3 Förespråkare av kanonrapporten
5.1 Utfall och bortfall (både intern och externt)
Vi valde att dela ut våra enkäter på två ur det sociala perspektivet sett, två olikartade skolor. Detta för att undersöka om historieundervisningen samt historiekunskaperna skiljer sig åt. Resultatet presenteras i analysen. Anledningen att vi valde att inrikta oss på årskurs nio var att det är dessa elever som kommer att genomföra det första nationella provet i historia.
Sammanlagt delade vi ut 60 enkäter per skola. Av de 120 utdelade enkäterna svarade 86 danska elever i årskurs nio på vår enkät. På Stadsskolan svarade 45 stycken elever, från två olika klasser på vår enkät. På Strandskolan svarade 41 stycken elever på enkäten.
5.1.1 Intervju med lärare från Stadsskolan
Vilken kunskap finns då om införandet av den obligatoriska historiekanon i den danska grundskolan? De två lärarna vi intervjuade på i Stadsskolan Helsingör menade att de hade mycket lite kunskap kring innebörden av kanon. Dock trodde de att införandet av en kanon i historia var en politisk fråga baserad på den kultursatsning som den danska regeringen gjort under de senaste åren. Lärare A uttryckte sig: ”Vi har fått väldigt lite information om vad som gäller. Som det ser ut nu ska vi följa den läroplan som kom år 2004, men med tillägget av en slutlig examen för årskurs nio.”71 Lärare B tillade: ”Vi har sett kanonlistan, men har inte tagit någon större hänsyn till den. Vi har bedrivit undervisningen som vi brukar. Ingen verkar ju veta något säkert ännu.”72
Då lärarna granskade punkterna på kanonlistan menade de att den inte visade någon större förändring. De händelser och personer som nämnts på listan är i det stora hela överens- stämmande med de historiska händelser och personer som de i dagsläget väljer att undervisa om. Dock tillade de att det fanns en del händelser, som de ansåg viktiga som inte fanns representerade på listan, ett sådant exempel menade de var Förintelsen.
Lärarna på Stadsskolan visste inte om det skulle ske några styrda didaktiska för- ändringar. De trodde att införandet av en obligatorisk kanon skulle komma att innebära en fokusering på katederundervisningsmetodiken. Lärare A menade: ”Eftersom vi endast har en undervisningstimme i historia i veckan skulle en obligatorisk kanon, med ett tillhörande examensprov, tvinga oss att endast mata eleverna med fakta. Detta skulle innebära att vi fick
71 Stadsskolan, lärare A, Intervju med historielärare 2007-04-16, inspelat material finns i författarnas ägo. 72 Stadsskolan, lärare B, 2007.
utesluta projektorienterad undervisning.”73 Lärare B var samstämmig med sin kollega och tillade: ”Detta skulle vara mycket tråkigt eftersom att flertalet av eleverna faktiskt får sin största historiekunskap genom projektarbetet.”74
Då vi efterfrågade intervjupersonernas synpunkter på urvalet av specifika händelser och personer, menade de att dessa 29 punkter skulle genomgående sättas i ett större samanhang. Lärare B exemplifierade: ”Då man till exempel går igenom den kvinnliga emancipationen så görs detta mot bakgrund av exempelvis första världskriget. Det skulle vara omöjligt att bedriva undervisning genom att endast ta upp en händelse utan att se denna i ett bredare perspektiv.”75 Vidare menade de att de överlag var dåligt informerade om hur kanonen skulle undervisas. De hade hört att det skulle komma material som stämde överens med kanonlistan, men någon sådant hade de inte fått ta del av i dagsläget.
När vi undrade över deras åsikter kring att kanonlistan i första hand behandlar händelser och individer tillhörande den danska nationaliteten, svarade lärare B att:
Då många av våra elever är av annan etnicitet än dansk så kommer införandet av kanonlistan bli opersonlig för flertalet av våra elever. I läroplanen för historia så framgår det ju att eleverna genom ämnet ska stärka känslan för den egna identiteten, men med en dansk historiekanon så blir detta svårt att uppfylla i blandade etniska klasser.76
Emellertid ansåg båda lärarna att man utifrån den egna inhemska historien också kan behandla den stora världshistorien.
Då vi tog upp att urvalsgruppen kritiserat lärarnas historiekompetens var de båda lärarna eniga om att den i vissa fall var befogad. De menade att en del av lärarna i historia saknade kompetens för just det ämnet. Många gånger var det läraren i danska som även undervisade i historia. Då vi frågade varför det var så, svarade lärare A: ”Eftersom att ämnet historia inte har varit ett examensämne, har läraren inte haft samma krav på sig som man har i exempelvis matematik eller danska.”77 Med anledning av detta ansåg såväl lärare A som B att det var positivt att ämnet skulle komma att bli ett examensämne. Lärare A fortsatte: ”En slutexamen i historia kommer med all säkerhet att höja ämnets status. Idag är det många, såväl elever som lärare, som inte tar ämnet på allvar, men det tvingas man ju till då historia blir
73 Stadsskolan, lärare A, 2007. 74 Stadsskolan, lärare B, 2007. 75 Stadsskolan, lärare B, 2007. 76 Stadsskolan, lärare B, 2007. 77 Stadsskolan, lärare B, 2007.
examensämne.”78 Slutexamen kommer att äga rum i slutet av maj. Det är dock inte säkert att det blir just historia som eleverna i årskurs nio examineras i. Lärare B förklarade: ”Ämnena religion, samhällskunskap och historia blir från och med i år examensämnen, men eleverna kommer endast att examineras i ett av de tre ämnena. Under maj månad sker utlottningen om vilket ämne som eleverna kommer att examineras i.”79 Vad beträffar examen verkade vare sig lärare A eller B särskilt klara över vad som verkligen gällde. De menade att de fått beskedet om att eleverna skulle gå upp i en muntlig examen, men att detta besked inte längre gällde. Nu skulle eleverna istället gå upp i en skriftlig examen. Denna förändring ansåg de kunde förklaras bero på ekonomiska skäl. Lärare A sade: ”Det var antagligen billigare att ha ett skriftligt slutprov, eftersom att ett sådant kan rättas över en central data.”80
Då vi frågade efter lärarnas personliga åsikter om införandet av en obligatorisk kanon var de relativt osäkra i sina svar. De menade att de var så dåligt informerade att det i nuläget var svårt att göra ett konkret ställningstagande. Dock spekulerade de kring att kanon kunde medföra positiva effekter för ämnets status, men också i viss mån för läraren. Lärare A menade att: ”En styrd kanon kommer att underlätta den planeringsbörda som vi lärare ofta har. Med en strikt lista råder det ju inga frågetecken om vad som ska behandlas eller på vilket sätt.”81 Emellertid resonerade lärarna även kring kanoninförandets negativa konsekvenser. För det första menade de att historiekanonen skulle tagits fram på ett annat sätt. Lärare A uttryckte saken: ”Kanonlistan är framtagen mot bakgrund av de politiska vindar som för tillfället blåser. Och vi som lärare blir på så vis styrda uppifrån. Vi ska bara acceptera det de tilldelar oss.”82 För det andra menade de att kanonlistan var alldeles för omfattande. Lärare B sade:
I dagsläget har vi endast en timme historia i veckan, och även om vi stryker all film i undervisningen, alla projektarbeten, museibesök och så vidare, kommer vi ändå att få stora svårigheter med att hinna med alla de historiska personer och händelser som finns presenterade på kanonlistan.83
I nuläget kände de sig även stressade av att de inte visste vad som skulle ske inom den närmsta tiden. Det är många frågetecken som ingen tycks ha svar på i nuläget, exempelvis; vilken typ av prov kommer eleverna att examineras i? Kommer historieämnet att tilldelas fler timmar? Kommer en ny läroplan att arbetas fram? Är kanonlistan obligatorisk?
78 Stadsskolan, lärare A, 2007. 79 Stadsskolan, lärare B, 2007. 80 Stadsskolan, lärare A, 2007. 81 Stadsskolan, lärare A, 2007. 82 Stadsskolan, lärare A, 2007. 83 Stadsskolan, lärare B, 2007.
5.1.2 Intervju med lärare från Strandskolan
En som hade en bättre insyn i debatten kring införandet av en historiekanon var lärare C från
Strandskolan i Helsingör. Han menade att den rapport som urvalsgruppen tagit fram under det
senaste året endast är ett förslag. Det finns alltså i nuläget ingen bestämd kanonlista. Lärare C är, till skillnad från lärare A och B, väl insatt i den pågående kanondebatten. Han klargjorde, att det i nuläget var läroplanen från år 2004 som skulle följas. Den enda aktuella skillnaden var den slutexamen som även lärare A och B nämnde i vår intervju med dem. Beträffande förändringar förklarade lärare C:
I nuläget har vi bara den gamla läroplanen att följa, men vi vet inte om det kommer att ske några förändringar till nästa termin. I värsta fall kommer regeringen att sätta upp en ny läroplan vilken är baserad på den kanonrapport som undervisningsministeriet delat ut. En ny läroplan skulle betyda att vi som lärare skulle få planera om all vår undervisning vid terminsstarten.84
Eftersom han själv undervisar på den danska lärarhögskolan har det även fallit sig naturligt att han deltagit i den pågående kanondebatten. Lärarens personliga åsikt beträffande den obligatoriska historiekanon var övervägande kritisk. Han uttryckte saken: ”Hela den här kanondebatten är ett påfund av den konservativa utbildningsministern, Haarder. Det han gör är att ta utbildningen ett eller flera steg bakåt vilket inte på något sätt kommer att gynna våra elever.”85 Vidare menade han att dagens danska historiepedagoger arbetar historiemedvetet, det vill säga:
Det mest väsentliga med undervisningen är att guida eleverna till historieförståelse. Detta görs exempelvis genom att i första ledet låta eleverna arbeta med den lilla historien, för att sedan söka kunskaper om den stora världshistorien. Det är viktigt att låta eleverna ta avstamp i den sfär de känner till.86
Lärare C ansåg att en styrd kanon skulle demolera denna historiemetodik:
En styrd kanon, med ett tillhörande examensprov, skulle förutsätta att läraren bedrev en mer traditionell under- visning. Det skulle helt enkelt inte finnas tid till något annat. Och en sådan undervisning kommer troligtvis aldrig att accepteras av dagen elever.87
84 Strandskolan, lärare C, 2007. 85 Strandskolan, lärare C, 2007. 86 Strandskolan, lärare C, 2007. 87 Strandskolan, lärare C, 2007.
Då vi påpekade att kanonrapporten framlade förslag till ökat antal lektionstimmar i ämnet historia, svarade lärare C: ”Det kommer aldrig att hända! Det är bara politiskt snack med ett enda syfte; att övertyga. De pratar om fler timmar, men var finns pengarna? Detta är en ekonomisk fråga, vilken inte på något sätt är genomförbar. Alltså är förslaget ett enda stort luftslott!”88 Att dagens ungdomar har bristfälliga historiekunskaper ville lärare C förklara med lärarnas kompetensbrist. Likt lärare A och B såg även lärare C ett samband mellan elevernas magra historiekunskaper och bristen på utbildade lärare. Lärare C uttryckte saken:
Det har gjorts omfattande studier angående barns och ungdomars historiekunskaper, studier vilka pekar på bristfälliga kunskaper i kronologi och sambandsförstålelse. Jag tror att den ursprungliga orsaken bottnar i lärarens kompetensnivå. Många gånger är historieläraren inte utbildad och saknar därför de grundläggande kunskaperna som en historielärare bör ha dessa kunskaper är många gånger förutsättningarna för att kunna tillämpa ett heltäckande historiemedvetande hos eleverna.89
Lärare C menade att en obligatorisk kanon inte var rätt lösning på problemet. Han trodde snarare att kritiken mot lärarna var ett svepskäl vars syfte var att dölja den egentliga orsaken. Så här uttryckte han saken:
Införandet av den här kanonen är endast ytterligare en bricka i den danska politiska kultursatsningen. Den urvalsgrupp som satts samman tar ingen hänsyn till vare sig elevernas behov eller till historieämnets primära syfte. Kanonlistan är på alla punkter nationalistisk och konservativ och gynnar bara dem som tagit fram den.90
Lärare C ansåg att de hade en väl fungerande läroplan, vilken tydligt belyste vikten av att skapa ett historiemedvetande som omfattar såväl nutid som dåtid, samt den lilla och den stora historien. Han menade att det inte fanns någon anledning att ändra på det som var bra. Fokus borde istället ligga på att anställa utbildade lärare, vilka kunde förmedla dessa målsättningar och kunskaper till eleverna.
Vad beträffar det examinerande historieprovet, ansåg Lärare C att det var en god för- ändring. Lärare C förklarade: ”Ett examinerande prov skulle kunna höja ämnets status och därmed också kravet på utbildade lärare.”91 Han menade att utformningen av provet skulle vara mer fokuserat på historiemedvetande och inte på faktiska kunskaper. Lärare C förklarade att under de senaste åren har flertalet av Danmarks elever i årskurs nio, under den avslutande
88 Strandskolan, lärare C, 2007. 89 Strandskolan, Lärare C, 2007. 90 Strandskolan, Lärare C, 2007. 91 Strandskolan, Lärare C, 2007.
terminen, arbetat projektorienterat. Samtliga elever får välja ett uppdrag under ämnena historia och samhällskunskap. Det kan till exempel vara levnadsförhållanden. Eleven kan då välja att undersöka hur det var att leva i Danmark under 30-talet, men han kan också välja att undersöka hur det är att leva som blind i Helsingör idag. Eleven har således en stor valfrihet, och läraren fungerar här endast som en guide. Då projektet är färdigt presenteras det med hjälp av varierande metodik, som exempelvis PowerPoint, film, föreläsning, skådespel och så vidare. Lärare C menar att detta projektarbete genererar en bred förståelse och medvetenhet kring såväl historia som samhälle för eleverna. Han uttryckte saken: ”Min uppfattning är att eleverna lägger ner sin själ i detta arbete. Och till skillnad från ett vanligt historieprov, så upp- lever jag att de har större behållning av det avslutande projektarbetet.”92 Lärare C ansåg sålunda att det slutgiltiga examensprovet istället borde vara av sådan art som det redan befintliga projektarbetet.
Slutligen hoppades lärare C att regeringen ska ta större hänsyn till de pedagoger och didaktiker som faktiskt befinner sig i skolan. Han menade att i dagsläget har vi två befintliga läger; på ena sidan finns den konservativa regeringen med dess kulturelit och urvalsgrupp. På andra sidan finns professionella pedagoger och didaktiker. Lärare C uttryckte: ”Vad som är sorgligt är att regeringen inte på något sätt tar hänsyn till den enorma kunskap som landets didaktiker och pedagoger besitter.”93