Uppsats, Historia III

(1)

Uppsats, Historia III

”Vet du, jag är så pank”

Ett mikrohistoriskt perspektiv på sjömanshushållets

organisering och ekonomi på Åland vid sekelskiftet 1900,

åren 1899 – 1904

Författare: Hannah Sumelius-Nordin Handledare: Hanna Hodacs

Examinator: Lars Berge Ämne/huvudområde: Historia Kurskod: HI2016

Poäng: 15p

Examinationsdatum:9/6 2020

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA.

Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet.

Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja ☒ Nej ☐

Högskolan Dalarna – SE-791 88 Falun – Tel 023-77 80 00

(2)

Abstract

Syftet med arbetet är att med ett mikrohistoriskt perspektiv undersöka organisering av arbete och ekonomi inom sjömanshushåll på Åland vid sekelskiftet 1900.

Undersökningen fokuserar på hur fördelningen av arbetsuppgifter såg ut i hushållet samt på vilket sätt man respektive hustru bidrog till hushållets ekonomi.

Källmaterialet som använts är brev, skrivna av sjömanshustrun Ida Eriksson (f. 1870 d. 1960) till hennes make Albin Eriksson (f. 1875 d. 1921), mellan åren 1899 – 1904.

Undersökningen visar att fördelningen av arbetsuppgifter i stor utsträckning var könskodad, d.v.s. vissa uppgifter utfördes av mannen, andra av kvinnan, men under de perioder då Albin var ute till sjöss fick Ida även göra uppgifter som ansågs vara manliga. Ida axlade ett stort ansvar för såväl hushållet som gården under makens frånvaro. Beträffande hur man respektive hustru bidrog till hushållets ekonomi kan man påstå att båda parter hade en viktig roll. Även om Albin ansågs vara huvudförsörjaren i och med att han lyfte regelbunden lön, var Idas bidrag ingalunda sekundärt, utan snarare tvärtom. Kännetecknande för Idas arbete var i det här fallet mångsyssleri, vilket innebar att hon fick sitt levebröd från flera olika håll, dels genom sitt yrke som sömmerska dels genom småskalig försäljning av gårdens produkter.

Nyckelord: Åland, 1900, sjöfart, ekonomi, hushåll, sjömanshustru

(3)

Innehållsförteckning

1.Inledning ... 4

2. Syfte och frågeställningar ... 5

3. Källmaterial, metod och teori ... 6

3.1 Källmaterial ... 6

3.2 Metod ... 7

3.3 Teori ... 9

4. Tidigare forskning ... 9

4.1 Hushåll och genusarbetsdelning ... 10

4.2 Sjömanshustrun ... 12

4.3 Sjömannen ... 15

5. Bakgrund ... 17

5.1 Sjöfartens historia på Åland ... 17

5.3 Presentation av Albin och Ida Eriksson ... 19

6. Undersökning ... 21

6.1 Hur ser fördelningen av arbetsuppgifter ut i hushållet? ... 21

6.1.1 Albins arbetsuppgifter ... 21

6.1.2 Inhyrd arbetskraft ... 22

6.1.3 Idas arbetsuppgifter ... 23

6.2 På vilket sätt bidrog man respektive hustru till hushållets ekonomi? ... 26

6.2.1 Inkomster ... 26

6.2.2 Utgifter och konsumtion ... 31

7. Diskussion ... 34

8. Sammanfattning ... 38

Käll- och litteraturförteckning... 40 Lista över tabeller och illustrationer

Tabell 1: Antal undersökta brev per år

Tabell 2: Albins befattningar samt namnen och kategorierna på fartygen Bild 1: Brev från Ida till Albin på midsommardagen den 24 juni 1902 Bild 2: Porträtt av Albin Eriksson

Karta 1: Exempel på orter dit Albin seglade

(4)

4

1. Inledning

Vi är havets folk, vår väg är havet, Vi lever med, av och på havet Vi vet att havet ger och tar, Förenar och isolerar Havet finns i vårt förflutna och i vår framtid

Havet finns här och nu

Utställningstext vid Ålands sjöfartsmuseum

Ålands geografiska position d.v.s. en ö mitt i Östersjön, har i alla tider fått det åländska folket att ägna sig åt sjöfart. Därmed är Åland i grund och botten ett maritimt samhälle och havet har spelat en central roll i uppbyggnaden av såväl den åländska identiteten som det åländska samhället.¹

Men vad fick den maritima ordningen för konsekvenser för hur män och kvinnor levde sina liv? Utställningstexten ovan ger en något ensidig bild av Ålands historia, där det företrädesvis manliga perspektivet synliggörs, medan det kvinnliga hamnar i skymundan. Det finns också omfattande litteratur om de strukturella och ekonomiska aspekterna av sjöfartsnäringen och dess historia samt av redare, kaptener och sjömän, men förhållandevis lite om de maritima kvinnorna och deras situation. Sjömanshustrun har dock sedan långt tillbaka i tiden haft en ikonisk ställning och en allmänt accepterad sanning på Åland är att kvinnorna här är självständigare än kvinnor på många andra håll i världen. Detta just som en följd av att de åländska männen arbetat till sjöss sedan urminnestider.²

Det faktum att många kvinnor fick ta hand om hushållet och jordbruket medan mannen var ute till sjöss kan t.o.m. anses vara en nödvändig förutsättning för att sjöfarten kom att få en så stor ekonomisk lönsamhet.³ Kvinnorna hade under långa perioder ansvar för exempelvis hem, jordbruk och familj och har ofta beskrivits som starka och uthålliga. Dock kunde ansvaret vara krävande och tröttsamt och många kvinnor upplevde tidvis känslor av oro, sorg och längtan då maken var

1 Hagmark-Cooper Hanna, 2008 s. 16.

2 Hagmark-Cooper, 2008 s. 13, 18.

3 Högman, Gyrid, 1990 s. 405.

(5)

5 frånvarande. Nedanstående citat ur sjömanshustrun Ida Erikssons brev beskriver tydligt dessa ovannämnda saker.

Jag tänkte att mitt hjärta skule brista då jag lämnade dig, min vän, men hvad kunde jag göra icke annat än gråta, gråta. Kan du tänka dig hur tungt det var att stå och titta ut i hafvet och se det föremål som jag viste att bar dett dyrbaraste jag eger här på jorden.

Jag har just inga gjort i dag fast jag skule hafva så brått.⁴

Som det kommer att diskuteras nedan så gjorde Ida mer än grät och längtade. Hon grävde potatisland, mjölkade kon, bärgade hö m.m. Både sjömannen och sjömanshustrun hade alltså komplementära roller och deras arbete hade en viktig funktion såväl på hemmaplan som för samhället i stort. Ambitionen med det här arbetet är att belysa det maritima livets olika sidor från ett kvinnligt perspektiv.

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att utifrån ett mikrohistoriskt perspektiv undersöka

organisering av arbete och ekonomi inom sjömanshushåll på Åland vid sekelskiftet 1900, mer exakt åren 1899 till 1904. Mer specifikt fokuserar undersökningen på följande frågor:

1. Hur ser fördelningen av arbetsuppgifter ut i hushållet?

2. På vilket sätt bidrog man respektive hustru till hushållets ekonomi?

4 Ida och Albin Erikssons brevsamling 1899 – 1904, Ålands Sjöfartsmuseums arkiv (ÅSA).

(6)

6

3. Källmaterial, metod och teori

3.1 Källmaterial

Undersökningens primärkällor är brev skrivna av sjömanshustrun Ida Eriksson till hennes man Albin Eriksson. I detta fall har 134 brev, skrivna under åren 1899 – 1904, använts som underlag och i nedanstående tabell syns en sammanställning över antalet brev per år som undersökts.

Tabell 1: Antalet undersökta brev per år

Källa: Albin och Ida Erikssons korrespondens, Ålands Sjöfartsmuseums arkiv.

Brevsamlingen, som tidigare varit i privat ägo och som sträcker sig från 1894 till 1907, består av ca 500 brev och finns idag i Ålands Sjöfartsmuseums arkiv.

Samlingen består av brev skrivna av såväl Ida som hennes man Albin, men denna undersökning fokuserar enbart på en del av Idas brev. Orsaken till detta är dels att undersökningen vill lyfta fram det kvinnliga perspektivet dels att det skulle bli för tidskrävande att läsa bådas brev. I och med att Ida och Albin gifte sig år 1899 och därefter skapade ett gemensamt hushåll har jag valt att läsa breven från 1899 och framåt. På grund av den begränsade tidsramen för denna undersökning var det inte möjligt att inkludera fler av Idas brev.

Samtliga brev är skrivna på svenska och har varit relativt lättlästa då språket inte skiljer sig alltför mycket från den nutida. De flesta breven är skrivna i A5 format på rutigt papper och är mestadels ca 4 sidor långa. Ida har daterat samtliga brev och det framgår alltid var de har skrivits. Oftast är de skrivna hemifrån Vestansunda men det finns även brev skrivna från andra ställen såsom Dalkarby och Mariehamn.

Mottagaren av breven var som sagt Idas make Albin Eriksson som jobbade till sjöss.

Till en del av breven finns kuverten bevarade och där kan man se att de skickades till platser som Southampton i England, Dunkerque i Frankrike och Köpenhamn i

(7)

7 Danmark. I några av breven, såsom i nedanstående exempel, har Ida även fäst en blomma.

Bild 1:Brev från Ida till Albin på midsommardagen den 24 juni 1902.⁵

3.2 Metod

I detta fall har en hermeneutisk forskningsmetod använts, eftersom innehållet i breven har tolkats. Inom hermeneutiken är tolkning det huvudsakliga analysredskapet och man strävar efter att förstå företeelser. Föremålet för tolkningen är inte ”fakta” eller ”data” utan en text, vilket i detta fall utgörs av brev. För att få en uppfattning om brevens längd och innehåll lästes samtliga brev inom den valda tidsramen inledningsvis igenom i kronologisk ordning och därefter har brevens innehåll analyserats och kodats. Breven har kodats och analyserats med fokus på de

5 Ur Albin och Ida Erikssons korrespondens 1899 – 1904, ÅSA.

(8)

8 delar av innehållet som ger insyn i hushållets organisering och ekonomi. Då man kodar källmaterial är det viktigt att reflektera över vad det är man vill komma åt. Är det med andra ord bara det som uttryckligen skrivs som är av intresse eller behöver man ”läsa mellan raderna”? ⁶ I detta fall handlar det om att tolka källan och försöka förstå vad personen ifråga har velat säga. Även frånvaro kan tala och därför är det viktigt att också lyssna efter det som inte sägs.⁷

Breven är skrivna för ca 115 – 120 år sedan, vilket innebär att den som läser breven idag förmodligen tolkar innehållet på ett annat sätt än den som läste breven då de skrevs. Tiderna förändras och med dem förändras även språket vilket gör att innehållet tolkas på ett annat sätt och vissa nyanser blir svåra att uppfatta. I breven ingår även dialektala ord och uttryck som man inte alltid förstår, vilket tidvis försvårat läsningen. Även stavningen är annorlunda vilket har lett till att brevläsningen varit tidskrävande, åtminstone i början. Allteftersom brevläsningen fortskred vande jag mig vid såväl stavning som språk, vilket underlättade förståelsen av breven.

I detta sammanhang är det viktigt att nämna vissa källkritiska aspekter med materialet. En viktig sak att betona är att då man kodar källmaterialet finns det alltid en risk för övertolkning vilket läsaren har svårt att påverka.⁸ Då man analyserar brev kan det uppkomma förståelseproblem, vilket beror på materialets personliga karaktär. Breven har inte skrivits för en okänd läsekrets utan de är en del i en dialog mellan närstående personer som känner varandra väl och som delar en gemensam referensram. Detta gör att brevskrivaren ifråga kan utelämna vissa detaljuppgifter som är bekanta för båda parter.⁹ Något som också kan leda till förståelseproblem är att breven även till viss del innehåller intima formuleringar och tilltal samt ord och uttryck som kan behöva redas ut.

6 Floren, Anders & Ågren, Henrik, 1998 s. 46.

7 Kjeldstadli, Knut, 1998 s. 180.

8 Floren & Ågren, 1998 s. 45.

9 Djupedal, Knut, 1989 s. 54 – 56.

(9)

9

3.3 Teori

Den teori som bör lyftas fram i detta sammanhang och som undersökningen utgår ifrån är mikrohistoria. Mikrohistoria handlar om ett specifikt perspektiv på historia, där man vill ”komma historiens många vanliga människor nära”, d.v.s. man utgår från studieobjektet.¹⁰ I det här fallet är studieobjektet väldigt specifikt i och med att det handlar om brev skrivna av en enskild individ. Fördelen med detta perspektiv är att man genom att undersöka ”det lilla” får fram kunskap om det förflutna som inte skulle gå att få fram på något annat sätt. Istället för att se på individer som företrädare för större historiska processer kan man genom detta perspektiv lägga märke till olika nyanser av mänskligt liv och mänskliga erfarenheter.¹¹ Genom att utgå från ”det lilla” kan man försöka förklara något om ”det stora”. Med andra ord kan man genom att exempelvis fördjupa sig i en viss person försöka förklara något om ett större kulturellt eller samhälleligt fenomen.¹²

Mikrohistoria fick sin början som en motreaktion till metahistoria som dominerade historieskrivningen fram till 1970-talet. Metahistoria är det stora historiska narrativet som bland annat berättar om det moderna samhällets framsteg, men som förbiser stora delar av historiska förlopp och i synnerhet många grupper av människor. Därmed erbjöd det mikrohistoriska perspektivet, genom sin flerstämmighet, ett alternativ till det stora historiska narrativet.¹³

4. Tidigare forskning

Den tidigare forskning som presenteras i detta avsnitt lyfter fram relevanta teman för denna undersökning, såsom exempelvis hushållet och dess organisation, hushållsekonomi, genusarbetsdelning och mångsyssleri. Nedan presenteras såväl ett antal artiklar som doktorsavhandlingar samt övrig litteratur som är av betydelse för undersökningen.

10 Hammar, Annasara & Holmberg, Linn, 2017 s. 442.

11 Götlind, Anna & Kåks, Helena, 2014 s. 21 – 22.

12 Hammar & Holmberg, 2017 s. 443.

13 Hammar & Holmberg, 2017 s. 444 – 445.

(10)

10

4.1 Hushåll och genusarbetsdelning

Ett centralt tema för denna undersökning är hushållet och dess organisation vilket lyfts fram i bl.a. Christopher Pihls artikel ”Levebröd. Vad vet vi om tidigmodern könsarbetsdelning?” från 2015. Artikeln diskuterar hushållet och dess organisation i tidigmodern tid. Den belyser hushållets betydelse och dess koppling till arbetets organisation ur ett mer allmänt perspektiv. Artikeln tar på ett grundläggande sätt upp vad ett hushåll var för någonting och på vilket sätt det skiljde sig från andra organisationsformer för arbete. Hushållet betonas som den huvudsakliga produktionsenheten där organiseringen av arbetet styrdes av sociala relationer och i det tidigmoderna hushållet utgår man från det gifta paret. Med paret i centrum kunde man sedan sammanbinda ytterligare personer såsom barn, tjänstefolk m.fl.¹⁴ I artikeln poängteras även att det idealiskt sett var mannen som hade den största makten och det övergripande ansvaret. Kvinnans civilstånd hade dock stor betydelse. Den gifta kvinnan ledde hushållet tillsammans med sin make och representerade följaktligen det och dess medlemmar utåt. Eftersom grunden i hushållet utgjordes av paret var det även möjligt för kvinnor att ta del av den makt som tilldelades hushållsöverhuvudena.¹⁵

Pihls artikel fokuserar inte specifikt på sjömanshushållen, men däremot behandlas bland annat bondehushållet och dess arbetsdelning samt försörjningsmöjligheter.

Denna typ av hushåll är relevant eftersom sjömanshustrun Ida levde i ett sjömanshushåll inom vilket det också bedrevs jordbruk och hölls djur. Artikeln betonar att det fanns en tydlig ansvarsfördelning beträffande mäns och kvinnors arbeten i bondehushåll. Männen ansvarade för åkerbruk medan kvinnorna tog hand om hem, kor och småkreatur. Kvinnans status och inflytande kan därmed antas ha varit stort eftersom det behövdes både en man och en kvinna för att jordbruk skulle kunna bedrivas. Enligt artikeln belyser forskningen många gånger de svårigheter som uppkom när en av makarna var borta och det var vanligt att den frånvarande ofta blev ersatt av en person med samma kön.¹⁶ Pihl poängterar med andra ord att arbetsfördelning var könskodad, d.v.s. vissa arbeten utfördes av män, andra av

14 Pihl, Christopher, 2015 s. 35 – 36.

15 Pihl, 2015 s.36 – 37.

16 Pihl, 2015 s. 49.

(11)

11 kvinnor. Detta är relevant med tanke på att denna undersökning specifikt fokuserar på bl.a. fördelningen av arbetsuppgifter i hushållet.

Ulla Wikander, professor i ekonomisk historia, har skrivit artikeln ”Kvinnor och arbete” där hon redogör för kvinnor och deras arbete före och under den första början av den industriella förändringsperioden. Wikander tar inledningsvis upp begreppet genusarbetsdelning som enligt henne syftar på att det tidigare, såväl inom bonde- som adelsfamiljer, fanns en uppdelning av arbetet efter kön.¹⁷ I likhet med Pihl menar Wikander att kvinnor och män helt enkelt utförde olika arbeten. Magnus Nermo tar också fasta på detta i sin artikel ”Hundra år av könssegregering på den svenska arbetsmarknaden” där det framgår att det fanns en tydlig arbetsfördelning mellan könen. Genusarbetsdelning kan även kallas för könsarbetsdelning, men Wikander föredrar att använda sig av begreppet genus eftersom hon menar att arbetsdelningen har med andra saker att göra än det biologiska könet. Därmed kan man säga att ordet genus används för att markera, att vem som utför ett visst arbete varierar.¹⁸

Wikander redogör för hur genusarbetsdelningen såg ut i Sverige under den tidigmoderna tiden innan industrier blev vanliga och menar att kvinnor huvudsakligen arbetade med sysslor i hemmet. Exempelvis tog kvinnor hand om matlagning, slakt, bakning, byke och barnens uppfostran. I likhet med Wikander, menar Nermo att kvinnor tog hand om såväl inomhusarbete som exempelvis mjölkning och utfordring av djur, medan männen ansvarade för utomhusarbete såsom exempelvis plöjning, snickeri m.m. Nermo menar även att mannen ansågs vara den huvudsakliga försörjaren, medan kvinnans arbete betraktades som komplementärt.¹⁹ I takt med att industrier blev vanligare förändrades också kvinnors arbeten, de behövdes i mindre utsträckning i hemmen och möjligheterna att tjäna pengar utanför hemmen ökade.²⁰ Vid den tidpunkten då de undersökta breven skrevs var Åland dock ett jordbrukssamhälle och utvecklingen mot ett industrisamhälle var bara i sin linda. Vad beträffar Ida kan man därmed inte säga att hon behövdes mindre

17 Wikander, Ulla, 2009.

18 Wikander, 2009.

19 Nermo, Magnus, 2000 s. 36.

20 Wikander, 2009.

(12)

12 hemma, utan snarare tvärtom med tanke på hennes man var borta under längre perioder. En viktig sak som Wikander tar fasta på är att i det nya samhället som växte fram behövde både män och kvinnor pengar. Varje person blev beroende av lönearbete, antingen direkt eller indirekt genom att leva med någon annan som tjänade pengar.

4.2 Sjömanshustrun

Pirita Frigren lyfter också fram hushållet i sin doktorsavhandling Kotisataamassa (fritt översatt ”I hemmahamn”) från 2016. Avhandlingen har en direkt koppling till det övergripande temat i denna undersökning eftersom den handlar om handelssjömännens hustrur samt änkor som invånare och aktörer i finska hamnstäder från 1830-talet fram till slutet av 1800-talet, d.v.s. perioden innan denna studies undersökta brevväxling skrevs. Studien fokuserar särskilt på hamnstaden Björneborg, som på den tiden var ett av de största handelscentrumen i Finland för utländsk handel. En av avhandlingens huvudsakliga frågeställningar är hurudan den sociala och ekonomiska ställningen var för sjömanshustrurna under denna tidsperiod. Denna frågeställning undersöks utgående från teman såsom äktenskap, familj, hushållsekonomi samt kvinnors arbete och makt. ²¹

Frigren fastställer bland annat att sjömännens hustrur var aktiva samhällsmedborgare. Sjöfarten påverkade kvinnornas ekonomiska och sociala ställning under en tid då kvinnors självbestämmanderätt i övrigt var mycket begränsad och då individens position i samhället bestämdes av härkomst och kön.

Enligt Frigren har man tidigare antagit att sjömännen huvudsakligen var ogifta unga män, men i verkligheten var minst en tredjedel av alla finska sjömän gifta.

Familjernas försörjning baserades både på kvinnornas egna inkomster och sjömännens löner, av vilka sjömanshustrurna kunde lyfta en månatlig del från rederierna.²²

21 Frigren, Pirita, 2016 s.6.

22 Frigren, 2016 s. 346.

(13)

13 Frigren uppmärksammar även hushållsekonomin i sin avhandling, där det tydligt framgår att många sjömanshushåll i finska hamnstäder leddes av kvinnor under långa perioder.²³ Avhandlingen betonar också att även om sjömanshushåll ofta vara fattiga så var de konsumtionsenheter och tack vare möjligheten att ta ut delar av makens lön, så hade sjömanshustrurna därmed vanligen tillgång till kontanter. Även om sjömännen tjänade sina pengar ute till havs så användes alltså en del av pengarna till konsumtion hemma.²⁴ Ida och Albin levde fortfarande i en period då lönearbete kom att bidra till utvecklandet av en marknadsekonomi, där man gick från att utbyta till att köpa varor. Detta var en lång process som startade på 1700 – talet och som pågick långsamt, inte minst i de lägre samhällsklasserna.²⁵

Gyrid Högmans bok Den Åländska Kvinnans Historia 1700 – 1950 från år 1990 bör även omnämnas i samband med detta avsnitt. Boken har tillägnat ett helt kapitel åt kvinnan och hennes roll i sjöfarten och Högman lyfter även specifikt fram hushållet och dess organisation. Kapitlet behandlar sjömanshustrun och hennes ansvar för gården, hemmet och familjen och därmed får man en inblick i vilka arbetsuppgifter som tillföll kvinnorna. Högman ger tydliga exempel på hur kvinnor, under männens frånvaro, fick sköta angelägenheter som vanligtvis männen ansvarade för. Högman tar även kort upp Ida Eriksson i sin undersökning.

En studie som även är relevant i detta sammanhang är Avsked och återseenden.

Sjömanshustruns liv under 1900 – talet , skriven av Hanna Hagmark-Cooper. Boken är en bearbetad version av hennes avhandling som bygger på levnadsberättelser av åländska sjömanshustrur födda mellan 1912 och 1969. Genom muntliga intervjuer samt skrivna historier har hon tagit del av åländska sjömanskvinnors erfarenheter.

Brevväxlingen som denna undersökning bygger på föregår därmed den period som Hagmark-Cooper har valt att studera. Hagmark-Cooper delade in kvinnorna i tre generationsgrupper, där den äldsta gruppen, generationsgrupp ett, utgjordes av kvinnor födda mellan åren 1912 – 1935.²⁶ Även om denna grupp ligger närmast Ida rent tidsmässigt så levde de som sjömanshustrur ca 30 – 40 år efter Ida. Här är

23 Frigren, 2016 s. 346.

24 Frigren, 2016 s. 348, 355.

25 Hutchison, Ragnhild, 2014 s. 5 – 6.

26 Hagmark-Cooper, 2008 s. 20 – 21.

(14)

14 tidsaspekten viktig att betona i och med att det över tid sker förändringar, vilket betyder att det förmodligen fanns skillnader i det att vara sjömanshustru vid sekelskiftet jämfört med 30 – 40 år senare.

Studien ger en tydlig inblick i sjömanshustruns vardagsliv och man får till viss del insyn i hur hushållet fungerade och organiserades då maken var ute till sjöss. Det som tydligt framkommer är att den så kallade klassiska arbetsdelningen inte fungerade, d.v.s. att leva enligt den tidens normer gick inte eftersom maken var borta under långa perioder och hustrun tvingades ta egna beslut och hålla ställningarna hemma under makens frånvaro. Här finns stora likheter med Ida, som var tvungen att sköta hemmet och gården medan Albin var ute till sjöss. Hagmark-Cooper lyfter även fram teman såsom längtan, oro, kommunikation och stöd kopplat till mannens frånvaro. Frånvaron i sig kunde vara jobbig nog, men många sjömanshustrur fick även bära på en konstant känsla av oro över att mannen skulle råka ut för någon olycka och kanske aldrig återvända hem. Många gånger fick även sjömanshustrun gå igenom livets glädje- och sorgeämnen ensam vilket säkerligen inte var lätt.²⁷ Samtliga teman är tydligt framträdande även i Idas brev.

Hagmark-Cooper nämner också att sjömansfruarnas liv var cykliskt och bestod av fyra faser vars rytm kan jämföras med årstidernas växlingar. Den första fasen var på hösten då man förberedde sig för avfärd, den andra var vintern då mannen var ute till sjöss, den tredje var våren då man förberedde sig för mannens hemkomst och den fjärde var sommaren då mannen var hemma. Dock överensstämmer inte dessa faser med Ida och Albin, eftersom Albin åkte iväg i april-maj och arbetade till sjöss nästan ända fram till december.²⁸ Det kan finnas flera anledningar till ovan påtalade skillnad. En kan vara att Albin arbetade under en period då segelfartyg fortfarande i huvudsak användes. Vanligtvis seglade man främst på våren, sommaren och hösten i Östersjön. Senare kom ångfartyg att dominera och då förändrades också säsongen.

Ett annat skäl kan vara att Hagmark-Coopers sjömansfruar i huvudsak var gifta med sjömän som arbetade inom långdistans sjöfarten, medan Albin framförallt arbetade

27 Hagmark-Cooper, 2008 s. 146.

28 Hagmark-Cooper, 2008 s. 25 – 26.

(15)

15 på fartyg som rörde sig i Östersjön eller Nordsjön. Vilka konsekvenser detta innebär för arbetet på gården kommer att diskuteras i undersökningen.

Boken har även ett avsnitt som berör arbete och pengar och där diskuteras kvinnors arbete både i och utanför hemmet samt hushållets praktiska ekonomi.

Undersökningen visade att man i den äldre generationsgruppen ansåg att det var en självklarhet att maken skulle arbeta och försörja familjen. De flesta av kvinnorna som arbetade hade tillfälliga jobb eller arbetade deltid, där syftet med arbetet var att umgås och inte att tjäna pengar eller göra karriär. Även om många av kvinnorna förvärvsarbetade betraktade man deras bidrag till hushållskassan som sekundärt.²⁹ Ida hade visserligen tillfälliga jobb, men innebär det att hennes bidrag till hushållskassan kan klassas som sekundärt?

4.3 Sjömannen

Genom tiderna har olika bilder av vem sjömannen var och vad hans liv till sjöss medförde tecknats. Orden för att beskriva sjömannen är otaliga, men en vedertagen och allmän beskrivning var att sjömannen var oförmögen att stå emot de frestelser som lockade i hamnarna. Tomas Nilson har skrivit ett kapitel i boken I främmande hamn - Den svenska och svensk-norska konsulstjänsten, 1700–1985 där han beskriver och jämför olika bilder av sjömän. I kapitlets inledning hänvisar han till Laura Petri, frälsningssoldat och filosofiedoktor, som år 1929 gav ut boken Från främmande hamn, där hon beskrev vilka förhållanden som mötte svenska sjömän i Antwerpens hamnkvarter. Det som huvudsakligen fördömdes var beteendet hos de svenska sjömännen, som Petri ansåg vara moraliskt svaga, naiva och lättpåverkade och därför menade hon att de var i behov av såväl andlig vägledning som statlig omtanke. Det som är åskådliggörande för Petris bild är att de svenska sjömännen

”förgylla rännstenarna […] och slösa sin mannakraft på främmande skökor. Utan pengar i börsen, men med gift i blodet återvänder mången sjöman hem till Sverige.”

30

29 Hagmark-Cooper, 2008 s. 129.

30 Nilson, Tomas, 2015 s. 227.

(16)

16 I ovanstående stycke nämndes att Petri ansåg att sjömännen behövde ”statlig omtanke” och med det menades att exempelvis lagstifta om så kallad obligatorisk dragsedel. Dragsedeln var en slags fullmakt från sjömannen om att en viss summa månatligen skulle dras från hyran (lönen) och överföras på någon annan, t.ex.

hustrun. Därmed skulle man säkerställa att inte hela lönen gick åt till exempelvis alkohol, kortspel och kvinnor. Frågan om obligatorisk dragsedel avslutades först år 1934 i Sverige, medan i Finland lagstadgades obligatorisk dragsedel i sjömanslagen år 1924. Enligt Frigren användes dock systemet med dragsedel redan i viss mån på 1830-talet och framåt. Det fanns flera fördelar med dragsedel, men en av de främsta var att det ansågs trygga sjömanshustrurnas ekonomiska position eftersom sjömannen inte kunde göra av med alla sina pengar.³¹

Frigren betonar dock att i bästa fall tillföll hälften eller en tredjedel av sjömannens lön familjen. Ifall sjömannen inte hade gett sin hustru en dragsedel kunde lönen dock tillfalla familjen först efter att sjömannen kommit hem. Dessutom kunde det vara så att det fanns andra aktörer som hade tillgång till dragsedeln och som ”stod på kö” före familjen, exempelvis borgenärer.³² Så kan även fallet ha varit för Albin och Ida, d.v.s. att hon tidvis var utan pengar kan ha haft att göra med att Albin hade skulder som tillföll andra före Ida kunde få sina eventuella pengar.

Den bild som förmedlas av Petri visar hur bilden av sjömannen kunde se ut i början av 1900 – talet. Den beskrivning som ges är negativ och den representerar den stereotypa bilden av sjömannen som fanns och som fortfarande finns, till viss del.

Det är dock viktigt att betona att denna bild inte är representativ för samtliga sjömän.

Denna undersökning utgår som tidigare nämnts från sjömannen Albin och det kan hända att han representerade den stereotypa bilden, men det kan också vara att han inte gjorde det. Detta är omöjligt att veta utifrån de lästa brevens innehåll.

31 Frigren, 2016 s. 212, 249.

32 Frigren, 2016 s. 212, 249.

(17)

17

5. Bakgrund

5.1 Sjöfartens historia på Åland

Inledningsvis nämndes att havet utgör en väsentlig del av Ålands historiska och moderna identitet. Relationen till havet kan anses vara en självklarhet och närheten till havet har genom tiderna format den åländska identiteten. Den åländska sjöfartsnäringen har historiskt sett sitt ursprung i jordbruket. Åländska bönder och fiskare seglade redan på medeltiden till marknader längs med norra Östersjökusten där de sålde sitt överskott och köpte sådant de inte kunde tillverka själva.³³ Under flera hundra år handlade sjöfarten med andra ord om pur husbehovsseglation där produkter såsom smör, kött och fisk fraktades till olika städer i Östersjön, framförallt Stockholm.³⁴

Från och med 1880-talet startade seglationen vanligen i slutet av april eller då farlederna blivit isfria och den varade ungefär till årsskiftet. I juni till september var seglationen som intensivast och fr.o.m. november tunnades den ut. Rytmen under året varierade från fartyg till fartyg beroende på lastens art. Skepparna, vars last huvudsakligen bestod av exempelvis ved, gjorde resor under hela seglationssäsongen, medan t.ex. strömmingsskutorna seglade på våren och hösten eftersom utbudet på fisk var mindre på sommaren.³⁵

De globala förutsättningarna för sjöfarten genomgick radikala förändringar under första hälften av 1800 – talet, vilket berodde på olika politiska och tekniska faktorer.

I mitten av 1800-talet kom fraktsjöfarten att bli en allt viktigare näringsgren, vilket ledde till att den sysselsatte en allt större del av befolkningen. Fraktsjöfart innebär skeppandet av andra människors varor mot betalning. Efter att fraktsjöfarten tog fart började banden till jordbruket lösas upp. Denna typ av sjöfart förmedlade laster som till största del bestod av förädlade varor, exempelvis trävaror. Många blev delägare i rederier, medan andra deltog mer aktivt som påmönstrade sjömän och befäl. Som ett resultat av detta etablerades många skeppsvarv under senare delen av 1800-talet.

33 Hagmark-Cooper, 2008 s.14.

34 Högman, Gyrid, 1990 s. 402.

35 Papp, David, 1977 s. 119.

(18)

18 Det var vanligt att fartygen ägdes lokalt, exempelvis inom familjen, byn eller socknen.³⁶

Att fraktsjöfarten kunde expandera berodde dels på att såväl nationella som internationella merkantilistiska handelshinder successivt försvann, dels på övergången från segel till ånga. En annan teknisk förändring av stor betydelse var att man övergick från skepp byggda i trä till järn och stål. Även om såväl ånga som järn ledde till att sjöfarten effektiviserades, så fick övergången ett utdraget förlopp vilket berodde på att ångtonnage var dyra att bygga och de drevs med kol som krävde lastutrymme.³⁷

Från slutet av 1870-talet var fartygen inte längre lokalt byggda träskutor utan större andrahandstonnage som var köpta utifrån. Ångbåtstonnagets konkurrens innebar inledningsvis inte ett slut på segelfartygens sjöfart, utan segelfartygen lyckades under en lång period bevara sin ställning i den mindre kustfarten. De största järnbarkarna och fyrmastade segelfartygen upprätthöll framgångsrikt konkurrensen med de maskindrivna fartygen fram till tiden efter först världskriget.³⁸ Under 1900- talet utvecklades sjöfarten på så vis att fartygen blev större och traderna längre och sjöfarten kom att styras av rederidirektörer i Mariehamn istället för av bondskeppare på landsbygden.³⁹ Det är därmed av vikt att framhålla att de undersökta breven skrevs under segelfartygens sista era.

36 Högman, 1990 s. 402.

37 Müller, Leos, Hallén Per & Taro Lennerfors, Thomas, 2016 s. 100.

38 Papp, 1977, s. 212.

39 Högman, 1990 s. 402.

(19)

19

5.3 Presentation av Albin och Ida Eriksson

Ida Eriksson föddes den 24 september 1870 i Vestansunda, Jomala på Åland och var utbildad sömmerska. Breven ger intrycket av att hon hade någon form av fast tjänst som hade med handarbete att göra, men hösten 1901 sade hon upp sig från den tjänsten och jobbade därefter som sömmerska när det behövdes. Idas bror Mathias (Matte) jobbade också till sjöss och han seglade i Europa, men även i Karibien och Amerika.

Idas man, Albin Eriksson, var född 3 september 1875 och kom från Kattby, Hammarland. Albin seglade i början av sin karriär som stuert (steward), men avancerade med tiden till styrman och befälhavare. Albin seglade både i Östersjön och Nordsjön och var borta under långa perioder mellan maj-november. I nedanstående tabell kan man se vilka år han seglade på vilket fartyg samt vilken befattning han hade, och karta 1 visar exempel på vilka orter Albin seglade till.

Tabell 2: Albins befattningar samt namnen och kategorierna på de fartyg han jobbade på.

Källa: Ålands Sjöfartsmuseums arkiv

Karta 1: De gula markeringarna på kartan visar vart Albin seglade. Observera att kartan inte ger en heltäckande bild eftersom alla destinationer ej finns med på den.

(20)

20 Albin och Ida gifte sig den 29 april år 1899 och bosatte sig i en backstugulägenhet i Vestansunda på Idas föräldrahem. I kapitlet Kvinnan och sjöfarten i Gyrid Högmans bok står det att Ida var en obesutten sjömanshustru, d.v.s. hon hade ingen fast egendom, men som min undersökning visar så hade dock paret köpt någon form av mark. Dessutom hade de även tillgång till mark att odla på, men i breven framgår det inte huruvida de ägde den marken eller ej och det går heller inte att veta med säkerhet om de ägde sitt hus. Då breven lästes igenom hittades dock ett brev till Albin från hans bror som skriver ”Du tänker bliva Jomala karl för alltid eftersom du köpte hus och hem där.” ⁴⁰ Detta tyder på att de förmodligen ägde sitt hus. Paret fick en dotter år 1903 som dog i hjärnfeber endast några månader gammal. År 1911 flyttade de till Kyrkslätt och året därpå till Hangö, där Albin avled i tyfus år 1921.

Ida flyttade tillbaka till Åland där hon avled år 1960 vid en ålder av 90 år.

Bild 2 - Albin Eriksson

Källa: Ålands Sjöfartsmuseums arkiv

40 Albins bror – Albin u.å. ÅSA.

(21)

21

6. Undersökning

I denna del kommer undersökningens resultat att presenteras. Resultatet presenteras utgående från de frågeställningar som redogjorts för i avsnitt 2.

6.1 Hur ser fördelningen av arbetsuppgifter ut i hushållet?

För att besvara den första frågeställningen redogörs inledningsvis för Albins arbetsuppgifter, därefter för inhyrd arbetskraft och slutligen för Idas arbetsuppgifter.

6.1.1 Albins arbetsuppgifter

I breven framgår det tydligt att arbetet i hushållet var könskodat, vilket innebär att vissa arbetsuppgifter utfördes av mannen och andra av kvinnan. Den period då Albin var ute till sjöss, d.v.s. från maj-november, fanns det också som mest arbete på gården. I maj-juni skulle t.ex. potatisen sättas och havren sås, i juli skulle höet bärgas och i september skulle åkrarna plöjas. Under denna period kunde Albin därmed inte sköta vissa av sina uppgifter eftersom han var frånvarande. Detta ledde i sin tur till att Ida fick se till att arbetet gjordes genom att dels göra det själv, dels hyra in manlig arbetskraft då det behövdes.

Då man läser Idas brev får man dock en inblick i vilken typ av uppgifter Albin utförde då han var hemma. Ida skriver bland annat ”Laga att du kommer fort hem och fångar rävar annars måste jag väl försöka.” ⁴¹ Rävarna var nämligen ett problem eftersom de kunde skada hönsen. Ur citatet framgår det tydligt att det var Albin som brukade fånga rävarna, men man får även uppfattningen att ifall det behövs så får Ida själv se till att göra något åt saken. Det visar sig också att Albin jagar hare som han och Ida brukar steka och äta, vilket är ett konkret exempel på hur han bidrar till matförsörjningen i hemmet. Dessa två exempel belyser att jakt var ett manligt kodat arbete. Andra saker som det framkommer att han gör hemma är exempelvis målar

41 Ida Eriksson till Albin Eriksson 21/7 1904 ÅSA.

(22)

22 spisen, reparerar cykeln och i ett brev står det att han glömde fixa kaffepannan då han var hemma.⁴²

6.1.2 Inhyrd arbetskraft

Även om Ida skötte en stor del av arbetsuppgifterna i hushållet kan man läsa i flera brev att hon hyr in manlig arbetskraft då och då. I ett brev från maj 1904 står det att hon fick hjälp med att så havren⁴³ och i ett annat brev från september samma år står det exempelvis att ”Bäntes Erik har varit här med oxarna och plöjt.”⁴⁴ Höbärgningen fick Ida också hjälp med, men hon gjorde även en hel del arbete själv, vilket beskrivs tydligt i följande citat:

Har bärgat mycket hö ifrån gården, det har vuxit riktigt duktigt. Bändtesin har slagit grävlandet och kört hem höet med åt mig men resten har jag dragit in. Har hållit på och grejat i en hel vecka.⁴⁵

Samtliga utdrag visar tydligt att Ida inte utförde allt arbete själv och det framgår även vem som hjälpte till med vad. I flera av breven kan man läsa att det är andra män, som t.ex. Bäntes Erik, som utför uppgifter såsom plöjning. Det är påtagligt att den frånvarande, d.v.s. Albin, ofta blev ersatt av en person med samma kön. Det finns även tillfällen då det inte framgår lika tydligt vem som hjälper Ida. I ett av breven skriver Ida att ”Imorgon skall vi ha slakt, jag har köpt tre får men jag vet inte hur vi skall ta livet av dem.” ⁴⁶ Här står det enbart att ”vi” skall ha slakt och att hon inte vet hur ”vi” skall ta livet av dem, d.v.s. det råder en osäkerhet kring vem ”vi”

är. Är det Ida och hennes mamma eller får de hjälp av någon med slakten? Det faktum att de inte vet hur de skall ta livet av dem förmedlar en känsla av att de inblandade personerna inte slaktat ett får förr och därmed inte vet hur de skall gå tillväga.

(23)

23 Orsaken till att Ida får hjälp av andra beror förmodligen på ett antal saker och att det oftast var män var inte så anmärkningsvärt med tanke på vilken typ av uppgifter det handlade om. Dels var vissa uppgifter fysiskt tunga, dels behövde vissa uppgifter, exempelvis höbärgningen, utföras inom en viss tidsram vilket innebar att man behövde hyra in någon för att hinna med. Ytterligare exempel på saker som de hyr in hjälp för att göra är då Ida ber Albin om råd huruvida hon skall låta lägga in en stekugn i spisen.⁴⁷ Ofta behöver de hyra in hjälp då det handlar om att någon typ av teknisk eller specialiserad uppgift behöver göras.

6.1.3 Idas arbetsuppgifter

I breven framkommer det att Ida utförde en lång rad uppgifter i hushållet. I avsnittet om tidigare forskning nämns bl.a. att det i jordbrukssamhällen fanns en tydlig könsarbetsdelning, vilket reflekteras i brevens innehåll. Som tidigare nämndes så ansvarade kvinnor generellt för såväl olika typer av inomhusarbete, vilket även stämmer in på Ida. Exempelvis tog hon hand om byket, inredde, bakade, syltade, städade och tog hand om gården. I ett brev från den 12 september 1902 skriver Ida

”Det är nu slut med godagarna för mig, i tisdags och onsdags bykte jag och igår bakade jag och idag har jag varit i Ödanböle och stickat ett täcke.” ⁴⁸ I ett annat brev berättar hon: ”Jag har sått röbettor, gurka, blomkål och såckerärter sedan skall jag lägga in i en glasburk tills den lilla pappan kommer hem.” ⁴⁹

En stor del av Idas uppgifter kretsade kring gården och matförsörjningen och när det gäller maten handlade det många gånger om att trygga matförsörjningen till vintern.

Detta är uppenbart då Ida exempelvis skriver att: ”Vet du, grisen din har vuxit och är så stor att han blir bra att ha till vintern” ⁵⁰, samt att hon har sett till att få ”en fjärding saltabborrar till vintern, som du brukar tycka så mycket om.” ⁵¹ I ett annat brev berättar hon följande:

(24)

24

Vi blir utan potatis i år, frosten har tagit dem kring hela Åland och jag vet inte vad vi skall ta oss till då man inte har någon potatis. Har lagat mycket sylt, blåbär, smultron, hallon och tistron. Är inte din gumma rar som lagar så mycket gott tills min lilla gubbe kommer? ⁵²

Ida hade också hand om de djur som fanns på gården. Mellan åren 1899 – 1904 hade de bland annat en ko och en gris och i breven kan man även läsa att Ida köpte tre får som skulle slaktas. Brevet där fåren omnämns är daterat i november och därmed kan man tänka sig att hon eventuellt köpt får för att slakta och ha till vintern. Kon mjölkades och av mjölken tillverkades bland annat fil och smör vilket framgår ur nedanstående citat:

Kon mjölkar så bra, hon mjölkar 13liter om dagen så att nog skall du få fil. Skickar åt Anderssons två gånger i veckan och får 50 penni varje gång och lite smör har jag också sålt men det är så lite.⁵³

Arbetet på gården kunde vara tröttsamt, särskilt då Ida var ensam och hade ansvar för att få arbetet gjort. Exempelvis skriver hon att: ”Har haft mycket att arbeta med ensam, men det går. Tar en dag i taget. Peden [cykeln] är på grej igen, hur länge det nu varar.” ⁵⁴ I ett annat brev beskrivs det tydligt i följande rader: ”Jag är så trött idag, mycket att göra. Skall jag slå vickertin och havren? Vi har inte fått hölass från Godby än men jag hoppas att det kommer.” ⁵⁵ I båda utdragen kan man ana en känsla av trötthet och kanske till viss del också uppgivenhet. Vad tröttheten beror på kan man inte med säkerhet veta, d.v.s. är hon fysiskt trött för att hon fått för lite sömn eller kanske varit sjuk eller handlar det mer om en psykisk trötthet över allt som behöver göras och det ansvaret hon har? Mot bakgrunden av det man känner till kan man docka tänka sig att det är en kombination. Lägger man till ytterligare saker såsom den uppenbara längtan Ida gick och bar på samt oro över att Albin skulle överleva sina resor och komma hem tryggt, så kan man förstå att det var mycket att hantera.

Dock är det viktigt att betona att detta är en tolkning som läsaren gör och därmed behöver den inte vara korrekt.

(25)

25 Därtill framgår det ur breven att Ida fick genomgå tuffa skeden utan Albin vid sin sida. Exempelvis då deras gemensamma dotter dog var Albin ute till sjöss och han kunde inte närvara vid begravningen, likaså när Idas far gick bort året därpå. I samband med dotterns bortgång skriver hon:

Det har hänt mycket sedan jag sist skrev till dig, du skrev att flickan väl var bättre då du skrev sist men nog är hon bättre nu för alltid hon har gått in i den eviga vilan. Hon dog den 27 juni kl 3 på morgonen i tre veckors svår järnfeber, du kan inte tro min vän ett sådant lidande jag har sett med henne att jag är glad att Gud gjorde en ändan på hennes plågan. Jo jag har haft en svår tid men allt har en övergång. Vi begravde henne i söndags den 5 juli, en enkel begravning.⁵⁶

Att förlora sitt barn är förmodligen en av de värsta sakerna man kan gå igenom och citatet visar att det var en svår tid för Ida. I många av breven skriver Ida om bekanta som förlorat sina barn antingen under graviditeten eller i någon sjukdom och att förlora ett barn vid ung ålder var vanligare förr än nu. Trots det måste det ha varit otroligt svårt, speciellt med tanke på att hon fick gå igenom det själv. I citatet står det ”allt har en övergång”, vilket ger känslan av att hon vill vara tapper och visa att livet går vidare. Antagligen ville hon ge det intrycket åt Albin så att han inte skulle oroa sig för henne, även om hon troligtvis djupt sörjde dotterns bortgång.

I ett av breven från år 1904 framgår det att Albin föreslagit att Ida kan ”leja sig en piga”, men Ida svarar att hon tycker att hon och hennes mor klarar sig bra så länge de får vara friska.⁵⁷ Denna information kan tolkas som att Albin anser att Ida behöver hjälp och därför föreslår han att hon skulle kunna skaffa sig en piga, men utgående från Idas svar verkar det inte behövas. Det är mycket möjligt att hon kanske inte behöver en piga, men det kan också vara att hon inte vill erkänna behovet eftersom hon upplever att hon borde klara av att ta hand om hushållet själv.

I breven framgår det även att Ida rådfrågar Albin kring beslut som skall tas rörande arbetet på gården. Några konkreta exempel är då hon ber honom skriva huruvida

(26)

26 hon skall låta plöja upp båda tegarna i grävlandet eller bara en.⁵⁸ Andra saker hon rådfrågar sin man om är då hon skriver ”Skall jag ha muraren att sätta stekugn i spisen och låta rappa om den då han kommer till Bäntes, han trodde att det skulle kosta från 20 mk. Skriv hur jag skall göra.” ⁵⁹ Det är uppenbart att Ida ville be om råd och förankra sina beslut hos sin man, men vad detta beror på kan man inte med säkerhet säga. Det kan vara så att de hade kommit överens om att vissa saker måste hon stämma av med honom innan ett beslut togs, men det kan också handla om att hon helt enkelt ville dela sina beslut med honom även om han inte var närvarande.

På så sätt engagerade hon honom i hushållet trots hans frånvaro. Det kan även bero på osäkerhet från Idas sida, d.v.s. behöver de lägga in en stekugn i detta skede och är det rimligt att betala 20 mark eller kanske Albin vet någon som kan göra det för en billigare peng. Det är också möjligt att hon rådfrågade honom eftersom denna typ av uppgifter tillhörde mannens sfär i större utsträckning än kvinnans.

6.2 På vilket sätt bidrog man respektive hustru till hushållets

ekonomi?

För att tydliggöra resultatet av ovanstående frågeställning presenteras den i två avsnitt enligt följande teman: inkomster samt utgifter och konsumtion. I avsnittet inkomster behandlas Albins respektive Idas inkomster till hushållet, medan avsnittet om utgifter redogör för hushållets kostnader och konsumtion.

6.2.1 Inkomster

När det gäller hushållets ekonomi bidrog såväl Albin som Ida på olika sätt.

Först och främst var Albin, i och med sitt arbete till sjöss, den som bidrog med en regelbunden lön till hushållet och därmed var han huvudförsörjaren. Tyvärr finns det ingen information att tillgå gällande Albins lön, men i arkivet på Ålands Sjöfartsmuseum fanns löneuppgifter för en annan styrman som arbetade på samma fartyg (Barken John) som Albin, men året därpå d.v.s. 1901. I dokumentet står att denna styrman hade en hyra, d.v.s. månadslön, på 105 mark. Detta kan endast ses som en riktgivande siffra, men det är sannolikt att Albin hade en liknande lön. I

(27)

27 boken Åländsk Allmogeseglation framkommer det löner för bl.a. tre olika skepp och där kan man se att lönen för en styrman var mellan 90-120 mark.⁶⁰ Albin arbetade mellan åren 1899 – 1904 både som styrman och som befälhavare, men som befälhavare torde han ha haft en högre lön med tanke på att det är en högre befattning. Utgående från brevens innehåll är det dock svårt att säga hur mycket av sin lön som Albin skickade hem och hur ofta han skickade pengar.

Ida var, som tidigare nämndes, utbildad sömmerska och i breven kan man läsa att hon jobbade med detta. Under perioden 1899 – 1901 arbetade hon mer regelbundet med sömnad, men det framgår inte direkt på vilket sätt. Hon beklagar sig tidvis över mängden arbete vilket man kan läsa i ett brev daterat i maj 1899 där det står ”Snälla Albin vet du huru mycket arbete vi har nu, det kan du intet tro vi är riktigt olyckliga och snart skall väl Lina sluta.” ⁶¹ I ett av breven kan man indirekt läsa att Albin uppmanar henne att lämna ”handarbetet”, eftersom hon skriver: ”Du skrifver i ett bref att du vill att jag skall lämna handarbetet det är jag också med om för jag har blivit utled på alla ungar och käringar.” ⁶² Eftersom hon skriver att hon har tröttnat

”på alla ungar och käringar” kan hon eventuellt ha arbetat som lärare, men detta har inte bekräftats. I ett annat brev tio dagar senare står det: ”Nu har du min vän fått din önskan uppfylld i torsdags sade jag åpp handarbete till ordförande.”, vilket tyder på att hon slutar någon form av lönearbete i september 1901.⁶³ Utgående från brevens innehåll får man uppfattningen att hon troligtvis förvärvsarbetade mer regelbundet fram till 1901 eftersom hon hade någon form av tjänst. I och med att hon säger upp

”handarbetet till ordförande” i september 1901 får man dock intrycket av att hon inte har en tjänst efter det.

Dock är det uppenbart att hon fortsätter med sin sömnad till och från för att försörja sig och få in pengar till hushållet. I ett av breven märks att Ida även utförde sömmerskeuppdrag åt andra i utbyte mot mat, d.v.s. hon sydde något och fick någon form av matvara i utbyte. Ett tydligt exempel framgår i ett brev från den 7 juli 1902 där det står såhär:

60 Papp, 1977 s. 276.

(28)

28

Jag har varit hos Karlandersas och sytt för att de körde mjölk åt oss i vintras och jag har sytt i Ållas för smöret vi fick i vintras, så jag har lagat ifrån mig sådana där små skulder.⁶⁴

Förutom att Ida kunde få inkomster som sömmerska, så sålde hon även produkter från gården. Även om det visserligen var i små mängder sålde hon såväl mjölk som eget tillverkat smör, vilket framkommer i ovanstående citat som nämndes på s. 23.

Ur citatet kan man läsa att de tog tillvara det som behövdes för eget bruk, exempelvis gjorde Ida fil på mjölken och förmodligen även sitt eget smör. Eventuella överskott av mjölk och smör såldes för att helt enkelt få in extra pengar till hushållet. Eftersom Ida dels arbetade med sin sömnad, dels med gården och småskalig försäljning av dess produkter kan man säga att hon var en mångsysslare.

I många brev framkommer det tydligt att Ida har svårt att få ekonomin att gå ihop och hon ber ofta Albin om mer pengar. Under vissa perioder kan man läsa att hon har varit så sjuk att hon inte kunnat arbeta, vilket givetvis lett till att hon haft mindre inkomster. I ett brev från år 1900 skriver Ida såhär:

Jag har blivit mager duktigt nu på en par veckor intet är jag sjuk men jag orkar ändå inget äta. Nu har jag skola ifrån mig men inga pengar fick jag för dom hade inga så att nu har jag allt obetalt men jag hoppas om jag får vara frisk så skall jag betala efter hand som jag förtjänar jag näns nu inget annat köpa förrän jag får det allt betalt.⁶⁵

I ovanstående citat framgår det att hon inte fick betalt för sitt arbete på skolan ”för dom hade inga pengar”. Detta ledde till att hon inte kunde betala sina skulder, men bara hon fick vara frisk skulle hon kunna jobba och betala bort skulderna med tiden.

Hon skriver även att hon inte täcks köpa något innan allt är bortbetalt.

Det är också uppenbart att hon är tvungen att låna pengar av bekanta för att kunna täcka utgifter. Vid ett tillfälle kunde hon inte betala cykeln som hade reparerats så

(29)

29 hon: ”Måste gå och få 20 mark utav Fridolf igår, för jag var alldeles pank.” ⁶⁶ I ett brev från den 21 juli 1904 står det skrivet följande:

Det är bra att du skickar pengar åt mig, jag behöver snart. Den 12 augusti skall jag betala åt dig på sjömanshuset och sedan har jag hölass och spisen att klarera.⁶⁷

De två ovanstående utdragen från breven visar att Ida vid flera tillfällen hade ekonomiska svårigheter och till och med var tvungen att låna pengar för att få ekonomin att gå ihop. Citaten är dessutom från år 1903, d.v.s. det året då Albin jobbade som befälhavare, en befattning som borde ha gett honom mer inkomster än tidigare. De två citaten där Ida skriver att hon är pank är båda daterade i maj och i och med att seglationssäsongen ofta inleddes i slutet av april eller början av maj är det möjligt att Albin inte fått någon lön än. Detta kan eventuellt vara en förklaring till varför Ida var utan pengar. I och med de hade ett gemensamt hushåll gick det säkerligen åt en del pengar för att underhålla det, vilket framkommer längre fram.

Trots att det framgår i flera brev att Ida tidvis hade det kärvt anser Albin att hon skall sluta sy, exempelvis i ett brev från 13 maj 1903 står det ”du skriver att jag inte skall sy så mycket”.⁶⁸ Det är mycket möjligt att Albin ville att Ida skulle sluta arbeta av den enkla orsaken att hon inte verkade trivas, men det är också möjligt att han ansåg sig vara huvudförsörjaren och därmed borde klara av att försörja sin familj med sin egen lön. För Albins del vore det kanske önskvärt att Ida inte arbetade, eftersom han på så sätt kunde visa att han klarade av att försörja sin familj.

Verkligheten såg dock annorlunda ut och Ida behövde arbeta för att få ekonomin att gå ihop.

Breven ger intrycket av att arbetet som sömmerska var tudelat. Å ena sidan gav det inkomster, å andra sidan var det tröttsamt. Det kan inte ha varit lätt att vara utan pengar och behöva låna för att köpa mat och betala räkningar. När det handlade om att låna pengar är det viktigt att tänka på att det visserligen var annorlunda förr än nu. Undersökningar visar att det redan under medeltiden existerade en så kallad kreditmarknad och att de flesta människor i de tidigmoderna europeiska

(30)

30 jordbrukssamhällena deltog aktivt såväl som fordringsägare och som låntagare.⁶⁹ Därmed var det förmodligen inte ovanligt att man lånade mindre summor av familj och vänner, som man sedan betalade tillbaka antingen i form av pengar eller på något annat sätt. Framförallt i jordbrukande hushåll var krediter oumbärliga för försörjningen och för att kunna idka jordbruk, vilket beror på att inkomsterna i denna typ av hushåll var koncentrerade till vissa specifika tider på året.⁷⁰

Då det framkommer att Ida behöver pengar står det också många gånger att hon skall börja sy igen för att få inkomster. Exempelvis skriver Ida följande:

Jag är så pank att jag inte äger 5p snart, har varit tvungen att låna lite till postportot.

Jag måste så småningom börja sy lite igen så att jag får någon fyrk. Snälla, skicka 5mk åt mig om du har så passligt, men annars får det vara. Jag får väl klara mig på något sätt, bli inte ledsen på mig för att jag tigger.⁷¹

Citatet visar tydligt att Ida tidvis levde från hand till mun. Här framgår det att hon knappt hade pengar till att skicka brevet och hon ber eller snarare tigger Albin om pengar. Citatet ger en känsla av att det är nöd, hon har knappt pengar till portot och förmodligen inte pengar till så mycket annat heller. I citatet på föregående sida är Ida mer förutseende då hon skriver att hon snart behöver pengar och man får inte samma uppfattning om att det råder nöd. Man får även uppfattningen att det var Albin som hade makten om pengarna, vilket inte var så märkligt med tanke på att han var mannen i hushållet och den som bidrog med en regelbunden inkomst.

Ovanstående rader förmedlar tydligt den rådande hierarkin, d.v.s. att kvinnan var underställd mannen och de ger en känsla av att Ida på något vis ursäktade sin situation. Man kan också reflektera kring huruvida Albin faktiskt förstod hur svårt Ida tidvis hade det då han var borta. Citatet visar tydligt att det handlar om en slags maktutövning och att Ida är väldigt beroende av Albins inkomster.

69 Erikson, Maja, 2018 s. 19.

70 Erikson, 2018 s. 20.

(31)

31 6.2.2 Utgifter och konsumtion

Då man läser breven är det uppenbart att Ida hade hand om större delen av ekonomin. Det är många gånger hon som betalar skulder, inköp m.m. Eftersom Albin var huvudförsörjaren, så användes hans pengar i stor utsträckning till att betala de kostnader som uppstod på hemmaplan. Dock är Albins utgifter till sjöss okända och ur breven framgår inte hur han eventuellt spenderade sina pengar då han var borta hemifrån. I breven framkommer olika kostnader som har att göra med allt från mat och kläder till cykelreparationer och inhyrd arbetskraft. Ida skriver t.ex. att: ”Jag har betalat Renhålt för stövlarna, 3,15mk tog han. Han var billig.” ⁷² Vissa kostnader kan uppfattas som mer viktiga och nödvändiga än andra, t.ex. att säkerställa matförrådet till vintern var viktigt med tanke på att det handlade om överlevnad, medan att köpa en hatt inte var lika nödvändigt men något man gärna unnade sig. I ett brev från 25 augusti 1904 står det såhär:

Har betalat 60 mark på sjömanshuset och satt in åt Tilda 80 mark. Vi var ju skyldiga henne 100 mark som vi lånade för att betala marken med, så nu är vi skyldiga henne 20 mark än.⁷³

I citatet omnämns sjömanshuset (i Mariehamn) som vid den här tidpunkten var en myndighet som övervakade sjöfolkets tjänsteförhållanden.⁷⁴ Troligtvis har Ida betalat någon form av avgift på sjömanshuset, t.ex. försäkring eller liknande. Utöver det betalade hon igen större delen av en skuld för mark som hon och Albin hade köpt. Dock framgår det inte vad det var för mark det handlade om.

Det märks i flera brev att hushållet medför mycket utgifter då Ida i de två nedanstående utdragen skriver och rådfrågar sin man om följande:

Skall jag ha muraren att sätta stekugn i spisen och låta rappa den då han kommer till Bändtes? Han trodde att det skulle kosta från 20 mark. Skriv hur jag skall göra. Det går pengar för mig vet du, fast det inte tycks vara så stort hushåll, men allt skall köpas.

Jag försäkrar ändå att jag är så snål som möjligt.⁷⁵

74 Kåhre, Georg & Kåhre, Karl 1988 s. 153.

(32)

32

Ja kära Albin, nu ser jag att det kommer att gå lite mer pengar härefter i huset än vad det har gått förr. Det är ingen dag att det inte går lite, jag är glad att jag har de där pengarna att ta av. Velocipeden kostade 23 mark med och så har jag köpt mig kretong klädning mörk och med svart blus, så att nog går det ena marken hit och andra dit.⁷⁶

Breven visar också att det fanns ekonomiska beslut att ta när det gällde den lilla mängden boskap de hade på gården. Som nämndes tidigare hade de bland annat en ko och i ett av breven till Albin har Ida funderingar kring om de skall hålla eller sälja den. Hon skriver följande:

Vet du min lilla gubbe vad jag har tänkt på att vi skulle sälja vår ko i höst och köpa oss en annan, för hon är riktigt tokig att våga sig till att mjölka. Nog skulle vi få bra betalt för henne, minst 160 mark och sedan skulle vi köpa en annan som hon en månad före jul, men en sådan kostar väl också. Jag tänkte först om vi skulle föda upp kalven, men han blir nog lika tokig vet du. Han är så stor och busig, jag har idag fört honom till grävlandet.⁷⁷

Då man läser citatet får man uppfattningen att kon var svår att mjölka, vilket givetvis inte var bra med tanke på att de var i behov av mjölken själva samt att de även sålde den.

Idas och Albins hushåll var inte enbart en produktionsenhet utan även en konsumtionsenhet vilket även framgår ur brevens innehåll. I breven kan man läsa att de inhandlar saker såväl till hushållet som till sig själva och framförallt Albin inhandlar ofta saker till hushållet när han är ute på sina resor. Exempelvis ber Ida honom att köpa ett ”grant tvärrandigt” förkläde från Kiel.⁷⁸ I några av breven från år 1904 framgår det att Ida har haft problem med sin cykel som hon låtit reparera i omgångar. Det verkar som att hon bett Albin köpa ”ringar”, d.v.s. däck i London men att hon sedan ångrat sig eftersom hon skriver: ”Is inte köpa ringar i Låndon för jag tror att du får lika bra här, den är så präktig den jag har på bakhjulet.” ⁷⁹