Utveckling 138 och användning av genomsynsresonemang

rättstillämpningen

Så länge det finns brister i skattelagstiftningen, samtidigt som det finns skillnader mellan olika skattesatser, kommer det att finnas incitament till att försöka undgå skatt. Att skatte- systemet utnyttjas är uppenbart, samtidigt som alla skatteundvikande förfaranden som kon- strueras naturligtvis inte går att hindra. Det stora problemet i detta sammanhang är således hur det på ett legitimt sätt går att förhindra att skattesystemet utnyttjas på ett otillbörligt sätt.

Ett redskap som rätten använder sig av i denna kamp är användningen av olika typer av genomsynsresonemang. Vad dessa resonemang konkret innebär råder det, som av det tidi- gare redovisade kapitlen framgått, delade meningar om i såväl doktrin som i praxis. Att genomsyn existerar och används i syfte att beskatta förfaranden, vilka inte uttryckligen blivit reglerade genom skattelagstiftning, bör dock enligt min uppfattning anses som mer eller mindre klarlagt. Jag anser emellertid att merparten av de uppfattningar om genomsyn som i uppsatsen har behandlats framstår som rimliga. Detta förhållande kan exempelvis förklaras på så sätt att uppfattningarna i fråga framstår som hållbara utifrån den grundupp- fattning inom juridiken som respektive förespråkare representerar. Vad jag menar med detta är att föreställningen om vad tillämpningen av genomsynsprincipen ger uttryck för naturligtvis varierar utifrån den inställning respektive förespråkare har i förhållande till såväl olika rättsgrundsatser som till den svenska rättstillämpningen över lag.

Enligt min mening framstår det som näst intill en omöjlighet att fastställa, mot bakgrund av vad som nyss sagts och vad som i övrigt framkommit i doktrin och praxis, hur användning- en av olika genomsynsresonemang i dagsläget ser ut. Detta torde enligt min mening kunna förklaras genom att det framstår som oerhört svårt att se en ”röd tråd” vid själva tillämp- ningen av genomsynsprincipen. I och med att användningen av genomsyns-resonemang är behäftad med så många oklarheter kanske det inte ens är möjligt att finna en rimlig lösning på denna problematik. Med anledning av det nyss sagda, anser jag att det skulle vara av större intresse för denna uppsats att istället diskutera och resonera kring hur tillämpningen av genomsynsprincipen bör se ut.

138 _{Hur utvecklingen har sett ut beträffande tillämpningen av genomsynsprincipen anser jag relativt klart}

framgå av vad som behandlats i kapitel 5. På grund av detta förhållande och den omständigheten att jag funnit genomsynsprincipens utveckling mindre lämplig för att vidare analyseras, avser jag att i det föl- jande inte diskutera denna fråga mer ingående.

Enligt den uppfattning som jag har bildat mig under arbetet med denna uppsats borde RegR vid användandet av genomsynsprincipen tillmäta relativt stor vikt vid den skatt- skyldiges incitament för ett visst handlande. Att först analysera av vilka skäl olika transak- tioner har företagits, för att sedan utreda vad den skattskyldige vill uppnå med detta förfa- rande, framstår därför vara en möjlig utgångspunkt vid tillämpningen av genomsynsprinci- pen. För att fastställa den verkliga innebörden av ett vidtaget förfarande skulle rättstilläm- paren av den anledningen vara tvungen att först utreda den juridiska innebörden för att därefter kunna bedöma denna i förhållande till den ekonomiska innebörden. Den verkliga innebörden skulle på detta sätt varken vara av rent juridisk eller ekonomisk ursprung, utan denna skulle utgöras av en förnuftsmässig avvägning mellan såväl förfarandets juridiska som ekonomiska innebörd. Hur denna avvägning sedan skulle gå till torde rimligen be- stämmas utifrån fall till fall. Jag tror nämligen inte att det är möjligt att stereotypt fastställa ett specifikt tillvägagångssätt för denna typ av bedömning. Min bedömning är därför att det, som i alla juridiska resonemang, bör finnas vissa riktlinjer att efterfölja, men att det måste finnas en förståelse för att dessa principer kan komma att tillämpas och efterlevas på olika sätt.

Vad som ovan beskrivits kan enligt min mening utgöra ett möjligt sätt att angripa proble- matiken kring användningen av genomsynsresonemang. Jag tror däremot inte att det bara för den sakens skull skulle bli möjligt för RegR att använda sig av genomsyns-principen när som helst. På vilket sätt RegR bör angripa ett visst förfarande är inte det enda spör- smålet som behöver lösas för att man skall kunna komma tillrätta med problematiken kring tillämpningen av genomsynsprincipen. Vad som ytterligare bidrar till denna problematik är exempelvis hur användningen av olika genomsynsresonemang kan förenas med de rätts- grundsatser som har behandlats i uppsatsen. Vad jag åsyftar är t ex den enskilde skattebe- talarens rätt till förutsebarhet vid rättstillämpningen, dvs att beskattning inte bör vara möj- lig utan föreskrifter i lag. Frågan huruvida den enskilde skattebetalarens rätt till homogen beskattning kan upprätthållas vid tillämpningen av genomsynsprincipen blir också av cen- tral betydelse i sammanhanget. Hänsyn bör dessutom tas till andra befintliga förfaringssätt som används för att förhindra icke acceptabelt kringgående av skattelag.

För att komma vidare i denna snårskog anser jag det vara lämpligt att övergå till den andra frågeställningen som jag inledningsvis presenterade. I nästföljande avsnitt är min avsikt följaktligen att resonera kring vilka för- och nackdelar användningen av olika genomsyns- resonemang kan tänkas medföra.

7.3 För- och nackdelar med tillämpningen av olika