Vi ville ha med en av våra intervjuer som en bilaga, för att visa hur intervjuerna gick till. Givetvis gick inte alla intervjuer till på riktigt samma sätt, exempelvis varierade ordningen på frågorna. I den här intervjun var det två pedagoger som medverkade, dessa pedagoger har läst igenom denna bilaga och godkänt den. Vi har gjort en meningskoncentrering på utskriften. Intervjun
Vi: Vad är pedagogisk dokumentation för dig/er?
P1: För mig är pedagogisk dokumentation att man tittar på en dokumentation och reflekterar, då blir den pedagogisk. Det är inte bara att jag tar en bildserie utan jag reflekterar både med barnen och med arbetslaget. Jag reflekterar utifrån de bilder eller det material jag har, för att kunna gå vidare, då blir den pedagogisk för mig.
P2: För mig är det precis samma sak men att man kanske med hjälp av olika frågeställningar hjälper barnen eller barnet att reflektera. Detta för att de ska kunna se sitt eget lärande, både som individ eller i hela gruppen. Man hjälper dem med frågeställningar, för att det ska bli ännu tydligare för dem att de har lärt sig någonting tillsammans. Eller för att visa att en person har lärt de andra i gruppen någonting.
Vi: Vad skiljer en pedagogisk dokumentation från en dokumentation?
P1: En dokumentation beskriver någonting som har hänt. Men att göra den pedagogisk handlar om att ställa frågor, reflektera och diskutera tillsammans. Att man gör någonting mer med dokumentationen, det är skillnaden.
P2: Sen tror jag många gånger att en vanlig dokumentation, som är det vanligaste, är ju de som stannar på väggarna som bara blir kvar där och det händer ingenting mer med dem. Det är ju den här processen som är det viktiga i en pedagogisk dokumentation.
P1: Genom pedagogisk dokumentation kommer det också fram vilket förhållningssätt och barnsyn vi har. Jag tycker att många sådana bitar kommer fram när en dokumentation blir pedagogisk. Det blir så mycket mer än bara ett konstaterande att det här har vi gjort.
P2: Man fångar barnets kunskaper eftersom de är kunskapsbärare. Vi hjälper dem med olika verktyg för att de ska kunna förankra kunskaper hos varandra och sig själva. I ett projektarbete är det ju jätteviktigt med de pedagogiska dokumentationerna för att kunna gå vidare. De pedagogiska dokumentationerna är även viktiga för att processen förs vidare och för att visa att vi lär oss någonting. De är även viktiga för att veta var vi ska och vad vi behöver tillföra för att vi ska kunna utveckla en fråga ännu mera. Det kan ju handla om en frågeställning som barnen inte har svar på, men som vi har svaret på. Men det är barnen som ska komma fram till svaret. I reflektionen kommer vi fram till hur vi ska hjälpa barnen i processen och hur de kan gå vidare. Det gör man ju inte med en vanlig dokumentation, den stannar ju bara på väggen och så händer det ingenting mer med den.
P1: Men sen tänker jag att det är någonting speciellt jag vill titta på eller någonting jag kanske vill få svar på. När man tänker på pedagogisk dokumentation, så är det någonting speciellt jag är ute efter. Det kan vara så men sen kan det ju bli någonting helt annat, utifrån barnens
41
frågor, men att det finns ett syfte med pedagogisk dokumentation. Jag tänker om man fotograferar en situation i skogen till exempel, det finns så otroligt mycket man kan titta på, det kanske är samspelet mellan barnen jag vill titta på eller en specifik grej, det tycker jag skiljer. Att det är någonting speciellt jag är ute efter som jag vill få syn på.
P2: Då har du ju funderat på detta innan, i arbetslaget, att man har fört en dialog med varandra.
Vi: Diskuterar ni mycket i arbetslagen om pedagogiska dokumentationer?
P2: Vi diskuterar alldeles för lite i vårt arbetslag. Egentligen handlar det inte om att man har för lite tid, det är ju lite vad man väljer planeringstiden till, vad som är viktigt här och nu. Jag menar att om vi tycker att det är viktigt med pedagogisk dokumentation, då är det ju det vi väljer att göra.
P1: Vi måste prioritera helt enkelt, nu är det det här vi ska göra. Jag tycker nog att det finns mycket mer att göra där, jag känner att det många gånger har en tendens att bli en dokumentation istället för en pedagogisk dokumentation. Sen tänker jag återigen att vi behöver bli bättre på det här med att diskutera ”vad är det vi vill få syn på?”. Man kanske går in i någonting utan att riktigt ha tänkt igenom det så noga. Man börjar med någonting utan att kanske ha tagit upp det i arbetslaget. Man har kanske inte heller diskuterat vad det är vi ska titta på. Detta kan komma lite i efterhand ibland, någonstans tror jag att det är viktigt att reda ut det litegrann innan man börjar. Annars kan det bli väldigt spretigt, man har liksom inte samma fokus utan man tittar på för många olika saker.
Vi: Ser ni några svårigheter med pedagogisk dokumentation?
P2: Jag tycker att värdegrunden och människosynen är grunden till att kunna jobba med pedagogisk dokumentation. Har man inte samma syn på barnen och barns lärande i arbetslaget då tycker jag att det faktiskt är svårt med pedagogisk dokumentation, det är ju grunden till den. Alltså ser du inte att barn är kompetenta och hur du kan bidra till att de blir ännu mer kompetenta då är det svårt att göra en pedagogisk dokumentation.
P1: Ja, det är någonstans en grundförutsättning. Jag menar sen är det ju som vi säger det här med tiden, vi pratar ofta om att det tar tid och sådant där men det är ju egentligen en prioriteringsfråga. Sen tror jag till viss del kunskap kan vara lite olika, vilken kunskap man har. Men framför allt är det ju vilken värdegrund och vilket förhållningssätt man har men även vilken syn man har, som är viktig och avgörande.
Vi: När ni gör en dokumentation, fokuserar ni på något speciellt? Vad är det som är viktigt när ni dokumenterar, vad är det ni ser på?
P1: Det kan vara väldigt olika, det kan ju dels vara att det händer någonting i stunden som man känner ”WOW”, det här är intressant. Sen kan det också vara någonting som vi märker att barnen har mycket frågor och funderingar runt. Då kanske man bestämmer sig för att det här ska vi titta lite närmare på och jobba lite mer med.
P2: Oftast vill man ju att det ska vara någonting som är positivt kring barnet eller barnen, eftersom detta är ju någonting som hamnar i deras portfolio och kanske används i ett samtal med föräldrar. Då tycker jag att det ska vara positivt det som sker i en dokumentation eller en
42
pedagogisk dokumentation. Barnen ska alltid lyftas positivt i gruppen eller som individ. Det tycker jag att jag oftast tänker på när jag skriver en pedagogisk dokumentation, att det ska formuleras på ett sätt så att barnen känner att de har lyckats.
P1: Sen tänker jag även att pedagogisk dokumentation handlar mycket om att jag som pedagog ska lära mig av situationen. Det tycker jag att vi glömmer bort ibland, både det här med miljön och vad jag har för roll och vad jag lär mig av det här. Det är inte bara enbart fokus på barns lärande, utan det är ju lika mycket jag som pedagog.
P2: Tordas vara lite kritisk, det handlar väl om den här reflektionen efteråt, att man reflekterar. Det är viktigt att man inte tar det personligt utan att man tar det som att vi ska lära oss tillsammans. Eller när jag gör det själv, tordas skriva det som vi kanske behöver tänka på tills nästa gång. Att inte ta det så negativt, utan ta det som att det är ett lärande som sker för oss också, att vi utvecklas.
P1: Ja, det är ju faktiskt det det handlar om, det är ju ett gemensamt lärande. Det är som du säger att man inte ska ta det personligt, det är ju ingen personlig kritik utan det är ju bara att vi ska lära oss. Det gäller att se sig själv i den här situationen och ta till sig vad andra säger och hela tiden bli bättre.
P2: För det är ju för barnens skull vi är här.
Vi: Fokuserar ni oftast på individen eller är det många gruppdokumentationer?
P2: Det är ju också väldigt olika, det beror på sammanhanget, är det inför ett utvecklingssamtal så är det ju individen som man fokuserar på. Men det kan ju också vara så att man vill visa att det här barnet utvecklas tillsammans med andra, i den här miljön eller i den här situationen.
P1: Det är svårt eftersom det ofta blir i ett gruppsammanhang, även om det kanske är individen man tittar på så är det ju oftast andra med i bilden. Jag tänker att eftersom barn lär sig av varandra så är det också lite svårt att bara fokusera på ett enskilt barn.
P2: Jag tror att man fokuserar mer på individen när det handlar om mindre barn. Eftersom du ser lärandet på ett annat sätt, det blir så otroligt tydligt. Jag tänker att barn som kanske blir matade hemma, sen filmar vi dem här i en matsituation, och ser då att de har börjat lära sig att äta själva. Då är det ju individen du fokuserar på.
P1: Eller barnen kanske sitter och försöker plocka upp någonting eller så sitter de kanske i hallen och försöker ta på sig sina skor.
P2: Jo jag tror det, medans större barn blir mera gruppfokuserat.
P1: Och det är ganska naturligt egentligen, att ju äldre barnen blir desto mer gruppfokuserat blir det.
43
P2: Vi tittar på den tillsammans och samtalar och reflekterar och det tycker jag faktiskt att jag behöver bli ännu bättre på. Men jag har blivit så otroligt mycket bättre på att sitta och ha med barnen, det tycker jag är så himla roligt.
P1: Det är ju nyttigt på något sätt, man ser att vi pedagoger och barnen behöver träna på det här med att titta på bilder och reflektera om frågor som ”vad ser du?” och ”vad gör du?”. Vi: Hur synliggör ni lärandet i dokumentationen? Pratar ni med barnen om det?
P2: Det är också genom frågeställningar, man kan få dem att svara på någonting, jag tycker att våra barn är otroligt duktiga på att se att de lär sig. Jag tänker som nu idag satt vi och samtalade vid lunchen om en älgjakt som en pojke varit med om. Det dök upp några frågor under samtalet, vilka jag skev ner. Sedan skrev jag ut dokumentationen, utifrån den började vi prata om frågorna, frågor som exempelvis ”vad hade man för färg på kläderna?” och ”varför?”. Jag tror jag trycker mer på det ordet, att nu lär vi oss tillsammans, det har inte jag gjort förut men det gör jag mycket mer idag. Jag kan till exempel säga ”ser ni vad ni lär er nu tillsammans?” och ”bra att du lärde oss det här!”.
P1: Då blir barnen mer uppmärksamma på att, ”det här har jag lärt mig”. Jag känner också att jag använder ordet på ett helt annat sätt än vad jag gjorde tidigare.
P2: Sen tror jag att vi är mycket duktigare på att låta barnen prata, att låta dem få vara mer i fokus och centrum idag än man var för några år sedan. Barnen är väldigt duktiga på att prata i grupp, på vår sida har vi jobbat väldigt mycket med det, att de i olika projekt får prata inför gruppen. De får liksom reflektera och se att de har lärt sig någonting. De har fått fundera över frågeställningar som exempelvis ”lärde du dig någonting?”.
P1: Det är en träning, helt klart. Det är ju så för oss vuxna också, att lyssna på vad du verkligen säger, att prata en i taget, bara det här att lyssna ”vad säger du?” och att kunna utifrån det du säger börja tänka. Det är ju en så otroligt viktig sak idag. Om man tänker på framtiden så är det ju väldigt viktigt att kunna lyssna och samtala.
P2: Sen tror jag det här spontana, jag tänker barn som kommer med bilder spontant till förskolan. Barnen har ju ett berg av kunskap. Jag hade ju lika gärna kunnat ha sagt ”låt det vara på hyllan” men att man ”vad kul att du har med dig den här bilden idag” och så får de sitta i gruppen och berätta. De tillför alltså sina kunskaper till de andra vilket är ett lärande. Detta gjorde man inte heller för några år sedan.
P1: Vi har blivit mycket duktigare på det, att ta tillvara på det barnen säger. Man säger inte bara ”jaja, lägg det på hyllan”, så det är ju en stor skillnad.
P2: Vi synliggör kunskap på ett annat sätt än man gjorde förut och även det som händer i stunden, här och nu. Däremot tycker jag helt klart att vi är lite sämre på det här med syfte och fokus. Alltså att ha ett fokusområde och bestämma sig för vad som är syftet, det är vi lite sämre på, det spretar för mycket.