deltagare att de ignorerade föräldrars tillsägelser om sänggående eller undvek att visa att de var vakna. Detta pekar på att mottagligheten är låg för föräldrars involvering och det kan vara för sent att gå in med sömninterventioner som tar hjälp av föräldrar för denna åldersgrupp. Dessa resultat skiljer sig markant från vad 10-14-åringarna i en tidigare studie uttryckte (Owens et al., 2006). Där såg de intervjuade ungdomarna att tv-tittande och videospelande innebar en försening av deras läggtider, men de kände en motvillighet till att på egen hand ändra sina vanor. Ungdomarna uttryckte däremot en öppenhet för att föräldrar skulle involveras i den processen, och även för att föräldrar skulle ta del av kvälls- och
läggningsproceduren. Författarna konkluderade med att övergången från föräldraövervakade kvällsritualer till att få självbestämmande över dessa tycks vara en svår utvecklingsmässig uppgift, vilken lämnar utrymme för guidning av både föräldrar och barn. Detta
överensstämmer med det som framkommit i föreliggande studie på så sätt att ungdomarna uttryckte att de hade bättre sovrutiner när de var yngre och föräldrarna var ansvariga. Implikationerna av detta tas upp under förslag till interventioner.
Metoddiskussion
Inom kvalitativa studier använder forskaren sig själv som subjekt för att producera kvalitativa data (Halkier, 2010). Data i den här studien har alltså inte tagits fram utifrån en påstått
objektiv sanning, utan jag som författare har gjort dessa tolkningar och avvägningar, och det finns många olika aspekter och perspektiv som kan appliceras. Det resultat jag har fått ifrån intervjuerna är också direkt relaterat till de frågor som ställts.
Begreppen validitet och reliabilitet ses ofta utifrån ett positivistiskt perspektiv som bygger på en mätbar verklighet. Inom den samhällsvetenskapliga forskning som använder kvalitativa metoder finns en annorlunda uppfattning av dessa begrepp och det positivistiska
synsättet har problematiserats. Med reliabilitet menas här trovärdighet i framställningen av data. Enligt Halkier (2010) syftade reliabilitet tidigare till att andra forskare som replikerade undersökningen skulle få samma resultat. Inom kvalitativ forskning är det inte ett mål eftersom forskaren använder sig själv som subjekt för att ta fram data. Nuförtiden handlar reliabilitet om att göra sina metoder granskningsbara så att andra kan bedöma ens arbete (Halkier, 2010). Innebörden av begreppet reliabilitet är något som fortfarande diskuteras. Min strävan har varit att tydligt beskriva den process som ligger bakom denna studies resultat. Då jag som ensam författare analyserat datamaterialet är det svårare att styrka tillförlitligheten i tolkningarna. En strategi för att försäkra sig om interbedömarreliabiliteten i fokusgruppstudier är att flera forskare analyserar materialet översiktligt för att efteråt jämföra och diskutera, samt att andra personer stämmer av kodningen för att öka inter-kodarreliabiliteten (Wibeck, 2010). En sådan ansträngning fanns i och med att jag stämde av att mina tolkningar
överensstämde med doktoranden och psykologstudenten som närvarat vid intervjuerna, samt att jag och doktoranden kategoriserade intervjuerna separat och sedan jämförde resultatet.
Validitet handlar generellt om att man mäter det man vill mäta (Wibeck, 2010).
Essentiellt handlar validitet om att kunna lita på sina resultat och i kvalitativa studier används deltagarnas beskrivande ord istället för kvantitativa mätmetoder (Krueger, 1998). Utmaningen med validitet för fokusgrupper är om deltagarna inte förmedlar sina verkliga upplevelser eller åsikter, och för att bedöma validiteten behöver forskaren se studien utifrån deltagarnas
perspektiv (Krueger, 1998). Inom forskningsgruppen tog vi flera steg, och diskuterade noggrant innan hur vi bäst kunde skapa ett tryggt klimat under intervjuerna där deltagarna skulle kunna känna att de var fria att uttrycka sina tankar. Jag tror att nästan allt som kom fram speglar ungdomarnas upplevda verklighet. Den enda fundering jag har är att de allra flesta fokusgruppdeltagarna hade sena läggtider och väldigt få pratade om att de lägger sig tidigt för att få nog sömn. Detta skulle kunna vara kopplat till social önskvärdhet, eller
människors önskan att göra ett gott intryck på andra. När tonåringarna har pratat i gruppen kan det tänkas att de modifierat sina uttalanden efter vad som är norm i gruppen. Därför skulle det kunna vara fler utav deltagarna som lägger sig tidigare än vad som kom fram i
fokusgruppintervjuerna, och eventuellt att annan information skulle komma upp i individuella intervjuer.
Generaliserbarhet i fokusgruppstudier handlar inte om statistiskt underbyggda
uttalanden om exempelvis hur rådande en åsikt är, utan metoden används för att få en djupare förståelse av hur människor tolkar problemområden (Wibeck, 2010). Fokusgrupper är inte en metod som används för att generalisera (Krueger, 1998), men en generalisering som kan göras är att visa att flera grupper utgår från samma värderingar i sin argumentation om ett ämne (Wibeck, 2010). Enligt Wibeck (2010) kan det vara att synliggöra implicita antaganden, vilka innehåller mer av forskarens tolkningar än det som uttalats. Trots att mitt fokus i analysen inte legat på den här nivån tycker jag att något jag kan urskilja i deltagarnas sätt att formulera är värderingen att ungdomar inte borde vara tvungna att lägga ned så mycket tid på att studera som de gör idag, och att de har rätt till fritid.
Den tematiska analysmetod som använts är induktiv därför att temana har tagits fram ifrån insamlade data. Även i benämningen av kategorier och huvud områden har min strävan varit att utgå ifrån materialet, alltså från ungdomarnas egna ord. I induktiva tematiska analyser kan deduktiva teman kombineras för att öka validiteten, om man exempelvis kanaliserar sin förförståelse genom förutbestämda teman kan man fokusera på det nya som finns att upptäcka (Langemar, 2008). Med kategorin teknologier skulle jag säga att processen var deduktiv eftersom jag hade läst litteratur kring temat och min förförståelse var påverkad av denna.
Att inte samma moderator användes vid alla tre fokusgruppintervjuer sänker graden av reliabilitet (Wibeck, 2010). Det ökar bland annat variationen i de frågor och följdfrågor som ställs vid de olika fokusgruppintervjuerna. Det att vi som modererat vid intervjuerna inte tidigare gjort gruppintervjuer sänker kvaliteten i undersökningen, men är samtidigt en del av verkligheten för examensuppsatser. Jag anser att sättet att fråga många gånger varit för ledande och skulle ha varit baserat mer på öppna frågor, vilket blir en lärdom jag tar med mig för framtiden. Det kan också tänkas att det låg en alltför stark betoning av teknologiers påverkan över sömnduration i de frågor som ställdes, vilket kan ha påverkat resultatet på så sätt att teknologi fått ett större utrymme än det annars skulle fått. Jag har valt att redovisa att detta fanns med i min förförståelse för transparensens skull. Därutöver har jag också
kontrasterat studiens resultat mot resultaten i en kvalitativ studie som utgått från liknande frågeställningar, för att kunna avgöra validiteten i slutsatserna. En svårighet med den första intervjun var att fler elever kom till intervjun än de tio rektorn hade ombetts organisera. Först kom tio elever, men efter en stund kom tre till in som ville närvara, vilka då tilläts stanna. Storleken på gruppen gjorde att deltagare ofta satt och pratade lågt med varandra samtidigt som några deltagare pratade direkt med moderatorn. Detta gjorde det svårare att höra alla detaljer i ljudupptagningen. Jag tror även att det resulterade i att samtalet blev mindre intimt, i jämförelse med fokusgrupp 2 och 3 som bara hade åtta deltagare. Som i de flesta
gruppsammanhang har en del personer lättare för att prata, och andra har svårare för att uttrycka sig. Som moderator tyckte jag det var svårt att få de tystare deltagarna i grupperna att prata mer, trots att jag försökte uppmuntra det genom ögonkontakt och att efterfråga deras synpunkter. Säkerligen kunde jag gjort mer ansträngningar till detta, men eftersom jag är tämligen oerfaren i gruppintervju-teknik var det redan en utmaning att följa diskussionen och försöka få med alla relevanta frågeställningar. Att inte få med alla ungdomars svar i alla frågor är en nackdel och, men samtidigt kan det vara en del av situationen vid
fokusgruppintervjuer som övervägs av andra fördelar. En brist med designen är att vi inte samlade in exakta uppgifter för ålder och etnicitet och att jag därför fått utgå ifrån antaganden kring dessa.
En styrka med den här fokusgruppstudien är att den har låtit oss ta del av hur ungdomar pratar med varandra om sömn och svårigheterna kring att inte få nog med sömn. Det mest värdefulla tänker jag är att dessutom få deras bild av problemet och vad som skulle hjälpa dem att sova mer. Fokusgruppintervjuer är dessutom relativt tidseffektiva eftersom vi fått ta del av fler deltagares åsikter än vad som skulle varit möjligt ifall individuella intervjuer valts som metod. Det gör att resultaten får en större grad av generaliserbarhet. Det råder en uppenbar brist på kvalitativa undersökningar kring tonåringars sömn och föreliggande studie har bidragit till att utöka kunskapen inom fältet. Det som framkommit i intervjuerna har även gett viktig information inför den sömnintervention som håller på att utformas vid Örebro Universitet.
Förslag till interventioner och framtida forskning
Prioriteringar har fått en central roll i den här studiens resultat. Därutöver är det också viktigt att påpeka att olika tonåringar gör olika prioriteringar. Något slutsatser jag drar utifrån resultaten är att det finns undergrupper av tonåringar som väljer att sova mer respektive mindre, bland annat utifrån hur mycket fokus de lägger på sina studier. Ungdomarna visade att de förstod att det finns en koppling mellan sömnmängd och studieresultat, och om man vill att det ska gå bra i skolan kan man inte ta lika mycket tid till dataspel, serier och annan
underhållning. Den grupp av ungdomar som värderar studieresultaten högt kan därför tänkas lägga mer tid för sömn än andra. Ett sätt att göra sömninterventioner mer framgångsrika skulle kunna vara att anpassa de efter olika undergrupper i populationen, snarare än att förvänta sig att samma recept ska fungera för alla. För att identifiera dessa undergrupper av
tonåringar krävs mer forskning, förslagsvis utifrån kvalitativa metoder eftersom det råder mest brist på sådana undersökningar.
Jag anser att forskare skulle behöva lyssna till tonåringars upplevelse av skolstressens negativa konsekvenser för sömnen. Utformningen av sömnfrämjandeprogram för tonåringar skulle förslagsvis inkludera moment som bidrar till förmågan att hantera denna stress. Till exempel tekniker för stresshantering och avslappning skulle kunna ingå i interventioner. Ännu en bit att understödja, kopplad till skolstress, skulle vara förmågan att tidsplanera, vari även studieteknik kan vara relevant. Ungdomarna beskrev hur de studerar under tiden som de tittar på flera internetsidor samtidigt, och ofta lyssnar på hög musik därtill. Därför kan det tänkas att studierna blir mindre effektiva, och att detta skulle kunna avhjälpas genom tekniker för att effektivisera studierna. Det här skulle eventuellt leda till att de behöver lägga något mindre tid för studier, känner mindre stress och kan sova bättre.
Sömnvanor fick stort utrymme i den här studiens resultat. Det är också dessa man vill kunna påverka då man utformar en preventiv intervention för att främja tonåringars sömn. Av sömnvanorna är den viktigaste tidpunkten när tonåringarna går och lägger sig eftersom de behöver vakna i tid till skolan, och därför har de mindre inflytande över den tiden.
Interventioner bör beakta hur optimala omständigheter kan uppmuntras hos tonåringars sömnvanor, som att bidra till att skapa avslappnande läggningsrutiner.
Under tonåren får kamrater en stor betydelse och det är viktigt att vara en del av gruppen (Underwood & Rosen, 2011). Det finns också ett socialt tryck bland ungdomar att vara uppe till sent (Cassoff et al., 2013). I den här studien visas i ett av citaten att en av deltagarna hade börjat vara vaken längre än hon tidigare brukade för att kompisarna sms:ade sent. Det skulle vara av intresse att utifrån kvalitativ metod djupare utforska vad i den sociala interaktionen som kan vara skyddande och hindrande faktorer för ungdomars sömn.
Slutsatser
Forskningsfrågorna studien syftade till att undersöka var: Hur ser tonåringar på sömn? Vad anser de påverkar deras sömn? Som svar på frågeställningarna utifrån resultaten i studien, är min mening att tonåringarna tycker sömn är viktigt, men de har andra prioriteter framför sömn. De faktorer som mest påverkar tonåringarnas sömn är användningen av teknologier, skolstress, fritidssysselsättningar och föräldrarna. Dessa faktorer i sin tur påverkar de prioriteringar ungdomarna gör inför sina sömnvanor. Den här studiens resultat understryker betydelsen av den prioritetskonflikt som uppstår för tonåringar om de ska välja mer sömn framför andra möjligheter. Preventiva program för att främja ungdomars sömn bör finna effektiva strategier för att hantera denna prioriteringskonflikt.
Referenser
Alt, D. (2015). College students’ academic motivation, media engagement and fear of missing out. Computers in Human Behavior, 15, 111-119.
American Psychiatric Association (2014). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed.). Halmstad: Pilgrim Press
Arora, T., Broglia, E., Thomas, G. N., & Taheri, S. (2014). Association between specific technologies and adolescent sleep quantity, sleep quality, and parasomnias. Sleep Medicine, 15, 240-247.
Blunden, S. L., Chapman, J. & Rigney, G. A. (2011). Are sleep education programs successful? The case for improved and consistent research efforts. Sleep Medicine Reviews, 16, 355-370.
Bootzin, R. R., Cousins, J. C., Kelly, M. R. & Stevens, S. (2013). Substance use: Caffeine, alcohol, and other drugs. A. R. Wolfson, & H. E. Montgomery-Downs (Red.), The oxford handbook of infant, child, and adolescent sleep and behavior (s. 532-546). New York, NY, US: Oxford University Press.
Cain, N., & Gradisar, M (2011). Electronic media use and sleep in school-aged children and adolescents: A review. Sleep Medicine, 11(8), 735-742.
Carskadon, M. A. (2011). Sleep in adolescents: The perfect storm. Pediatric Clinics of America, 58 (3), 637-647.
Carskadon, M. A. (2002). Factors influencing sleep patterns of adolescents. M. A. Carskadon, (Red.), Adolescent sleep patterns. Camebridge: Camebridge University Press
Cassoff, J., Knäuper, B., Michaelsen, S. & Gruber, R. (2012). School-based sleep promotion programs: Effectiveness, feasibility and insighs for future research. Sleep Medicine Reviews, 17, 207-214.
Crowley, S. J., Acebo, C., Carskadon, M. A. (2007). Sleep, circadian rhythms, and delayed phase in adolescence. Sleep Medicine, 8 (6), 602–612.
Dahl, R. E., & Lewin, D. S. (2002). Pathways to adolescent health: Sleep regulation and behavior. Journal of Adolescent Health, 31, 175-184.
Dahl, R. E. (1999).The consequences of insufficient sleep for adolescents. Phi Delta Kappan, 80, 354-359.
Dregan, A. & Armstrong, D. (2010) Adolescence sleep disturbances as predictors of
adulthood sleep disturbances - A cohort study. Journal of Adolescent Health, 46, 482- 487.
Gradisar, M., Gardner, G., & Dohnt, H. (2011). Recent worldwide sleep patterns and problems during adolescence: A review and meta-analysis of age, region, and sleep. Sleep Medicine, 12, 110-118.
Gruber, R. (2012). Making room for Sleep: The relevance of sleep to psychology and the rationale for development of preventative sleep education programs for children and adolescents in the community. Canadian Psychology, 1, 62-72.
Halkier, B. (2010). Fokusgrupper. Egypten: Liber
Hale, L. & Guan, S., (2014). Screen time and sleep among school-aged children and adolescents: A systematic literature review. Sleep Medicine, 21, 50-58.
Hillman, O. (2012). Tonårssömn – ungdomars sömn och dygnsrytm. Stockholm: Gothia Förlag AB.
Hysing, M., Pallesen, S., Stormark, K. M., Lundervold, A. J. & Sivertsen, B. (2013). Sleep patterns and insomnia among adolescents: A population –based study. Jornal of Sleep Research, 22, 549-556.
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (1990). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtat 10 mars 2015 från
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Iglowstein, I., Jenni, O., Molinari, L. & Largo, R. (2003). Sleep duration from infancy to adolescence: Reference values and generational trends. Pediatrics, 111, 302-307. Kahn, M., Sheppes, G. & Sadeh, A. (2013). Sleep and emotions: Bidirectional links and
underlying mechanisms. International Journal of Psychophysiology, 89, 218-228. Krueger, R. A. (1998). Analyzing & reporting focus group results. USA: Sage Publications Langemar, P. (2008). Kvalitativ forskningsmetodik i psykologi. Stockholm: Liber
Matricciani, L. A., Olds, T. S., Blunden, S., Rigney, G., & Williams, M. T. (2012). Never enough sleep: A brief history of sleep recommendations for children. Pediatrics, 129, 548-556.
Maume, D. (2013). Social ties and adolescent sleep disturbance. Journal of Health and Social Behavior, 54, 498-515.
Mercer, P. W., Merrit, S. L. & Cowell, J. M. (1998). Differences in reported sleep need among adolescents. Journal of Adolescent Health, 23, 259-263.
Morin, C. M. & Espie, C. A. (2004). Insomnia: A clinical guide to assessment and treatment. New York, NY: Springer Science
Mörelius, E. (2014). Stress hos barn och ungdom. Danmark: Studentlitteratur.
Noland, H., Price, J. H., Dake, J. & Telljohann, S. K. (2009). Adolescents’ sleep behaviors and perceptions of sleep. Journal of School Health, 79, 224-230.
Peterson-Sweeney, K. (2005). The use of focus groups in pediatric and adolescent research. Journal of Pediatric Health Care, 19, 104-110.
Oyahon, M. M. (2002). Epidemiology of insomnia: what we know and what we still need to learn. Sleep Medicine Reviews. 6: 2: 97-111.
Olds, T., Blunden, S., Petkov, J., & Forchino, F. (2010). The relationships between sex, age, geography and time in bed in adolescents: A meta-analysis of data
from 23 countries. Sleep Medicine Reviews, 14, 371-378.
Orzech, K. M. (2013). A qualitative exploration of adolescent perceptions of healthy sleep in Tuscon, Arizona, USA. Social Science & Medicine, 79, 109-113.
Owens, J. A., Stahl, J., Patton, A., Reddy, U. & Crouch, M. (2006). Sleep practices, attitudes, and beliefs in inner city middle shool children: a mixed methods study. Behavioral Sleep Medicine, 4, 114-134.
Palermo, T. M. (2013). A brief history of child and adolescent sleep research: Key
contributions in psychology. A. R. Wolfson, & H. E. Montgomery-Downs (Red.), The oxford handbook of infant, child, and adolescent sleep and behavior (s. 15-24). New York, NY, US: Oxford University Press.
Roberts, R. E., Roberts C. R., Duong, H. T. (2009). Chronic insomnia and its negative consequences for health and functioning of adolescents: a 12-month prospective study. Journal of Adolescent Health. 42: 242-302.
Short, M. A., Gradisar, M., Wright, H., Lack, L. C., Dohnt, H., & Carskadon, M. A. (2011). Time for bed: Parent-set bedtimes associated with improved sleep and daytime
functioning in adolecents. Sleep: Journal of Sleep and Sleep Disorders Research, 34, 797-800.
National Sleep Foundation (2011). Sleep in America Poll. Hämtad 20 april 2015 från
http://sleepfoundation.org/sites/default/files/sleepinamericapoll/SIAP_2011_Summary_ of_Findings.pdf
Spear, L. P. (2000). The adolescent brain and age-related behavioral manifestations. Neuroscience and Biobehavioral Reviews, 24, 417-463.
Statens medieråd (2013). Ungar och medier 2012/2013. Hämtad 13 april 2015 från http://www.statensmedierad.se/upload/_pdf/Ungar_och_medier_2013_fullfarg.pdf Steinberg, L. (2014). Adolescence. New York, NY: The McGraw-Hill Companies, Inc. Sturman & Moghaddam, 2012).
van Dongen, H. P. A., Rogers, N. L & Dinges, D. F. (2003). Understanding sleep debt: theoretical and empirical issues. Sleep and Biological Rhythms, 1, 4-12.
Underwood, M. & Rosen, L. (2011). Social Development : Relationships in Infancy, Childhood, and Adolescence. New York, NY, USA: Guilford Press
Wibeck, V. (2010). Fokusgrupper – Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Malmö: Studentlitteratur.
Wolfson, A. R., & Carskadon, M. A. (1998). Sleep schedules and daytime functioning in adolescents. Child Development, 69, 875-887.
Wolfson, A. R. (2002). Bridging the gap between research and practice: What will
adolescents’ sleep-wake patterns look like in the 21st century? M. A. Carskadon, (Red.), Adolescent sleep patterns. Camebridge: Camebridge University Press
Wolfson, A. R. & Richards, M. (2011). Young adolescents: Struggles with insufficient sleep. M. El-Sheikh (Red.), Sleep and development: Familial and socio-cultural
Bilaga 1.
Klass:____________ Antal deltagare:_____________
Grupp:___________ Pojkar:_____________
Flickor:_____________
[Sätt igång MP3!]
Hälsa välkommen
Hej vi heter… och kommer från Örebro Universitet. Just nu gör vi en studie om att öka förståelsen av ungdomars sömn.
Vi kan väl börja med att presentera oss. Runda
Presentera projektet
Vårt syfte med detta projekt är att studera ungdomars sömn
Materialet som vi samlar in idag kommer att användas till grund för att utforma en intervention.
Det vi kommer att diskutera idag är sömn. Vi vill veta mer om hur ni tänker kring sömn, om den är viktig, om ni tror att ni får tillräckligt och vad som påverkar det.
Den här fokusgruppen är helt frivillig och man kan backa ur när man vill.
Vi kommer att spela in denna intervju för att det är nästan omöjligt för oss att hinna skriva ner allting.
Inga namn kommer tas med
Det finns inga riktiga eller felaktiga åsikter, vad ni har att säga är det som är det intressanta.
Jag tänkte att vi kunde göra så att vi först tar och ser om det är någon här som känner sig trött? Pigg? (gå en runda runt bordet där alla får säga något)
________________________________________________________________________
SÖMNMÄNGD
Vilka här inne tycker att de sover för lite?
Vilka är nöjda med sin sömn?
Vad är för lite/tillräckligt?
När mår ni bra? På helgerna?
Fungerar det bra att sova så lite?
_______________________________________________________________________
SÖMNRUTINER
När går ni o lägger er/ vaknar? Vardag/ helg?
Sover på dagen?
Hur var det när ni var små? När ändrade det? Vad gör ni nu för att varva ner?