Utmaningar gällande metoder för att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken

Förskollärarna ställdes frågor om vilka utmaningar de upplever angående sin roll i den fria leken i relation till att skapa förutsättningar för jämställdhet. Tre av dem upplever att det finns olika utmaningar gällande detta. Doris däremot uttrycker att hon inte upplever det.

Jag känner lite att man har kommit ganska alltså för mig uppfattar jag det som att man har kommit rätt långt i förskoletänket alltså kring jämställdhet [...] vi jobbade jättemycket med jämställdhet, särskilt här i xxx kommun. Och då det känns som att det liksom blev ett annat tänk och att man tänker lite annorlunda … kring hur man både bemöter barnen och hur man utformar miljöer eller så där (Doris).

Doris förklarar att hon har arbetat aktivt med att främja jämställdhet tidigare i yrkeslivet och att det har påverkat hennes tänk. Att hon nu känner sig mer säker på arbetet med att skapa förutsättningar för jämställdhet i förskolans verksamhet.

Två av de andra förskollärarna lyfter att en utmaning är att inte göra den fria leken för styrd. När Amina uppmärksammar genusstereotypa mönster i leken försöker hon prata med barnen för att bidra med nya perspektiv. Där upplever hon att hon ibland kan bli för styrande.

När man försöker ställa öppna frågor så kanske de blir lite stängda på ett sätt. Att man kanske råkar säga att ja men pojkar kan också göra detta eller flickor kan också göra detta. Att det blir kanske för … alltså att man leder in dem för mycket. Att man inte låter dem själva få komma fram till dessa tankarna (Amina).

Hon förklarar att intentionen är att ställa öppna frågor men att frågorna ibland kan bli mer stängda och ledande än hon har för avsikt. På så sätt resonerar hon att styrningen kan bli för stor från förskollärarnas sida. Beatrice förklarar i sin tur att hon kan främja

inbjuden i barnens lekar utan att de ska uppleva det som att hon styr och stör. Detta anses dock vara lättare bland de yngsta barnen gentemot de äldsta. För att kunna nå de äldsta anser hon att valet av tillgängligt materialet därför kan spela en större roll. Att det är lättare att få in ett jämställdhetsperspektiv genom val av material än genom aktiva handlingar.

Beatrice lyfter återkommande i intervjun att hon inkluderar ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken genom att göra materiella tillägg i genusstereotypa lekar. Hon upplever dock en utmaning gällande att göra tillägg i väl fungerande lekar.

Jag tycker ju inte att det är fel heller om att det leker en grupp med ena delen av könet en viss lek så länge alla mår bra i den leken. Och ibland låter man kanske det vara då. Så svårigheten den är väl att gå in och göra tillägg i något som man tycker fungerar bra, alla ser ut att ha en aktiv roll och vara trygga och nöjda och glada (Beatrice).

Det ses som en utmaning att göra tillägg ur ett jämställdhetsperspektiv när den könsuppdelade leken fungerar bra. Vid en fungerande lek vill hon inte gå in och störa för mycket. Återigen ser hon det som en större utmaning att göra materiella tillägg i de äldre barnens lek jämfört med de yngre på förskolan. Hon förklarar det med att de äldre barnen ofta inte vill att förskolepersonalen är med för mycket i leken.

Carin ser en utmaning gällande sitt bemötande gentemot barnen i den fria leken. Trots att intentionen är att bemöta alla barn på jämställda villkor så menar hon att det kanske inte alltid blir så. Till detta tillägger hon;

Man är själv uppväxt i ett samhälle där det är tyvärr stereotypiskt så man har ju fått med sig olika alltså från samhället och allt möjligt. Även som det finns för barnen idag. Så det känns som att typ det är en utmaning för alla egentligen att hela tiden man behöver hela tiden tänka på det (Carin).

Till citatet berättar hon att de i arbetslaget har diskuterat att de ska filma sig själva för att kunna se tillbaka på hur de arbetar och reflektera över sitt bemötande gentemot barnen. Genom videoinspelningarna kan de se om de verkligen agerar som de tror och vill eller om de får syn på att de gör eller säger saker som de inte önskar. Det har dock inte funnits tid till att filma under den höst som varit förklarar Carin. Därför lyfts återigen tillgång till tid som en utmaning. Att få tid till att reflektera över sitt eget förhållningssätt samt reflektera tillsammans som ett arbetslag.

6.2.3 Resultatanalys 3

Didaktik handlar om vad som ligger bakom hur utbildningen struktureras. Där ingår bland annat vilka medvetna val som tas gällande innehåll och metoder (Blennow se Skolverket 2020b). I studiens resultat framkommer det att förskollärarna upplever organisatoriska utmaningar i verksamheten. De anser att verksamheternas organisatoriska villkor hindrar deras förutsättningar att ta medvetna val gällande innehåll och metoder i den fria leken utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Genom att sätta resultatet i relation till tidigare forskning går det att se att de organisatoriska villkor som förskollärarna saknar kan påverka kvaliteten på det jämställdhetsarbete som bedrivs. I resultatet av Heikkiläs (2020) studie presenteras tre olika steg av jämställdhetsarbete, baserat på hur utvecklat arbetet är på de olika deltagande förskolorna. I det mest välutvecklade steget, det externa steget, sker jämställdhetsarbete som en pågående, medveten process av samtliga i arbetslaget. Det sätts i motsats mot tidigare steg där förskolepersonalen ibland utför aktiviteter för att främja jämställdhet, men sällan

diskuterar och vidareutvecklar dem (Ibid.). Att förskollärarna i denna studien lyfter en brist på reflektionstid och fokusering vad gäller jämställdhetsarbete i verksamheten tyder på att den gemensamma, kontinuerliga process som beskrivs i Heikkiläs (2020) externa steg kan vara svår att uppnå. Utifrån denna studies resultat kan de organisatoriska förutsättningarna därför ses som hinder för att nå ett så pass välutvecklat jämställdhetsarbete i den fria leken.

Både vad gäller val av innehåll och val av metoder ses det som en utmaning att inte göra den fria leken för styrd. Två förskollärare upplever det som svårt att både ta tillvara på barnens intressen och samtidigt inkludera ett jämställdhetsperspektiv. Beatrice vill exempelvis delta i barnens fria lek och bidra med varierande material till genusstereotypa lekar, men finner en utmaning i att göra det utan barnen ska uppleva att hon styr och stör för mycket. Doris vill i sin tur tillhandahålla genusneutralt material i miljön samtidigt som hon vill erbjuda det barnen intresserar sig för, vilket kan vara annat material. Här framkommer en komplexitet gällande vilket inflytande barnen ska få över den fria leken och hur aktiva förskollärarna ska vara i den. En oenighet angående det går att finna i tidigare forskning. I Aras (2015) studie väljer förskolepersonalen i hög grad att låta barnen leka utan påverkan av vuxna. De ser det som att vuxna ofta stör barnens lek om de deltar. I annan forskning framkommer det däremot att förskollärares deltagande i den fria leken kan vara positivt och viktigt för barns lek och lärande (Hjelmér 2020; Lagerlöf, Wallerstedt & Kulttis 2019). Bland annat vad gäller barns förutsättningar att ta val på jämställda villkor i den fria leken (Hjelmér 2020). En tolkning av Beatrice och Doris uttalanden är att de ser vissa fördelar med att låta barnens intressen styra och att som förskollärare inta en mer passiv roll. För att inkludera ett jämställdhetsperspektiv ser de dock även fördelar med att delta i den fria leken eller påverka den genom att tillhandahålla annat lekmaterial än det barnen själva väljer. Utmaningen tolkas vara att finna en balans mellan de båda sätten.

Att leva upp till sina valda metoder ses som en utmaning av Amina och Carin. Utifrån denna studies teori besvaras didaktikens hur? med medvetna metoder som förskollärare tillämpar för att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken. En tolkning av Amina och Carins svar är att de inte nödvändigtvis ser en svårighet med att välja metoderna utan att utmaningen ibland är att agera efter dem. Carins intention är att bemöta alla barn jämställt, men hon ser det som svårt att säkerställa att hon inte omedvetet förmedlar genusstereotypa föreställningar. Amina säger i sin tur att hennes avsikt är att ställa öppna frågor till barnen när de uttrycker sig genusstereotypt, men att frågorna ibland blir stängda och att hon då förmedlar information snarare än diskuterar med barnen. Det framkommer alltså att förskollärarna har tydliga metoder uttänkta för hur de ska inkludera ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken. Utmaningen ligger i att leva upp till dem. I det går att se en likhet med Edströms (2014) studies resultat. Där säger pedagogerna att deras intentioner är att se barnen som individer och att inte se flickor och pojkar som olika definierade grupper. Under intervjuernas gång hänvisar de dock upprepade gånger till flickor och pojkar som just skilda grupper utifrån föreställningar om könen. Edströms (2014) resultat förstärker den svårighet som Carin och Amina lyfter gällande att leva upp till sina valda jämställdhets-metoder. Det påvisar ytterligare relevansen av det som Carina säger, att det kan vara viktigt att förskollärare exempelvis filmar sig själva för att få syn på om de verkligen inkluderar ett jämställdhetsperspektiv så som de önskar.

7 Diskussion

Avsnittet börjar med diskussion av centrala delar av resultatet, med viss koppling till tidigare forskning och teoretiskt ramverk. I samband med resultatdiskussionen presenteras även pedagogiska konsekvenser för förskolläraryrket. Fortsatt förs en diskussion om studiens metodval och vilken påverkan de kan ha haft på studiens resultat. Slutligen lyfts förslag på vidare forskning.

7.1 Resultatdiskussion

Tre av de intervjuade förskollärarna arbetar med de yngsta barnen i förskolan, det vill säga barn i åldrarna 1-3 år. I resultatet framkommer det att de alla tre ser det som lättare att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken med de yngre barnen i verksamheten gentemot de äldre. Bland annat uttrycks en tro om att de yngre barnen inte har utvecklat stereotypa genusföreställningar ännu men att det skulle kunna komma när de blir äldre. Det ses även som lättare att delta i yngre barns lek och på så vis kunna föra in nytt material och nya tankesätt i deras lek utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Resultatet påvisar därmed att förskollärarnas val av innehåll och metoder för att tillämpa Läroplanen för förskolans (2018) jämställdhetsmål i den fria leken kan vara beroende av vilken ålder barnen har. Det kan i sin tur relateras till Comenius didaktiska teori. Comenius menar att lärare kan hjälpa barn att tillägna sig ny kunskap genom att anpassa utbildningen efter barns individuella förutsättningar (Kroksmark 1999 se Comenius 1999). I detta fall uttrycker förskollärarna inte att de utgår ifrån varje individuellt barn, men det framgår att de anpassar utbildningen utifrån barnens förutsättningar genom att ta hänsyn till dersas ålder. Utifrån förskollärarnas beskrivningar tolkas det vara en större utmaning att inkludera ett jämställdhetsperspektiv vid arbete med de äldsta barnen i verksamheten. Studiens resultat blir dock mycket ensidigt utifrån förskollärare som arbetar med de yngsta barnen i verksamheten. Den förskollärare som arbetar med 3-4 åringar nämner inget om barnens ålder. Ingen av de intervjuade förskollärarna arbetar heller för närvarande med barn i de äldsta åldrarna (5-6 år). Utifrån detta tolkas studiens resultat till största del spegla hur förskollärare inkluderar ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken med de yngsta barnen i verksamheten. Även vilka utmaningar de upplever gällande detta. Baserat på förskollärarnas svar skulle detta kunna innebära ett mindre komplicerat arbete jämfört med att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken med de äldsta barnen i verksamheten.

I studien av Edström (2014) är det två strategier som utmärker sig särskilt i de deltagande förskolornas jämställdhetsarbete; den kompensatoriska metoden och den genus-neutraliserande metoden. I den aktuella studiens resultat går det att se att förskollärarna använder en blandning av de två metoderna. Tre förskollärare förespråkar exempelvis genusneutralt material till den fria leken, vilket kopplas till Edströms (2014) genus-neutraliserande metod. En av de förskollärarna berättar även att hon försökt göra barbiedockor intressanta för pojkar när materialet enbart leks med av flickor. Det tolkas tillhöra den kompensatoriska metoden, då Edström (2014) förklarar att den bland annat innefattar att introducera pojkar för stereotypiskt flickiga leksaker. Edström (2014) menar att båda metoderna innebär att pedagogerna bemöter barnen utifrån sina antaganden om genus snarare än barnens enskilda intressen. I den aktuella studien går det därför även att se resultat som inte stämmer in på någon av metoderna. Framförallt är det två förskollärare som lyfter barnens intressen som avgörande vad gäller den fria leken. En av dem utgår enbart från barnens intressen vid val av material och förslag på aktiviteter. Hon lägger ingen värdering gällande pojkigt, flickigt eller genusneutralt material. Istället anser hon att den fria leken kan bli jämställd genom att alla barns

enskilda intressen får styra deras val av lekar och leksaker. Det är en metod för att inkludera ett jämställdhetsperspektiv som är olik de båda metoderna som Edström (2014) presenterar. Således visar studiens resultat att förskollärarna använder en variation av strategier för att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken. I deras svar kan man se att de inte inriktar sig på en specifik jämställdhets-metod utan att de använder en blandning av den genus-neutraliserande metoden, den kompensatoriska metoden, samt att helt utgå ifrån barnens individuella intressen.

De intervjuade förskollärarna resonerar olika om hur stort utrymme barnens intresse ska få i den fria leken, både vad gäller val av innehåll samt val av aktiviteter. Ur en synvinkel ses barnens fria val som en grundpelare i att skapa förutsättningar för jämställdhet i den fria leken. Att låta barnens intressen styra val av tillgängligt material anses bidra till en lek som inte skiljer sig åt mellan könen. Att som förskollärare föreslå de lekar som barnen själva visar intresse för antas bidra till samma resultat. Ur en annan synvinkel ses barnens fria val till viss del som problematiskt ur ett jämställdhetsperspektiv. Om barnens intressen får styra för mycket upplever några förskollärare att lekarna blir genusstereotypiskt uppdelade. För att främja jämställdhet förespråkar de därför innehåll och aktiviteter som ibland går bortom det barnen visar direkt intresse för. Det senare tankesättet stämmer bäst överens med tidigare forskning på ämnet. Hjelmérs (2020) studie visar att vuxna behöver vägleda barnen i deras lek då deras fria val annars tenderar att utgå ifrån genusstereotypa föreställningar. Det finns dock forskning som visar på vissa likheter med det första tankesättet också. Utifrån intervjuer visar Priolettas (2018) studie att de deltagande förskollärarna uppfattar den fria leken som jämställd genom att det inte finns några uttalade förväntningar på flickor respektive pojkar. De anser att barn av båda kön ges möjligheter att välja samtliga lekmaterial i verksamheten. I detta går att se en likhet med att se den fria leken som jämställd om barnens intressen får styra vad de leker. Särskilt eftersom att förskollärarna som förespråkar det förklarar att de även tydliggör för barnen att alla får leka med allt material. Vad som skiljer Priolettas (2018) studie från denna är dock att den även består av observationer av barns fria lek. Genom observationerna framkommer det att den fria leken inte är så jämställd som förskollärarna tror. Barnen visar sig ha svårt att välja olika lekmiljöer som outtalat förknippas med motsatt kön. På så vis ges barnen ojämställda förutsättningar till lek och utveckling (Ibid.).

En tolkning av ovanstående är att de innehåll och metoder som inte utgår helt ifrån barnens intressen kan vara det resultat som stämmer bäst in på Läroplanen för förskolans (Skolverket 2018, s 12) mål, att “aktivt inkludera ett jämställdhetsperspektiv så att alla barn får likvärdiga möjligheter till utvidgade perspektiv och val oavsett könstillhörighet”. Genom att ställa studiens resultat mot tidigare forskning synliggörs en problematik med att se den fria leken som jämställd utifrån att barnens intressen får vara styrande. Trots att förskollärarna uppfattar leken som jämställd skulle det kunna vara så att barnen behöver mer stöd från de vuxna för att våga visa intresse för vissa leksaker och aktiviteter. En pedagogisk konsekvens av detta är vikten av att observera den fria leken för att utvärdera vilka förutsättningar barnen verkligen har att ta val på jämställda villkor. Att som förskollärare undersöka om ens valda strategier för att främja jämställdhet ger önskad effekt i barnens fria lek.

Trots att förskollärarna uttrycker skilda åsikter om hur mycket barnens intressen ska få styra den fria leken så är samtliga eniga om att deras intressen är viktiga att ta tillvara på till viss del. Två förskollärare upplever en utmaning angående att balansera barnens

(2017) granskning, vilken visar att barns inflytande och intressen ibland krockar med att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken. I granskningen framkommer det att flera av de deltagande förskolorna sällan inspirerar barnen till att pröva nya miljöer och material då de inte vill inskränka på barnens inflytande. Där anser Skolinspektionen (2017) att förskolorna brister i jämställdhetsarbetet. I den aktuella studiens resultat säger förskollärarna däremot att de uppmuntrar barnen till varierande miljöer och material. Bland annat genom att försöka tillföra nytt material för att motverka genusstereotyp fri lek och att forma variationsrika miljöer. En tolkning av resultatet är att förskollärarnas upplevda utmaning därför inte innebär att de undviker att introducera barnen för varierande miljöer och material. Flera av de metoder som lyfts kan istället tänkastäcka den brist som Skolinspektionen (2017) uppmärksammat på förskolor i sin kvalitetsgranskning.

En utmaning som lyfts av förskollärarna i studien är att det råder brist på tid och fokusering vad gäller jämställdhet i verksamheten. Andra områden prioriteras högre, vilket har bidragit till att förskollärarna i mindre utsträckning har inkluderat ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken. Detta tyder på att vikten av ämnet behöver belysas. I Skolinspektionens (2017) kvalitetsgranskning uppmärksammas brister i jämställdhetsarbetet vad gäller förskolans fria lek. Att ämnet nedprioriteras i verksamheterna, som förskollärarna beskriver, skulle kunna vara en bidragande faktor till ett bristande jämställdhetsarbete. En pedagogisk konsekvens blir således att det behöver ges mer tid och prioritering till att främja barnens förutsättningar för jämställdhet i den fria leken.

Sammanfattningsvis så besvaras studiens syfte och frågeställningar med en variation av tillvägagångssätt och utmaningar vad gäller att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i den fria leken. Framträdade tillvägagånssätt är att använda genusneutralt material och tillföra nytt material i barnens lekar för att motverka genusstereotypa mönster. Att som förskollärare agera omvänt mot genusstereotypa föreställningar och diskutera med barnen när de uttrycker sådana föreställningar är två andra bärande resultat. Det framkommer även att förskollärarna har olika förståelser för hur barnens möjligheter till en jämställd fri lek påverkas av att deras intressen tillåts styra den fria leken och dess innehåll. En utmaning är att hitta en bra balans mellan att ta tillvara på barnens intressen och att aktivt inkludera ett jämställdhetsperspektiv. En annan utmaning är att leva upp