EXAMENSARBETE
Pedagogisk dokumenation
Ett verktyg för lärande i förskolan
Nathalie Bergh
Agnes Björck
Lärarexamen, grundnivå Lärarexamen, 210 hp
Luleå tekniska universitet
Förord
Vi vill framföra vårt varmaste tack till vår handledare Steffan Lind för att du har ställt upp och stöttat oss genom arbetets gång. Vi vill även tacka de pedagoger som ställt upp på våra intervjuer och gjort det här arbetet möjligt! Till våra nära och kära vill vi även rikta ett stort tack för allt stöd ni har gett oss.
Januari 2012
Abstrakt
I den statliga utredningen Att erövra omvärlden betonas den pedagogiska dokumentationens roll i förskolan; ”Pedagogisk dokumentation är inte bara ett värdefullt arbetsverktyg i det dagliga arbetet i förskolan, utan kan också användas som underlag för fortbildning, föräldrasamarbete och utvärdering” (SOU 1997:157a, s. 58). Med syftet i åtanke beskrivs hur pedagoger använder sig av pedagogisk dokumentation för att synliggöra lärande och vilka svårigheter det kan finnas med pedagogisk dokumentation. Hur pedagogerna går vidare med lärande utifrån pedagogisk dokumentation belyses också, likaså vad som dokumenteras i en dokumentation och en pedagogisk dokumentation och vad som skiljer dessa två åt. För att få fram studiens resultat har den kvalitativa intervjun använts. Tio stycken pedagoger har intervjuats för att delge sina uppfattningar av pedagogisk dokumentation. Många av pedagogerna var eniga om hur pedagogisk dokumentation kan synliggöra lärande och hur de kan gå vidare utifrån den. Någonting som framkom var att reflektionen tillsammans med både barn och kollegor var vital för att synliggöra lärande. Vissa pedagoger tyckte även det var viktigt att fråga barnen hur de ville gå vidare med ett arbete. En svårighet med pedagogisk dokumentation som lyftes av nästan alla pedagoger var tiden, medan ett par av de intervjuade menade att det är en prioriteringsfråga. Vissa pedagoger uppgav ett problem kring pedagogisk dokumentation, vilket var att dokumentationer oftast bara hängs upp på väggen och de övergår då inte till pedagogiska dokumentationer. Detta innebär att processen stannar av och det sker då inget ytterligare lärande. En märkbar skillnad som framkom i studien var att läroplanen inte tog lika stor plats i de pedagogiska dokumentationerna som förväntat. Någonting som också utmärkte sig i resultatet i vår studie var att endast ett par av de intervjuade lyfte värdegrunden som en viktig del av pedagogisk dokumentation.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte ... 1
Bakgrund - Teorier och tidigare forskning ... 1
Pedagogisk dokumentation – vad innebär det? ... 2
Olika dokumentationsmetoder ... 4
Vad är skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation? ... 5
Vilka svårigheter finns med pedagogisk dokumentation? ... 5
Teorier om barns lärande ... 6
Konstruktivism ... 7
Det sociokulturella perspektivet ... 7
Metod ... 8
Kvalitativ metod ... 8
Fenomenologi ... 9
Intervju ... 10
Reliabilitet och validitet ... 11
Undersökningspersoner ... 11
Genomförandet av intervjuer ... 12
Informationsbrev ... 12
Forskningsetiska principer ... 12
Bearbetning av information och analys ... 13
Resultat ... 14
Frågeställning 1. ”Vad är skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation och vad dokumenteras i dessa?” ... 14
Frågeställning 2. ”Hur använder pedagoger sig av pedagogisk dokumentation för att synliggöra lärande och vilka eventuella svårigheter finns det med pedagogisk dokumentation i dagsläget?” ... 19
Frågeställning 3. ”Hur går pedagoger vidare utifrån pedagogisk dokumentation för att ytterligare stärka barns och sitt eget lärande?” ... 23
Diskussion ... 25
Resultatdiskussion ... 25
Metoddiskussion ... 30
Reliabilitet och validitet i vår studie ... 33
Erfarenheter för framtiden ... 34
Vidare forskning ... 35
Referenser ... 35
Bilagor ... 38
Bilaga 1: Informationsbrev ... 38
Bilaga 2: En av de utskrivna intervjuerna ... 40
1
Inledning
Pedagogisk dokumentation är ett användbart verktyg för det dagliga arbetet i förskolan och som utvärdering av verksamheten (SOU 1997:157a). Som blivande förskollärare anser vi att pedagogisk dokumentation är viktig i förskolans verksamhet, eftersom barn och pedagoger får syn på sitt lärande och genom detta kan barn få inflytande över sin egen utveckling. Pedagogisk dokumentation är ett verktyg som även kan göra att lärandet utvecklas ytterligare. Läroplanen för förskolan, Lpfö98, betonar vikten av dokumentation: ”Arbetslaget ska dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla barns delaktighet och inflytande i dokumentation och utvärderingar, vad och hur barn har möjlighet att påverka och hur deras perspektiv, utforskande, frågor och idéer tas tillvara” (Skolverket, 2011, s. 15).
Dokumentation ska användas inom förskolan (Skollagen, SFS 2010:800). Vi anser därför att det är viktigt för oss att sätta oss in ytterligare i ämnet. Under våra verksamhetsförlagda utbildningar har vi på olika sätt fått ta del av olika dokumentationer. Det är intressant att förstå hur en dokumentation övergår till en pedagogisk dokumentation eftersom vi har observerat att pedagogernas tänkta pedagogiska dokumentationer ofta bara blir ”väggdekorationer”, vilket då endast stannar vid en dokumentation. Dokumentationer kan visa var barnen befinner sig för stunden, vilket kan innebära att barnens lärande inte synliggörs. Det kan ses som ett problem, eftersom pedagogisk dokumentation ska bidra till att utveckla både pedagogers och barns lärande. Vi har upplevt, genom observationer och samtal med pedagoger, att det finns svårigheter med pedagogisk dokumentation. Det här är också någonting som uppmärksammas i vår studie.
Arbetsfördelningen gick till så att vi tillsammans valde vilken litteratur vi ville ha med i vårt arbete och därefter delade vi upp litteraturen. Vi satt på varsitt håll och gick igenom litteraturen och tog ut det vi ansåg var av vikt för vår studie. Tillsammans skrev vi sedan ihop det vi hade tagit ut. Vi valde att inte dela upp arbetet och ansvara för olika avsnitt eftersom vi ville vara lika delaktiga och insatta i studiens alla delar.
Syfte
Vårt syfte är att beskriva hur pedagogisk dokumentation används för att bidra till lärande i förskolan.
Frågeställningar
1. Vad är skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation och vad dokumenteras i dessa?
2. Hur använder pedagoger sig av pedagogisk dokumentation för att synliggöra lärande och vilka eventuella svårigheter finns det med pedagogisk dokumentation i dagsläget? 3. Hur går pedagoger vidare utifrån pedagogisk dokumentation för att ytterligare stärka
barns och sitt eget lärande?
Bakgrund - Teorier och tidigare forskning
Barns lärande har kommit i allt större fokus i förskolan (Skolverket, 2008). Pedagogisk dokumentation lyfts fram som ett verktyg för att synliggöra lärande. I det här avsnittet kommer vi att beskriva vad pedagogisk dokumentation är för någonting, vad den bör
2
innehålla, vad som utmärker den och vad syftet är med den. I bakgrunden kommer även skillnader mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation att redogöras. Vi har fått uppfattningen av att det finns olika svårigheter kring pedagogisk dokumentation, därför kommer dessa att lyftas. I den sista delen av bakgrunden redogörs för olika teorier om barns lärande och dessa är konstruktivismen och det sociokulturella perspektivet. Konstruktivismen valdes eftersom den bland annat handlar om att barn inte föds med uppfattningar av olika objekt utan skapar dessa själv. Genom pedagogisk dokumentation kan pedagoger se hur barn skapar och uppfattar objekt i omgivningen. Anledningen till att det sociokulturella perspektivet valdes var att perspektivet, precis som pedagogisk dokumentation, fokuserar på det sociala samspelet och reflektion tillsammans med andra.
Pedagogisk dokumentation – vad innebär det?
Pedagoger kan synliggöra barns lärande och utveckling genom att dokumentera (Skolverket, 2011). ”Arbetslaget ska använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten samt gör det möjligt att följa barns förändrade kunnande inom olika målområden” (s. 15).
Verksamheten ska styras av barnen och de ska vara i centrum (Skolverket, 2011). Det är viktigt att personer som arbetar i förskolor lyssnar mer på barn och pratar desto mindre (Lenz Taguchi, 1997). Därför är det bra att dokumentera det barn säger och gör. Pedagoger kan lära sig någonting om hur barn förstår, upplever och uttrycker sin omgivning genom att dokumentera deras sägande och görande. Det dokumenterade materialet kan pedagoger sedan diskutera kring med både barn och kollegor och på så vis ta reda på hur de ska gå vidare. Pedagoger kan också, genom olika dokumentationer, kommunicera med andra vuxna om barn och sina egna tankar (Dahlberg, Moss & Pence, 2006). Dokumentation bör resultera i att pedagoger reflekterar, vilket i sig kan leda till att ett projekt kan gå vidare. Skolverket (2004) citerar SOU 1997:157 som anger att reflektion är grunden för pedagogisk dokumentation:
Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete, där såväl lärare som barn, föräldrar och andra kan delta. För att synliggöra praktiken krävs dock att dokumentation blir en naturlig och integrerad del av det dagliga arbetet och inte något som ligger vid sidan av. Detta förutsätter att man i arbetet kan skapa en kultur av samarbete, reflektion och kommunikation (SOU 1997:157 i Skolverket, 2004, s. 82).
Genom pedagogiska dokumentationer syns inte bara barns lärande utan även pedagoger kan få tag på sin pedagogiska roll (Granberg, 2001; Lenz Taguchi, 1997; Granhagen & Hedlund, 2008; Wallin, 2003). Pedagoger kan bli medvetna om sitt handlande genom att reflektera kring dokumentationer och när de har gjort det kan de utveckla verksamhetens arbete (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Författarna menar att det inte sker någon utveckling utan reflektion. Genom reflektion kan pedagoger ändra sitt tillvägagångssätt utifrån tidigare erfarenheter (Wehner-Godée, 2010).
Pedagogisk dokumentation är ett bra verktyg för att förstå barns läroprocesser (Lenz Taguchi, 1997). Därigenom kan pedagoger ta reda på hur barn lär sig och hur de tänker i olika situationer. ”Dokumentationerna blir verktyg för pedagogerna att förstå hur barnet lär och tänker” (Wehner-Godée, s. 22). Även Lenz Taguchi (1997) uttrycker detta:
Genom att dokumentera vad barn gör, säger och ger uttryck för på olika sätt lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger utan framför allt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden. (Lenz Taguchi, 1997, s. 33)
3
Pedagoger kan också hjälpa barn så de kommer framåt (Wallin, 2003) och genom pedagogisk dokumentation synliggörs barns lärande (Wallin, 2003; Lindgren & Sparrman, 2003; Alcock, 2000). Pedagogisk dokumentation ger möjlighet att utveckla barns lärande (Buldu, 2010). Många av lärarna i Buldus studie ansåg att de med hjälp av pedagogiska dokumentationer kunde bistå barn i deras lärandeprocesser. Processer blir synliga genom pedagogisk dokumentation, men även samspelet mellan pedagog och barn kan komma fram genom detta (Bjervås, 2011; Lenz Taguchi, 1997; Dahlberg m.fl., 2006). Genom att göra barn delaktiga i sina egna lärandeprocesser så får de en chans att kunna reflektera kring dessa (Buldu, 2010): ”The process of pedagogical documentation involves recording children’s learning experiences, analysing children’s work products, and sharing these with the children through a documentation panel, that is, a visual representation or archive of children’s learning that provokes reflection” (s. 1440).
Lärandet hos barn ska stimuleras och deras intressen, nyfikenhet och företagsamhet ska tas tillvara (Skolverket, 2011). Pedagoger som talar om barns inflytande i förskolan menar att det går att se barns intressen och att det går att utmana dem genom dokumentationer (Skolverket, 2008). I rapporten beskrivs även hur barns delaktighet kan höjas: ”Ett annat sätt att öka delaktigheten är att sätta upp dokumentationerna i barnhöjd på väggarna eller att placera material synligt och lättillgängligt så att barnen själva kan välja” (Skolverket, 2008, s. 59). Många pedagoger ser pedagogisk dokumentation som ett hjälpande verktyg för barn att bruka de kompetenser de besitter (Bjervås, 2011). Det kan också användas som verktyg för att övervinna hinder och för att vinna ännu mer kunskap. Pedagogiska dokumentationer är viktiga för barns lärande och dessa kan ses som ett kommunikationsstöd för barn som ännu inte utvecklat sin förmåga att tala. I likhet med detta ser Lenz Taguchi (1997) den pedagogiska dokumentationen som en kommunikation för äldre barn. Detta betyder att de kan, via exempelvis bilder och utsagor, kommunicera sin kunskap. Pedagogerna kan dokumentera det barnen säger och sedan använda detta för att få barnen att minnas vad de sa gången innan. Barnen kan minnas och gå tillbaka till en händelse flera gånger via exempelvis texter, video och egna arbeten (SOU 1997:157a). När barnen kommer ihåg sina tankar så kan de använda dessa i sitt fortsatta tänkande. Genom pedagogisk dokumentation kan även pedagoger minnas vad som har hänt och på det sättet se barns utveckling (Dahlberg m.fl., 2006).
Pedagogisk dokumentation är ett slags förändringsarbete som aldrig tar slut (Lenz Taguchi, 1997). Det är ett verktyg som kräver dialog och reflektion mellan pedagoger, barn och deras familjer. Genom pedagogiska dokumentationer kan föräldrar få en inblick i vad som händer i verksamheten och om barnens lärande (Granberg, 2001; Åberg & Lenz Taguchi, 2005; Skolverket, 2010b). Förändringsarbetet sker mellan det vi vet och det vi inte vet men även mellan teori och praktik (Lenz Taguchi, 1997). Pedagoger kan genom pedagogisk dokumentation ta makten över sin praktik och barnen kan ta makten över sitt lärande. Genom pedagogisk dokumentation går det att utvärdera vad kontexten har för betydelse för barnens lärande, samarbete och lek (Skolverket, 2008). Genom pedagogisk dokumentation går det att synliggöra barnen och verksamheten (Lenz Taguchi, 1997). ”’Pedagogisk dokumentation’ däremot handlar främst om att försöka se och förstå vad som pågår i det pedagogiska arbetet och vad barnen har kapacitet för utan en på förhand bestämd ram av förväntningar och normer” (Dahlberg m.fl., 2006, s. 218).
Pedagogisk dokumentation är inte hela bilden av en process eftersom pedagogen har valt ut det som denne tycker är av värde, vilket gör att pedagogisk dokumentation är en social
4
konstruktion (Dahlberg m.fl., 2006). De sociala, kulturella och historiska kontexterna påverkar barns gemensamma uppbyggnad av lärande och utveckling (Alcock, 2000). Pedagogisk dokumentation kan bidra till en förståelse av detta. Dokumentationer som pedagoger gör är ensidiga, kontextuella och sållande (Dahlberg m.fl., 1999, i Wehner-Godée, 2010). Eftersom inte allt dokumenteras, utan bara vissa delar, så är dokumentationer inte hela sanningen.
Pedagogisk dokumentation handlar om att reflektera om både barn och vuxnas lärande (Alnervik i Skolverket, 2010a). Den gemensamma reflektionen kring dokumentationer för arbetet i verksamheten framåt (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Det är också viktigt att pedagogerna reflekterar tillsammans med barnen om dokumentationer. Både pedagoger och barn kan jämföra tidigare pedagogiska dokumentationer med nya och se utvecklingen. Det går att se lärandet genom att återkoppla det som barnen tidigare har gjort med vad de gör idag (Granberg, 2001):
Dokumentation gör det möjligt att följa barns utveckling och lärande över en längre tid. Det går att gå tillbaka, titta på hur det såg ut tidigare, jämföra med hur det ser ut idag och se vad som har hänt däremellan. Dokumentation underlättar ständigt återkopplingar i arbetet mellan det som gjorts tidigare och det som görs idag. Genom att tvingas till dessa återkommande granskningar blir det lättare att forma verksamheten efter barnens utveckling och intressen (Granberg, 2001, s. 37).
Lärandet i en barngrupp är någonting som kan synliggöras genom pedagogisk dokumentation och med hjälp av detta kan barn få syn på andras sätt att tänka och resonera (Lärarhögskolan i Stockholm, 2006). Barnen kan även komma ihåg hur de själva trodde från början om någonting och på det sättet se hur deras tankar har förändrats. Med hjälp av dokumentation går det att återgå till tidigare händelser och göra det ”dolda” synligt (Wallin, 2003):
Man dokumenterar för att försöka fånga den kedja av handlande, tänkande och lärande som man själv och barnen varit en del av. För att försöka se också under ytan av det skedda och synliggöra det som annars vore fördolt och försvunnet. Man vill kunna återvända till den konkreta situationen flera gånger och försöka förstå och analysera processerna på många olika sätt och utifrån flera olika synvinklar. Tillsammans med kollegor vill man vända och vrida på det skedda och hitta många olika tolkningar, betydelser och hypoteser (Wallin, 2003, s. 83).
Olika dokumentationsmetoder
När någon pratar om pedagogisk dokumentation så handlar det egentligen om två olika saker (Dahlberg m.fl., 2006; Alcock, 2000). Det ena är processen och det andra är innehållet i processen. Innehållet i processen avser materialet som används för att beskriva vad som har hänt och sagts under arbetet (Dahlberg m.fl., 2006). Materialet kan framställas i olika former och på olika sätt, det kan vara handskriva texter, kort och videoinspelningar. Med processen menas hur innehållet används för reflektion, för den enskilde men även tillsammans med andra.
Kort på barn och deras verk och kommentarer är några exempel på vad en dokumentation kan innehålla (Wehner-Godée, 2010; Lindgren & Sparrman, 2003; Skolverket, 2010b). Olika medier som pedagoger kan använda sig av för att dokumentera kan exempelvis vara videokamera, ljudinspelare, papper och penna, kamera och dator. Även Skolverket (2008) lyfter olika medier som kan användas för att dokumentera:
5
I förskolan kan olika händelser och processer dokumenteras med olika metoder, t ex genom foto, videofilm, anteckningar och barnens egna alster. Dessa olika typer av dokumentation kan sedan användas som utgångspunkt för personalens reflektioner kring verksamheten och de enskilda barnen (Skolverket, 2008, s. 69).
Vad är skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation?
Dokumentation bör enligt Åberg och Lenz Taguchi (2005) resultera i en reflektion. ”Våra dokumentationer satt inte längre uppe för att dekorera våra väggar, utan de satt där för att sprida nyfikenhet och inspirera till gemensam reflektion” (s. 42). Syftet med pedagogisk dokumentation är inte att göra fina väggdekorationer utan att följa hur barn förvärvar sin kunskap (Lärarhögskolan i Stockholm, 2006). Det gäller att hjälpa barn att förvärva ny kunskap (Wehner-Godée, 2010): ”Dokumentation blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang. Målet är att kunna stödja barn och ungdomar bättre i deras kunskapssökande och ge dem nya utmaningar” (s. 11-12).Dokumentation är en viktig grund för pedagogers gemensamma reflektion (Skolverket, 2008; Lenz Taguchi, 1997). Det är alltså genom den gemensamma reflektionen en dokumentation övergår till en pedagogisk dokumentation. Om det inte blir någon reflektion kring dokumentationer så sker det heller inte någon utveckling, varken för barn eller för pedagoger (Lenz Taguchi, 1997). Det krävs kommunikation, analys och tolkning bland pedagoger och
barn för att dokumentationerna ska leda till ett lärande eller en utveckling (Skolverket, 2008).
Den pedagogiska dokumentationen är således inte bara till för att fastställa vad som har hänt utan den ska fungera som ett sorts underlag att reflektera kring.
Genom att ta tillvara på barns intressen och tankar kan nya idéer komma upp och därmed kan nästa steg i arbetet tas (Lenz Taguchi, 1997). Reflektion är grunden för pedagogisk dokumentation och genom reflektion kan pedagoger föra arbetet framåt (Åberg & Lenz Taguchi, 2005):
Om dokumenterandet ska leda barnen och oss själva framåt måste vi gå ett steg till. Vi behöver reflektera tillsammans kring den dokumenterade händelsen och sedan använda våra reflektioner som utgångspunkt för hur vi i nästa steg väljer att utmana barnens tankar. Det är reflektionen som utgör grunden för utvecklingen av arbetet och ett reflekterande förhållningssätt till praktiken förutsätter redskap som den pedagogiska dokumentationen (Åberg & Lenz Taguchi, 2005, s. 20).
Vilka svårigheter finns med pedagogisk dokumentation?
Tiden är ett stort problem, men pedagoger bör ta sig tid eftersom pedagogisk dokumentation är ett viktigt verktyg för barns lärande (Wehner-Godée, 2010). Det är oftast upp till arbetslagen att ordna så att det finns tid till reflektion (Skolverket, 2004). Men pedagogisk dokumentation kommer ofta i andra hand eftersom det praktiska i verksamheten tar överhanden (Granberg, 2001). Det gäller att prioritera pedagogisk dokumentation eftersom det har betydande värde för arbetet i verksamheten, men det kräver träning och det tar mycket tid (Dahlberg m.fl., 2006). ”Vad gäller dilemman och svårigheter med pedagogisk dokumentation framhåller pedagogerna att tiden är ett problem. Det tar tid att lära sig att arbeta med dokumentation och det tar tid att observera, dokumentera samt reflektera.” (Granhagen & Hedlund, 2008, s. 22). Planeringstiden är ett bra tillfälle för den gemensamma reflektionen kring dokumentationer (Åberg och Lenz Taguchi, 2005). Författarna framhåller att reflektion kring dokumentationer gör att pedagoger kan tänka bakåt och inte bara framåt.
6
Om pedagoger ger reflektionen tid så kommer de att inse hur spännande det är och då låta det gå före detaljplaneringen av verksamheten. En svårighet kan även vara att analysera pedagogiska dokumentationer och veta vad som ska arbetas vidare med utifrån dem (Buldu, 2010).
Genom pedagogisk dokumentation kan pedagoger göra en bedömning av vad som händer i verksamheten (Granhagen & Hedlund, 2008). Dilemmat kan bli att det är barnen, inte verksamheten, som blir bedömda i en pedagogisk dokumentation. När olika pedagogiska dokumentationer sätts upp på väggen så kan barn utvärdera varandra och sig själva, vilket kan bli ett problem (Lindgren & Sparrman, 2003, refererad i Bjervås, 2011). Ytterligare en fara med pedagogisk dokumentation är att pedagoger kategoriserar och klassificerar barn utifrån vad som är normalt och inte (Dahlberg m.fl., 2006). En annan svårighet handlar om att barn som blir dokumenterade kan känna sig bevakade (Lindgren & Sparrman, 2003, refererad i Bjervås, 2011).
Både barn och vuxna säger inte alltid kloka saker utan pratar ibland bara strunt, vilket kan innebära en svårighet med att veta vad som bör dokumenteras (Wallin, 2003). Det är viktigt att pedagoger vet vad de vill förstå genom en pedagogisk dokumentation. Det kan resultera i att det blir enklare att veta vad som bör dokumenteras (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Det kan även vara bra att pedagoger bestämmer redan innan vad de ska kolla på, eftersom ingen människa kan se allt.
Det finns inte en specifik metod att utgå ifrån utan pedagoger måste själva hitta den metod som passar bäst för sin barngrupp (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Men det gäller även att hitta den metod som passar bäst till olika tillfällen. Stannar dokumentationen direkt efter att en händelse är nedskriven, så blir det bara som författarna uttrycker sig, ett sparande av händelser. Dokumentationer ska inte bara hängas upp på väggen utan ska synliggöra ett lärande (Wallin, 2003):
Risken är annars att dokumentationen bara blir teknik för sin egen skull och därmed mer eller mindre meningslös. Den hänger pliktskyldigt på förskoleväggen eller slutar i en pärm utan att vara till någon större nytta eller glädje … Vitsen med dokumentation är främst pedagogisk. Den kan synliggöra en lärandeprocess och användas av förskollärarna (Wallin, 2003, s. 68-69).
Teorier om barns lärande
Ibland kan barn vara omotiverade att lära sig saker som andra vill att de ska lära sig (Jancke & Wiklund, 2001). ”Barn i alla åldrar har hög motivation att lära. Men barnen kan vara mindre motiverade att lära sig något, som någon annan vill att de ska lära sig. De vill hellre lära sig sätt att själva uppnå sina mål” (s. 14).
Barn kan ta efter andra barn genom observation (Jancke och Wiklund, 2001; Strandberg, 2006). Det gör barnen genom att härma andra i sitt agerande och på det viset lär de sig hur de ska agera i olika situationer. Pedagoger kan se barnens lärandeprocess genom att titta på hur de handlar när de får nya insikter (Jancke & Wiklund, 2001). Vad som också är viktigt är att pedagoger bör hitta och se barns lärandeprocesser. Detta för att kunna vägleda och ge dem stöd men även för att kunna se saker ur barns perspektiv. I Utbildningsdepartementet (1998) framställs lärandet som en viktig del i verksamheten. Barn ska känna att det är meningsfullt att lära sig nya saker och deras intressen ska tas tillvara för att främja lärandet:
7
Den pedagogiska verksamheten skall genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön skall vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten skall främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära skall utgöra grunden för den pedagogiska verksamheten (Utbildningsdepartementet, 1998,s. 8).
Konstruktivism
Piagets teori om konstruktivismen handlar om att barn inte föds med uppfattningar av objekt och händelser utan dessa konstrueras av individen själv (Tetzchner, 2005). Piaget menar att individen överlever genom att anpassa sig till sin omgivning (Engström, 1998). Individen går igenom en ”anpassningsprocess” (s. 22) för att på det sättet passa in i omgivningen. Författaren tar även upp två närliggande processer inom konstruktivismen, vilka är ackommodation och assimilation. Assimilation syftar till när någonting nytt tolkas med hjälp av tidigare erfarenheter. När nya och tidigare erfarenheter möts så kan det uppstå en konflikt och när den ska lösas, sker det en process som kallas för ackommodation.
Piaget talar om inlärning som en ”kunskapstillväxt”. Det innebär att inlärningar är meningsfulla aktiviteter för barnen som gör att de, genom ett aktivt handlingssätt, utvecklar förståelse och förmågor (Jerlang, 2008). Även Illeris (2007) ger en beskrivning av konstruktivismen:
Denna uppfattning innebär att människan genom lärande och kunskap själv konstruerar sin förståelse för omvärlden, ett synsätt som utesluter varje föreställning om att lärandet skulle vara någon sorts ”påfyllningsprocess” där en viss person, exempelvis en lärare, överför insikter, färdigheter och kunskaper till andra personer, exempelvis elever (Illeris, 2007, s. 53).
Det sociokulturella perspektivet
”Sociokulturell teori bygger på en konstruktivistisk syn på lärande men lägger avgörande vikt vid att kunskap konstrueras genom socialt samarbete i en kulturell kontext och inte primärt genom individuella processer, vilket kognitivismen lägger vikt vid” (Dysthe, 2002, s. 94). Det sociala samspelet är vitalt i det sociokulturella perspektivet, eftersom det är genom kommunikation vi människor skapar och för vidare sociokulturella resurser. Vygotskij hävdar att ”lärande går alltid före utveckling” (Jerlang, 2008, s. 367). Samspelet är en viktig aspekt i undervisningen för Vygotskij. Han menadeatt barn aktivt bygger upp sin vetskap om världen och att de är en del av en socialt och kulturell kontext (Hwang & Nilsson, 2003). Vygotskij menade också att barn växer upp i olika kulturella situationer och barnets utveckling är beroende av dessa. Författarna menar att Vygotskij har en annan syn än Piaget. Piaget ansåg att alla barn går igenom samma stadier i livet vid samma tidpunkt, det vill säga att utvecklingen är universell.
Människan har ett samband med kulturen, var vi kommer ifrån påverkar vilka vi är (Strandberg, 2006). ”Om jag förstått rätt, så menade Vygotskij att vi lär oss sådant som är tillgängligt i det liv vi lever” (s. 178). Ingenting är medfött, varken språket eller läsfärdigheten. Vad som finns är en otrolig hjärna som gör att vi kan utveckla vårt språk och intellekt. Vygotskij ansåg att människors samspel inte bara är någonting som stödjer utveckling och lärande utan han menade att samspel är utveckling och lärande.
8
Lärandet blir ett värde på grund av att lärandet har en förmåga att skapa en syntes mellan en individ och dennes sammanhang (Lärarhögskolan i Stockholm, 2006). Barns lärande bör dokumenteras och följas eftersom att detta kan lägga en god grund för ytterligare lärande (Skolverket, 2011). Diskussioner om begreppet lärande och kunskap behövs bland pedagoger för att främja barns lärande. Det framställs också i Lpfö98 (Skolverket, 2011) att barn lär av varandra och att samspelet mellan vuxna och barn ska lägga en grund för lärandet. Lärarhögskolan i Stockholm (2006) framhåller vikten av att barn förstår värdet av lärande:
Varje individ kan sålunda inte bara lära sig lära utan också bli medveten om lärandets värde som en kvalitet i själva livet, både för att organisera och mångfaldiga lärandets möjligheter och för att njuta av dem och finna tillfredsställelse i att lära tillsammans med andra (Lärarhögskolan i Stockholm, 2006, s. 28).
Metod
Vi har valt att använda oss av intervju som undersökningsmetod och därför beskrivs den i detta avsnitt. Mer ingående kommer det att framgå vad en intervju är, vilken form vi har valt och hur den kan användas. Eftersom intervju är en av metoderna som är utmärkande för den kvalitativa metoden så kommer även denna att beskrivas. Vi har även valt att lyfta fenomenologin eftersom forskaren då försöker förstå hur olika fenomen upplevs av andra, vilket vi vill uppnå med studien. I metoden lyfts även begreppen reliabilitet och validitet, för att kunna ta reda på om vår studie är pålitlig och trovärdig.
Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer kommer att följas genom arbetets gång och därför kommer det i metoden att beskrivas hur dessa har följts. I metoden delger vi en förklaring av hur valet av våra undersökningspersoner har gått till men även hur genomförandet av intervjuerna har gått till.
Kvalitativ metod
Den kvalitativa metoden valdes för att vi genom intervjuer ville försöka förstå och ta del av pedagogers tankar om pedagogisk dokumentation. ”Den kvalitativa forskningen bygger på förutsättningen att vi genom språket kan ta del av varandras inre världar” (Tebelius & Patel, 1987, s. 45).
Bogdan och Biklen (1982, refererad i Lind, 2000) beskriver fem grunddrag som kännetecknar kvalitativa metoder (s. 22-23):
• ”Kvalitativa studier har den naturliga miljön som datakälla och forskaren är huvudinstrumentet.”
• ”Kvalitativa studier är deskriptiva.”
• ”Kvalitativa studier intresserar sig för processer mer än för utfall och produkter.” • ”Begreppet innebörd (”meaning) är av central betydelse. Det emiska perspektivet
ställs i förgrunden och forskaren försöker förstå de fenomen som studeras i termer av informanternas tankar, intentioner, känslor etc.”
• ”Forskare som tillämpar kvalitativ metod tenderar att analysera sina data induktivt.” Dessa fem grunddrag utgör grunden för metoden och i det här stycket kommer vi att beskriva kortfattat hur dessa är kopplade till vår studie. Denna studie är deskriptiv i den bemärkelsen att den beskriver hur pedagogisk dokumentation används. Genom intervjuer försöker vi förstå
9
pedagogers tankar och intentioner. ”Det mest grundläggande draget i kvalitativ forskning är den uttalade viljan att se eller uttrycka händelser, handlingar, normer och värden utifrån de studerande personernas eget perspektiv” (Bryman, 1997, s. 77). Intervjuerna ägde rum i de intervjuades naturliga miljö, på förskolorna där de arbetar. Det var intressant att se processen kring pedagogisk dokumentation och därför följde vi även grunddraget som handlar om processer. Vi gick även efter det induktiva tillvägagångssättet, vilket innebär att forskaren först samlar data och sen kopplar den till litteraturen som finns (Saunders, Lewis & Thornhill, 2009). Studien började med att vi såg hur pedagogisk dokumentation uppfattades i empirin. Därefter gjordes kopplingar till tidigare forskning och till teorierna som presenteras i bakgrunden.
Det finns olika metoder som förknippas med kvalitativa undersökningar (Bryman, 1997, s. 77). Den mest kända är deltagande observationer, där forskaren är i verksamheten under en längre tid och försöker få en bild av det som ska studeras i studien. En annan metod är den ostrukturerade intervjun, där den intervjuade har utrymme att forma sina svar och forskaren styr inte samtalet speciellt mycket. Vi valde att använda oss av den ostrukturerade intervjun eftersom vi inte ville styra de intervjuade, utan de skulle få framföra sina egna tankar och åsikter utan någon påverkan.
Forskare behöver använda sig av olika metoder beroende på vilket det kvalitativa problemet i studien är (Patel & Davidson, 2003). Det gäller att på egen hand hitta en metod som passar till sin studie när det gäller bearbetning av en kvalitativ studie. En bearbetningsmetod kan vara att skriva ut intervjuerna i text, men det tar tid och därför är undersökningar av kvalitativ sort arbets- och tidskrävande. Vi valde att skriva ut intervjuerna för att kunna gå tillbaka och titta på samtalet flera gånger. I ett färdigt arbete där forskaren har gjort en kvalitativ bearbetning kan läsaren ta del av en text som varvas med anteckningar och citat från intervjuer (Patel & Davidson, 2003). I vårt arbete har vi förstärkt resultatdelen med citat från intervjuerna.
Den kvalitativa metoden innebär att endast talade eller skrivna formuleringar används och inte siffror och tal (Backman, 2008). Vi har valt att inte skriva ut hur många pedagoger som har sagt någonting utan vi använder istället olika ord för att beskriva antalet.
Vi ville i vår studie se likheter och skillnader i pedagogers sätt att tänka och deras sätt att arbeta med pedagogisk dokumentation. ”Om jag däremot är intresserad av att till exempel försöka förstå människors sätt att resonera eller reagera, eller av att särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster, så är en kvalitativ studie rimlig” (Trost, 2010, s. 32). Även Bjørndal (2005) menar att forskare koncentrerar sig på förståelse och beskrivning i en kvalitativ metod. I en intervju kan flera frågor ställas om samma sak, fast på olika sätt, för att få en djupare förståelse av området (Trost, 2010). Om vi inte riktigt förstod vad pedagogerna menade med något av sina svar under intervjuerna så kunde vi fråga om.
Fenomenologi
Fenomenologin valdes eftersom vi ville förstå pedagogisk dokumentation utifrån de intervjuades perspektiv. När fenomenologi används i en kvalitativ studie, så ligger intresset i att förstå hur de medverkande personerna upplever olika sociala fenomen och hur de beskriver världen utifrån sig själva (Kvale & Brinkmann, 2009). I en kvalitativ studie vill forskaren beskriva hur fenomen upplevs av människor.
10
”Fenomenologi betonar närvaron i nuet och upplevelsen som den främsta källan för kunskap om verkligheten” (Bogdan & Biklen, 1982; Egderbladh, 1992 refererad i Lind, 2000, s. 23). Personers ”föreställningar, känslor och handlingsintentioner” (s. 23) är väsentliga i en fenomenologisk studie, om dessa personer på något sätt påverkas av en verksamhet. I vår studie har vi valt att fokusera på pedagogernas tankar och handlingar, eftersom det oftast är de som utför pedagogiska dokumentationer.
Upplevelser som personer ger uttryck för anses vara sanna i vetenskaplig bemärkelse (Berglund, 1985 i Lind, 2000). Den främsta källan till vårt material är pedagogernas egna upplevelser och dessa anses vara riktiga. I en fenomenologisk studie ska forskaren titta på olika mänskliga beteenden utifrån hur undersökningspersonerna tolkar sin omgivning (Bogdan & Taylor, 1975, refererad i Bryman, 1997). Forskare i både en fenomenologisk och en kvalitativ studie ska gripa sig an tolkningsprocesserna. Det är viktigt att forskarna i en fenomenologisk studie försöker se fenomen utifrån de olika medverkandes synsätt.
Intervju
Intervjun beskrivs som ett samtal mellan ett visst antal personer (Kylén, 1994). Den som intervjuar försöker få de intervjuade att svara på de ställda frågorna och antecknar även under tiden. ”En intervju förmedlar kunskap, upplevelser, erfarenheter, åsikter, attityder, värderingar och annat från en intervjupersons sida till en åskådare med intervjuaren som mellanled” (Krag Jacobsen, 1993, s. 10).
Intervjuer gör det möjligt att få en fråga tillräckligt besvarad, hade frågorna däremot varit enkla att besvara skulle en enkät istället vara mer passande (Kylen, 1994). Författaren talar om öppna och styrda intervjuer och han menar att om det är ett djupt svar som önskas är en öppen intervju det bästa alternativet. Är det däremot ett rakt svar som är väsentligt så är den styrda intervjun det bästa alternativet. Anteckningar ska tas under intervjuernas gång, oavsett hur långa dessa är. Anteckningarna ska skrivas öppet, så att den intervjuade ser vad som blir nedskrivet. Dessa anteckningar ska användas både för sammanfattningar under intervjutillfället och för bearbetningen av intervjun. Det är viktigt att gå igenom intervjun direkt efter att den är utförd, för att det då är enklare att komma ihåg och komplettera om det är någonting som blivit bortglömt.
”Parintervju”, ”gruppintervju” och ”panelintervju” är tre olika former av intervjuer (Kylén, 1994). ”Parintervju” innebär att det är en intervjuare och en som blir intervjuad. ”Gruppintervju” innebär att det är en intervjuare och flera som blir intervjuade. Medan ”panelintervju” innebär att det är flera intervjuare och en som blir intervjuad. Vår intention med intervjuerna var att vi skulle använda oss av formen ”panelintervju”, vilket vi gjorde i alla utom två av intervjuerna. I dessa deltog två intervjupersoner och två intervjuare.
”Intervjuaren ska försöka att förstå den intervjuades bevekelsegrunder, känslor, sätt att tänka och sätt att handla eller bete sig” (Trost, 2011, s. 53). Den intervjuade ska vara i centrum, det är de som är intressanta i sammanhanget. Det är även viktigt att intervjuaren försöker förstå den intervjuade (Trost, 2011; Patel och Davidson, 2003). Det här är någonting som även Kvale & Brinkmann (2009) tycker är viktigt i ett intervjusamtal:
I ett intervjusamtal ställer forskaren frågor om och lyssnar till det som människor berättar om sin levda värld. Intervjuaren lyssnar till deras drömmar, farhågor och förhoppningar; hör dem
11
uttrycka åsikter och synpunkter med egna ord; och skaffar sig kunskap om deras utbildnings- och arbetssituation, deras familj och sociala liv (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 15).
Människor kommunicerar med gester och ansiktsuttryck, inte bara med ord (Patel & Davidson, 2003). Genom att den som intervjuar höjer ett frågade ögonbryn så kan den intervjuade bli defensiv och osäker under resten av intervjun. Detta var någonting som vi under intervjuernas gång försökte tänka på och vi försökte att bara hålla med om det de intervjuade sa.
Reliabilitet och validitet
Begreppet validitet har utgångspunkten i den inre och yttre validiteten (Svenning, 2003). Den inre validiteten, handlar om kopplingen mellan empiri och teori. Den handlar även om de grundläggande delarna av en studie och om dess upplägg. Det är viktigt för den inre validiteten att forskaren ställer frågor till rätt personer och att rätt mätinstrumentet används vid rätt situation. Med yttre validitet menas att forskaren ser helheten av sin studie och hur forskaren sedan har möjlighet att förenkla den utifrån en specifik forskning.
Mycket kan påverka informationen som inkommer i en undersökning (Svenning, 2003). Det kan exempelvis vara intervjuformuläret, intervjuaren och miljön där intervjun sker. Ett samlingsnamn för dessa faktorer är reliabilitet. Resultatet i studien ska vara tillförlitlig när det pratas om reliabilitet. Forskaren kan jämföra sin studie med tidigare forskning för att se om den är tillförlitlig. ”Om ingenting förändras i en population skall två undersökningar med samma syfte och med samma metoder ge samma resultat” (s. 67). Forskaren kan höja reliabiliteten på en studie genom att använda sig av begrepp med klara definitioner.
Det är svårt att fokusera på antingen reliabilitet eller validitet eftersom dessa har ett nära samband med varandra (Patel och Davidson, 2003). Författarna presenterar tre tumregler för sambandet mellan reliabilitet och validitet, dessa är ”hög reliabilitet är ingen garanti för hög validitet”, ”låg reliabilitet ger låg validitet” och ”fullständig reliabilitet är en förutsättning för fullständig validitet” (s. 99). För att få bra validitet och reliabilitet så menar de att forskaren måste ha insikt i vad och hur denne undersöker någonting.
Dels måste vi veta att vi undersöker det vi avser att undersöka, dvs. vi måste veta att vi har god validitet. Dels måste vi veta att vi gör det på ett tillförlitligt sätt, dvs. vi måste veta att vi har god reliabilitet (Patel & Davidson, 2003, s. 98).
Genom att ”lagra” verkligheten med inspelning kan forskaren gå tillbaka och lyssna för att se om allt är rätt uppfattat (Patel & Davidson, 2003). Om det är fler än en person som noterar vad den intervjuade berättar, kan dessa sedan jämföra sina anteckningar för att kunna se vad som stämmer överens i noteringarna. Med tanke på detta kan reliabiliteten öka, förutsatt att samstämmigheten är god.
Undersökningspersoner
Tanken var att runt tio stycken pedagoger i Norrbotten skulle bli intervjuade och så blev det, men endast i åtta intervjuer på olika förskolor. Detta eftersom två av pedagogerna hade med sig varsin kollega. Studien handlar om pedagogisk dokumentation och därför var kravet att pedagogerna som skulle bli intervjuade använde sig av detta på något sätt. Först bestämde vi i vilka städer intervjuerna skulle genomföras. Vi kände till några förskolor som använde sig av
12
pedagogisk dokumentation, så därför ringde vi dessa och frågade om de ville ställa upp på en intervju. Övriga förskolor hittades genom de olika städernas hemsidor. På hemsidorna sökte vi efter förskolor som använde sig av pedagogisk dokumentation. Efter att vi sedan hade valt de förskolor vi ville intervjua, så ringdes dessa upp. Förskolorna tillfrågades om någon av pedagogerna skulle kunna tänka sig att ställa upp på en intervju. Tillsammans med de förskolor som valde att medverka i en intervju, bestämdes en tid för när intervjun skulle äga rum.
Genomförandet av intervjuer
Intervjuerna skedde på pedagogernas arbetsplatser efter att vi tillsammans bestämt en tidpunkt. Intervjufrågorna hade inte skickats ut innan intervjuerna, men pedagogerna hade blivit tillfrågade om att ta med sig en pedagogisk dokumentation. Detta eftersom vi ville se något konkret och att det gick att utgå ifrån den om det skulle behövas under intervjuernas gång. Innan själva intervjun började så tillfrågades pedagogerna om de hade läst informationsbrevet som skickats till dem och om de hade några frågor angående det (se bilaga 1). Därefter startades mp3n och intervjun började, förutom hos den pedagog som endast ville att vi skulle anteckna. Intervjuerna började alltid med frågan ”Vad är pedagogisk dokumentation för dig?”. Därefter varierade ordningen på resterande frågor utifrån vad pedagogerna sa, eftersom den ostrukturerade intervjun användes. Under intervjuerna satt vi mest tysta och bara höll med om det pedagogerna sa. Ibland ställdes lite följdfrågor för att få fram ett allt tydligare svar. I några av intervjuerna pratade vi tillsammans med pedagogerna kring de pedagogiska dokumentationerna som de hade tagit med sig. På några förskolor fick vi gå runt och titta på deras olika pedagogiska dokumentationer.
Informationsbrev
Det är, enligt oss, viktigt att informera intervjupersonerna om deras rättigheter innan intervjuerna äger rum. Vi valde att ringa runt till pedagoger som vi ville intervjua. Vi berättade för de som tackade ja till att medverka att vi följde Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer. Därefter skickades det ut ett informationsbrev via mail, till samtliga deltagare, med en sammanställning av de forskningsetiska principerna och där vi även kortfattat beskrev studien. Vi bad dem läsa igenom detta dokument och berätta om de hade några synpunkter eller frågor som rörde detta.
Forskningsetiska principer
Informationskravet
När vi ringde runt och frågade vilka pedagoger som skulle kunna tänka sig att ställa upp på en intervju så berättade vi lite övergripande vad studien handlade om. Det framgick också hur intervjun skulle gå till men även information om Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer. Vi skickade sedan ut ett informationsbrev via mail till alla pedagoger som gått med på intervjun. Där beskrev vi mer utförligt det vi tidigare hade berättat för pedagogerna över telefon.
Vi informerade pedagogerna om att de när som helst kunde dra sig ur eftersom deras medverkan var frivillig. En av pedagogerna hade först tackat ja till att medverka men drog sig ur efter att vi hade skickat ut informationsbrevet via mail. Pedagogen angav att hon ofta säger
13
ja innan hon har tänkt igenom saker och ting och hon kände även att hon inte riktigt hade tid till att bli intervjuad. Detta fick vi acceptera utan att försöka övertala henne.
Samtyckeskravet
Pedagogerna fick ge sitt samtycke till det sätt vi valt att genomföra intervjun på, då de tillfrågades via både telefon och mail. En av pedagogerna ville inte att vi skulle spela in intervjun, utan hon ville hellre att vi skulle föra anteckningar, vilket vi då gjorde. Två pedagoger frågade om vi ville att de skulle be en kollega att också sitta med under intervjun, för att de ville ”bredda intervjusvaren” och detta var någonting vi ville uppfylla.
Konfidentialitetskravet
Allt som skrivs i c-uppsatsen är anonymt, ingen som läser uppsatsen ska kunna lista ut vem som har sagt vad. Det enda som framkommer i arbetet är att vi har varit och intervjuat pedagoger i Norrbotten, men inte i vilka städer. De inspelade intervjuerna, de utskrivna intervjuerna och annan information som kan leda till vilka som har deltagit kommer att raderas när c-uppsatsen är färdig och godkänd. Dock används en av de utskrivna intervjuerna som en bilaga, med pedagogernas godkännande (se bilaga 2). Vi har inte skrivit någon förbindelse om tystnadsplikt eftersom ingen moraliskt känslig information om deltagarna har samlats in.
Bearbetning av information och analys
Vi har valt att analysera intervjusvaren frågeställning för frågeställning. Först sorterades alla intervjusvar upp under respektive frågeställning. Därefter gjordes en meningskoncentrering inom varje frågeställning. ”Meningskoncentrering innebär att man drar samman intervjupersonens yttranden till kortare formuleringar. Långa uttalanden pressas samman i kortare, där huvudinnebörden av det som sagts formuleras om i några få ord” (Kvale, 2009, s. 221). Vi skaffade oss därefter en överblick genom att läsa igenom det meningskoncentrerade materialet flera gånger. Med utgångspunkt från ”VAD” de intervjuade uttalade sig om gjorde vi en meningskategorisering och bildade därigenom intervjusvaren i teman.
De naturliga teman som bildades utifrån frågeställning 1 var:
1. Görande och sägande. Temat innehåller pedagogisk dokumentation om såväl barnens som pedagogernas sägande och görande.
2. Lärande och utveckling. Temat handlar om såväl barnens som pedagogernas lärande och utveckling i pedagogisk dokumentation.
3. Miljö, material och sociala relationer. Temat innehåller pedagogisk dokumentation om miljö, material och sociala relationer.
4. Läroplanen. Temat handlar om hur pedagogerna använder sig av läroplanen i pedagogisk dokumentation.
5. Pedagogisk dokumentation.
5.1 Reflektion. Temat handlar om reflektion med såväl kollegor som med barn. 5.2 Lärande, utveckling och process. Temat handlar om vad en pedagogisk
dokumentation innehåller kring barns lärande, utveckling och processer.
5.3 Barnen i centrum. Temat handlar om att pedagoger bör utgå ifrån barnen i pedagogisk dokumentation.
14
5.4 Pedagogernas syn och arbete. Temat innehåller pedagogernas barnsyn och syfte som utgångspunkt i ett arbete. Men även läroplanens koppling till pedagogisk dokumentation.
6. Dokumentation. Temat handlar om vad som utmärker en dokumentation. De naturliga teman som bildades utifrån frågeställning 2 var:
1. Synliggöra barnen och pedagogernas lärande. Temat handlar om pedagogisk dokumentation som kan synliggöra såväl barnens som pedagogernas lärande.
2. Synliggöra lärande för familj och andra på förskolan. Temat innehåller pedagogisk dokumentation som kan synliggöra barns lärande för familj och övriga på förskolan. 3. Vad gör pedagogerna med de pedagogiska dokumentationerna? Temat handlar
om var de pedagogiska dokumentationerna hamnar.
4. Tiden. Temat innehåller svårigheter med att få tiden att räcka till.
5. Prioritera rätt. Temat handlar om att prioritera det viktiga och att välja syfte och fokus.
6. Reflektion och värdegrund. Temat handlar om svårigheter som kan uppstå om pedagoger har olika syn på värdegrunden. Men även om svårigheter med reflektion kring pedagogisk dokumentation.
7. Påverkan. Temat handlar om att det är mycket som kan påverka en pedagogisk dokumentation.
De naturliga teman som bildades utifrån frågeställning 3 var:
1. Reflektion. Temat innehåller reflektion kring pedagogisk dokumentation med såväl barn som kollegor för att kunna ta nästa steg.
2. Utvärdering. Temat handlar om utvärdering kring projekt, teman, lärande och utveckling utifrån pedagogisk dokumentation.
3. Fånga barnen. Temat handlar om att fånga barns tankar och intressen för att kunna gå vidare i deras lärande och utveckling.
Resultat
I detta avsnitt presenteras resultatet frågeställning för frågeställning. Genom analysen av resultatet skapades olika temata. Vi har valt att inte namnge de intervjuade, eftersom vem som säger vad inte har någon betydelse för studien. De intervjuades uttalanden anges inom citationstecken i den löpande texten. I en kvalitativ metod används skrivna formuleringar och inte siffror och tal (Backman, 2008). Därför har vi valt att inte använda oss av siffror när vi beskriver antalet pedagoger som är eniga kring en fråga. Vi använder oss istället av ord som till exempel några, hälften, nästan alla och samtliga.
Frågeställning 1. ”Vad är skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk
dokumentation och vad dokumenteras i dessa?”
Svaren på frågeställningen delades genom analysen upp på sex teman. Tema 5 delades in i 4 underteman.
15
Lite fler än hälften av de intervjuade anger att de, i en pedagogisk dokumentation, dokumenterar vad barnen gör och vad som händer i verksamhetens projekt eller teman. Några av pedagogerna dokumenterar vad barnen undersöker och vad de jobbar med. ”Det är kul att se alla bitarna i det de gör.” Ett par av pedagogerna menar att de även kan se hur barnen gör saker och ting i en pedagogisk dokumentation. En pedagog säger följande: ”Det är ett sätt att se vad barnen gör, ett sätt att se hur de gör.” Ett par av de intervjuade pedagogerna har hand om de yngre barnen och de anser att det är viktigt att dokumentera vad barnen gör eftersom alla inte har utvecklat sitt verbala språk ännu. En av pedagogerna berättar att de exempelvis brukar dokumentera dessa barns kroppsrörelser. Nästan alla pedagoger berättar att de i pedagogiska dokumentationer skriver ner vad barnen säger i olika situationer. En pedagog säger följande:
Sen är det ju jättespännande att höra vad de säger när de gör saker och ting, det är då man är där med pennan och snabbskriver och försöker tyda sina kråkfötter efteråt. Det är just det här sägandet som är det roliga, det intressanta.
Den enskilda individen kan komma över sina rädslor och känna att de duger när de ser sig själv och sina verk i pedagogiska dokumentationer. En pedagog anser att det som ska dokumenteras ska vara etiskt korrekt. Någonting ett par av pedagogerna poängterar är att alla barn ska lyftas genom dokumentationer. En pedagog uttrycker sig så här om detta:
Oftast vill man ju att det ska vara någonting som är positivt kring barnet eller barnen, eftersom detta är ju någonting som hamnar i deras portfolio och kanske används i ett samtal med föräldrar. Då tycker jag att det ska vara positivt det som sker i en dokumentation eller en pedagogisk dokumentation. Barnen ska alltid lyftas positivt i gruppen eller som individ. Det tycker jag att jag oftast tänker på när jag skriver en pedagogisk dokumentation, att det ska formuleras på ett sätt så att barnen känner att de har lyckats.
De flesta av de intervjuade uppger att de även kan se ”vad och hur” de själva gör i en pedagogisk dokumentation. Några berättar hur viktigt det är att reflektera med sina kollegor för att få syn på sitt eget förhållningssätt i olika situationer. ”Pedagogisk dokumentation är ett sätt för mig att se vad jag gör och även hur jag gör, hur, inte bara vad.”
Bilder och texter är någonting samtliga har med i sina pedagogiska dokumentationer. ”Ibland spelar vi in med diktafon och så skriver vi ner på datorn, löpande dokumentation kallar man det då, man skriver rakt av precis vad barnen och pedagogerna har sagt. Sedan kan man sätta dit bilder.”
Några pedagoger trycker på att det är viktigt att inte tolka det barnen säger och gör i en pedagogisk dokumentation, utan att det som dokumenteras verkligen har hänt eller sagts. ”Det är min tolkning, man får ju tänka på vad man skriver, att man lägger de rätta orden.” En pedagog berättar att hon brukar skriva citat i pedagogiska dokumentationer för att visa vad barnen tidigare har sagt.
Tema 2: Lärande och utveckling
Nästan alla pedagoger betonar vikten av att dokumentera barns lärande, vägen dit och hur de lär sig. Ett par av pedagogerna anser även att barnens lärandeprocess bör dokumenteras. ”För mig är pedagogisk dokumentation ett sorts verktyg egentligen för hur man jobbar med barn för att kunna se hur de lär sig saker och ting eller deras processlärande, eller lärandet i processen så att säga.” Några av pedagogerna tycker även att de kan se sitt eget lärande
16
genom pedagogisk dokumentation. ”Jag tänker att pedagogisk dokumentation handlar mycket om att jag som pedagog ska lära mig av situationen, men kanske framför allt, ’vad har jag för roll i det här?’ och ’vad lär jag mig av det här?’.”
Genom att dokumentera barns utveckling, så menar nästan samtliga av de intervjuade att barn kan utmanas utifrån sina förutsättningar. Att barnen är intresserade av det som ska hända är en förutsättning för att de ska kunna utmanas. ”Vad kommer att hända i det här som barnet var intresserad av, det är ju ganska fränt att följa med och se vad som kommer att hända.” Näst intill alla pedagoger dokumenterar sådant som barn har många frågor och funderingar kring. För dessa pedagoger är det viktigt att barn visar intresse, lust och nyfikenhet om det som ska dokumenteras i pedagogisk dokumentation. Några hoppas även att barn vågar uttrycka sig och testa nya saker när de ser sin utveckling i de pedagogiska dokumentationerna. ”Det är deras frågor och nyfikenhet som ska leda dem vidare. Är barnen intresserade så leder det till att de vågar uttrycka sig, vågar prova på och testa nya saker.” Ett par av pedagogerna brukar även dokumentera i pedagogiska dokumentationer hur barnen har kommit dit pedagogerna hade tänkte från början av arbetet.
Några pedagoger påpekar att det är viktigt att ha ett syfte med det som ska dokumenteras, så att alla strävar mot samma mål och att arbetet inte blir för spretigt. Om pedagogerna har samma mål så finns det ofta en tanke med vad pedagogerna vill att barnen och de själva ska lära sig. ”Men har du en pedagogisk dokumentation så som jag tänker så är det lite mera utarbetat vad mitt syfte är med den här dokumentationen, vad är syftet att barnen ska lära sig och vad jag ska lära mig?”
Tema 3: Miljö, material och sociala relationer
Nästan hälften av alla de intervjuade dokumenterar hur barn förhåller sig till olika material. Detta för att få en uppfattning om barnen använder det såsom pedagogerna hade tänkt från början. ”Pedagogisk dokumentation handlar om att se hur barngruppen, de tre individerna, förhåller sig till ett material eller till varandra eller till en situation.” Några av pedagogerna anser även att de kan få en uppfattning om hur barnen beter sig i olika situationer eller vid speciella tillfällen. De menar att pedagogisk dokumentation är ett bra verktyg för att synliggöra detta. ”Det kan vara väldigt olika, det kan ju dels vara att det händer någonting i stunden som man känner ’WOW, det här är intressant.’” Några av pedagogerna anser att det även går att dokumentera miljön i en pedagogisk dokumentation. Detta för att se om barnen exempelvis använder sig av alla utrymmen i förskolan eller om pedagogerna behöver göra om miljön så att den blir mer lockande för barnen.
Pedagogisk dokumentation är enligt ungefär hälften av de intervjuade ett bra sätt för både pedagoger och barn att se hur de lär av varandra och hur de samspelar med andra. ”Barn ser hur de andra gör och de förstår att man kan göra saker tillsammans.” En pedagog berättar att föräldrar kan få en inblick i hur deras barn lär sig av andra barn genom pedagogisk dokumentation. En annan pedagog anser att det går att få tag på barns tankar och åsikter genom pedagogisk dokumentation. Det går även att se hur barnen är som människor.
Tema 4: Läroplanen
Några pedagoger påpekar vikten av att alltid knyta an till läroplanen när de gör en pedagogisk dokumentation. ”Samtidigt så ska vi ju också förhålla oss till styrdokumenten och läroplanen.” Pedagogerna menar att alla pedagogiska dokumentationer självklart ska kopplas
17
till läroplanens mål. Alla de intervjuade visade oss pedagogiska dokumentationer och på många av dem såg vi kopplingar till läroplanen. Däremot berättade inte alla pedagogerna detta för oss under intervjuerna.
Tema 5: Pedagogisk dokumentation 5.1 Reflektion
När vi frågar de intervjuade vad som skiljer en pedagogisk dokumentation från en dokumentation så trycker några på ordet reflektion. ”Det är ju först när man reflekterat som det blir en pedagogisk dokumentation.” Nästan hälften av pedagogerna anser att reflektion med kollegor eller arbetslaget är viktigt för att det ska bli en pedagogisk dokumentation. En av pedagogerna menar att om det inte blir någon diskussion, så blir dokumentationen inte pedagogisk. ”Man måste reflektera med andra för att det ska bli en pedagogisk dokumentation.”
Näst intill hälften av pedagogerna menar även att det blir en pedagogisk dokumentation när det sker en reflektion tillsammans med barnen. Reflektionen med barnen kan innebära att pedagogerna samtalar med dem om olika bilder, sedan kan pedagogerna skriva ner vad som sades under samtalet. ”Då kanske man tar bilder och så lyssnar man på vad barnen säger om dessa bilder och så funderar vi och skriver ner.”
5.2 Lärande, utveckling och process
Ett par pedagoger anser att pedagogisk dokumentation handlar om hur barn jobbar och lär sig i olika sammanhang. ”Det är hur de jobbar och hur de lär sig. Det är ju lärandet vi ska dokumentera.” Ytterligare en sak som kom upp under intervjuerna var att pedagogisk dokumentation kan vara ett redskap för barnen att kunna gå vidare i sin utveckling. Pedagogen som anser detta säger följande: ”Barnen ser sitt eget lärande och går vidare i sin egen utveckling.”
Lite fler än hälften framhåller att pedagogisk dokumentation är någonting som går att återkoppla till och sedan gå vidare utifrån. ”Det är först när man återkopplar den och man gör någonting nytt och ser någonting annat och fortsätter utifrån det, det är då det blir en pedagogisk dokumentation.” Ett par av pedagogerna berättar att det är processen som är det viktiga i pedagogisk dokumentation, exempelvis vad barnen har sagt, gjort och lärt sig. ”Alltså en pedagogisk dokumentation är ju ofta att se en process i någonting.”
5.3 Barnen i centrum
Enligt en av de intervjuade går det att fånga barnens kunskaper genom pedagogisk dokumentation. Genom detta kan pedagogerna då hjälpa barnen att befästa kunskapen ännu mer. ”Man fångar barnets kunskap på något sätt, alltså de är ju kunskapsbärare och vi hjälper dem med olika verktyg för att de ska kunna förankra det hos varandra och sig själva på något sätt.” Att alla barnen i verksamheten bör finnas i pedagogiska dokumentationer och få synas på ungefär lika många ställen är viktigt, anser en av pedagogerna. ”Det var fler barn som var med i vissa pedagogiska dokumentationer, så nu ser vi till att alla barn syns i någon del och att alla barn syns på ungefär lika många ställen på förskolan.”
18
Några av pedagogerna bygger mycket av arbetet på det barnen säger, en av pedagogerna påpekar att det gäller att lyssna även på de barn som är blyga eller tysta. Det är viktigt att hitta nya sätt att få reda på deras tankar och funderingar. ”Man bygger ju mycket på det barnen säger fast man måste ju tänka på de där barnen som inte säger någonting också.” En pedagog berättar att det är viktigt att hela tiden fråga barnen om deras görande och sägande. Detta för att inga egna tolkningar ska blandas in i de pedagogiska dokumentationerna, eftersom barnen då kan känna sig trampade på. ”Man måste ju liksom alltid fråga, för annars är det som att man trampar över barnet.”
5.4 Pedagogernas syn och arbete
En av de intervjuade pedagogerna påpekar att pedagogisk dokumentation är någonting som inte bara utgår ifrån barnen, utan även ifrån pedagogen själv och hennes arbete. ”Pedagogisk dokumentation kan utgå ifrån mig, hur jag jobbar.” Genom pedagogisk dokumentation så anser en av de intervjuade att pedagoger kan se hur de handlar och förhåller sig till olika saker, men framförallt till barnen. En annan sak som pedagogen också menar kommer fram i en pedagogisk dokumentation är vilken syn på barn de själva har, men även vilken syn arbetslaget har. ”Genom pedagogisk dokumentation kommer det också fram vilket förhållningssätt och barnsyn vi har.”
En av pedagogerna berättar under intervjun att det går att välja inriktning när en pedagogisk dokumentation ska utföras. ”Du kan ju välja vad du vill se i en dokumentation. När vi har tittat på en film på barnen så kan jag välja inriktning, ’vad ska jag titta på nu?’.” En annan pedagog poängterar att det ofta bör finnas ett syfte med aktiviteter och att det kan vara någonting specifikt pedagoger är ute efter när de ska göra en pedagogisk dokumentation:
Men sen tänker jag att det är någonting speciellt jag vill titta på eller något jag kanske vill få svar på.När man tänker på pedagogisk dokumentation, så är det någonting speciellt jag är ute efter. Det kan vara så men sen kan det ju bli någonting helt annat, utifrån barnens frågor, men att det finns ett syfte med pedagogisk dokumentation. Jag tänker om man fotograferar en situation i skogen till exempel, det finns så otroligt mycket man kan titta på. Det kanske är samspelet mellan barnen jag vill titta på eller en specifik grej, det tycker jag skiljer. Att det är någonting speciellt jag är ute efter som jag vill få syn på.
Skillnaden mellan en dokumentation och en pedagogisk dokumentation, anser en av pedagogerna, är att en pedagogisk dokumentation är kopplad till läroplanen. ”Det ska vara kopplat till läroplanen.”
Tema 6: Dokumentation
Nästan alla av de intervjuade pedagogerna uppger under intervjun att de anser att en dokumentation exempelvis bara kan vara en bild som sätts upp på väggen. En pedagog ger ett exempel på hur de kan använda sig av dokumentationer, vilket är att efter en aktivitet kan de skriva ut bilder på vad barnen gjorde. Sedan hänger de upp bilderna på väggen så att barnen kan titta på dem och föräldrarna kan få en inblick i vad deras barn har gjort under veckan. Pedagogen uttrycker att:
En dokumentation är när barn ritar en teckning eller att man ibland barafotograferar. Om man har varit och gjort en utflykt kan man ju ha tagit en massa bilder, det är ju en dokumentation när man hänger upp sådant.
19
En av pedagogerna ger sin syn på dokumentation, vilket är att det stannar vid en bild eller en text. ”Sen tror jag många gånger att en dokumentation, det är det vanligaste, det är ju de som stannar på väggarna som bara blir kvar där och det händer inget med dem.” Några pedagoger hävdar att i en dokumentation kan det som har hänt beskrivas. ”En dokumentation, man konstaterar och beskriver någonting som har hänt.” Ett par av de intervjuade menar att skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation är att det inte finns någon reflektion kring dokumentation. ”Dokumentation har man ju inte reflekterat runt.”
Frågeställning 2. ”Hur använder pedagoger sig av pedagogisk dokumentation
för att synliggöra lärande och vilka eventuella svårigheter finns det med
pedagogisk dokumentation i dagsläget?”
Svaren på frågeställningen delades genom analysen upp på sju teman. Tema 1: Synliggöra barnen och pedagogernas lärande
Runt hälften av de intervjuade berättar att de brukar skriva ut de färdiga dokumentationerna som de sedan visar för barnen. Pedagogerna läser sedan upp för barnen vad som står i dokumentationerna och ställer därefter frågor kring dessa. Pedagogerna berättar under intervjuerna att de brukar visa barnen bilder och på det sättet återkoppla till det barnen gjort tidigare gånger.
Dels brukar jag visa när jag gjort klart min dokumentation och skrivit ut pappret där jag skrivit vad som har sagts och gjorts. Sedan visar jag det för barnen, så pratar vi om den och jag läser upp det som står. ’Kommer ni ihåg vad vi har sagt?’.
Några av pedagogerna anser att pedagogisk dokumentation kan synliggöra barns lärande för pedagogerna men även för barnen själva. Pedagogerna kan ställa frågor till barnen som till exempel ”Vad har du lärt dig?” för att hjälpa dem att kunna se sitt eget lärande.
Nästan alla av de intervjuade pratar och reflekterar tillsammans med barnen om pedagogiska dokumentationer, detta för att barnen ska kunna se sitt eget lärande. ”Att man med hjälp av olika frågeställningar hjälper barnen eller barnet att reflektera för att se sitt lärande.” En pedagog berättar att hon trycker på orden gemensamt lärande, för att barnen ska bli uppmärksamma på att de lär sig saker tillsammans.
Jag tror jag trycker mer på det ordet, att nu lär vi oss tillsammans, det har inte jag gjort förut men det gör jag mycket mer idag. Jag kan till exempel säga ”ser ni vad ni lär er nu tillsammans?” och ”bra att du lärde oss det här!”.
Ett par av pedagogerna berättar att de reflekterar på egen hand kring sina pedagogiska dokumentationer. De reflekterar över vad som hände i dessa och varför det hände. ”Man måste liksom backa bandet, först kanske läsa igenom samtalet och reflektera och fundera vad det var som hände och varför hände det.” En pedagog uppger att pedagogisk dokumentation kan synliggöra pedagogernas arbete och på det sättet kan de förändra innehållet och sitt tillvägagångssätt i olika sammanhang. Detta kan bli ett slags lärande för pedagogerna. ”Synliggöra sitt eget arbete med barnen men också sig själv, ’vad är det jag gör, varför blir det så här?’ och om det blev fel så förändrar jag och gör om till nästa gång.”
