- tillägg till Stockholm, Göteborg och Malmö och vissa kommuner i anslutning till dessa
Bakgrund
Promemorian redovisar Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) utvärdering av det särskilda tillägget till storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö och vissa kommuner i anslutning till dessa storstäder (kranskommuner). De tre
storstäderna ansvarar i samverkan med berörd länsstyrelse att detta arbete kommer till stånd. Tillägget benämns i det följande som Storstadstillägget och är en del i den överenskommelse som tecknades mellan dåvarande Svenska kommunförbundet och Krisberedskapsmyndigheten.
Storstadstillägget motiverades av dels den speciella riskbilden i storstäderna, dels av att det krävs ett omfattande och aktivt arbete över kommungränserna i sammanhängande risk- och sårbarhetsfrågor. Förutom de tre storstäderna får 40 kommuner ersättning enligt storstadstillägget . Sammanlagt utbetalas 25 miljoner kronor per år till dessa kommuner.
Denna bilaga har gjorts av en analysgrupp bestående av Leif Zetterberg , Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Sara Deltér och Caroline Carlsson, Sveriges Kommuner och Landsting samt Sven Hammarstedt, på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting och Anders Bergwall, på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Metod för utvärderingen
Representanter från de tre storstäderna har kontinuerligt redovisat arbetsläget vid möten med företrädare för Krisberedskapsmyndigheten och Sveriges Kommuner och Landsting. Representanter för kranskommunerna har vid ett tillfälle deltagit i dessa möten. Dessutom har representanter från
länsstyrelserna i Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län deltagit.
Representanter för SKL har dessutom medverkat vid träffar för berörda kommuner i Stockholms län, Västra Götaland och Malmö i samband med att arbetet påbörjades.
Ett bedömningsunderlag har tagits fram för avstämning av arbetet som motiverades av Storstadstillägget. Storstäderna ställde sig kritiska till bedömningsunderlaget.
De önskade i stället ta fram ett gemensamt förlag på vilka uppgifter som skulle utvärderas samt på vilken nivå den ekonomiska uppföljningen skulle ske.
I syfte att få en sammanfattande bedömning från storstäderna av effekterna av storstadstillägget sändes ett förfrågningsunderlag till storstäderna i maj 2008.
Storstäderna har redovisat svaren skriftligt.
Utvärderingen grundar sig på en samlad bild av redovisningar från möten med storstäderna, den skriftliga redovisningen från frågeunderlaget och från den årliga enkäten om samhällets beredskapsförmåga.
Utvärderingen har genomförts av Sveriges Kommuner och Landsting samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i samverkan.
Utvärdering
Inledning
Stockholm, Göteborg och Malmö har olika förutsättningar när det gäller att utöva samverkansansvaret gentemot kranskommunerna. Antalet
kranskommuner som respektive storstad har att samverka med skiljer sig markant åt och hot- och riskbild ser olika ut. Dessutom har respektive storstad valt att utgå från tidigare etablerade nätverk och samverkansformer.
Med dessa utgångspunkter har SKL och MSB analyserat underlagen. En
övergripande bedömning är att storstadstillägget bidragit till att processen med att stärka förmågan att hantera extraordinära händelser i storstadsregionerna har kommit igång. Samverkan har påbörjats mellan respektive storstad, dess kranskommuner och länsstyrelsen. Dessutom pågår arbetet med att skapa en gemensam riskbild i respektive storstadsregion. I nedanstående slutsatser har analysgruppen dock valt att redovisa förbättringsområden för att i avsnitt Sammanfattning göra en samlad bedömning.
Slutsats
Analysgruppen konstaterar att överenskommelsen mellan kommunerna och staten, som senare författningsreglerats, innebar ett nytt sätt för kommunerna att planera och genomföra förberedelser för att hantera kriser. Storstäderna liksom kranskommunerna prioriterade i initialskedet att införa de principer och synsätt som är grundläggande för krishanteringssystemet i den egna kommunen. Konkret innebär det att risk- och sårbarhetsanalyser genomförts i den egna kommunen på bekostnad av att genomföra och gemensamt analysera risker och sårbarheter över kommungränserna. Analysgruppen bedömer att storstadstillägget hade kunnat nyttjas effektivare om arbetet enligt tilläggets intentioner skett parallellt och samordnat med arbetet i den enskilda
kommunen. På så sätt hade processen mot en gemensam riskbild kommit längre.
Analysgruppen konstaterar att en samlad riskbild över kommungränserna i nuläget inte finns i något av de tre storstadsområdena.
Analysgruppen har noterat att som en följd av att en samlad riskbild till stor del saknas har det inte i någon större omfattning genomförts aktiviteter i form av gemensamma övningar eller rutiner för informationsdelning och rapportering som stärker förmågan att hantera extraordinära händelser.
Analysgruppen uppmärksammar behovet av samverkan mellan
storstadsområdena och respektive länsstyrelse för att undvika dubbelarbete.
Ett exempel på detta är Länsstyrelsens arbete med regionala risk - och
sårbarhetsanalyser och storstädernas arbete med att ta fram en samlad riskbild över kommungränserna.
Analysgruppen konstaterar att mötesplatser eller forum bör skapas där kommunerna i storstadsregionerna möts för diskussioner och planering av åtgärder. Det kan röra sig om åtgärder för att minska risker och sårbarheter som är kopplade till storstadsproblematik med sammanhängande infrastruktur och stora befolkningsk0ncentrationer.
Analysgruppen konstaterar att det saknas gemensamma mål, gemensam planering och budgetering för storstadsregionerna. I en mål- och
budgeteringsprocess tillsammans med berörda kranskommuner bör målbilden beskrivas för hur risker och sårbarheter ska förebyggas och hur förmågan att hantera extraordinära händelser i storstadsregionerna ska stärkas.
Analysgruppens uppfattning är att anspråken från kranskommunerna på den sammanhållande storstaden på samverkansbehov och samverkansformer saknas. Dessutom är gränsdragningen oklar mellan vilka aktiviteter som ska belasta storstadstillägget respektive den verksamhetsersättning som utbetalas till alla kommuner.
Sammanfattning
När det gäller vilka effekter storstadstillägget fått för förmågan att förebygga och hantera extraordinära händelser gör analysgruppen bedömningen att det inte har gått att mäta och fullt ut påvisa effekter av tillägget. En förklaring är att risk- och sårbarhetsanalyser och kartläggning av beroendeförhållanden är mer omfattande i en storstadsregion än i den mindre kommunen. Komplexiteten bland verksamheter och organisation (till exempel stadsdelsnämnder) är också en förklaring till att tidsfaktorn för att uppnå resultat blir längre.
Representanter från Stockholm, Göteborg och Malmö har framfört synpunkten att storstadstillägget bör kvarstå ytterligare två år för att en mer rättvisande utvärdering ska kunna genomföras. Analysgruppen tar inte ställning i frågan om en eventuell förlängning av storstadstillägget.
Dock anser analysgruppen att storstadstillägget bidragit till att processen med att analysera och förebygga risker och sårbarheter liksom att stärka förmågan att hantera en extraordinär händelse över kommungränserna påbörjats.
Samverkan mellan storstaden, kranskommunerna och länsstyrelserna i frågor som rör kommungränsövergripande risker har utvecklats liksom arbetet med att ta fram en samlad riskbild som spänner över kommungränserna.