrätt bör gälla i fem år från dagen

för utfärdandet. Migrationsverket bör få besluta om förlängning av

giltighetstiden för ett sådant bevis. Det kan bli aktuellt t.ex. i den

situationen att innehavaren inte fullgjort de nödvändiga uppehålls-

perioderna för permanent uppehållsrätt när giltighetstiden löper ut.

I likhet med vad som gäller för ett permanent uppehållskort bör

giltighetstiden för ett bevis om uppehållsstatus som avser permanent

uppehållsrätt inte begränsas. Migrationsverket bör utan särskild

ansökan förnya ett bevis om uppehållsstatus som avser permanent

uppehållsrätt vart tionde år. På samma sätt som gäller för

uppehållskort bör en ansökan om ett bevis om uppehållsstatus som

avser permanent uppehållsrätt från den som har ett bevis om

uppehållsstatus som avser uppehållsrätt lämnas in till

Migrationsverket innan giltighetstiden för det tidigare beviset löper

ut. En sådan ansökan är inte att anse som en ny ansökan om

uppehållsstatus och omfattas alltså inte av tidsfristen i artikel 18.1 b.

För det fall en ansökan inte skulle lämnas in i tid innebär det inte

heller att personen i fråga inte längre har uppehållsrätt, i likhet med

vad som gäller för uppehållskort enligt 3 a kap. 7 b § UtlF.

I artikel 11 och 20 i rörlighetsdirektivet finns bestämmelser om

att uppehållskort förlorar sin giltighet vid vistelse utanför värdstaten

under vissa förutsättningar. Sådana bestämmelser finns inte i

utträdesavtalet och det finns inte heller några indikationer på att det

kommer att införas i kommissionens genomförandebeslut. Några

sådana regler bör därför inte införas.

Bestämmelser om giltighetstid för bevisen bör införas i

utlänningsförordningen.

Det ska inte tas ut en avgift för utfärdande av ett bevis om uppehålls-

status

Enligt utträdesavtalet får värdstaterna välja om ett bevis om

uppehållsstatus ska utfärdas kostnadsfritt eller mot en avgift som

inte överstiger den avgift som tas ut av värdstatens medborgare för

utfärdande av liknande handlingar (artikel 18.1 g). När det gäller

personer som före övergångsperiodens utgång har en giltig handling

om permanent uppehållsrätt utfärdad ska de ha rätt att kostnadsfritt

byta ut det mot en ny uppehållshandling om förutsättningarna för

det är uppfyllda (artikel 18.1 h).

De brittiska medborgare och deras familjemedlemmar som vill

fortsätta att vistas och arbeta i Sverige efter övergångsperiodens

utgång bör ha rätt att ansöka om uppehållsstatus enligt

utträdesavtalet utan att en avgift tas ut, i likhet med vad som gäller

för de EU-medborgare som bor i Förenade kungariket. De bevis om

uppehållsstatus som kommer att utfärdas har inte funnits tidigare

och bestämmelser om avgift för utfärdande av sådana dokument

saknas. Någon författningsändring i detta avseende behövs därför

inte.

4.6

Arbetstagares och egenföretagares rättigheter

In document Kompletterande bestämmelser till utträdesavtalet mellan Förenade kungariket och EU i fråga om medborgarnas rättigheter (Page 60-65)