Utgångspunkter i fråga

Vårt uppdrag handlar i en del om att överväga och, oavsett ställnings- tagande, lägga fram ett förslag till en ny brottstyp, dvs. om krimi-

nalisering. Den delen innefattar också att föreslå en straffskala för den

nya brottstypen. I en annan del handlar uppdraget om att överväga och, oavsett ställningstagande, lägga fram ett förslag till skärpt straffskala för de s.k. fridskränkningsbrotten. Även straffskalan för överträdelse av kontaktförbud ska övervägas, enligt direktiven. Såväl i fråga om den nya brottstypen som beträffande de befintliga fridskränkningsbrotten och överträdelse av kontaktförbud har vi alltså att överväga skärp- ningar i det straffrättsliga sanktionssystemet, eller repressionsnivåer. Det kan konstateras att principerna för kriminalisering delvis har bäring även i fråga om repressionsnivåer. Den allmänna repressions- nivån ska inte vara högre än nödvändigt. Att straffsystemet bör orsaka så litet lidande som möjligt för enskilda kan också sägas följa av en princip om humanitet. Generella höjningar av straffnivån måste därmed kunna motiveras med att strängare straff är nödvändigt för att brottsligheten ska kunna motverkas. Tidigare överväganden under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har utgått från att det 17 _{På ett mer övergripande plan skulle det kunna anses diskriminerande att behålla ett system}

som inte erbjuder tillräckliga medel för att motverka skadliga, farliga eller kränkande gärningar som typiskt sett riktas mot personer med viss bakgrund.

saknas grund för att det går att uppnå mer än marginellt minskad brottslighet vid höjningar av repressionsnivån. Det har därför brukat hävdas att den generella utgångspunkten, utifrån nu nämnda prin- ciper om bl.a. humanitet, bör vara en användning av lindriga påföljder.18

På senare tid har det hänvisats till forskning som talar för att fri- hetsberövande påföljder, som fängelsestraff, har effekt. Det har då hänvisats till bl.a. frihetsstraffets inkapaciterande funktion, dvs. att den dömdes förutsättningar för att begå brott typiskt sett påverkas när denne är inlåst.19 _{Vidare kan det naturligtvis inte bortses från att effek-}

ten av frihetsberövande påföljder på aggregerad nivå är beroende av flertalet faktorer, såsom påföljdernas närmare innehåll, fängelsepopu- lationens sammansättning, exempelvis gällande utbildningsnivå och hälsa, samt övergripande samhällsstrukturer, såsom arbets- och bo- stadsmarknad och den sociala omsorgen. Samtidigt kvarstår frågan om värdet av kortsiktiga nedgångar i brottsligheten är större än sam- hällets kostnader i form av bl.a. dyrare kriminalvård och den even- tuella risken för att fängelsedömda socialiseras in i ett kriminellt liv.

National Institute of Justice (som skulle kunna sägas vara ett slags USA:s motsvarighet till Brottsförebyggande rådet) har 2016 samman- fattat sentida forskning om påföljders brottspreventiva effekt på föl- jande sätt:20

Upptäcktsrisken är betydligt mer avskräckande än påföljden. Fängelsestraff har inte en särskilt effektiv individualpreventiv effekt. Polisen kan arbeta brottspreventivt genom att öka den uppfattade risken för upptäckt och bestraffning.

Att öka påföljdens stränghet har en endast liten brottspreventiv effekt.

Det finns inget belägg för att dödsstraffet avskräcker från brott. 18 _{Se t.ex. Petter Asp, Magnus Ulväng och Nils Jareborg, Kriminalrättens grunder, 2 uppl., 2013 s. 50.} 19 _{En artikel som fick visst genomslag och citerades i flera andra källor under slutet av 2019 var}

Christian Berggren, ”Dags att göra upp med Stockholmskriminologerna”, i tidskriften Kvartal, publicerad 2019-10-10, https://kvartal.se/artiklar/dags-att-gora-upp-med-

stockholmskriminologerna/ (hämtad 2019-11-11). Professor Jerzy Sarnecki, Stockholms uni- versitet, svarade på kritiken i samma tidskrift, se Jerzy Sarnecki, ”Kriminologi för nybörjare”, Kvartal, publicerad 2019-10-23, https://kvartal.se/artiklar/kriminologi-for-nyborjare/ (hämtad 2020-01-17).

20 _{National Institute of Justice, ”Five things about deterrence”, publicerad 2016 (baserad på}

bl.a. Daniel S. Nagin, Deterrence in the Twenty-First Century, 2013), https://nij.ojp.gov/ topics/articles/five-things-about-deterrence (hämtad 2019-12-05).

I en kanadensisk sammanställning som gjordes 2014 och som bygger på en genomgång av 120 vetenskapliga tidskrifter sammanfattas forsk- ningen om påföljdernas allmänpreventiva effekter på följande sätt (i en svensk översättning):21

Vi tror det är rimligt att säga att vi inte känner till någon ansedd krimi- nolog som noggrant har granskat den samlade forskningslitteraturen om ”avskräckning genom dömande” som tror att brottsfrekvenser kan minskas genom avskräckning genom att öka strängheten i de straff som ges i domstolar.

Samma forskare sammanfattade samma år forskningen om de indi-

vidualpreventiva effekterna. En av de viktigaste iakttagelserna, enligt

forskarna själva, var att den som dömdes till ett fängelsestraff för första gången var mer benägen att återfalla i brottslighet än den som dömdes till en icke-frihetsberövande påföljd.22

En höjning eller sänkning av straffnivån för en viss brottstyp eller för vissa brottstyper kräver inte samma typ av motivering som en höj- ning av den generella repressionsnivån, utan förutsätter i stället att en sådan förändring kan motiveras av rättviseskäl.

Med rättvisa kan förstås olika saker. Ett begrepp som rättvisa måste därför preciseras för att kunna läggas till grund för en diskussion. Den grundläggande tanken bakom det moderna påföljdssystemet är att påföljden ska vara rättvis sett till vad gärningspersonen har gjort sig

förtjänt av genom brottet eller brottsligheten. Det handlar alltså om

ett rättvisebegrepp som är tillbakablickande genom att det i första hand är den historiska faktorn brottets svårhet/allvar – och inte exem- pelvis gärningspersonens behov av behandling eller uppskattade för- 21 _{Anthony N. Doob (University of Toronto), Cheryl Marie Webster (University of Ottawa)}

och Rosemary Gartner (University of Toronto), ”Issues related to Harsh Sentences and Mandatory Minimum Sentences: General Deterrence and Incapacitation” på

https://criminology.utoronto.ca/wp-content/uploads/2013/09/DWG-

GeneralDeterrenceHighlights14Feb2013.pdf (hämtad 2019-12-05). Svensk översättning finns på www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.434911.1555079446!/menu/standard/file/Criminological% 20Highlights%20-%20fängelse.pdf (hämtad 2019-12-05).

22 _{Anthony N. Doob (University of Toronto), Cheryl Marie Webster (University of Ottawa)}

och Rosemary Gartner (University of Toronto), ”The Effects of Imprisonment: Specific Deterrence and Collateral Effects” på https://criminology.utoronto.ca/wp-content/uploads/ 2013/09/DWG-EffectsImprisonmentHighlights14Feb2013.pdf (hämtad 2019-12-05).

Svensk översättning finns på www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.434911.1555079446!/menu/ standard/file/Criminological%20Highlights%20-%20fängelse.pdf (hämtad 2019-12-05). Se även Brottsförebyggande rådet, Påverkas återfall i brott av om påföljden är frihetsberövande eller

icke frihetsberövande? Resultat från en metastudie, tillgänglig på:

www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e45f7/1552642437893/2019_Paverkas_aterfall _i_brott_av_om_pafoljden_ar_frihetsberovande_eller_icke_frihetsberovande.pdf

bättringspotential vid tidpunkten för domen – som bestämmer påfölj-

den. Den som döms för ett brott ska få en påföljd vars stränghet ska bestämmas utifrån hur svårt/allvarligt brottet är, dvs. samhällets syn på hur förkastlig gärningen är. Påföljdens stränghet värderas i termer av vilket obehag eller lidande den får anses innebära för den dömde, exem- pelvis i form av förlust av frihet (fängelse eller sluten ungdomsvård) eller ekonomisk skada (böter).

Vad som menas med uttrycket förtjänst ska utvecklas något i det närmast följande delavsnittet.

7.4.2 Gärningspersonen ska få den påföljd som han