6. Undersökning
6.2 På vilket sätt bidrog man respektive hustru till hushållets ekonomi?
6.2.2 Utgifter och konsumtion
Då man läser breven är det uppenbart att Ida hade hand om större delen av ekonomin. Det är många gånger hon som betalar skulder, inköp m.m. Eftersom Albin var huvudförsörjaren, så användes hans pengar i stor utsträckning till att betala de kostnader som uppstod på hemmaplan. Dock är Albins utgifter till sjöss okända och ur breven framgår inte hur han eventuellt spenderade sina pengar då han var borta hemifrån. I breven framkommer olika kostnader som har att göra med allt från mat och kläder till cykelreparationer och inhyrd arbetskraft. Ida skriver t.ex. att: ”Jag har betalat Renhålt för stövlarna, 3,15mk tog han. Han var billig.” 72 Vissa kostnader kan uppfattas som mer viktiga och nödvändiga än andra, t.ex. att säkerställa matförrådet till vintern var viktigt med tanke på att det handlade om överlevnad, medan att köpa en hatt inte var lika nödvändigt men något man gärna unnade sig. I ett brev från 25 augusti 1904 står det såhär:
Har betalat 60 mark på sjömanshuset och satt in åt Tilda 80 mark. Vi var ju skyldiga henne 100 mark som vi lånade för att betala marken med, så nu är vi skyldiga henne 20 mark än.73
I citatet omnämns sjömanshuset (i Mariehamn) som vid den här tidpunkten var en myndighet som övervakade sjöfolkets tjänsteförhållanden.74 Troligtvis har Ida betalat någon form av avgift på sjömanshuset, t.ex. försäkring eller liknande. Utöver det betalade hon igen större delen av en skuld för mark som hon och Albin hade köpt. Dock framgår det inte vad det var för mark det handlade om.
Det märks i flera brev att hushållet medför mycket utgifter då Ida i de två nedanstående utdragen skriver och rådfrågar sin man om följande:
Skall jag ha muraren att sätta stekugn i spisen och låta rappa den då han kommer till Bändtes? Han trodde att det skulle kosta från 20 mark. Skriv hur jag skall göra. Det går pengar för mig vet du, fast det inte tycks vara så stort hushåll, men allt skall köpas. Jag försäkrar ändå att jag är så snål som möjligt.75
72 Ida Eriksson till Albin Eriksson 3/5 1903 ÅSA.
73 Ida Eriksson till Albin Eriksson 25/8 1904 ÅSA.
74 Kåhre, Georg & Kåhre, Karl 1988 s. 153.
32
Ja kära Albin, nu ser jag att det kommer att gå lite mer pengar härefter i huset än vad det har gått förr. Det är ingen dag att det inte går lite, jag är glad att jag har de där pengarna att ta av. Velocipeden kostade 23 mark med och så har jag köpt mig kretong klädning mörk och med svart blus, så att nog går det ena marken hit och andra dit.76
Breven visar också att det fanns ekonomiska beslut att ta när det gällde den lilla mängden boskap de hade på gården. Som nämndes tidigare hade de bland annat en ko och i ett av breven till Albin har Ida funderingar kring om de skall hålla eller sälja den. Hon skriver följande:
Vet du min lilla gubbe vad jag har tänkt på att vi skulle sälja vår ko i höst och köpa oss en annan, för hon är riktigt tokig att våga sig till att mjölka. Nog skulle vi få bra betalt för henne, minst 160 mark och sedan skulle vi köpa en annan som hon en månad före jul, men en sådan kostar väl också. Jag tänkte först om vi skulle föda upp kalven, men han blir nog lika tokig vet du. Han är så stor och busig, jag har idag fört honom till grävlandet.77
Då man läser citatet får man uppfattningen att kon var svår att mjölka, vilket givetvis inte var bra med tanke på att de var i behov av mjölken själva samt att de även sålde den.
Idas och Albins hushåll var inte enbart en produktionsenhet utan även en konsumtionsenhet vilket även framgår ur brevens innehåll. I breven kan man läsa att de inhandlar saker såväl till hushållet som till sig själva och framförallt Albin inhandlar ofta saker till hushållet när han är ute på sina resor. Exempelvis ber Ida honom att köpa ett ”grant tvärrandigt” förkläde från Kiel.78 I några av breven från år 1904 framgår det att Ida har haft problem med sin cykel som hon låtit reparera i omgångar. Det verkar som att hon bett Albin köpa ”ringar”, d.v.s. däck i London men att hon sedan ångrat sig eftersom hon skriver: ”Is inte köpa ringar i Låndon för jag tror att du får lika bra här, den är så präktig den jag har på bakhjulet.” 79
76 Ida Eriksson till Albin Eriksson 1/6 1904 ÅSA.
77 Ida Eriksson till Albin Eriksson 21/7 1904 ÅSA.
78 Ida Eriksson till Albin Eriksson 21/8 1899 ÅSA.
33 Albin blir även ombedd att inhandla saker på sina resor. Orsakerna till det kan vara flera. I ett av breven uppmanar Ida Albin att inhandla nya kläder i Kiel ”där det är så billigt” 80, och i ett annat står det: ”Köp två flaskor Kina vin om det finns och du kan få dem billigare”.81Andra saker som Albin har blivit ombedd att handla är t.ex. tyg, cykeldäck och korkmatta. Uppenbarligen var Ida medveten om prisskillnaderna när det gällde varor och genom att be Albin köpa dessa saker på sina resor är det ett tecken på att hon tänkte ekonomiskt. Emellanåt skriver dock Ida att han inte behöver handla vissa av sakerna eftersom det finns annat som de måste lägga pengarna på. I ett av breven skriver hon följande:
Du skriver att det kommer att gå mycket pengar innan du får allt köpt. Du kan gärna lämna korkmattan för nog klarar vi oss än ett år, för jag vill inte att du skall bli utan avräkning. Du har bra mycket när du kommer hem att betala som jag ha måsta lämna. Jag utser mig inte med att hinna betala det.82
Ovanstående citat visar tydligt att de var tvungna att prioritera och se över sina utgifter. Förmodligen kunde det ibland dyka upp oanade kostnader som först behövde betalas innan man kunde lägga pengarna på annat.
Ida sydde till viss del kläder åt sig själv, bl.a. skriver hon: ”Har sytt ny klädning som blev stilig.” 83, och i ett av breven kan man läsa att hon varit på auktion och ropat hem ett par nya skor för 6mk som hade kostat 13 mark.84 I breven kan man under årens lopp lägga märke till vissa förändringar när det gäller konsumtionen av exempelvis kläder. Ida skriver vid två tillfällen om kvinnor som går klädda i hatt, den ena är Albins syster Edit, medan den andra är en bekant som hon uttrycker sig om såhär:
Femia går nu klädd i hatt så det är bra att jag får gå ensam ut, för jag tycker det går för långt öfver hennes värdighet att hon skall hafva hatt men hon gör väl efter som hon har vettet till sig.85
80 Ida Eriksson till Albin Eriksson 21/8 1899 ÅSA.
81 Ida Eriksson till Albin Eriksson 5/6 1904 ÅSA.
82 Ida Eriksson till Albin Eriksson 13/11 1904 ÅSA.
83 Ida Eriksson till Albin Eriksson 12/7 1903 ÅSA.
84 Ida Eriksson till Albin Eriksson 23/5 1904 ÅSA.
34 Den 20 juli 1902, d.v.s. två år senare, kan man läsa att Ida skall köpa sig en hatt då hon kommer och hälsar på Albin, men bara om han anser att det är acceptabelt. Det faktum att hon inväntar hans ”godkännande” kan även ses som ett exempel på den rådande hierarkin mellan kvinna och man. I ett brev från den 9 augusti 1903 står det att Ida har köpt en hattask som kostade 1mk. I ett annat brev från 1904 står det följande:
Jag har fått ny sommarhatt utaf Wigells Hilda, en riktigt nett och enkel så låt se om jag vågar mig på att hafva någon gång i sommar när jag far till Hammarland.86
I breven kan man se en tydlig förändring över åren. Från att i början kritiserat de som vågar använda hatt, har Ida själv tagit klädesplagget i bruk. I slutet av 1800-talet började även kvinnor i bondeklassen att bära finare hattar. Inledningsvis var det endast unga kvinnor som bar hatt och de blev ofta hånade. Hattmodet ansågs vara provocerande, eftersom hatten tidigare kopplades ihop med de högre stånden. När de unga kvinnorna i bondeklassen började klä sig i hatt uppfattades det som högfärdigt och syndigt eftersom de bröt mot de gällande sociala klädkoderna.87 Detta är väl synligt i de ovanstående citaten. För Idas del var det inte en självklarhet att bära hatt i början, men med åren förändrades hennes syn på saken. Förutom att lägga ut pengar på nödvändigheter såsom mat och saker till hushållet var det i viss mån även viktigt att konsumera icke nödvändiga saker som rörde Idas uppenbarelse, vilket hatten utgör ett exempel på.