Uttrycksformernas roller

De skriftliga lösningarna var prydliga och mer strukturerade i den skriftliga situationen som kan jämföras med en provsituation till skillnad från de i den muntliga situationen där pappret snarare användes som ett kladdpapper med stödord. På pappret i den muntliga situationen har felaktigheter oftare strukits över till skillnad från i den skriftliga situationen där hen suddade.

Om vi tittar på den textuella metafunktionen kan vi se att den skriftliga situationen har en begränsad möjlighet till olika uttrycksformer. Båda situationerna har tillgång till papper, penna och suddgummi vilket innebär att eleverna kunde rita och skriva i båda situationerna. En skillnad är att i den muntliga situationen fanns mer möjlighet för andra uttrycksformer såsom prat, gester eller andra uttrycksformer.

44

7. Diskussion

I detta avsnitt jämförs resultatet av studien med den tidigare forskningen och de teoretiska övervägandena.

7.1 Matematiskt innehåll

Palmér (2010) anser att skriftliga situationer är mer mottagarorienterade. Bergvall (2016) menar att de ger mer tydlighet och läsaren kan vara vem som helst och behöver inte vara på plats för att kunna förstå vad ämnet handlar om. Detta kan vi också se i resultatet där eleverna i de skriftliga situationerna varit mer tydliga och strukturerade i deras matematiska lösningar av uppgifterna än i de muntliga situationerna. Detta kan ses som en fördel, eftersom tydligheten kan hjälpa läraren att förstå rätt vad eleven menar och risken för missförstånd minskar. Palmér (2010) beskriver hur kommunikation mellan två eller flera personer behövs för att kunskap ska skapas och utvecklas. Under de muntliga situationerna skedde det ibland meningsskiljaktigheter där eleverna till en början inte kom överens om ett tillvägagångssätt att lösa uppgiften, men genom diskussioner och förhandlingar kom de fram till ett gemensamt svar. Detta liknar en av de fördelar Palmér (2010) belyser med muntliga metoder då hon anser att eleverna i dessa situationer kan lära sig att prata, lyssna, förklara sig och förhandla sig till en kompromiss. Med dessa diskussioner fick eleverna ta del av varandras kunskaper samt perspektiv kring det matematiska problemet. Detta är en möjlighet som det muntliga situationen har men inte det skriftliga. I den skriftliga situationen sitter eleven själv och löser uppgiften på eget sätt med sina egna kunskaper medan i den muntliga situationen kan en elev ta del av flera perspektiv samt sätt att lösa en uppgift.

Denna syn delas också med den sociokulturella traditionen (Lundgren m.fl. ,2014) som menar att eleverna kan lära sig mer med hjälp av andra än vad den kan göra själv. Bergvall (2016) skriver även att sekundärdiskursen som motsvarar det skriftliga situationen bygger på primärdiskursen som motsvarar det muntliga situationen. Detta innebär att vi som lärare inte kan välja bara muntliga situationer och muntliga prov för att utveckla och bedöma elevernas kunskaper, men inte bara skriftliga situationer heller. Den skriftliga

45

situationen bygger på den muntliga situationen vilket innebär att de inte kan utvecklas separat utan en behöver den andra för att utvecklas.

7.2 Uttrycksformernas roller

Artefakter i form av papper och penna användes när eleverna i den muntliga situationen behövde förklara deras tankar för varandra med hjälp av bildligt och skriftligt stöd, eleverna skrev alltså ner formler och ritade bilder för att göra sig förstådda samt för att komma fram till ett svar på uppgiften precis som Boistrup (2013) anser är en central del gällande kommunikationen i klassrummet. Dessa artefakter användes i den skriftliga situationen också där eleverna kunde skriva och rita på samma sätt som i den muntliga situationen. Den möjligheten som den muntliga situationen hade men inte den skriftliga, var att eleven hade tillgång till flera uttrycksformer.

Handgester och pekande användes i den muntliga situationen främst för att förklara företeelser för kamraten såväl som att stötta eleverna i sina förklaringar när orden inte räckte till. Palmér (2010) förklarar att det muntliga och kroppsliga språket är en väsentlig del gällande ett barns lärandeprocess att förstå det skriftliga. Bergvall (2016) beskriver samtidigt att det skriftliga kan bidra till en struktur som är nödvändig gällande en elevs förståelse för sin lärandeprocess. Dessa beskrivningar visar sig till ett viss del under de muntliga situationerna då de kroppsliga uttrycksformerna blir ett positivt komplement till de skriftliga och vice versa.

I den skriftliga situationen ansåg vi att eleverna använde bilder som stöd för att uttrycka det de ville medan i det muntliga finns det mer pekande och andra handgester (se figur 20). Det skriftliga språket kopplar Bergvall (2016) med skolspråk medan den muntliga kopplas med vardagsspråk. I vårt fall ses inte detta tydlig, eftersom det är få fall där eleverna använder flera matematiska begrepp i sina skriftliga lösningar. I kub-uppgiften kan vi se motsatsen, eftersom eleverna använder fler matematiska begrepp muntligt än vad de gör skriftligt (jämför tabell 4 och 6).

I den muntliga situationen kan vi se en blandning mellan primärdiskurs och sekundärdiskurs eller vardagsspråk och skolspråk som Bergvall (2016) skriver.

Eleverna använder inte alltid matematiska begrepp (se tabell 3 och tabell 4), utan hittar andra begrepp som används i vardagen och därför pratar inte de en ren sekundärdiskurs. Eleverna använder mer en primärdiskurs med lite influens från den sekundära diskursen

46

då den använder begrepp från matematikämnet men detta händer väldig sällan. Mouwitz (2006) beskriver hur få matematiska diskussioner sker utan stöd av papper och penna. Flertalet elever räknade med hjälp av kort division i såväl den muntliga som skriftliga situationen. Utöver prydlighetsgrad var uppgiftslösningarna mycket lika vad gäller procedur i den skriftliga och muntliga situationen. Detta betyder att vi inte kan utesluta en av de två situationerna utan båda behövs för att utveckla lärandet. Mouwitz (2006) menar att den muntliga kommunikationen i matematiken sällan sker utan penna, medan det sociokulturella perspektivet menar att lärande sker genom kommunikation. Detta visar återigen att vi inte kan utesluta en av de två situationerna utan båda utvecklas med hjälp av varandra. Därför behöver läraren använda båda situationerna i sin undervisning och bedömning.